Obehagligt att inte veta

Under de senaste dagarna har jag ramlat över olika artiklar och filmer där grupper av människor påstås göra saker. Oskyldiga sägs attackeras och det riktigt brutalt. När man granskar det hela så är det hopklippta artiklar och filmer som är tagna ur helt andra sammanhang.

Jag tycker att det räcker alldeles tillräckligt med det som sker på HBV-hem och flyktingboenden. Precis det jag var rädd för har börjat hända. Olika sidor av anhängare till stridande i olika länder bor ihop. Nu när de inte behöver undan bomber och kulor, utan bara sitter och väntar på besked blir de uppmärksamma på vilka som befinner sig nära. När så en tidigare fiende får uppehållstillstånd och en annan allierad inte får det smäller det.

Alla är inte änglar eller hederliga bara för att de kommer till ett nytt land. Det är obehagligt att veta att bland alla dessa flyktingar, finns x antal som kommer att fortsätta kriget på boendet. Frågan är hur vi svenskar ska reda ut det hela.

Att det sedan sprids falsk information gör inte saken bättre. Vad är sant och vad är falskt?

Klockan tickar

Om nästan exakt tjugo minuter kommer vår Kuma att börja prata. Varje dag tio i fem gör han det. Det började sedan han varit hos oss i ungefär fem månader och har fortsatt sedan dess. Det är nämligen så att hundarna får sin mat klockan fem varje dag. Jag är noga med att hålla den tiden varje dag. Kuma vill tydligen att jag håller mina tider. Han pratar också fem minuter innan vi ska gå ut på vår dagliga långpromenad.

Det är lustigt att han kan vara så precis i tiden. Att hundarna far upp när jag reser mig mitt på dagen beror ju på att de hoppas att något roligt ska hända. Men på eftermiddagen brukar jag hålla mig vid datan och arbeta, och utan att jag sagt något eller gjort någon rörelse börjar lille herrn prata.

Vi har våra rutiner varje dag och då är det klart att hundarna förstår vad som kommer efter att jag t ex bäddat sängen och hämtat in posten. Efter att de fått mat ska de ut i trädgården en stund och när de kommit in börjar de vänta på husse. Han brukar ju komma strax efteråt. Fast nu har husse sex veckor ledigt innan han börjar på sitt nya arbete. En välbehövlig vila för honom, men rutinerna blir lite ruckade för hundarna. De är lite konfunderade, men glada att ha oss båda hemma om dagarna.

Det är middagspratet som förbryllar mig lite och får mig att undra hur Kuma kan veta att det strax är matdags. Just nu ligger han på kontoret hos mig och sover. Inte en tillstymmelse att han vill ha mat. Men om fem minuter är det annat ljud i skällan.

wpid-IMAG0113-1.jpg

Skönt när det är gjort/huspassare ordnad

Alla räkningar är betalda för denna månad och det är alltid en lättnad när det är gjort. Nu ska jag bara hjälpa pappsen att betala de få han har. Vi har gjort att de flesta dras på autogiro och nu är det endast två kvar att ordna så att de också kan dras direkt. En lättnad när man blir äldre att slippa tänka på datum och sådant för sina räkningar. Nu får han bara ett papper där det står hur mycket som är draget på hans konto. Hade gärna haft det så också, men eftersom jag har så ojämt med räkningar så fungerar det inte.

Nu kan vi koppla av tills nästa månad då det är dags igen.

Nästa lättnad är att vi fått en huspassare som ska bo här hemma när vi är borta. Alltid skönt att veta att huset inte står tomt. Trots att vi har larm, vill jag alltid ha någon boende här och innan det är ordnat är jag hirrig. Så nu kan jag pusta ut. Det enda jag oroar mig för nu är dessa vägpirater som härjar utefter vägarna. Men vi har tre stora hundar med oss och bara Unkas reser sig och visar sin ståtliga lekamen, bör det avskräcka vem som helst. Det enda obehagliga är att de verkar kasta sig ut framför bilarna och jag vill absolut inte vara med om att köra på en människa. Hur fruktansvärd han än är så vill jag inte orsaka någons död eller skada.

Värst vad många rädslor jag bär på för tillfället, fast två av de tre är ju fixade så nu är det bara den sista som är kvar. en som jag inte kan göra något åt tyvärr.

 

Lång arbetsdag för mig

Nu stänger jag kontoret för idag och förhoppningsvis har det gett något. I morgon kommer jag att få veta om det var värt mitt sena jobb. Håll tummarna för mig. Ett litet steg för världen men ett stort steg för mig. Det handlar om att sy ihop ett nytt uppdrag som kommer att bli ett löpande, vilket är precis det jag vill ha. En ny veteran ska få träda in på scenen. Jag vill ju aktivera så många jag bara kan och denna vill verkligen komma ut och göra något.

Så snälla håll tummarna i morgon. Jag ska berätta hur det gick, eftersom jag kommer få besked redan i morgon.

www.veterankraft.se

Så vackert att det gör ont

Texten som han skriver är så vacker att det gör ont i mig. Han verkar verkligen leva varje minut av dygnet och har förmågan att skriva ned det han känner. Jag kan inte ens sätta mig in i att vänta på hur allt tar slut. Veta att tiden snart inte kan räknas i dagar längre. Kan inte greppa de tankarna och kanske inte ens törs försöka.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/01/sangen-sjung.html

Kall dag

Det har inte varit över -4 idag och gissa om det var halt. Tur jag bara behövde gå med en hund åt gången och de lyssnar när jag säger till dem att gå lugnt. Nellie har bara ett problem och det är att hon tagit det som sin uppgift att söka spår ute. När hon har nosen i backen glömmer hon allt annat och jag måste e till att hon kopplar bort nosen och använder ögonen ibland. Annars kan våra promenader bli lite för snabba och risken är stor att jag faller på någon isfläck. Nu har hon blivit lyhörd för min röst och stannar upp när jag säger till henne. Men det blir inte speciellt avkopplande promenader när det är halt.

Men idag var hon duktig och fick kex vid ett par tillfällen. Ja, jag har mutor i fickan vilket hundarna vet och när jag kräver att de ska ta det lugnt och lyda mig så gör de det. Ett litet kex kan göra underverk ibland.

Jag har även hunnit avrapportera min budget och fått förklara mina siffror, vilket känns väldigt bra. Nu vet moderbolaget hur jag tänker och varför. Sedan är det upp till mig att genomföra det jag föresatt mig. De ser att jag har planer och det har jag ju haft hela tiden, men bara i huvudet. De är ju inga tankeläsare så jag förstår att de vill få ett hum om hur jag tänker.

Jag har även bestämt mig för att inte ta ut en av veteranerna på fler uppdrag, då hen har försökt ta kommande uppdrag från mig till sitt eget företag. Detta anser jag inte vara seriöst och sådana vill jag inte ha med i min kunskapsbank, hur duktiga de än är. Jag håller även inne med en del av lönen då jag inte fått undreteckande tidrapporter från kunden. Jag vill faktiskt inte veta av att hen försökt lura någon. Detta företag är seriöst och det är viktigt för mig. Vi får se om de kommer och då ska jag naturligtvis betala den summa som hen ska ha. Men det är ingen stor summa vill jag poängtera, utan mer en symbolisk sådan.

Försök nummer fyra

Det verkar som förgjort att göra inlägg idag. Jag har förskt publicera fyra stycken under morgonen men de ramlar in i utkast hela tiden och sedan stannar de där. Gör ett sista försök nu då och fungerar inte det så blir det väldigt tomt i min blogg. Inte precis vad man önskar en måndagmorgon då man har annat att syssla med också.

Jag går i väntans tider på fler olika saker. Min mobil som ska komma och tror kommer att göra mina inlägg mycket bättre, då den har en bättre kamera och större display. En viss inlärningstid måste det ju bli då det är en helt ny modell och ett märke jag inte haft tidigare. Sedan kommer min första av fyra annonser ut i lokaltidningen och jag är spänd på vad det kan ge i både uppdrag och nya veteraner. Den första kanske inte ger så mycket men nu blir det ju fyra stycken och det bör ge något. Det gäller att synas och att folk ska veta att man finns till och inte somnat in.

När jag vet hur den första anonsen tagits mot så ska jag planera öppet hus i biblioteket.

 

Svårt att veta hur man reagerar

Vad händer inom en människa när man träffar en annan som är fruktansvärt sjuk eller som vet att sjukdomen leder till döden? Hur reagerar man och vad ska man säga? Jag kan inte ens föreställa mig hur mymlan kände det när hon träffade Kristian. En vän som hon arbetat tillsammans med och trott besegrat sin sjukdom. Så fruktansvärt svårt att se honom så levande och veta att en dag finns han inte där mer.

http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/09/05/du-vackra-manniska/ Här kan ni läsa om vad som hände när hon besökte Kristian.

Hemma igen

Mötet varade i ca en timme och det var bra att få veta hur allt fungerar. Tydligen ska ersättningen i fortsättningen betalas ut av försäkringskassan och det är till dem man ska meddela sig. Alla vet ju hur försäkringskassan arbetar och det är lååångsamt, eller hur? Men förhoppningsvis är detta bara under en kort period för mig. Tydligen ska man aktiveras nu och vara med på möten var fjortonde dag, vilket inte är något jag ser fram mot. Det är väl bra om man varit utan arbete under ett år och behöver lite stöd. De hjälper även till med att man ska komma ut på arbete om så bara för en kortare tid. Det jag blev häpen över är att man har rätt till 20 dagars semester under det är man är i fas 2. Trodde att man aldrig kunde vara ledig när man var arbetslös. Fast haken är att man måste infinna sig inom 48 timmar om ett möte med arbetsgivare bokas in av handledaren, under sin semester.

Träffade på en tidigare arbetskamrat på mötet, som fått sluta sitt arbete på grund av personalnedskärningar. Tråkigt att drabbas av det två gånger under samma år. Men han var vid gott mod ändå och hade kanske ett nytt arbete på gång. Inte lätt att få jobb utan utbildning och när man arbetat sig uppåt, på samma arbetsplats i många år. Vet att det är fler från min förra arbetsplats som är i samma situation.

Men idag är det fredag och strax helg. Vet inte om vi tar en tur med husbilen eller om vi ska stanna hemma. Det får vädret bestämma.

Rykten florerar vilt idag

Alla medierna tror sig veta vem som blir ny partiledare för socialdemokraterna. Stefan Löfvèn är det namn som nämnts och för närvarande är han fackordförande för if metall, samt ledamot i vu. Jag vet inte speciellt mycket om honom och kan inte avgöra om han är den mest lämpade för jobbet. Men blir det inte problem när han inte sitter i riksdagen? Fast de kanske tillsätter två stycken som ska arbeta tillsammans och det kan vara en bra idè.

Lite besviken är jag väl kanske, då jag förväntat mig att de skulle låta alla medlemmar tycka till denna gång. Men detta kanske är en tillfällig lösning tills nästa kongress. Svaret kommer senast i morgon när Jämtin sagt att de ska avslöja partiledaren. Göran Persson försade sig i svt och nämnde att det blir en manlig partiledare. Att sedan Löfvèns mamma gått ut med att det blir hennes son som tar över, känns löjligt. Jag tror inte att en så garvad facklig ordförande avslöjar en sådan sak för sin mor innan det är offentligt. Han kan ha nämnt att det kan bli han som tar över, men inte sagt att det är bestämt. Tidigare har han alltid kunnat hålla tyst då förhandlingar pågått.

Men saker och ting är inte normalt just nu i partiet och det gäller för vu att göra något bra denna gång. Om de lyckas återstår att se. Många är skeptiska efter detta avslöjandet. Jag ställer mig neutral tills jag vet vem eller vilka det blir.