Ännu en farsdag utan pappor

Lite tomt att inte ha någon pappa att fira idag. Men vi har funnit oss i att det är tidens gång. JR fick en hälsning av H som ju har en pappa att gratulera. Vi tog lite sovmorgon vilket Kuma uppskattade. JR tog teslan till torget och köpte bröd,tomater och pinfärska ägg. Jag bytte lakan i sängen som vanligt varje söndag.

Dramatisk himmel när jag satte mig ute då JR körde snabeldraken inomhus. Men idag blev det inget regn alls och inte heller någon vind att tala om. Men mina uteskor var genomsura efter regnet inatt och fick sättas på tork.

De torkade bra i solen och senare var de klara att användas igen. Det har regnat ordentligt inatt verkar det som. Men i dag har det varit nästan öronbedövande tyst i byn. Endast de spröda klockorna från kyrkan har klämtat.

Jag satt och iakttog småfåglarna som pickade i sig brödet jag lagt ut. Då plötsligt hör jag en röst som frågar om vi är svenskar. Där nere vid grinden står en herre med vitt hår och skägg. En fransman som pratar perfekt svenska. Jag ropar ut JR som kommer och vi har ett trevligt samtal. Det känns som vi fått den första bekantskapen i byn. Vi byter telefonnummer och lovar att höras vid. Hans fru är med i byns kommunfullmäktige och är den som anordnar marknaden på söndagarna uppe vid torget. En verklig trevlig överraskning idag.

Turbo blev tydligen sur för att jag sade till henne att hon inte fick bråka med vår besökares lilla hund. Ett viss avståndstagande hade hon ett tag till mig. Sitt däruppe du din mespropp verkade hon tycka. Men kanske ville hon bara vakta grinden så det inte kom fler inkräktare och försökte sig bryta in.

Roligt ändå att ha fått lite kontakter här i byn. Någon som kan introducera oss i gemenskapen och där vi kan träna franskan.

Jaha detta blev ju en bra helg . Biden som ny president och nya bekantskaper för oss. Vem hade kunnat ana att det fanns en fransos som pratar svenska i byn. Inte vi i allafall. Kan berätta att Turbo slutade vara så avståndstagande efter ett tag och vi är väldigt mycket kompisar nu.

Minnen

Precis när jag tagit min examen i Uppsala, jobbade jag som lärare på en högstadieskola i Västerås. En termin hade jag svenska med en niondeklass, som naturligtvis var ganska trötta vid tre på eftermiddagen. Därför brukade jag låta dem göra roliga övningar i några böcker jag hittat. Det var mer som att lösa korsord och det var en lugn klass, som alltid satt tysta och ibland var det nästan nära att jag själv somnade. Klassrummet befann sig på tredje våningen och bredvid oss låg musikens klassrum. En fredag jag aldrig glömmer satt vi och höll på med övningarna och då det var vår och varmt ute var fönstren öppna. Plötsligt strömmade hög musik ut från rummet bredvid och vi satt och log mot varandra på dagens sista timme. Det var en riktigt glad klass som gick hem den dagen och jag var på riktigt partyhumör.

Måndag igen

En ny vecka tar sin början. Solen strålar idag och det är ännu varmare än igår +10. Jag ser fram mot dagens hundpromenader och tror de blir härliga. Men först några timmars arbete i vanlig ordning. Har en hel del att skriva, så förmiddagen kommer säkert att gå fort.

OS-avslutningen var maffig igår och jag är glad att den är över nu. Främst för att alla tv-bolag nu kan släppa fram andra program. Ingen vill ju sända något bra program då os drar så många tittare. Det är min åsikt, men många tycker säkert annorlunda. Men spelen slutade ju inte så roligt för det svenska ishockeylaget. Att en spelare blir fälld för doping på grund av allergimedicin är inte det man vill uppleva. Det pratas väldigt mycket om det i media idag. En liten svart fläck för svensk idrott.

Något jag följt en hel del är utvecklingen i Ukraina och idag läste jag att presidenten är efterlyst och anklagas för folkmord. Undrar lite hur det ska sluta. Vad jag förstått är landet uppdelat i två läger. De som är för Janokovics linje om ett närmande till Ryssland och de som istället vill närma sig EU. Går det verkligen att ena dessa två? Vi får väl bara se hur fortsättningen blir.

Nu kaffe och arbete en stund.

wpid-IMAG0097.jpg

 

Lite funderingar om språk

Jag lyssnar ofta på lokalradion om morgnarna och då slår det mig att de som lär ut språk till de som inte har svenska som första språk, kanske borde tänka i andra banor. De försöker lära ut svenska så att de ska göra sig förstådda ute i samhället och kunna studera till något yrke. Jag har retat mig på en reporter som i och för sig verkar jättetrevlig, men som jag inte hör vad han säger. Han kan jättebra svenska och har ett stort ordförråd, för det hör man. Så jag tror att prblemet egentligen är att många som kommer till Sverige har en annan språkmelodi. De pratar helt enkelt för fort, vilket gör att vi gammelsvenskar inte hör vad de säger. Orden flyger fram och det beror säkert på att många andra språk är mycket snabbare. Tänk, bara på italienskan eller franskan. När de sätter igång så låter det som en smattrande kulspruta. Svenskan är sävligare och vad de borde lära sig är att dra ut på orden mer när de pratar svenska. Då spelar det egentligen ingen roll om de uttalar orden korrekt eller inte.

När danskar ska prata svenska, saktar de automatiskt ned farten. Något de säkert lärt sig med tiden, på grund av att vi har en nära kontakt och alltid haft det. Så svensklärarna borde tänka på att lära ut alla att prata saktare. Då tror jag att många av de språkproblem som finns idag skulle försvinna. Ni kanske har sett comviks reklam som florerar i tv just nu? Där är en man som inte har svenska som första språk. Han bryter en del och säger väl inte alla ord rätt, men han pratar långsamt och man förstår ändå allt han säger. Många tycker nog att han är väldigt charmig. Jag tycker det i alla fall. Det tror jag beror på att han pratar i samma takt som oss som har det som första språk.

Tänk, när Mark Levengod pratar. Han nästan sjunger fram orden och jag tror de flesta anser att hans finlandsvenska bara är mysig. Jag tror detta är en viktig aspekt att tänka på för de som lär ut svenska.