viljan | mycketyck

Vilket härligt sommarväder vi fått nere i skåne. Då blir jag lite djärv och vill gå längre turer med hundarna. Unkas nappade direkt på att gå en annan väg till pappa. Han är alltid nyfiken på nya äventyr och nya lukter. Jag visste ju att en skön vila hos pappa väntade, så vi tog ut svängen lite.

Glada kom vi hem och Kuma skuttade ut i garaget. På med kopplet och jag tänkte göra honom glad med att gå en sväng där vi nästan garanterat inte skulle möta några ungar. För de är riktigt hemska tycker Kuma. Vek av mot samma håll som vi brukar gå när vi ska ut på landet. Kuma skuttade av glädje och några hundra meter av lugn promenad följde. Vi vek av en gata och han tyckte att det var helt ok, men när vi kom till hörnet på gatan som går mot vårat hus, ville han gå åt det hållet. Jag lyckades locka med honom och några hundra meter till. Då tvärstannade han och började se sig omkring. Det var ju inte vägen hem! Lite lockande och pockande till nästa gathörn då. Där började kampen. Två starka viljor kämpade om riktningen. Inte visste jag att vår lilla Kuma var så stark.

Jag drog lilleman femtio meter tills vi kom till nästa gathörn och då slutade han streta emot. Han drog mig fram till parken. Jag försökte bromsa. Där var lilla bänken och tacksamt sjönk jag ned på den. Svetten lackade och jag lovade Kuma att aldrig gå den vägen mer. Jag som bara ville ge honom en lugn promenad. Sedan var han så lugn och strosade hela vägen hem. Den hunden vill inte vara med om nyheter och bara gå samma väg som alltid. Därför blir det så ända tills jag klarar av att gå ut på landet med honom.

När vi kom hem tänkte jag tvätta fönstren i burspråket och började plocka bort allt från fönsterbrädan. Hundarna var ute och precis när jag tog en växt för att ställa den på skrivbordet kom Kuma in. Han blev alldeles stel och stirrade på växten som om den tänkte anfalla honom. Där har vi lilleman i ett nötskal. Allt ska stå på sin vanliga plats och kom inte med några nymodigheter här.