Äntligen dimmfritt

Idag är det som att man kan andas igen då dimman släppt. Det känns precis som jag gått med en plastpåse över huvudet i flera dagar och nu är den av. Därför ser jag verkligen fram mot dagens promenader, för jag går ju alltid två vändor. Det blir så när man har två stora hundar. Kuma och Nellie gick alltid tillsammans och förra veckan var han lite vilsen och konfunderad. Han är skygg och tidigare kunde han gömma sig bakom henne. Nu är det bara han och jag som går ute på vardagarna. På morgnarna går han bakom Unkas och även på helgerna. Tryggt att ha brorsan som skydd. Men nu ska vi gå ensamma och han har börjat bli lite djärvare. Roligt att se hur han njuter av våra promenader.

Det blåser lite idag och jag hoppas att hundarna inte blir lika smutsiga som igår. Annars är det inte så mycket som ska hända idag. Ska ta in posten strax och bädda sängarna. Unkas ligger och sover i dem just nu , precis som varje morgon. Därför väntar jag alltid med att bädda. Vi har våra rutiner och så ska det vara. Idag ska Unkas och jag gå förbi tobak, för att köpa kvällstidningen åt pappa. Han behöver ha den för att kunna spela dagens dubbel. Unkas tycker att det är väldigt spännande att gå in i tobaken, ibland lite för nyfiken för min smak. Men oftast är han superduktig och sitter snällt innanför dörren när jag betalar. Sedan får han en pepparkaka av pappa när vi lämnar tidningen. Men innan vi går hem till pappa, brukar vi ta en tur runt byn. Något som Unkas verkligen tycker är roligt.

piffad Unkas

Se bakom fasaden

Öppna sinnet och försök se människan bakom fasaderna. Kläder, smink, piercingar och tatueringar är endast ett yttryck för hur någon vill uppfattas vid första intrycket. Tar man sig tid att lära känna personen förändras synen på människan. Samma sak gäller när det är klädstil, hudfärg och sexuell läggning.

Det gäller även djuren och hundraser. Se individen och dennes personlighet. Utgå inte för att något djur är speciellt aggressivt eller farligt. Vänta med att fördömma någon.

Gammal som ung borde umgås mer med varandra för att öka förståelsen för människorna. Då kan många fördomar dödas och diskriminering försvinna.

Se människan istället för att bygga upp fördomar kring den. Vi har bara detta livet och det är dags att göra det fullt ut.

Julen 2014 och vinter 2015 087

Leker med foton

Kände inte för att ta med kameran idag då det var så grått och trist ute. Allt är ju bara brunt och grått i färgerna när solen inte är framme. Men det var fina promenader i alla fall. Hundarna mådde prima och inga våta pälsar eller leriga tassar idag. Fanns några små saker som blev som en vagel i ögat. Sonen till en granne på en tvärgata har tydligen äntligen fått körkort och kör en mintgrön volvo som en idiot. Han var hemma idag och vi gick en bit bort. När han skulle köra iväg efter sin parkering på gräsmattan gjorde han ett däckskrik, så Kuma blev rädd. Tur att han inte slet sig ur halsbandet för så rädd blev han. Jag anser att myndighetsåldern ska höjas till tjugo och även körkortsåldern. Dagens ungdomar är inte mogna att varken rösta eller köra bil.

Den andra vageln kom senare då vi gick efter landsvägen och en kvinna kom med en boxer efter oss. Hon körde på i sin takt och var nästan i hasorna på oss. Jag gick som en galning och vek av på uppfarten till en gård. Så egoistiskt gjort av människan. Hon gick med en hund och jag med två, varav den ena är livrädd för människor och den andra övernervös för andra hundar som kommer för nära. Jag hade aldrig gjort en så dum grej. Varför kan man inte ta hänsyn och kanske tänka att det finns en anledning att man kanske går ut på landet med sina hundar? Att det kanske är trixit att gå med två och hur i helskotta hade hon tänkt göra när hon hann ikapp oss och vi hade bilar som kom körande förbi hela tiden? Den vageln var jobbig att få bort, men det gick tillslut och resten av promenaden blev riktigt trevlig.

Nu har jag lekt lite med ett fotoredigeringsprogram och fick till detta foto som visar en helt annan dag på landet.

28e oktober 2014 010

Flera nyanser av grått

Himlen tycks ta fram hela gråskalan i dessa dagar. På kvällarna syns inga stjärnor och det är becksvart ute. Inte konstigt att människor blir deprimerade under denna årstid. Trots det vill inte jag ha någon snö, som ska lysa upp i mörkret. Det finns inget värre än att halka omkring i kylan. Kanske är det tanken på att det obönhörligen kommer en sådan tid, som gör att man suckar och grottar in sig i deprimerande tankar. Nu känner jag mig inte speciellt deprimerad, utan mer att jag förstår alla flyttfåglar. Tänk, att kunna breda ut vingarna och segla iväg mot solen och värmen? Kunna stanna tills vädret blir bättre igen här i norr.

Tur att växterna inte släppt alla blad ännu och blommorna fortfarande slår ut. Mina rosor kämpar på allt vad de kan och lyser upp allt det gråa. Gräsmattorna lyser så gröna i alla trädgårdar. Härligt att det fortfarande finns lite färger i allt det gråa. Jag skulle vilja sträcka upp händerna mot det gråa och försöka sära på molnen. För där bakom finns det blåa och solen.

Onsdag idag och halva veckan har avverkats. Lillördag kallar en del denna dag. När jag var liten betydde onsdag att jag skulle åka till min balettlektion. Från sex års ålder till jag var sjutton, innebar onsdagar just detta. Först hade jag en förhoppning om att bli dansare. Men eftersom jag var blyg och höll mig i bakgrunden var det inte mig fröken såg. Jag fick alltid hålla till bland alla som skulle dansa i bakgrunden och någon söt duktig flicka fick dansa solo. Om vi behövde kavaljerer till flickorna, så var jag ett naturligt val. Till mitt förtret fick jag dansa pojkrollen och sätta upp håret i hästsvans. Jag som drömde om vida styva kjolar och tåspetsskor. Tillslut dog drömmen och skolan tog alltför mycket tid. Med vånda slutade jag att gå på balettlektioner på onsdagarna. Det är svårt att släppa drömmar, trots att man vet att de aldrig blir verklighet.

Men drömmen om en ny sommar behöver jag aldrig släppa. Den kommer precis som den alltid gjort.

Torsdag och sol

Har lyckats sätta ihop ett avtal på ett uppdrag och kan ta lunch nu. I eftermiddag är det dags för ett nytt sådant och jag har stora förhoppningar att det ska gå i lås. Håll tummarna.

En molnig morgon har följts av sol och skön värme. Ska bli skönt att få en nypa luft nu. Tur att hundarna är så trötta när jag måste koncentrera mig på knep och knåp. Firar med en kopp kaffe efter detta arbete. Nu väntar jag också besked från ett annat större projekt som jag har stora förhoppningar att få.

Har lagt gårdagen bakom mig och tänker som jag brukar: det slår tillbaka mot de som behandlar någon illa. Det är därför jag aldrig söker hämnd av något slag när jag drabbas av oförätter. Kan berätta att det har visat sig vara rätt taktik i hela mitt liv. Kanske är det karma?

Augusti 2014 038

Bakom fasaden

Många av oss människor sätter upp olika fasader vid skilda situationer. Jag kommer ihåg hur min mamma alltid försökte verka så glättig och glad i olika sammanhang, trots att jag som var med visste att hon bar på många sorger. Hon var annorlunda när vi var ensamma och det var då jag älskade henne som mest. Vi hade många fina samtal där hon berättade om sin uppväxt och blottade sin besvikelse över hur barndomen varit. Pappa däremot har sälla satt upp någon fasad inför andra människor. Han har bara varit tyst och ställt sig i bakgrunden. Där tror jag mig vara lik honom. Min syster är lik mamma och har samma glättighet när hon träffar okända människor. Kanske är det endast jag som sett att det är fasader de visar som faller ihop när de är i sina vanliga omgivningar? Jag har ofta skämts över dessa fasader och blivit generad för att de gjort bort sig på något sätt. Rösten blir helt annorlunda och stiger någon oktav. Kroppsspråket förändras och de känns som helt okända människor.

Men det är inte bara min syster och mamma som sätter upp en fasad. Samma sak har jag noterat hos arbetskamrater så fort en chef eller besökare dykt upp. Min tro är att alla dessa fasader är ett skydd för en osäkerhet de inners inne känner. Här vill jag inte påstå att jag är en självsäker människa som aldrig känner mig osäker, utan endast att jag försvarar min osäkerhet med att bli tyst och ställa mig lite i bakgrunden. Jag vill överblicka allt innan jag träder in för att säga något. Det är jag inte ensam om att göra, då jag märkt att vi ofta ställer oss bredvid varandra som i ett visst samförstånd.

Kanske är det precis det som betyder att vara introvert. Påflugenhet känns för konstlat och vi har inget hävdelsebehov. Vi behöver vår ensamhet ibland och tycker mer om att iaktta än att bli iakttagna. Men ibland möter vi stor oförståelse för vår hållning till omvärlden.

Semestern 2014 088