Vattnet försvann

För att vara en lite by händer det en hel del. Det brann uppe mot bergen för ett tag sedan och förra veckan blev vi utan el ett par minuter. I helgen var det en bilolycka i korsningen mot stora vägen. En lastbil och en personbil körde ihop. Det var en ordentlig smäll.

Igår när jag skulle göra i ordning hundarnas mat var det dags för nästa händelse. Jag brukar alltid hälla i nytt vatten i deras vattenskål innan de får maten. Precis innan var det ett fasligt liv på gatan och folk pratade högt och tjoade. Jag tänkte att det var grannen som hade besök och skulle ha någon fest. Javisst, det var måndag men vem har sagt att man inte kan ha en fest på en måndag? Här kan man det i allafall.

När jag vred på kranen för att fylla på skålen kom det en smal stråle som blev till ett droppande och tillslut kom ingenting. Vad tusan? Har vi en läcka någonstans? Mr J rusade till toaletten där gaspannan står och sedan till verkstaden. Jag fick en ingivelse och tittade ut i trädgården mot baksidan, för om det var vått där var det en läcka. Visst var det en läcka, men det var nere på gatan där en liten bäck rann ner mot korsningen till vår gata. Pjuh, det var inte hos oss. Mr J gick bort till hörnet och där var det massor av folk och män i gula västar kom rusande. Ingen fest alls med andra ord. Så hade vi vatten igen.

Idag har det varit aktiviteter nere på gatan och vi har ju en spion som håller koll på allt som sker.

Okej, där körde bussen och den höll hon koll på ordentligt när den sakta körde förbi. Fönstren på bussen är nämligen i jämnhöjd med vår trädgård. Turbo kan titta rakt in på passagerarna och det gör hon.

Här brukar hon stå och se ner på alla människor och bilar. Kommer det en cykel följer hon med hela vägen längs med staketet tills den försvinner. Gissa om hon är trött på kvällarna. Hon älskar denna trädgård. Kuma står också gärna och tittar ner men inte hela dagarna och inte så länge.

Jag kunde inte komma undan klippningen på Mr J idag. +28, sol och knappt någon vind konstaterade han tidigt och kvittrade glatt att idag gick det ju bra att klippa hår. Eftersom jag har gjort det på mig själv i söndags och även satt i lite färg. Kunde jag inte säga nej. Så det var bara att greppa saxen och kammen.

Nu kanske det inte syns men färgen på mitt hår är inte riktigt vad jag tänkt mig. Kan inte påstå att detta är ljusbrunt. Men när man glömmer att läsa ordentligt på kartongen så får man skylla sig själv. Jag tittade på bilden och där var modellen med ljusbrunt hår. När jag kom hem såga jag att det stod marron på kartongen, vilket betyder kastanj. Eftersom jag är ekonomisk så var det bara att ta ett djupt andetag och köra igång. Men nästa gång jag tänker fräscha upp håret ska jag verkligen läsa på paketet.

Kortet är inte taget i vårat badrum utan vid min tvättmaskin. Jag har en spegel över handfatet. Det upptäckte jag igår för den var inte där tidigare. Så bra nu kan jag piffa mig när jag sköter tvätten.

Undrar vad som ska hända i morgon?

Annonser

Tillbaka i Vias

Vi steg upp tidigt i morse. Alltså halv åtta. Behöver jag tillägga att vi inte är morgonmänniskor och våra hundar inte morgonhundar. Kuma tittade på oss som att vi var idioter och Turbo simmade ryggsim i min säng. Unkas hoppade ner på golvet men väl där somnade han igen. När vi obönhörligen valde att stiga upp och bädda sängarna kunde man nästan höra tunga suckar från våra fyrbenta vänner.

Vet inte riktigt vad jag tänkte på igår kväll när jag ställde väckningen i våra mobiler. Jag hade ställt tiden till 08.30 vilket var då vi skulle rulla iväg från ställplatsen. Men som tur var vaknade Mr J innan och upptäckte mitt misstag. Så tio minuter senare än beräknat var vi på fötterna och prick halv nio körde vi iväg. Runt Bezieres och mot mötesplatsen. Jag hade ställt in koordinaterna på gps-Lennart och sin vana troget hittade han genvägar som man aldrig ska köra med en åtta meter lång husbil. Men vi klättrade upp och ner i serpentinvägar och jag blev alldeles yr i huvudet. Vi hade ju inte ätit och jag hade endast slängt lite vatten i ögonen före avresan.

Tanken var att vi skulle äta mina färdigbredda smörgåsar och tvätta av oss innan mäklaren skulle dyka upp. Men på grund av Lennart var vi där nästan precis då vi skulle träffas. Så vi prioriterade tvättningen. Mat fick vänta.

Så gick vi till huset som jag trodde skulle passa oss bättre. Men en stentrappa tror jag blir för avancerat för både mig och hundarna. Jag är ju inte den flinkaste att gå i trappor efter min olycka och idag när vi inte ätit blev jag yr i bollen. Kan inte se mig släpa upp någon dammsugare på denna stentrappa först en våning och sedan en våning till. Lite tråkigt för trädgården hade vi kunnat göra väldigt fin.

Vi tog en annan väg från den lilla byn, på mäklarens inrådan och det blev en helt annan upplevelse. Lite besvikna körde vi in på Vias-plages ställplats och gissa om smörgåsarna smakade gott. Ett glas juice till gjorde susen. Solen har lyst från en blå himmel hela dagen och vi har haft +21,6 ute. Härligt att kunna ha dörren öppen och luckorna också. Vi hör medelhavets brus i bakgrunden och det är rofyllt. Jag planerar att gå ut och fota lite i morgon om vädret håller i sig.

Nu har vi även kört en städning av golven och det är rent och fint i Mackan. Vår älskade husbil som vi även köpt loss från banken. Skönt att inte ha en enda skuld. I morgon blir det sovmorgon haha.

Tillbaka i Bessan

Vi steg upp kl.07.00 och det var inte populärt hos hundarna. Sådana påhitt gillar de inte. Men vi visste inte hur lång tid det skulle ta att köra till mötesplatsen i St.Genies Fonterdit. Nu var vi där en timme innan så codrivern jag som hittade dit utan gps, lotsade oss ner till idrottsplatsen där vi stannade för tre år sedan. Snacka om elefantminne. Nå väl där intog vi en fashionabel frukost med mina färdigbredda smörgåsar och ett stort glas juice.

Därefter en snabb vaskning av oss tvåbenta, vi duschade igår så det fick duga. Sedan träffade vi mäklaren och körde till en fin liten by och kom fram till huset vi skulle titta på. Det var inte helt bra, men läget perfekt. Fick sedan ett bra samtal med mäklaren och nu hoppas vi på att få titta på några hus i slutet av veckan.

Vi körde tillbaka till ställplatsen vid motocrossbanan i Bessan. Nu blev det storstädning av husbilen och sedan samtal med våra gamlingar. Nu förstår de inte riktigt var vi är och det blir lite konstiga svar. Men det känns ändå bra att hålla kontakt med dem.

Hundarna sover och i morgon blir det sovmorgon. Unkas sår är nästan läkt nu och snart är kragen ett minne blott.

Undran angående tiggarna

Jag blev inte förvånad när jag läste en artikel om att det är ligor som organiserar vissa tiggare. Nu tror jag inte att alla är det, men absolut fler än vi anat. För nog är det lite underligt att en minibuss anländer till vår lilla by och släpper av en tiggare, som sätter sig utanför vår icabutik? Inuti minibussen sitter fler som ser ut som romer och den kör vidare ännu längre ut på landet. Han som körde var väldigt välklädd i motsats till passagerarna.

I min vildaste fantasi hade jag aldrig kunnat tänka mig att någon rom från ett annat land, skulle hitta till vår by. Hade jag varit tiggare, så hade jag satt mig utanför en affär i Malmö eller Trelleborg. Men någon som organiserar tiggeriet kan lätt hitta alla små affärer på landet. Vi har ju inte heller någon lokalbuss, utan endast bussen som går till Malmö och Trelleborg. Vi kan inte köpa busskort på bussen eller i någon affär här, utan endast via mobilappen.

Lika förvånad blev jag då vi förra sommaren åkte någonstans långt ute på landet i husbilen. I en liten by med väldigt få hus hittade vi en affär, där vi stannade för att handla. Utanför satt en tiggare! Hur tusan hade någon hittat dit? Jag såg inte någon busshållplats i närheten och efter att ha läst artikeln förstår jag att någon kört den stackaren dit.

Min fråga är: Vem går pengarna till egentligen? Får den stackare som sitter i timtal utanför affären behålla någonting av det vi ger? En äldre dam i vår by ville ta med sig en tiggare in i ica för att handla mat till honom. Men han vägrade och visade att han bara vill ha pengar. Varför?

Vad alla andra än säger så anser jag att någon myndighet borde undersöka hur allt ligger till med dessa stackare som sitter utanför våra affärer. Tills det är gjort, tänker inte jag ge en enda krona till någon tiggare. Jag tänker inte göda några kriminella som utnyttjar fattiga människor. Vi får inte vara alltför godtrogna när det gäller detta. Se bara på hur kriminella utnyttjar båtflyktingarna i Medelhavet. Vilka är det vi släpper in i Europa? En del är säkert vanliga flyktingar som vill bort från krig, men säkert finns det en del som skickas iväg av is.

Tyvärr, har världen blivit rå. Idag låser alla sina dörrar i byn, många har lås på fönster och fler har skaffat larm. Förr behövde man aldrig göra det. Man vet inte vem man kan lita på och många brottslingar tar sig ut på landet för att göra inbrott. Med detta menar jag inte att det beror på tiggarna, utan endast att de som är kriminella inte drar sig för någonting.

Dag 2 som gräsänka

Vaknade i morse med tre hundar i sängen. Jag slapp sova ensam i allafall. Lite snopna blev de när vi inte kunde gå morgonpromenad tillsammans allihop. Unkas fick gå första rundan och han tog tillfället i akt och strosade i sakta mak. Han är väl den av våra hundar som verkligen är trött på morgnarna. De andra två är desto piggare när de väl upptäcker att vi ska gå ut. Nellie hoppade två i garaget så jag höll knappt få på henne kopplet. Kuma var inte direkt hjälpsam då han tyckte att vi kunde busa lite under tiden.

Nåväl alla tre fick sina rundor och vi slapp regnet som redan dragit förbi. Fåglarna verkade sova förutom våra duvor som var ute på sin frukostrunda. De är inte ett dugg rädda för oss när vi kommer utan tittar bara när vi passerar. Andra duvor flyger upp i något träd, men inte vår vän som vi räddade från döden.

Jag brukar gå ut från byn och till nästa lilla by på dagarna, med hundarna. Mest för att Kuma ska slippa ungar och cyklar, som han tycker är riktigt hemska. Men tydligen har idrottsläraren på vår skola flyttat ut sina lektioner, på just den sträckan. Därför har vi nästan varit invaderade av ungar på våra promenader. Ska säga att det blir många stopp med Kuma som vägrar gå, utan ställer sig bakom mig. Hoppas de slutar med sina lektioner på den väg vi vandrar fram.

Har nyss kommit hem efter att ha hängt upp nya gardiner hos pappa, som blev väldigt glad. En av mina veteraner har tvättat hans fönster och nu kan han se ut. Inte för att de var helt nedsmutsade, men det blev en klar skillnad. Jag lyckades till och med att få ned persiennen i vardagsrummet, så han slipper solen i sommar. Hans fönster är åt väster och det kan bli ganska varmt på sommaren.

Detta var en lite rapport från vår blåsiga by en tisdag i maj.

blåst