Nätterna går superbra för vi stänger för till sovrummet så hundarna inte kan springa runt i huset och göra fuffens. Så vi sover bra allihop i svalkande ac. Vaknar allt som oftast av Linos kalla nos i min nacke. Rätt mysigt faktiskt bara det inte är för tidigt.
Lino gillar inte riktigt att vi har Turbo inne i sovrummet en del av dagen. Men hon vill gärna ligga inomhus under de dagar då det är varmt som nu. Enda skillnaden är att vi nu sätter ett galler för dörren så inte Lino kan störa henne. Men vi får en del lugn och ro. Det är nu fjärde dagen på höglöpet och räknar hoppfullt ner. Vi har varmt nu och därför passade jag på att köra en maskin med kläder.
Vi har inte drabbats så hårt av värmen som Italien men så har vi ett microklimat som gör att det inte blir så hett. Fast visst är det varmt nu. Därför tar vi det lugnt och gör inte mer än ett minimum just nu. Lite som semester för oss pensionärer. Vi har ju placerat ut sittplatser på olika ställen i trädgården och det var en brilliant idé. Rätt bra att kunna sätta sig ned och låta tankarna hinna ikapp.
Vi har en tomt med en utsikt och här fick jag en fin brytning av ljuset. Rena turen men så fint eller hur? Har inte kommit mig för att köpa en lins till objektivet ännu men jag ska så fort jag orkar och kommer ihåg. Finns så mycket annat att göra och en stor sak som att verkligen bara vara. Sparar en hel del pengar också. Men linsen brådskar inte tycker jag.
Denna tavla köpte vi innan vi hade Lino men det hade nog kunnat vara han. Eller vi bestämmer att det är Lino. Det finns en mening med allt eller hur?
Helt otroligt att vi har dessa underbara morgnar nu. Vi stiger inte upp förrens vid 10.00 och när Lino vaknar så vill han först ha en kelstund och det är så mysigt. Och Turbo lyfter svansen så glatt fortfarande tyvärr känner jag. Man känner sig lite som en utarbetad småbarnsförälder efter varje löp. Tappar räkningen på dagarna men tror att det är tredje dagen med höglöp och vi är i slutet nu då. Inte för att hon slutar löpet där men just då hon svassar med rumpan åt Lino är på avtagande. Idag har blödningen nästan slutat. Så allt går enligt ritningarna vid ett löp.
Jag ville vara snäll mot Turbo och låta henne vara lös ensam ute. Men efter en liten stund ville hon gå in igen. Då kom Lino ut och så var jag ute med honom istället. Kanske inte vad hundarna tänkte sig men så tänkte vi. Lugnast så för ute är de som kaniner.
Lino har tyvärr börjat dra upp mina tulpanlökar och han äter upp dem. Tur att de inte är giftiga. Men efter att jag kunnat ta tillbaka några och grävt ner dem igen, har jag nu gett upp då han fått smak för dem. Blir kanske någon tulpan denna vår men så får det väl bli då. Vår granne MacScott var ute och sågade idag med. Jag fick en pratstund och förklaringen till varför han sågade ner sina mullbärsträd. De har blivit drabbade av ohyra och grenarna var helt ihåliga. För att inte fler träd ska drabbas kör han iväg allt till avfallshanteringen utanför byn. Glömde fråga om han tänker plantera nya träd men det återstår väl att se.
Han har en sån bred skotsk dialekt som JR har lite svår att förstå, men jag tycker att det är hur lätt som helst. Trevligt med en pratstund var det tyckte nog både MacScott och jag. Lino pratade inte så mycket utan tittade mest på deras bordercollie.
Det ser varmt ut då solen lyser så fint men ack nej, varmt är det inte. Hade gärna tvättat min fleeströja nu. Brukar göra det då man inte behöver ha den på om dagarna. Men den tvätten får vänta och jag har annat som ska tvättas i morgon. Allt är redan packat i tvättsäcken så det är bara att ta ut det till tvättstugan.
Vi blev lite nyfikna idag då det bullrade ordentligt borta vi bombhuset som vi kallar huset bortanför vinfältet. Det dammade ordentligt också. Det sitter ju ett plakat på staketet till vinfältet att man ska bygga två trevåningshus på tomten. Men de har inte gjort någon ansats till att ta bort vårat vinfält så nu tror vi att de kommer att rusta upp bombhuset. Men tiden får utvisa om sydfranskan har rätt i att man aldrig tar bort ett vinfält då det genererar alltför mycket pengar i druvorna. Hon är ju född här i byn så hon borde veta. Här nere river man sällan hus utan bygger på en befintlig grund och behåller väggarna för att sedan bygga nytt innanmäte. Så det är kanske det de tänker göra?
Vi kämpar på med löpningstiden och så en dag är allt över. Livet återvänder till ett lugnare sådant. Sedan kommer även våren med värme och plötsligt sitter vi där under parasollet och sippar på ett glas med något gott i.
Berättade jag förresten att JR hittade inlagda rödbetor på Super-U. Inte skivade men tärnade och de smakar precis så som vi är vana vid. Så nu ska JR laga en god pytt i panna har han lovat. Det ser jag fram emot.
Det är nästan som att man glömmer att det finns en vardag när man inte jobbar mer. Vi har ju sällan tider att passa och när det väl är det så suckar vi och ojar oss. Så jobbigt att behöva passa en tid. Annat var det förr då levde man efter klockan hela dagarna utom på helgen kanske och semestern. JR har inte ens armbandsuret på sig om dagarna. Jag har på mig mitt ur för jag vill ändå veta tiden på dagen. Kanske löjligt men det är jag.
Trots den nordliga vinden kunde vi vara ute en bra stund idag med. Ni ser rätt, Turbo är kopplad. Hon är i höglöp nu och utomhus är det rent livsfarligt för vi hinner inte med hennes finter. Hon har en stark drift och Lino hänger ju på. Så även om det inte kan bli några valpar så vill vi inte att de ska hålla på. Hon är väl inte så glad över det men för våran hälsa är det bäst att hon är kopplad just nu. Inomhus försöker hon inte förleda Lino så där är det lugnt.
Denna gamla bild från någon vecka sedan får illustrera Linos försök att skrämma en plastpåse som blåste omkring på gatan. Den levde ju ansåg han och det kunde ju vara ett konstigt djur. Har jag berättat om att han blir totalt skogstokig om det kommer förbi någon med en dramaten eller barnvagn. Farliga saker det där. Så tillslut fick JR gå ut på gatan och fånga in det hemska odjuret och stoppa ner det i soptunnan.
Dagens mest spännande skällning var det nog inte för det kom ett par hundar förbi på baksidan och man måste ju skälla ordentligt på dem därnere. Pjuhhh…. så den kyliga blåsten. Nordvindar är inte alls trevliga. Hoppas vinden vänder snart för det ska den göra endera dagen har jag sett.
Hur söt kan man vara när man sover då? Jag vill bara ta detta sammatshuvud mellan mina händer och trycka en stor puss på nosen. Ja, Lino känns precis som sammet runt nosen,öronen och halsen. Så mysigt att man bara inte kan låta bli. Turbo är ju som en stor päls och jag älskar att gräva in mina fingrar i hennes hals. Rena rama handmassagen.
Vi gjorde lite nytta idag med. Jag bytte lakan i sängen och sedan körde JR snabeldraken och jag moppade golven. Vi går in i en ny vecka med rena golv. Turbo droppar ju en del och vi är glada att ha golv av sten. Lätta att hålla rena. De är svala på sommaren så hundarna kan hålla sig svala.
Jag vaknar så fort Kuma hoppar ned från sängen, vilket skedde vid 08.00 i morse. JR var lika snabbt ur sängen som jag och tog ut hundarna i trädgården. Jag begav mig ut i rummet där jag kunde konstatera att det hade blivit markerat med vätska precis som igår. Bara att sanera igen då. JR kom in med hundarna och plockade ihop allt tidningspapper i en sopsäck och jag ställde in hinken i lilla toaletten för JR att tömma. Strödde lite bikarbonat här och där för att få bort lukten. Idag skulle vi ju göra rent golven men inte så tidigt och inte före frukost. Sedan lade vi oss allihop och sov till fram mot elva. Kände att det krävdes lite sovmorgon efter morgonbestyren. För säkerhetsskull satte vi för kompostgallret framför sovrumsdörren. Det ska vi ha inatt också för detta är inte så mysigt att göra varje morgon.
Mer utsövda kunde vi sedan stiga ut i solen. Tyvärr vågade vi inte ta ett dopp i poolen idag då Turbos hormoner fick oss att inse hur svårt det skulle bli. En av oss har fått vakta på hundarna hela tiden. Men vattnet hade en underbar temperatur på +30, suck. Så vi fick nöja oss med att sitta under parasollet för att sedan ta en dusch då vi gick in för kvällen. Gick ju bra det med och bättre för nerverna.
Nehej då, Turbo skäms inte ett dugg utan hon ligger och trånar efter grannens hund som befinner sig på andra sidan staketet. De kom nämligen hem och då brukar de sitta ute en stund för lite samvaro. Vi brukar lägga pooltäcket på de blå stolarna så därför står de där. Allt runt poolen är ju inte riktigt klart utan får vänta till våren. Vi är mycket glada över vårat staket när Turbo löper för det har varit lite jobbigt tidigare.
Vi tog en sväng på baksidan då Kuma kände för det. En liten koll så allting var som vanligt. Jag tittade i min odlingshink och minsann det är ju faktiskt fyra skott som börjat gro. JR tog ner lite krukor från taket i verkstaden och i morgon planerar jag att plantera den största av skotten. Så lite majsblast ska det bli på baksidan. Man får bygga en trädgård lite pö om pö som säger.
Nöjda med inspektionen gick vi in och tog kväll. Solen började dala och Kuma var trött. Han somnade direkt och även JR tog en tupplur med Turbo bredvid sig. Tidiga morgnar är inte vår grej.
Avslutar med en ros utsprungen. Så delikat och skör. Ny vecka i morgon och jag hoppas på sol, kanske lite vind så våra lakan kan hänga ute och torka. Då hösten närmar sig med stormsteg så kan man aldrig vara så säker på hur vädret kommer att arta sig. Det händer ofta att vädersajten vi har säger att det ska bli regn och åska, men när dagen är över har det inte kommit en droppe här.
Fast en ny vecka blir det oavsett och måndag börjar den med. Vi kör nedräkning på Turbos höglöp och i morgon är det dag fyra. Som jag skrev så blir det kompostgaller inatt. Vill Turbo ut så får hon väcka mig.
Vi har haft en blåsdag idag och det var inte läge att sitta ute trots att solen värmde. Kuma gillar inte blåst och idag droppade jag lite örondroppar i hans öra. Det samlas smuts där och blir väldigt irriterande för honom, men dessa droppar lindrar och han gillar när jag masserar in det. Eftersom vädret inte medgav till långa stunder ute så tog vi oss an golven. Det behövs med en löptik i huset. Njut, sade jag till JR när jag moppat klart golven. Vi hoppas att höglöpet ska vara över tills på torsdag då vi tänker köra en inköpsrunda.
Hittade en sån fin bild på Annie vår Golden retriever som vi kallade moster då hon var lite förnumsig av sig. Alltid lugn och visste precis hur livet skulle levas. Denna bild måste ha tagits den första sommaren i huset i byn. JR hade jobbat med att sätta upp ett staket runt hela tomten. Vår älskade moster blev hela elva år och naturligtvis var det en tumör som gjorde att vi lät henne somna in. Men hon finns i våra hjärtan för alltid.
Ja, man hittar guldkorn bland sina bilder och jag känner att nog borde jag titta lite mer bland de gamla bilderna. Men man fotar nya och så läggs alla gamla i mappar som man aldrig tittar i.
Här är våra tre första hundar. Ronja vår första wolfdog, Berrie vår bordercollie och så moster Annie. Tre hundar som älskade varandra och aldrig bråkade om någonting. Berrie och Annie hade vi haft var för sig som valpar men Ronja kom till oss som omplacering vid tre års ålder. En deprimerad hund som blommade ut till en stabil och lugn dam efter ett par år.
Sedan dess och fram till 2019 har vi alltid haft tre hundar i vår familj. Nu börjar vi bli äldre tyvärr och känner att vi endast mäktar med att ha var sin hund i kopplet. Så två får det bli i framtiden. Men vi hade nog gärna velat ha en papegoja också. Kanske eller kanske inte, vem vet vad framtiden för med sig. Jag vet vad jag ska göra i morgon och det räcker.
Inte ett moln i sikte. Vi håller oss i skuggan och håller ett vakande öga på Turbo. Tror det är andra dagen nu och hoppas att det endast är ett par dagar kvar av höglöpet.
Kuma är lugn och vi behöver inte vaka över honom lika mycket. Jag tycker att det är skönt att vi är två som håller koll denna gång.
Jag passade på att göra smootie på vattenmelon 🍉. Det är läskande när det är varmt.
Idag tar vi det lugnt på förmiddagen. Mr J är på vårdcentralen och lägger om sitt finger. Turbo är i höglöp, men det verkar gå lugnt till med pojkarna. De kanske är för gamla för att riktigt bry sig.
Körde min yoga och de låg och sov.
Så ser de ut från andra hållet. Jag har uppdaterat min blogg app på mobilen och när jag ska skriva rubriken blir det dubbla bokstäver. Får radera och börja om. Men jag lyckades överlista det hela och fick till det hela.
Det är fredag igen och faktiskt har vi en ljusgrå nyans på himlen idag. Härligt om det blir uppehåll. Ska kvista över till pappa senare i eftermiddag. Kanske blir det en sväng till affären också.
Idag tar vi det lugnt och denna förmiddag kan hundarna äntligen sova. Nellie har varit i höglöp några dagar nu och jag fått vakta på henne.
Den som haft mest jobbigt är Kuma som kvittrat som en kanariefågel. Han har svassat runt Nellie och inte fått någon riktig ro.
Nu har hon äntligen börjat fräsa ifrån och lugnet är åter här.
Det skjuter upp blommor överallt just nu. Knopparna på buskar och träd blir större och större. Snart spricker de ut.
Idag är det första dagen i år som jag har öppet till trädgården. Hundarna springer in och ut hela tiden.
Det enda problemet är att Nellie är i höglöp, så jag måste hålla henne inne. Visserligen är både Unkas och Kuma kastrerade, men de vill gärna porra ändå. För Nellie är en riktig slampa när hon löper.
Men vilka härliga promenader vi haft.
Det är tryggt med tak över huvudet tycker Nellie. Man har utsikt åt alla håll och kan sova lugnt.
Bra tycker vi då hon är i höglöp. Det blir bad idag med för hundarna.
Jag började jobba tidigt idag då det var lite svalare. Nu fläktar det skönt under markisen, som är fastspikad ordentligt i marken.
Lillördag och snart helg igen. Tycker sommaren går så fort, men hoppas det blir en lång varm höst
