Nästan hela dagen har gått och vi stannade upp i våra förehavanden. Man får en hel del energi av att gå långrundor på morgnarna. En god frukost på det och sedan satte vi igång. Mr J rensade i garaget och nu har vi ett nytt lass som ska till soptippen. Det är nästan så att man skäms över hur mycket skräp vi har. Som två hamstrar har vi packat ner gamla kopior av betyg, annat pappersskräp som säkert var trevligt att ha just innan de blev undanstoppade. En takfläkt som inte ens fungerar har legat uppe på vinden och tagit plats.

Gamla kläder som jag aldrig tänkt använda igen. De passar inte min kropp idag och är inte ens väl bevarade. Äntligen kan vi bidra med återvinning av lump som blir papper. Men det är inte bara skräp Mr J hittar, utan en och annan sak som vi lagt ut på diverse säljsidor. Blir vi inte av med dem så får vi invänta backluckeloppis i vår. Mina gamla slalomskidor och stavar tog de hand om på soptippen. De samlas i kommunens utlåningsprojekt och jag blir glad av tanken på att någon får åka på dem igen.

Själv har jag inte en tanke på att åka skidor igen. Får vara glad om jag klarar av att cykla när det blir varmare ute. Mitt ben är inte som det en gång var. Kanske blir det aldrig riktigt bra? Jag är glad att jag kan gå på det och att det inte gör ont hela tiden alla dagar. Tack, gode gud för alvedon.

Nu tittar vi missmodigt ut genom fönstret på de envisa snöflingorna som dalar. Bli inte fler för då…. Kom plusgrader och gör om flingorna till regndroppar!

Inte för att jag älskar regn och det som följer på det med torka tassar. Jag vill bara inte ha mer is och halka. Mötte en tidigare arbetskamrat vid torget igår och han hade foten i paket. I torsdags hade han drattat omkull och brutit foten. Undrar hur många fler som ramlat?

Hundarna bidar sin tid och väntar på det magiska ordet ”mat”. Snart så älskade vänner är det dags.