Vardagslunket

Har du sovit gott inatt? Många har säkert vridit och vänt sig hela natten, för att sedan vakna helt urlakade. Bara vetskapen om att det var dags att gå in i vardagslunket igen har gjort många sömnlösa. Inför semestern fanns det en förväntan om ledighet och inga alarmklockor på morgonen. Denna sommar har ju också varit helt enorm vädermässigt. Så visst är folk utvilade och har ork att arbeta igen. Men psyket vill inte riktigt då det fortfarande är högsommar utanför fönstren. En del kanske har sådan tur att de kan förlänga ledigheten en vecka till, medan de flesta fått ta tjuren vid hornen och pallra sig till jobbet.

Som egen företagare slipper jag åtminstone detta, då jag arbetat hela sommaren. Nu kan jag ta pauser under dagen precis när jag vill och det gör att den stress man har då man är anställd inte infinner sig. Jag får stanna upp och fundera på nästa steg. Men å andra sidan har jag en osäkerhet då det gäller inkomsten. Jag behöver få in pengar och det är bara upp till mig att greja detta. Den stora fördelen ser jag i det att inte ha en chef som tvingar mig att göra saker som inte jag ser som vettiga. Tänk, så många dumma chefer man haft genom åren. Fast en del har varit väldigt bra också.

Denna morgon bröts tystnaden i byn av alla bilar som skyndade sig iväg till arbetsplatser utanför. Ljud som man inte hört under snart fyra veckor. Snart börjar rallyt till förskolan och skolan, då föräldrar skjutsar sina telningar dit. De har bråttom och kör inte de 30 km/tim som råder i byn. Jag tänker ofta på de barn som själva tar sig till skolan gåendes eller med cykel, och hur utsatta de är för dessa stressade föräldrar. Tur att det inte sker fler olyckor än det nu gör.

Om ett par veckor ska några av barnen börja sitt första år i riktiga skolan och de längtar säkert dit. De som är i slutet av grundskolan hade nog gärna sett att sommarlovet varade flera veckor till. De måste prestera nu och snart söka till andra utbildningar. Vardagslunken är inte så enkel för alla. Men vi ser fram mot några marknader, festivaler och de kan absolut förgylla helgerna.

Visst är det synd om dem

Barn som lever med föräldrar som är arbetslösa eller har en låg inkomst får kanske inte åka på semester. Ulla Andersson är vänsterpartiets taleskvinna och skriver en debattartikel om hur svårt ensamstående mammor har det. De får säkert pussla ihop för att få ekonomin att gå ihop. Men jag har i många år blivit arg på att ingen tar upp hur svårt ensamma kvinnor och män har det. Jag har haft flera bekanta som varit ensamstående med barn och själv varit bara ensam. Inga barnbidrag eller bostadsbidrag, då jag haft arbete. Men liksom andra människor gått på nitar i kärlek och ekonomi då andra sett till att utnyttja mig.

Under de år jag levde helt ensam hade jag inte råd med många saker. Att köpa kläder var en utopi och semester bara att glömma. Mina föräldrar skickade ibland pengar så jag kunde ta bussen hem till dem i dalarna för ett par veckors vila. Något jag verkligen uppskattade. De visste att jag endast hade pengar till hyra och mat, vilket var det viktiga i mitt liv. När jag gick ut någon gång kunde jag offra 30:- på en öl och sedan var det alltid någon som bjöd på några till. Många uppskattar ett trevligt sällskap och är inte ute efter en sängkamrat. Men min vän som var ensamstående köpte hem vin och köpte kläder rätt ofta i mina ögon. Hon fick barnbidrag, bostadsbidrag och underhåll från barnens pappa. Vartannat år åkte de även på semester till Spanien någon vecka. Jag åkte som jag skrev till mina föräldrar.

Inte för att jag missunnar dem, men jag tycker ändå att de som lever ensamma bör uppmärksammas. Man får inga bidrag utan ska klara sig på sin lön som i många fall kan vara låg. Men de betalar skatt till förskolor, fast de inte har barn och kanske aldrig får, Skatt till att underhålla vägar som de aldrig kör på, eftersom de inte har råd med bil. Listan kan göras lång till vad skatten dras till. Jag skulle vilja att de som lever ensamma blev mer uppmärksammade. Det är kanske inte det lättaste att stå för allt själv. Alla kan inte eller vill inte göra som hollywoodfruarna, och ragga upp någon miljonär som försörjer dem.

Sedan vill jag också få bort denna beteckning om fattigbarn. Det är inte barnen som är fattiga utan föräldrarna. Det viktigaste kanske inte är att kunna åka bort på semester, utan att ens föräldrar har arbete så de kan ha semester. Tid att åka till stranden eller gå på tivoli med sina barn. Jag var alltid glad att kunna ha semester även om jag inte alltid kunde åka någonstans. Det finns så mycket i ens närområde att göra om man bara tittar.

Änglar finns

Ibland undrar åtminstone jag om det inte går omkring änglar på våra gator. De ser ut som vanliga människor, men när de börjar prata hajar man till. Ofta när jag sett på program om svårt sjuka barn undrar jag hur de kan vara så enormt kloka. Trots att de vet att de aldrig blir friska eller kanske ska dö tidigare än väntat, så ger de så mycket kärlek till sin omgivning. De tröstar sina föräldrar och syskon, som mår väldigt dåligt och sörjer över sitt barn. Hur kan de vara så lugna och tillfreds med sin vetskap? Det är som att de redan är små änglar som finns här på jorden.

En gammal människa har ofta samma utstrålning och verkar inte ens tänka på sin död. Samma gäller andra människor som lever med döden i sin närhet. Har de fått en vetskap som vi andra inte har tillgång till, eller hamnar man bara i det tillståndet när det inte tjänar att kämpa mot längre? Min pappa säger ofta att han inte är rädd för att dö. Han är snart 88 år gammal och trots alla skavanker man har vid den åldern är han nöjd med sitt liv. Jag frågade honom om varför han inte är rädd för döden. Lyte kryptiskt svarade han att han varit där och hälsat på så han vet att han får det bra. Mer ville han inte berätta, men jag ska försöka få honom att göra det. Får man besök av någon eller något när det börjar närma sig eller vad är det som händer?

Hur det än är med den saken, så verkar vissa människor ha ett inre ljus som sprider godhet. De finns mitt ibland oss och vi borde kanske försöka prata mer med dem. Döden kanske är en början på något mycket bättre, det som bibeln kallar paradiset. Men att söka döden som självmordsbombare verkar fel sätt. Att orsaka andras död är att spela gud i mina ögon. Vi ska nog alla vänta tills det är dags och under tiden försöka göra gott. Men ibland undrar jag om inte livet på jorden är helvetet, när man läser och hör om allt elände som sker.

Om ensamkommande barn

Hörde på radion i morse om en kvinna som tog mot ensamkommande barn, innan de fått en värdfamilj. Som en slags sluss till ett familjeliv. Kom att tänka på något jag reagerat över då man pratar om dessa ensamkommande barn. I flera fall då det visats reportage på tv, är det unga män man får se. Jag tycker att det är fel att prata om dessa som barn, när de är vuxna i många fall. Hade de varit svenska medborgare så skulle de betraktats som vuxna. Man är ju myndig från 18-års ålder i Sverige. Missförstå mig inte att jag vänder mig mot att dessa unga män kommer hit.

Jag tror att de i många fall har väldigt stora orsaker att komma hit och fly sitt födelseland. Flera av dem kanske flyr eller skickas iväg av sina föräldrar/anhöriga, då de riskerar att tas ut som soldater i krig. De kanske har äldre bröder som blivit dödade och nu står de på tur. Andra har kanske förlorat sin familj av olika orsaker. Därför vänder jag mig mot att de betraktas som barn. De har vuxit upp i sitt land och nu befinner de sig på helt okänd mark helt utlämnade. Många kanske haft framtidsplaner som att gifta sig, ta över gården hemma mm. Allt detta är borta och då anser jag att dessa män har helt andra behov än ett barn. Med rätt bemötande av myndigheter kan de bli en stor tillgång i vårat land.

De har en stor ryggsäck av erfarenheter som de först måste få bena ut och jag tror att de allra helst skulle vilja ha hjälp att komma igång med sitt vuxenliv. Sedan är det väldigt viktigt att se individen som kommer. Detta som socialdemokraterna präntat i oss i många år, att det ska vara lika för alla, har gjort att alla som kommer hit får samma bemötande. Men detta är färdiga människor som upplevt en hel del redan och alla har olika behov.

Därför måste svensk flyktingpolitik bli mer flexibel och dessa tjänstemän som har hand om detta, inte bara se till lagar och förordningar. Varför ska allt vara så förbaskat stelbent? Hade det inte varit så, kanske vi sluppit dessa artiklar i tidningarna om människor som slängs ut, trots att de är väl etablerade i vårat samhälle. Unga män som mår väldigt dåligt, eftersom de aldrig fått adekvat hjälp då dem kom hit. Barn ska behandlas som barn och unga män ska betraktas som det.

Man kan ju undra vad de är för människor

Sitter och läser nättidningarna på morgonen och håller på att sätta kaffet i fel strupe, när jag läser en artikel. Jägarförbundet går ut med att det är helt naturligt för barn att lära sig skjuta rävar och sedan slänga dem på sophögen. Jag blir äcklad av sådana uttalanden och rädd för dessa människor som uttalar sig så. De menar att det är lika naturligt som att spela fotboll. Va???? Hur kan de ens jämföra att döda med en sport som går ut på att sparka en boll så att den träffar ett stort mål?

Tidigare läste jag om tragedin i USA och dödsskjutningarna på biografen. En ung människa med normal intelligens får för sig att börja döda oskyldiga människor. Om han inte haft tillgång till vapen och lärt sig hantera dem, så hade detta aldrig hänt. Det är inte naturligt att lära sig skjuta eller döda djur. Barn ska inte hålla på med vapen alls enligt min åsikt. För ett tag sedan visade en kanal på tv hur familjer i just USA köper vapen och låter sina barn hantera dem. Med en sådan inställning är det inte undra på att respekten för vad en pistol eller ett gevär kan göra för skada försvinner.

Tycker att Jägarförbundet borde sanera bland de sina och utesluta människor med dessa åsikter. De ska inte hantera vapen överhuvudtaget. Ska verkligen de få gå ut i våra marker med vapen i handen? De verkar inte ha någon respekt alls för något levande och när de kan skjuta djur bara för sitt nöjes skull känns de inte seriösa. Det är lätt att sudda ut gränsen för vad man får skjuta och lätt att börja använda sina vapen mot människor istället. Nu hoppas jag att fler ska reagera på denna artikel och sätta stopp för att barn ska hantera vapen.