månadsarkiv: augusti 2014

Krattat avfall

Publicerat av
Svara

Det blev inte så mycket vila för mig, då jag fick hjälpa mannen att kratta allt avfall som blir efter att ha klippt nästan 40 meter tujiahäck. Fyra säckar har jag fått ihop tills nu och det blir säker en säck till innan jag kan sluta för dagen. Ok, vi satt entimme på bänken i skuggan och drack varsin öl. Där satt vi och diskuterade hur vi vill ha vår framtid och vad som behövs göras i trädgård och hus. Det kommer att bli så snyggt och lättskött för oss. Vi ska ta ned de båda buskarna på framsidan som bara är till besvär. Ett olivträd ska få ståta vid entrén och en stor blå kruka på den andra sidan. Detta till nästa vår då vi ska göra större plats för husbilen och eftersom vi är inne på att köpa en amerikanare som vår sista husbil behöver vi mer plats.

På baksidan ska vi utöka trädäcket och göra en pool med solstolar, ett solskydd och där ska vi inta våra drinkar haha. För får vi fler sommrar som denna behöver vi kunna svalka oss ute också. Bubblet är mer för vår,höst och vinter. Fast det var djädrans skönt att sitta där igår efter städningen.

Lustigt att se grannar som ska vara så fina i kanten tömma sitt avfall i buskarna till dagiset. Så ska man tydligen göra, tömma sin skit hos andra. Jag bryr mig egentligen inte, men det stör mig att de ska vara så ordentliga i andra sammanhang.

Undrar om vi får regn inatt också? Just nu verkar det vara långt borta.

När vi satt ute på bänken fantiserade vi att vi var på hotell och precis då hörde vi ett plask från en granne som hoppade i sin pool. Alltså satt vi i baren med poolen runt hörnet och tittade mot restaurangen (uterummet), någonstans på rivieran. Snacka om fantasi. Livet blir vad man gör det till.

Semestern 2014 008

Någonstans i närheten lägger alla rika båtägare till med sina yatcher. Oj, nu kom mannen (chefen) in och bad om mer krattning, så slaven får sätta på arbetshandskarna och göra en insats. 🙂

Uppdraget nästan slutfört

Publicerat av
Svara

Nu har jag rejält ont i ryggen och mannen likaså. Morgonens övning var lite för bra och efter städningen är det så att jag håller på att gå av på mitten. Men ack, jag har golvtorkningen kvar och efter lite vila ska jag ta itu med dem. Torkade med en trasa i golvet i grovköket då hundarna kladdat med maten och trasan blev svart, så nu måste alla golv rengöras.

Mannen började att klippa häcken och plötsligt var han försvunnen. Häcksaxen låg i gräset och han var borta. Efter en stund dök han upp med en ny stooor häcksax som han köpt, här skulle klippas häck av bara den. Den gamla vi hade orkade inte med då grenarna var för grova och det skulle ta flera veckor innan mannen blev klar. Vad händer då? Jo, en blixt och två blixtar sedan muller muller och det började regna. Nu har det dragit förbi sedan någon timme och häcken ska få sig en avhyvling med den nya häcksaxen. I gengäld har alla golv blivit dammsugade och nu är det som sagt bara torkning av dem som återstår.

Vi har kanske inte den mest glamorösaste av alla lördagar, men livet är inte bara tjo och tjim. Vi har roligt under tiden i allafall när vi städar och gör alla måsten. Få se om jag går på mina två stora buskar på framsidan i morgon. Allt beror på ryggen och vädret.

En belöning väntar på oss efter allt slit och det är en stunds bubbelbad, med tapas och ett glas rött. Det ser jag fram mot och det är mumma för en rygg som värker.

Jag har förresten kört lite meditation under tiden jag städat. Inte tänkt på någonting alls och nu känns hjärnan väldigt klar och fräsch. Tur att något är fräscht, för själv luktar jag nog inte av någon parfym precis. Håret är tufsigt och jag har plockat lite kvistar ur det sedan i morse. Men jag lever och nu kom mannen in och var euforisk över den nya häcksaxen. Det går dubbelt så fort och han är nöjd med sitt köp.

Jaha, detta var lite nonsens från en by i skåne en vanlig lördag.

Semestern 2014 007

Tur att vi inte planerade för en dag på stranden, när solen försvann så snabbt och regnet kom. Den här bilden är från Skälderviken och när vi var där värmde solen ordentligt. Skånes stränder är vackra.

Väckning

Publicerat av
Svara

image

Trodde det skulle bli en lugn morgon, men det sket sig. Mannen skulle hjälpa en veteran att köra trädgårdsavfall till sopstationen. Han tog SuvEllen som har dragkrok och åkte bort med släpet. Veteranen kom i vita shorts och hawaiiskjorta, pekade på häcken han klippt ned och körde sin väg.
Jag fick gå dit och hjälpa mannen. Vi har släpat grenar och varit tre vändor till sopstationen. Rena rama träningspasset blev det för oss. Gissa om frukosten smakade gott efter detta.

En rastning med hundarna har det blivit och nu får de vara i trädgården hela dagen. Mannen ska fortsätta klippa häcken och jag ska städa huset.
Det är härligt med helg.

Äntligen fredag

Publicerat av
Svara

wpid-img_97611885411233.jpeg

Denna vecka har riktigt rusat iväg, då det varit så mycket att göra. Det började ju redan på söndagen när farmor åkte till sjukhuset, sedan var det räkningar som skulle betalas, växter som skulle vattnas, tvätt som skulle tvättas osv…. Äntligen har jag en dag utan att tvättmaskinen går för fullt, men i morgon är det dags igen. Har ju hämtat pappas tvätt och vi ska byta handdukar och lakan. Mannen ska ta sig an häcken som är som ett ok på våra axlar.

Men ikväll tar vi det lugnt en stund och njuter av att vara lediga ett par dagar.

Bakom fasaden

Publicerat av
Svara

Många av oss människor sätter upp olika fasader vid skilda situationer. Jag kommer ihåg hur min mamma alltid försökte verka så glättig och glad i olika sammanhang, trots att jag som var med visste att hon bar på många sorger. Hon var annorlunda när vi var ensamma och det var då jag älskade henne som mest. Vi hade många fina samtal där hon berättade om sin uppväxt och blottade sin besvikelse över hur barndomen varit. Pappa däremot har sälla satt upp någon fasad inför andra människor. Han har bara varit tyst och ställt sig i bakgrunden. Där tror jag mig vara lik honom. Min syster är lik mamma och har samma glättighet när hon träffar okända människor. Kanske är det endast jag som sett att det är fasader de visar som faller ihop när de är i sina vanliga omgivningar? Jag har ofta skämts över dessa fasader och blivit generad för att de gjort bort sig på något sätt. Rösten blir helt annorlunda och stiger någon oktav. Kroppsspråket förändras och de känns som helt okända människor.

Men det är inte bara min syster och mamma som sätter upp en fasad. Samma sak har jag noterat hos arbetskamrater så fort en chef eller besökare dykt upp. Min tro är att alla dessa fasader är ett skydd för en osäkerhet de inners inne känner. Här vill jag inte påstå att jag är en självsäker människa som aldrig känner mig osäker, utan endast att jag försvarar min osäkerhet med att bli tyst och ställa mig lite i bakgrunden. Jag vill överblicka allt innan jag träder in för att säga något. Det är jag inte ensam om att göra, då jag märkt att vi ofta ställer oss bredvid varandra som i ett visst samförstånd.

Kanske är det precis det som betyder att vara introvert. Påflugenhet känns för konstlat och vi har inget hävdelsebehov. Vi behöver vår ensamhet ibland och tycker mer om att iaktta än att bli iakttagna. Men ibland möter vi stor oförståelse för vår hållning till omvärlden.

Semestern 2014 088