Vi sörjer idag

Det regnar och det passar bra en dag då vi pratar minnen och låter oss vara ledsna. När man haft en hund som Unkas med så mycket karaktär och pondus, blir tomrummet enormt stort. Vår stora kille var den snällaste hund som gått på denna jord.

Vi är verkligen glada att ha fått haft honom såhär länge då stora hundar ofta dör vid åtta års ålder. Unkas blev ju tio och ett halvt. Men det tråkigaste är att han aldrig får ligga i trädgården och mysa. Vi hann aldrig komma dit. På måndag hämtar vi nyckeln och det är så få dagar dit. Men som den människa som har hand om en hund måste vi se till att de har det bra och inte mår dåligt. Det tunga beslutet är vår skyldighet att ta.

Att hundar kan sörja när en flockmedlem försvinner har vi varit med om förut då vi tyvärr fått låta fem hundar somna in. Alla med någon form av cancer. Kuma sörjer och vill inte ha med oss att göra idag då vi förde bort hans bästa bror som han verkligen älskade. Turbo är ovanligt stilla och förstår nog inte var Unkas är. Hon tittar upp på sängen där han låg nästan hela tiden de sista dagarna. De förstår att han inte är här men hoppas kanske att han ska komma tillbaka.

Som sagt så tillåter vi oss att vara ledsna idag, men i morgon måste vi gå vidare. Vi har två fina hundar som behöver oss och som vi nu får ge den kärlek de förtjänar att få. Naturligtvis har Unkas fått mest uppmärksamhet under dessa dagar och de andra två fått stå tillbaka en del. Det får vi ändra på och lägga sjukdomstiden bakom oss. Jag vill se tillbaka på allt fint vi hade tillsammans med Unkas.

Snart börjar vårat husliv och då får vi en hel del att göra. Vi skulle ha åkt till Ikea idag men beslutat att det gör vi i morgon eller på torsdag.

 

Ännu ett rum klart

När Mr J körde till Trelleborg, passade jag på att rensa ur städskåpet och alla hyllor i grovköket. Nu stryks det inte fler plagg i detta hus, för strykjärnet är nedpackat i en låda. Endast det vi kommer att använda dessa veckor finns kvar och så hundarnas schampoflaskor som också ska packas ner. I morgon går jag loss på köksskåpen och där behöver jag lite handräckning från Mr J. Jag är ju som jag tidigare sagt, inte särskilt lång.

Det är nyttigt att flytta och då menar jag inte endast att mycket bra att ha saker kastas. Det rensas i huvudet också och vi pratar en del om allt vi upplevt i detta hus och i byn. Många verkar ha retat sig på att vi har tre stora hundar, de bilar vi ägt och vår älskade husbil. Vi är inga rika knösusar, utan har prioriterat vissa saker i vårat liv. Vi har sparat och jobbat ihop allt och utan att ha fått hjälp från någon. Våra föräldrar levde sosseliv och var inte förmögna. Men som sagt den svenska avundsjukan har ibland känts påtagligt.

Vårat hus har varit vår borg och vi har känt oss trygga här tills stenar började kastas mot vår dörr och smällare på vår trappa. Byn har förändrats sedan vi flyttade hit och jag kan inte säga att det blivit till det bättre. Bykänslan är borta då alla hejade på varandra, istället för att titta snett. Kanske beror det på att de som befolkade byn då blivit gamla, flyttat härifrån och dött? Nya människor har flyttat in från storstäder och en annan anda mer lik de som är i städerna infunnit sig.

Vi kan nog konstatera att de finaste åren som denna by haft, har vi levt här. Nu ska här byggas fler bostäder och jag tror att det tillslut blir som en sovstad, där de flesta arbetar utanför byn och endast befinner sig här på kvällar och helger. Därför känner vi oss väldigt klara med både huset och byn. Vi lämnar när våra grannar bor kvar, trots att vår närmaste också ska flytta om någon månad. Man vet inte hur länge de andra kommer att bo kvar.

Som ni märker har vi verkligen diskuterat vår flytt ordentligt och kommit fram till att vi gör rätt. För naturligtvis har denna process pågått i flera år och vi har backat av och till. Men det är värre att vara orolig för hur det ska bli där man bor än att ändra på sitt liv. Av erfarenhet kan jag konstatera att för varje flytt jag gjort så har det bara blivit bättre. Våga vinn!

Tror att det är farligt när man slutar vara nyfiken. Det är då man blir riktigt gammal. Det finns så många fina platser på vår jord och vi vill inte dö nyfikna.

Inget regn

Det kom inget regn igår, natt eller idag. Blå himmel, solen skiner och räkningar betalda. Mr J dammsuger och hundarna och jag har tagit beteckning i biblioteket. Bäst att hålla sig undan snabeldraken.

Mitt träd blommar för fullt och jag passade på att ta in några kvistar.

De små blommorna är så söta. Ser nästan ut som små rosenknoppar. De blir först rosa för att sedan övergå i vitt.

Funderar på vad jag ska göra resten av dagen. Tvättmaskinen går för fullt och den klarar sig själv.

Vinden gör att löven rasslar i trädet utanför fönstret. Skulle kanske klippa en buske, men det kan lika gärna vänta tills imorgon.

Det är så skönt att kunna bestämma själv vad man ska göra. Tiden räcker till för allt.

Tänk om…..

Flera gånger när jag varit med om något tänker jag att tänk om jag gjort annorlunda eller sagt annorlunda. Hur hade det blivit då? Även yrkesvalen och alla flyttar jag gjort, tänker jag ibland att mitt liva hade varit helt annorlunda om jag valt något annat. Jag vet inte om jag ångrar mig, men jag hade gärna gjort om allt med andra val. Då skulle jag även ha den mognad och kunskap jag nu har. Jag vill absolut inte vara av med den erfarenhet jag har idag och den skulle fått mig att tänka mer noga vilka val jag skulle göra. Därför är jag mer långsam i mina val jag gör idag, eftersom jag inte får chansen att göra om dem. Kanske det som alla unga blir så otåliga över? Jag vet att jag ofta har suckat över äldre människor som inte verkat kunna välja. Idag gör jag inte det utan tar ett djupt andetag och sväljer ned otåligheten.

Men visst är det roligt att tänka att om……

Om jag satsat på journalistiken var hade jag arbetat idag? Hade jag redan skrivit alla mina böcker jag har i huvudet? Kanske kanske inte. Men om jag blivit skådespelerska då? Vilka scener hade jag då stått på? Eller skulle jag valt att arbeta med djur istället? Startat eget i någon form? Med all säkerhet hade jag nog tillslut hamnat här nere i skåne tillslut. Om inte annat så för att jag alltid varit nyfiken på nya platser och saker. Nu ska jag göra nya val och skyndar inte på att komma till beslut. Min regel har blivit en sak i taget.

tyst