Fortfarande halt

Temperaturen inatt gick ner till +-0 och det var isigt ute i morse. Mr J tog broddarna på och gick med hundarna deras morgonturer. Jag stannade hemma i trädgården och började med att ge fåglarna mat.

Med lysande ögon satt killarna och väntade på sin tur. Skämt åsido så riktade jag nog mobilen galet och hade glömt ta bort blixten. Men jag tar med den ändå för såhär satt de och väntade i flera minuter. Men först var de ute och gjorde sin första toalett.

Sen kom Turbo hem och då blev det full fart i trädgården. Vi lekte med tennisbollen och hon sprang runt med både boll och utan boll. Lite svårt för mig att hänga med. Snömögel kvar i gräset och hon blev inte smutsig då det var lite fruset.

Hon blöder lite grann fortfarande tösen, men killarna verkar inte bry sig. Skönt för oss förstås. Idag har vi inga måsten annat än lite datagrejor, som inte tar så stor tid. Jag har ingen tvätt att ta hand om och det är skönt.

Vi har börjat kolla våra finanser då frihetens timme närmar sig. Mr J kollar sina fonder och i Mars blir han friherre. Jag kommer strax efter i Maj detta år. Vi tackar för oss och säger att nu är det slutjobbat för vår del. Vid 62 passar det oss väldigt bra. Det är första kapitlet på vårat nya liv.

Vi går in i en ny fas och det är mycket spännande som kommer att ske. Jag vill inte avslöja allt nu utan den som läser min blogg kommer att få veta det i sinom tid. Först ska vi ta oss genom dessa vintermånader som återstår. Bara snön smälter bort.

Man ska inte skynda på livet, det rullar på ändå.

Halva dagen vinter

I morse hade vi minusgrader och världen var väldigt vit. Det snöade lätt när vi lade oss igår, så det var faktiskt väntat. Därför gjorde vi upp en plan för morgonrundorna. För det blev två stycken för Mr J, som har dubbar på ett par av sina skor. Jag har inte några sådana, då mitt ben och fot var i paket större delen av den perioden.

Jag stannade hemma och öppnade till trädgården. Varken Unkas eller Kuma var intresserade av att vara där någon längre stund. De satte sig i garaget och väntade på Mr J. Här skulle det promeneras så det så. Att de redan hade gjort sin toalett hade inte med saken att göra. Läsa tidningen är superviktigt.

Men Turbo ville gärna vara ute en stund till när hon kom tillbaka från morgonturen. Jag kastade boll med henne och det var något hon verkligen tyckte om.

Vi hörde hundskall och Turbo lyssnade om det kunde vara brorsorna. Men det var det inte då skallet kom från någon gård utanför byn.

Efter frukost och de vanliga morgonsysslorna, var det dags för min yoga och gympan för hundarna. Kuma och Turbo höll show för mig, men Unkas låg i burspråket och tittade på.

Nu verkar Turbo ha slutat sitt löp och vi behöver inte vara så oroliga. Det gick verkligen lätt och vi är lite förvånade. Inga yl eller gnällande från pojkarna och Turbo behöll sin värdighet och uppförde sig som en riktig dam.

I eftermiddags gick det bättre att gå för mig, då det töat ordentligt. Plusgrader och snön är nästan helt borta. Jag blev glad då jag har behov att röra på mig varje dag. Man kan säga att ordningen är återställd och hundarna var väldigt glada att vi gick tillsammans.

Nu faller mörkret över byn och det blir kväll. Ännu en dag har förflutit. Närmare bestämt måndag och det är näst sista måndagen denna månad. Vi närmar oss våren och det ska verkligen bli skönt. Mr J är vid soptippen med ännu ett lass, som vi rensat från garaget. Det börjar bli väldig rymligt där.

Senare ikväll blir det några avsnitt av ”West Wing” och nu är vi inne på fjärde året. Ett år då presidenten kandiderar för att bli omvald. Spännande att se hur allt fungerar och alla intriger.

En centimeter

Inte speciellt mycket snö som kom igår kväll, men till vår häpnad låg det kvar när vi vaknade i morse. Jag är ju inte speciellt road av att traska omkring på hala vägar efter mitt benbrott. Dessutom är jag ju inte helt ok ännu, då jag fortfarande är svullen runt ankeln och fotknölarna. Därför har jag värk just där ibland när vi är ute och går. Det är även så att jag har längre startsträcka nu, för att få igång foten. Haltar fram de första femhundra metrarna, men sedan brukar det gå bra.

Naturligtvis var det ungar i byns enda backe och åkte pulka, vilket inte Kuma är speciellt road av. Han höll ögonen på dem hela tiden, tills vi var på ett avstånd han tyckte var acceptabelt.

Unkas tyckte att vi skulle fortsätta gå istället för att stanna. Men eftersom han är väldigt klok satte han sig ned så att jag kunde ta ett foto, för då var vi snabbt på väg igen. Det var riktigt härligt väder med sol och svag vind.

Turbo var inte ett dugg intresserad av att ta något foto. Hon spanade ut över fälten för där befann sig några fåglar. Öronlocken var helt stängda och hon struntade i att jag pratade med henne. Hon hade som sagt andra intressen.

När vi kom hem gick jag ut och fyllde på fågelmaten. Idag behöver småfåglarna verkligen hjälp att få mat i sig.

Idag kunde vi låta hundarna vara ute i trädgården en stund på eftermiddagen. Både Kuma och Turbo försvann som två kanonkulor till andra sidan, men Unkas lunkade runt på baksidan och luktade på snön.

Det gäller att verkligen inventera hela trädgården.

Turbo ville leka och ute är det oftast Unkas hon inviterar till det. Men inne är det Kuma som lockar mer verkar det som.

Nu ska det lekas jaga som Turbo älskar allra mest. De var riktigt nöjda när det var dags att komma in. De har sovit mest hela dagen och nu vankas det middag för dem. Vi tvåbenta äter lite senare och blir det gryta för oss. Kan för övrigt meddela att dimman har svept in över byn och nu ser man inte många meter utanför fönstret.

Städat idag

En grå morgon, men vi tog oss ut i byn och gick en lång tur. Hundarna var glada trots att marken var våt.

Orkar inte med all städning, säger Unkas. För jag planterade fem krukor och nu ser det roligare ut i våra fönster. Jag blir så ledsen när växterna dör och bara måste plantera nya. Så nu är jag nöjd.

Vad skådar mitt öga? Det snöar ute. Ligger kvar också. Jösses, det hade jag aldrig trott. Var ju tvungen att rikta mobilen mot fönstret och ta ett kort. Blev inte så bra, men nog syns det att det snöar?

Nu ska det bli gott med bakad potatis efter en stund i bubbelbadet.

Kuma och gänget

Idag tar vi det lugnt på förmiddagen. Mr J är på vårdcentralen och lägger om sitt finger. Turbo är i höglöp, men det verkar gå lugnt till med pojkarna. De kanske är för gamla för att riktigt bry sig.

Körde min yoga och de låg och sov.

Så ser de ut från andra hållet. Jag har uppdaterat min blogg app på mobilen och när jag ska skriva rubriken blir det dubbla bokstäver. Får radera och börja om. Men jag lyckades överlista det hela och fick till det hela.

Det är fredag igen och faktiskt har vi en ljusgrå nyans på himlen idag. Härligt om det blir uppehåll. Ska kvista över till pappa senare i eftermiddag. Kanske blir det en sväng till affären också.

Upprepning

Snart kan vi konstatera att det aldrig blev någon vinter i skåne. Jag klagar inte men det kunde faktiskt vara lite torrväder nu. Duggregnet förföljer oss när vi är ute med hundarna. Just nu sveper dimman in i byn och jag tyckte mig höra vårfåglar när jag var ute och fyllde på fågelmataren. Jag för ett krig mot korparna som försöker snylta på fågelmaten. Om det inte var så att de skrämmer bort alla småfåglar, hade jag inte brytt mig.

Kastar ett öga ut mot gatan och vad får jag se? Jo, det snöar! Frågan är om det kommer att lägga sig då vi har +2 i luften? Blir väl bara snömögel i såfall.

Kanske det kommer att se ut såhär om temperaturen sjunker ikväll. Eller kanske inte för nu slutade det.

Jag ska inte gå ut mer idag då Mr J tar hand om kvällsturerna. Ingen trädgård då den är som en våt svamp. Men jag ser fram mot kvällen och nya avsnitt av ”West wing”. Vi har kommit till tredje året och president Bartlet tänker försöka bli omvald. Det är så spännande att följa arbetet i Vita huset och serien har vunnit flera priser. Bland annat på grund av att den är så realistisk. några Författarna följde folket som arbetade där under ett år och utifrån sina iakttagelser skrev de serien, som innefattar sju år allt som allt. Vi har med andra ord några avsnitt kvar. Jag vet att jag skrivit om detta i ett tidigare inlägg, men var bara tvungen att göra det igen.

Bloopers är alltid roligt att titta på och här är några från serien.

 

En blöt historia

Rena rama aprilvädret idag. Från snöblask till sol. Allt på en och samma dag.

Samma träd, men helt annan himmel. Det syns nog inte, men snöflingor föll i solskenet och grå moln var på väg.

Pyrt säger Unkas och deppar. Nu kan vi inte vara i trädgården.

Oj, fick in något ljus från vänster. Ja, så kan det gå när man använder kameran direkt i bloggen.

Kommer precis hem från pappa, som var glad idag. Han har varit på vårdcentralen och fått öronen spolade. Nu hör han bra igen. Livskvaliteten steg flera pinnhål för honom.

Ett glas öl sitter bra efter att ha gått långrundan med hundarna och sedan handlat åt pappa. Trött i benen och nöjd med dagen.

Hundarna är också glada för nu kom Mr J hem efter en sväng till sopstationen. Ännu mer gammalt skrot kastat.

Växlande

Från rena rama höstrusket, fick vi kyliga vindar och jag använde min mössa för andra gången denna säsong. Men vi var glada då hundarna kunde vara i trädgården utan att se ut som de badat i lera. Igår kväll kom snöblasket.

Ingen trädgård innan sängdags. Mr J gick korta turer med hundarna så de fick göra sina toaletter. All snö var borta när vi gick ut i morse.

Lite snömögel låg kvar på gräset.

Mr J hade en del ärenden att göra på förmiddagen, vilket inte var populärt hos hundarna. Jag gjorde min yoga och de låg och lyssnade efter billjud.

Ett par rejäla regnskurar kom, men vi klarade oss från det när vi gick på eftermiddagen. Bara tassar och magen att torka på hundarna. Nu myser vi i biblioteket och är nöjda efter äggmackor. Hundarna sover.

Hoppsan vad det blåser

Idag blåser det riktigt kalla vindar i byn. Känner lite lukten av snö, men det blir väl en överraskning när vi drar upp rullgardinen i morgon. Därför blev eftermiddagens promenad avverkad i väldigt snabb takt. Det gillade Turbo och man såg riktigt hur glad hon var. Vi såg tre hundar på rätt nära håll under vår tur, men idag gav hon dem endast en blick och fortsatte. Så roligt att det går framåt med vår koppelträning.

Kör med lite gamla foton idag för vi hade inte tid att stanna och ta kort. Mr J fick tid på vårdcentralen för att bandagera om sitt pekfinger och därför hade vi också en tid att passa. Hundarna blev ju lite snopna när han stack iväg. Så brukar vi ju inte göra efter våra eftermiddagsturer. Men jag har gett dem varsitt tuggben så de är nog rätt nöjda trots allt.

Detta är en bild från förra året i januari. Jag hade foten och benet i paket, så Mr J fick gå själv med pojkarna. Vi hade ju bara två hundar då. Igår var det två år sedan Nellie fick somna in. Vår lilla virriga plutta är absolut inte glömd. Men jag är glad att vi har vår lilla nya tös Turbo. Så full av liv och glad.

Nu är Turbo i löp och hittills har det fungerat väldigt bra. Nu är ju pojkarna gamla och kanske inte intressanta för tösen. De har inte samma drifter kvar som tidigare. Men Nellie var en riktig slampa när hon löpte och kunde trigga igång killarna till att bli intresserade. Turbo kanske inte har lärt sig hur hon ska göra, utan vill mest bara leka. Vi får hålla koll på henne och se hur allt förlöper. Hon blöder just nu och det är ju precis efteråt som det kan bli lite kritiskt. Men det återstår att se.