månadsarkiv: april 2014

Tänt vare här

Publicerat av
Svara

Jag är en av dem

Publicerat av
Svara

Idag fick jag meddelande i min jobbmail att ett inkommande mail var placerat i skräpkorgen. Det tackar jag verkligen för. Jag öppnar aldrig mail som hamnar där och rubriken berättade att jag inte borde göra det nu heller. Jag hade visst betalat in för mycket till visa/mastercard. Det hade blivit dubbelt. Nähä, aldrig i mitt liv att någon av mina banker skulle skicka ett sådant mail. Tidningarna har varnat för just detta mail och jag förpassade det ut i cyberrymden utan pardon. Öppnade varken mailet eller bifogad fil.

Men det känns lite obehagligt att någon luskat reda på min mailadress och antagligen att jag är egen företagare. Därför kan det vara troligt att jag har ett kreditkort. Undrar om någon eller alla av mina kolleger har fått detta mail? Jag har i allafall varnat för det både på facebook och twitter.

Jag må ha blå ögon men blåögd är jag inte.

cat

Stress

Publicerat av
Svara

Ibland blir jag irriterad på mannen som kan stressa på både mig och hundarna. Då kallar jag honom stressballe, där ordet balle är ett skånskt uttryck för bak. På nordsvenska blir det väl ungefär stressarschel, eller stressbak. Oftast sker hans stress på morgonen då han av någon anledning är sen i sin planering. När vi går morgonrundan väser han ”kom nu” till hundarna hela tiden och jag tycker så synd om dem, då de vill läsa morgontidningen på promenaden. Då blir han en stressballe.

I morse var det just så och min stressballe lugnade sig i sitt väsande. Vi kom in i en fin takt och hundarna kände väl av det och traskade på bra. Jag var nöjd och mannen var nöjd. När vi kom till den gatan där vi vänder hemåt igen, kom en firmabil bakifrån. Eftersom vi gick på gatan makade vi oss åt ena sidan, så att han kunde köra förbi. När han var bredvid oss gasade han på, för att visa sitt missnöje med att vi överhuvudtaget gick där. Jag konstaterade att det var en stressballe, som säkert var sen till jobbet. Han lät sin frustration gå ut över oss.

Därför går mina funderingar åt stresshållet idag. Varför låter vi vår ilska över att vara sent ute, drabba andra människor? Orsaken är ju att planeringen varit dålig. Inte att andra kanske okända människor orsakat förseningen. Drabbar ilskan en person som är känslig och har svårt att ta denna ilska, kan hela dagen vara förstörd.

När jag känner att min planering varit dålig och att jag är sent ute, försöker jag ta minst ett djupt andetag och hitta mitt inre lugn. Då brukar jag hinna till det jag ska ändå. Ibland lyckas jag faktiskt, men jag är inte perfekt och kan förvandlas till en stressballe vid andra tillfällen. Men denne stressade bilförare från i morse kunde inte fördärva våran dag. Tji, fick han!

wpid-imag0382.jpg

Förvånad igen

Publicerat av
Svara

Jag tillhör inte de personer som tittar mig i speglar hela tiden. På morgonen gör jag ju det när jag gör mig i ordning och även på kvällarna när jag borstar tänderna. Men jag brukar aldrig göra det under dagarna. Varför vet jag inte, det har bara blivit så. Jag brukar inte titta på mig själv när jag går förbi skyltfönster heller. Därför blir jag lite förvånad ibland när jag hamnar framför en spegel. Ojdå, vad har hänt där?, kan jag tänka. Jag funderar sällan över hur andra människor uppfattar mig när det gäller det fysiska. Istället tänker jag mer på hur de uppfattar mig som person. Tänker mig för när jag säger något och försöker bjuda på det som finns i mitt hjärta.

Härmed vill jag inte påstå att jag är någon vän ängel. Jag kan nog verka kärv för vissa, men det köper jag. Fast jag försöker motverka det med att le ofta. Ett leende är befriande och kan göra mycket när det gäller att kommunicera. Hel och ren, med ett leende på läpparna möter jag min dag och speglarna lämnar jag åt andra. Det viktigaste för mig är att vara vacker inuti.

Stor spegel lutad mot väggen, Calgaryherald_thumb[3]

Men som prydnad är speglar väldigt fina.