Kör försiktigt i jul

Redan nu läser jag om olyckor som sker på våra vägar, trots att de härnere är helt isfria krockar bilar. Mannen var på väg hem igår från Malmö och blev omkörd av minst fyra-fem ambulanser, räddningsbilar och brandbilar. En stor krock hade inträffat på yttre ringleden och idag läste jag att två hundar dött och människor var svårt skadade. När man läser svårt skadade betyder det att de troligtvis får men för livet.

Jag läste även om två travhästar som rymt och orsakade en krock. Hästarna dog av kollisionen. Det är kolmörkt ute på vägarna härnere efter klockan fyra på eftermiddagen och blir inte ljust förrens vid nio tiden. Julen närmar sig, folk är stressade men det är viktigare att komma hem till de som väntar och vad spelar det för roll om det tar en halvtimme mer än vanligt?

Har ett tips till de som sitter ensamma på julafton och har en dator. Gå in på Facebook och Ica:s hemsida. Då kan ni fira jul med Loa Falkman, som chattar med er och säkert sjunger några fina julsånger. Önskar att det funnits då jag alltid satt ensam på julen. Det fanns inte ens Facebook och tillgång till dator fick jag först på sena nittiotalet. Men då var den ett stort sällskap under många ensamma kvällar.

Visst skulle jag kunna bjuda hem människor att fira jul och nyår, men jag är för introvert och tråkig för det. För mig är det inte alls jobbigt att vara ensam och nu med alla sociala medier har jag en valmöjlighet som känns bra. Därför går dagarna fort för mig. Jag skriver på min berättelse och plötsligt ska hundarna ha lite uppmärksamhet. Lunch vid datorn och sedan skriva igen. Jag har inte tid att ha tråkigt. Jag är nämligen en skrivande person.

 

Annonser

Bakom fasaden

Många av oss människor sätter upp olika fasader vid skilda situationer. Jag kommer ihåg hur min mamma alltid försökte verka så glättig och glad i olika sammanhang, trots att jag som var med visste att hon bar på många sorger. Hon var annorlunda när vi var ensamma och det var då jag älskade henne som mest. Vi hade många fina samtal där hon berättade om sin uppväxt och blottade sin besvikelse över hur barndomen varit. Pappa däremot har sälla satt upp någon fasad inför andra människor. Han har bara varit tyst och ställt sig i bakgrunden. Där tror jag mig vara lik honom. Min syster är lik mamma och har samma glättighet när hon träffar okända människor. Kanske är det endast jag som sett att det är fasader de visar som faller ihop när de är i sina vanliga omgivningar? Jag har ofta skämts över dessa fasader och blivit generad för att de gjort bort sig på något sätt. Rösten blir helt annorlunda och stiger någon oktav. Kroppsspråket förändras och de känns som helt okända människor.

Men det är inte bara min syster och mamma som sätter upp en fasad. Samma sak har jag noterat hos arbetskamrater så fort en chef eller besökare dykt upp. Min tro är att alla dessa fasader är ett skydd för en osäkerhet de inners inne känner. Här vill jag inte påstå att jag är en självsäker människa som aldrig känner mig osäker, utan endast att jag försvarar min osäkerhet med att bli tyst och ställa mig lite i bakgrunden. Jag vill överblicka allt innan jag träder in för att säga något. Det är jag inte ensam om att göra, då jag märkt att vi ofta ställer oss bredvid varandra som i ett visst samförstånd.

Kanske är det precis det som betyder att vara introvert. Påflugenhet känns för konstlat och vi har inget hävdelsebehov. Vi behöver vår ensamhet ibland och tycker mer om att iaktta än att bli iakttagna. Men ibland möter vi stor oförståelse för vår hållning till omvärlden.

Semestern 2014 088

Lugn tid

Jag tänker alltid som så att när jag blir pensionär, så ska jag bara koppla av och vara. Göra precis vad jag vill och slippa vara social om jag inte vill det. För saken är den att jag är ganska introvert och har lämnat mycket av mitt extroverta jag bakom mig. Erfarenheter av livet och andra människor har gjort att jag blivit sådan. Ta inte detta som en beklagan, då jag trivs utmärkt med mig själv. Jag har absolut inga problem med att sysselsätta mig. Med tre stora hundar går tiden hur som helst. Men att alla inte är så har jag fått erfara.

Mannen och jag pratade om våra gamla föräldrar, vilka innefattar min pappa och mannens mamma (alias farmor). Hon kallas bara så av oss. Pappa går inte så raskt längre och farmor börjar bli rart virrig. Så jag sade att mannen borde säga till farmor att skriva upp alla möten mm. Till svar fick jag att det gör hon redan. Hon har en väggalmanacka, som är helt nedklottrad med: kaffe hos den och den, morgongympa, högläsning och diverse besök hos läkare mm. Hon har dagarna fyllda av diverse aktiviteter och de stunder hon inte har det fyller hon med att t ex. laga middag till oss, ringa runt till släkt och vänner och gå en tur till närbutiken i byn eller hårfrissan. Farmor är nämligen väldigt noga med sitt yttre och är en prydlig dam på 89 år. Min pappa däremot har börjat slarva med sin hygien, då han är mer introvert och mest sitter hemma. Han har sin bridge, men sedan tycker han om att läsa och jag förser honom med böcker. Han tittar en hel del på tv och gärna till sent på kvällen. Dessutom tar han gärna en tupplur mitt på dagen. Hygienen ska jag råda bot på och en dusch varje vecka ligger på mitt program. Klädvård ingår i detta.

Se där två pensionärer i samma ålder, som är väldigt olika. Båda trivs med livet trots att de är änka respektive änkling, sedan flera år tillbaka. Den ena far runt i huset på olika aktiviteter. Farmor bor i ett 55+ hus. Pappa i en liten marklägenhet i närheten av ett servicehus. Där spelar han bridge och umgås med sina grannar en gång i veckan.

Jag kanske ska sluta fundera på hur jag ska ha det när jag blir pensionär. Det ger sig säkert när den dagen kommer. Tror det kommer att bli lite av ett mellanting av farmor och pappa. Men vem vet, jag kanske blir en introvert konstnär då jag tänker ta upp mitt målande då.

wpid-IMG_20121209_193345.jpg

Introvert på morgonen

morgonTur att alla i vår familj är likadana. Vi är inte mycket för samtal på morgonen. Korta meningar och alla sköter sina sysslor utan diskussioner. Hundarna är precis likadana. De sätter upp stör ej minen och knorrar om någon kommer för att kela eller prata med dem. De låtsas som att man inte finns och blundar hårt.

Därför har vi väldigt lugna morgnar utan tjafs. Behöver vi påminna om något så lägger man bara en lapp kvällen innan, där det är säkert att den blir läst. Så vill jag ha det och det är tur att alla de andra också tycker likadant.