Sista inköpen

Idag har vi varit på en sista inköpdrunda för i år. Styrde Madame mot Trelleborg och första anhalt blev Valen och systamentet. Jag vaktade bilen och blev därmed befriad från folkträngsel.

Nästa stopp blev Lidel och nu skulle all mat handlas. Mr J hade en lång lista som vi bockade av. Det gick som planerat och vi betade av listan i rask takt. Dags för hundmaten och ny sprutt till vår soda stream.

Rusta har billiga patroner 39 :- och Arken Zoo har det färskfoder vi brukar ge till hundarna. Eftersom McDonalds ligger granne med dessa affärer köpte vi fyra ostburgare a 10 :-/styck. Nu blev det något strul och vi fick vänta på våra burgare 🍔. Som ursäkt fick vi en extra gratis till Mr J :s stora förtjusning.

Mätta och nöjda kom vi hem till hundarna och tog ut dem på en långpromenad.

Madame står på sin plats på garageuppfarten och pustar ut. Lite smutsigare än innan färden. Vi pustar ut i biblioteket och hundarna är trötta och nöjda.

Slutsummering

Då var det de sista tre månaderna på år 2017 som jag tänker summera. Vädret för hela året kan sammanfattas med grått och vått. Det gäller alla månader då solen hållit sig bort en stor del av året. Men då börjar jag med:

Oktober: Mr J började sin bana som friherre. Jag gick med pappa till vårdcentralen i spöregnet och det visade sig att de skickat ut kallelsen helt i onödan då läkaren kommer till boendet. Resultatet blev att pappa fick lunginflammation. Sedan blev Unkas dålig i magen och behöll inte maten. Det rättade till sig efter ett veterinärbesök. Vi passade på att göra trädgården klar inför vintern då det var uppehåll några dagar.

November: Dagarna börjar bli kortare och vi blir trötta av mörkret. Dagarna med sol är lätt räknade. Farmor sämre och börjar bli dement. Kuma tappar en klo under lek med Turbo och det blir en kur med rimadyl för honom. De leker varje morgon nu och har blivit så bra kompisar. Annars flyter dagarna på och vi har kommit in i nya rutiner nu när Mr J är hemma.

December: Sista månaden på året och alla adventsprylar ska sättas upp. Jag är fortfarande svullen runt ankeln där jag bröt benet och riktigt ont ibland. Turbo har boat in sig och visar att hon tycker om oss. Biter inte lika mycket i Mr J:s händer som tidigare. Farmor har ont i sin höft och väntar på tid hos läkaren. Pappa fyller 92 år. Vi planerar att fira jul med H hemma hos oss. Ingenting är som det brukade på julen eller nyåret. För två år sedan såg det ut såhär hemma hos oss.

Förra året gick vi bort till deras boende och firade lite jul.

I år kommer vi att titta in till dem en kort stund innan H kommer för att äta middag.

Första ljuset tänt

I helgen satte vi upp alla adventsstakar och stjärnor. Men vårat fina ljusnät, som vi hade över vagnshjulet är puts väck. Nytt ska inhandlas vid nästa inköpsrunda. Det finns på Harald Nyborg och någon sådan affär har vi inte i byn.

Alla morgonrutiner är avklarade och tid för kloklippning är beställd. Unkas behöver klippa sina. Det brukar bli en hund var månad, med något uppehåll. Nu är dagens datajobb klara och jag tänker läsa lite bloggar.Men först tänkte jag fortsätta min summering av året.

April: Kuma fyllde 8 år. En lastbil körde in i Åhlens i Sthlm och gärningsmannen greps dagen efter. Tyvärr blev fyra människor dödade och ca femton skadades. Blåsigt och regnigt ute hela månaden. Kom igång ordentligt med att gå, trots att det gjorde ont i benet.

Maj: Jag fyllde år. Kunde vara ute i trädgården och rensa rabatter,klippa rosor och andra buskar. Min mobil strulade och det tog tre dagar innan jag fick igång den igen. Allt började med en systemuppdatering som gick fel. Äntligen blev det lite värme och jag kunde ha öppet till trädgården. Hundarna blev så glada. Tömde pappas gamla lägenhet.

Juni: Gick omkring med en blodtrycksmätare ett dygn. Det var mycket trädgårdsjobb och hundarna var ute nästan hela dagarna. Lämnade pappas nycklar efter besiktning av lägenheten.

Det var inte några större händelser för oss, men det är skönt ibland att allt bara rullar på.

En månad kvar

Helt otroligt att året snart är till ända. Inget och allt har hänt. Jorden överlevde alla idiotiska saker vi människor åsamkat den. Ska försöka mig på en kort summering av vårat 2017.

Januari: och jag klarade av att ta mig ner för trappan till garaget. Köpte pensionärsskor och kunde gå korta bitar. Så blev det halt och det blev att sitta på trädäcket för mig. Pappa bodde i Oxie på ett korttidsboende och väntade på att få ett permanent boende. 

Februari: Stora H köpte sin Mustang och var så glad över den. Jag fick se den och den är väldigt fin. Vi köpte en ny dusch till stora badrummet och jag klarar av att duscha själv. Det snöade av och till hela månaden och jag kunde inte gå ut på gatorna. Äntligen fick pappa klart med boende i byn och då hade jag ringt och tjatat i flera veckor. Snön smälte och jag kunde gå till pappas lägenhet och börja packa saker.

Mars: Pappa flyttade hem till byn och det är ett fint och ljust rum han fått. Höll på att tömma pappas lägenhet och flytta över de möbler han ska ha. Kunde gå med på hundpromenaderna och allt kändes roligare. Farmor fyllde 92 år och min farbror och gudfar dog vid 98 års ålder. Mr J fyllde ett år till. 

Ja det var de första tre månaderna på detta året och sammanfattningsvis var det väldigt mycket gråväder och inte mycket till sol. Men jag hade fullt upp med pappa och hundarna så dagarna gick fort.

 

 

Året snart slut

November lider mot sitt slut och jag kan konstatera att månaden har varit sig lik. Alla nyanser av grått och någon enstaka dag med sol. Julkänslan vill inte infinna sig och allt känns bara som en lång tråkig höst. Det positiva är att jag inte är ensam med hundarna om dagarna längre. Hundarna trivs med att ha oss människor hemma.

Vårat nya tillskott Turbo blir bara mysigare för varje dag. Från att ha varit lite näbbig och inte tyckt om att man rör henne, så har hon öppnat upp sig. Nu vill hon gärna att vi kelar med henne och lägger sig på rygg för att bli kliad på magen. Hon har haft en tendens att vilja bita i Mr J:s händer och det har nästan försvunnit. Hon kommer gärna fram och vill att vi pratar med henne. Vi har märkt att hon lyssnar när vi pratar med henne. Den som påstår att det aldrig går att förändra en omplaceringshund, har väldigt mycket fel. Detta är vår femte omplaceringshund och av erfarenhet kan jag säga att efter ett halvt år hos oss, är det inte samma hund som kom hem till oss. Efter två år är det som att de alltid varit hos oss.

Varje år funderar jag på hur det blir till påsk, midsommar och jul. Hur ska vi fira helgerna och kommer våra två föräldrar orka vara med? Förra året innebar en nyordning efter att jag brutit benet, Nellie dog, farmor och pappa kom till äldreboendet i byn. Allting var annorlunda mot året innan. Det gäller verkligen att ta vara på stunderna som är. Livet är så föränderligt.

Nu funderar jag lite på nästa år. Vi har planer och drömmar som väntar på att förverkligas. Spännande och lite nervöst, men en sak i taget. Först ska vi fira jul och nyår. Troligtvis utan snö, men kanske med halka.

Summerar året som gått

Precis som förra året regnar det idag den 3:e augusti. Jag gick långa promenader med bägge hundarna för att de ändå skulle få vara ute en stund. Torkade av tassarna på Kuma och satte mig i SuvEllen. Tog lottokupongerna av pappa i köksfönstret. Han hade kommit hem från sitt korttidsboende och nu skulle allt bli som vanligt igen. Gräset var vått och jag svängde runt för att ta mig ned för den lilla backen vid hans fönster. Halkade och hörde tre knak. Då visste jag att något bröts i benet eller foten.

Hade ont och tror nog det värsta var när läkaren på akuten vred foten rätt. Jag skrek av smärta och grät. Såhär efteråt kommer jag inte ihåg så mycket av resten av dygnet. Dagen efter blev det operation för mig och jag skulle få ryggmärgsbedövning. Trodde att man skulle vara vaken under operationen och bara bedövad i den del de opererade. Men jag däckade och vaknade sedan flera timmar efteråt.

Det har varit en lång och mödosam resa. Nu klarar jag av att gå och är glad för varje framsteg. Men ännu är jag inte tillbaka där jag var innan olyckan. Det tar tid och vissa dagar har det varit tröstlöst, men det viktigaste är att inte ge upp. En dag är all svullnad borta och jag kan lägga detta minne bakom mig.

För några månader sedan såg foten och benet ut såhär och idag ser den ut såhär.

Strecken som syns är märken efter stödstrumpan. Men visst är det en förbättring?