Vilken bra dag det blev

Vi hade ställt mobilerna på ringning och jag var så yr i morse att jag knappt kunde stänga av min. JR kom upp i tid och körde iväg till verkstaden med Mackan. När han kommit hem efter promenaden med färsk baguette åt vi en god frukost. Vädret har varit helt fantastiskt idag så vi har tillbringat tiden utomhus.

Ser så tomt ut på gatan när Mackan är borta. Vi var beredda på att få vänta med att hämta bilen tills i morgon, men vid 18.00 ringde verkstaden och nu var Mackan klar. JR traskade iväg och nu står vår ögonsten på sin plats igen. Då kan vi sova gott inatt.

Gräsmattan blev bra tyckte hundarna efter att JR klippte den. Vi hade en skön stund ute på trädäcket under parasollet. Jag hade torkat av bordet från fågelbajs och sopat rent både mattan och däcket innan dess. Vi tog igen oss inför bevattningen av växterna som måste göras just idag. Inte något betungande egentligen utan mer en chans att titta till alla växter.

Nå vad sägs om mina små raringar? Jag skulle inte ens ha en tanke på att plocka in någon av dem. Doften av dem kan jag inte förmedla utan den får ni tänka er. Så perfekta de är och vilken underbar färg. Var beredda på fler rosenbilder för knoppar finns på allihop av mina telningar. Jag vet inte vad de heter och det har ingen betydelse heller för mig.

Jag passade på att sätta näsan i citronträdets blad och mmmm vad det luktar gott. Eftersom den klarade en tuff vinter så har jag stora förhoppningar att den kommer att växa till sig under åren som kommer. Den har fått rotfäste hos oss om man så säger.

Inga blommor ännu på oleandrarna men snart så kommer det lysa både vitt och rött här. JR har strött mer jord här på baksidan så det ska nog bli en hyfsad gräsmatta här med tiden. Stenar och annat bråte är borta och gömda. Nya blad kommer även på mina kumquatar så jag hoppas att de blommar så småningom och då blir det nya frukter till hösten. Precis vad vi behöver.

Mörkret sänker sig och snart kan vi höra näktergalens drillande när vi går ut med hundarna. Rofyllt och meditativt.

Hoppsan vad det blåser

Idag blåser det riktigt kalla vindar i byn. Känner lite lukten av snö, men det blir väl en överraskning när vi drar upp rullgardinen i morgon. Därför blev eftermiddagens promenad avverkad i väldigt snabb takt. Det gillade Turbo och man såg riktigt hur glad hon var. Vi såg tre hundar på rätt nära håll under vår tur, men idag gav hon dem endast en blick och fortsatte. Så roligt att det går framåt med vår koppelträning.

Kör med lite gamla foton idag för vi hade inte tid att stanna och ta kort. Mr J fick tid på vårdcentralen för att bandagera om sitt pekfinger och därför hade vi också en tid att passa. Hundarna blev ju lite snopna när han stack iväg. Så brukar vi ju inte göra efter våra eftermiddagsturer. Men jag har gett dem varsitt tuggben så de är nog rätt nöjda trots allt.

Detta är en bild från förra året i januari. Jag hade foten och benet i paket, så Mr J fick gå själv med pojkarna. Vi hade ju bara två hundar då. Igår var det två år sedan Nellie fick somna in. Vår lilla virriga plutta är absolut inte glömd. Men jag är glad att vi har vår lilla nya tös Turbo. Så full av liv och glad.

Nu är Turbo i löp och hittills har det fungerat väldigt bra. Nu är ju pojkarna gamla och kanske inte intressanta för tösen. De har inte samma drifter kvar som tidigare. Men Nellie var en riktig slampa när hon löpte och kunde trigga igång killarna till att bli intresserade. Turbo kanske inte har lärt sig hur hon ska göra, utan vill mest bara leka. Vi får hålla koll på henne och se hur allt förlöper. Hon blöder just nu och det är ju precis efteråt som det kan bli lite kritiskt. Men det återstår att se.

Vad fort det gick

Svisch så var sommaren ett minne blott och nu är hösten också snart slut. Just nu lyser hela naturen som guld och det är vackert. Men inte länge till för vintern är bakom hörnet. Jag försöker tycka om alla årstider, men tyvärr så gör jag inte det. Inatt drömde jag att vi körde genom snön söderut mot varmare trakter. Kanske ett önsketänkande från min sida.

Det är mörkt på morgnarna och svårt att vakna. Jag är fruktansvärt trött hela tiden. Undrar om det finns något som heter hösttrötthet? Vårtrött har jag varit ibland, men aldrig såhär trött någon höst.

Det är mycket som sker ute i världen just nu och även i Sverige. Ibland orkar jag inte läsa eller se på nyheterna. När ska det bli bättre istället för sämre? Just nu känns det som aldrig. Vi människor verkar bara vara som brickor i politiska spel.

Därför tittar jag på mina fina hundar och är så glad att de finns. De gör att jag orkar ta mig genom vintern och allt som sker.

Semester 2015 Frankrike 083

 

 

Det ser mörkt ut

Inte på Kameruns bänk, utan vädret idag gör att det inte blir riktigt ljust ute. Det regnade i morse och vi skyndade oss på morgonrundan. Hundarna tycker inte det är så roligt att gå i mörkret och när vädret inte är det bästa så har de bråttom hem igen. Mannen som alltid har bråttom på morgnarna var tacksam för det.

Nu har det slutat regna men gråvädret håller i sig, så våra senare promenader blir ju inte särskilt mysiga. Men snart vänder det och dagarna börjar bli längre igen. Tanken på det gör att jag kan hålla humöret uppe. Mina juklappspaket är på väg till mottagarna nu och jag hoppas verkligen att de kommer fram före julafton. Fick avisering att det jag skickat efter finns att hämta på ica idag. Sedan ska vi ha en kväll med inslagning av de sista klapparna. Roligt att det fungerade.

I eftermiddag tänker jag ta in jullådan från garaget och börja botanisera bland prydnaderna. Få se vilka jag tar fram detta år och vilka som får vara kvar i lådan. Fler ljus vill jag ha i alla fall. När det är såhär mörkt är det mysigt att tända något ljus. Lyktan på trappen lyser varje eftermiddag/kväll så fint och tomten ler.

Ingen återvändo

Höstdagjämning och nu är dagarna lika korta/långa som nätterna. Vi är på väg mot den mörka årstiden och det är inget att göra åt. Men visst känner man precis som Ledin sjunger att:”sommaren är kort”. Värmen, solen och bara ben. Dags för strumpor, jackor och regniga dagar. På bara någon vecka har hösten gjort sin entré. De första flyttfåglarna hördes i helgen och snart följer andra efter.

Vår duva traskade runt på altantaket, som för att säga hejdå inför hösten. Jag hoppas den får en fin vinter på varmare breddgrader och att vi får se den till våren igen. Tänk, att den fortfarande kommer ihåg sina räddare. Nu såg den riktigt rund och fin ut så råkar den inte ut för något, kommer den säkert tillbaka.

Lönnen utanför mitt kontorsfönster börjar få färggranna blad. Snart lyser de röda innan de blir bruna och faller av. Vi människor blir bleka och tappar all solbränna. Men vi övervintrar i varma hus och kläder. Kommunen klipper gräsmattor, kanske för sista gången denna säsong. Vi själva kommer nog att klippa vår egen några gånger till.

Så en morgon glittrar gräset av frosten och hösten övergår i vinter. Jag tänder ljus och kurar i mörkret. Denna morgon var första gången vi inte gick morgonpromenaden i morgonljuset. Natten dröjde sig kvar någon halvtimme innan ljuset kom. Alla har börjat gå så snabbt på morgnarna. Nu vill man bara till sitt slutmål och ger sig inte tid att njuta av hösten. Många kanske inte njuter heller, utan sluter sina sinnen inför nästa vår och sommar.

Jag ska senare försöka njuta, då jag tar ut hundarna på sina promenader. Tänker inte rata hösten, utan försöka ta in det som är vackert med den. Kanske knipsa av några fina grenar och sätta i en vas på kontoret.