En del kanske har märkt att jag bytt ut foton och annat där Unkas är med. Det är inte för att sudda ut honom ur mitt liv utan för att just nu kommer tårarna var gång jag ser foton där han mådde så bra och såg så fin ut. Jag orkar inte då saknade är som ett sår i mitt hjärta.
Allt måste få ha sin tid och när jag en dag kan se tillbaka på vår tid med glädje kommer säkert också foton på honom dyka upp då och då. Men som sagt det tar tid och än idag har jag svårt för att titta på foton på Nellie som så hastigt försvann ur våra liv. Det vi trodde var en urinvägsinfektion visade sig vara en juvertumör. Alltså jag hatar denna sjukdom som drabbar så många djur som människor.
Om någon av våra hundar kunde få dö av ålder istället för cancer, vore jag evigt tacksam.