Nu var vi på väg mot Honfleur som vi varit på en gång tidigare då vi var i Frankrike. Gps-Lennart fick koordinaterna och vi hoppades på att få åka småvägar efter kusten. Men icke Lennart styrde vår väg rakt inåt landet. Men då det var vackra vägar med flera slott att titta på så gjorde det inget tyckte vi.Jag plåtade för glatta livet under färden och en del kort blev riktigt hyfsade. Vackra alléer förde oss nästan in på borggårdarna och det var som att åka i en saga.
Det blev en färd i skogar och över berg och dalar. Vi försökte hålla koll på väderstrecken och jag ett öga på kartan för ett tag tyckte vi att det gick lite väl långt åt öster. Så jag kollade vägnummer och så trotsade vi Lennart och körde mer åt sydväst vilket kändes mer rätt. Eftersom vi behövde handla tänkte vi stanna i Fécamp och även försöka hitta en fri wifi-anslutning. Så mc donalds var vårt mål efter inköpen.
När vi kom fram snurrade vi runt ett bra tag då det var en rätt stor stad och vi hamnade mitt i smeten. Men tillslut lyckades vi krångla oss till utkanten och hittade både affär och mc donalds. Men då vi inte har en extern antenn utan endast den som finns i datan måste vi åka väldigt nära för att få kontakt. Vi hittade en parkering hos en firma tvärs över vägen där hamburgerstället låg.
Sen bar det av på vindlande vägar mot Honfleur som ligger vid floden Seines mynning. Vi kunde ta det lugnt eftersom vi var tidiga och troligtvis skulle få en bra plats ändå när vi kom fram.
Jag ville att vi skulle stanna och äta efter ett tag och bad mannen hitta en fin plats och detta är vad han ansåg vara det. Typiskt att vi åkte förbi hur vackra vyer som helst och han valde denna mitt emot någon slags industribyggnad. Nåväl jag var hungrig så maten gick ned i alla fall. Hundarna fick sin rastning och vi åkte över den ena av broarna över Seine. Trots att det inte är motorväg så är det betalning för att komma över bron 3 eur fick vi lägga upp. Inget att gråta över och efter bron var vi snabbt framme i Honfleur och ställplatsen. Mycket riktigt fick vi en fin plats med lite utsikt och kunde sätta oss ute en stund. Mannen tog en tur med Unkas för att se om det kunde finnas någon svensk husbil. Ställplatsen tar upp mot 100 husbilar så någon borde det ju finnas.
Mycket riktigt han såg två stycken svenska men inget folk. Efter en stund kom det folk till vår dörr och det var svenskarna. Roligt att prata en stund och utbyta lite erfarenheter. De var på väg upp och hem till Borås efter att ha varit i Barcelona. Blivande ”flyttfåglar” som de kallas när man åker till Spanien och övervintrar i husbilen. Något som vi också funderar på att göra senare i livet. Tänk så skönt att slippa kyla och snö.