Etikettarkiv: sjukhus

Blessyrer

Publicerat av
Svara

En del blåmärken finns numera på mina armar och det efter dropp och blodprov som tagits. Eftersom jag äter kortison just nu tar det ett tag innan dessa märken försvinner.

Det är väl alltid så efter en sväng till sjukhuset.

Idag gungar inte golvet så hemskt. Har två dagar kvar med kortison och det känns bra. Livet kändes inte så krispigt idag och det kan bero på att jag sovit gott. Inte varit vaken en enda gång.

Vardagen börjar närma sig det normala. Hundarna sover i trädgården och solen skiner. Det är härligt.

En kort serie på fyra dagar

Publicerat av
Svara

Vet inte vad jag egentligen ska kalla de senaste dagarnas händelser för. Allt var som vanligt i onsdags. Jag gick långpromenaderna med hundarna och blev våtare för varje gång, eftersom det rådde svenskt sommarväder. Små dugg som kröp in överallt. Jag hade en sista sak att göra innan dagens eftermiddag kunde tillbringas inomhus. Tog bilen bort till pappa och han var beredd med dagensdubbel och lotto. Jag skulle till tobak, bankomaten och matöppet sedan var jag klar. När jag så vände mig för att gå tre steg ned för en liten slänt föll jag. Då jag hörde hur det knakade tre gånger förstod jag att det inte var ett bra tecken. Det lät som torra kvistar gick av.

Smärtan kom ganska fort och det var som knivar i foten och ankeln. En snabb blick och jag kunde se att foten låg i en konstig vinkel. Jag ropade på hjälp och pappas granne kom ut. Hon pratade med mig och stackars pappa som var utom sig av oro i fönstret. Jag har alltid mobilen med mig och ringde 112 som skulle skicka en ambulans. Sedan ringde jag mannen som blev förskräckt och kastade sig i bilen för att köra hem.

När ambulansen kom var jag rejält våt och nästan bortom sant och vett av smärta. Mannen kom nästan samtidigt trots att han körde från Malmö och ambulansen från Svedala. Tillslut var jag inne i bilen och kunde få lite värme. De körde mig till Malmö då ambulanspersonalen menade att jag borde få den bästa vården. De såg till att jag kom till ett undersökningsrum vilket var skönt. Nu var jag ganska preparerad med smärtstillande och bara så trött. När jag blev hämtad till ett rum för att röntgas satt mannen utanför och visste inte att jag låg därinne.

En kvinnlig läkare röntgade foten och vi småpratade. Då vred hon foten till rätt vinkel och jädrar i min låda vad onte det gjorde. Jag skrek inte utan jag vrålade i högan sky. Det var fruktansvärt. Nu hade klockan blivit rätt mycket och hundarna behövde få sin mat, så jag skickade hem mannen. Läkaren hade klargjort att jag måste opereras då skadan var väldigt ful. Varför, hade det inte varit en lätt brytning som kunde tejpas?

Efter ett tag blev jag hämtad till en postoperativ avdelning. Där skulle jag förberedas inför operation. Jag fick inte dricka vatten och gissa om munnen var torr. Men jag fick smärtstillande och kunde sova i korta sekvenser. En galen tant sprang omkring i korridoren och skrek okvädningsord till alla och envar. Jag hade en lite söt ängel som tog hand om mig. Hon bar en vit sjal över sitt hår och hade vackra stora bruna ögon. När så tanteländet skrek ”din djävla baluba” och stick tillbaka från det land du kommer från blev jag arg. Som tur var kom kärringen in i den lilla sal jag och en kvinna till låg i. Hon skulle ha min säng och jag vet inte vad. Mitt tålamod var slut och nu skrek jag åt kärringen att hon kunde dra åt he-vete. Tejpa för munnen på kossan sade jag till personalen. Men hon höll på hela natten och jag orkade inte med mer.

Det dröjde ända till klockan 16.00 på torsdagen innan jag kom in till operation. De skulle göra en ryggmärgsbedövning, vilket jag hört skulle göra fruktansvärt ont. Det stämmer och det sista jag hörde innan jag var borta var att de måste avbryta, så jag vet inte om de gjorde en vanlig sövning tillslut. Jag vaknade upp klockan 24.00 på natten och hade foten i paket. Men det fick de klippa upp och dagen efter fick jag mitt tjusiga svarta gips.

Nu slutar jag berättelsen för idag och berättar slutet i morgon. wp-1465575410987.jpg

Älskade pappa

Publicerat av
Svara

Hårt rosslande och mycket orolig var min pappa då jag kom till Trelleborg. Men då jag hjälpt honom på med syrgasmasken och hörapparaten log han mot mig. Med en mun utan tänder var det ett så fint leende. Jag blev så glad att han ändå kunde le. Nu är jag mycket lugnare och i morgon ska jag åka dit igen.

Fredag och fortsatt datajobb

Publicerat av
Svara

Inte alls klar med mannen dator och nu börjar jag bli rätt less. På något sätt slutar windows update att fungera när datorn släcker ned. Får lösa det problemet innan jag kan börja om att ladda ned tian igen. Så nu har två problem lagats och jag startar om programmet. Få se om jag kan köra programmet nu. Väntar och väntar på att det ska öppnas. Vet inte om jag skulle klara av att hålla på med datateknik hela dagarna?

Vi fick oväntat besked igår att farmor ska till korttidsboendet idag. Det var ju bestämt måndag och jag skulle märka kläder och annat till henne. Nu åkte mannen hem till henne och plockade ihop saker de kom överens om igår när han ringde henne. En tuschpenna och det får bli initialer på kläderna istället för lappar. Vi är arga på hur de gör med gamla människor och inte låter oss få tid att förbereda allt. Det känns lite som att sjukhuset är väldigt snabba på att skyffla över problemen till andra.

När man nu kommer i kontakt med vården för äldre människor, blir jag rädd att bli gammal. Ska man bli skyfflad hit och dit utan att få den hjälp man är berättigad till? De satsar inte resurser på de äldre. Jag kan förstå att man vill undvika operationer på äldre människor, då de kanske inte klarar det. Men för den skull bör man väl ändå ge omvårdnad så att de får ett drägligt liv. De ska inte sitta i en stol och vänta på döden.

Lös och ledig

Publicerat av
Svara

Efter ett rörigt veckoslut, har söndagen mynnat ut i rofylldhet. Farmor fick stanna på MAS och vi kunde koppla av. Nu är hon under uppsikt och vi vet att hon får hjälp med sin onda rygg. En läkare kände på ryggkotorna och konstaterade att det inte riktigt var som det skulle. Så i morgon ska de undersöka den och även kolla hennes hjärta eftersom hon tuppar av helt plötsligt. Därför såg vi fram mot en lugn lördagseftermiddag.

Jag dammtorkade och mannen kom hem och körde passivitetsträning med hundarna i en timme. Pojken ringde och ville komma över. Vi skyndade oss att äta våra tapas rätter och bada bubbel. Plötsligt traskar pojken in och vi får avsluta vårat bad. Sedan lekte vi soffpotatisar allihop och såg en bra film. Prat, kaffe och skratt till ganska sent. Jag har sovit som en stock hela natten.

Vi gick ut med hundarna när vi vaknat och pojken slappade vid tv:n. En granne hade talat om för mig att det gick att gå utmed en bäck vid slottet. Jag var sugen att testa om det verkligen var så, för då slipper vi gå utmed landsvägen. Det var en superhärlig promenad och vi korsade alla fälten när vi gick vid bäcken. Vi var ute i nästan två timmar, så nu är batterierna slut på hundarna. De sover efter frukost och pojken åkt hem. Mannen är i bastun och jag sitter här vid datan. Några sidor ska det väl bli av denna stund.

Dagen idag

Publicerat av
Svara

Ett ihärdigt duggregn följde oss på hundpromenaderna idag. Tror gångtakten var näst intill trav för alla hundarna. Jag drog upp huvan och bet ihop tänderna. Med jämna mellanrum var vi tvungna att stanna så jag kunde torka rent glasögonen. Om någon ringt mig eller kommit fram till mig och försökt sälja vindrutetorkare till glasögon, så hade jag köpt direkt. Aldrig att jag hade skrattat åt en så dum idé. Det hjälper nämligen inte med att ha keps när regnet kommer från sidan.

Med regnvått hår tog jag SuvEllen på en tur till Ica. Pappa hade gett mig en lista med saker han ville ha hem. Stannade en stund och pratade med honom, och han berättade att min svåger åkt in på sjukhuset. Men visste inte vad som hänt. Ena sonen hade ringt och de ska höras i morgon. Kanske blir min syster lite spakare nu då hon märker att livet är väldigt skört. Hon har alltid ångat på som att hon var odödlig. En kall människa som vände vår mamma ryggen. Jag orkar inte ha kontakt med henne efter det. Hon ringer aldrig pappa, utan det är min svåger eller den äldste av hans söner.

Vi tar hand om varandra här nere i skåne. Varje dag är en gåva och inget är för besvärligt. En dag har jag ingen pappa att åka och handla åt. Därför känns det inte som något jobbigt trots att vädret kan göra att allt tar mot ibland. Jag skulle aldrig säga nej till pappa.

Men nu:

high five

Summering av 2014

Publicerat av
Svara

Lovade en summering av året som gått och här kommer den.

Mitt företagande gick framåt och det blev en hel del arbete, men jag tappade sugen av olika anledningar. Huvudkontoret höll inte vad de lovade och jag hoppade av i höstas.

Sommaren var varm och jag började hjälpa pappa mer. Mest hygienen där han fick svårare att klara av. Tog hand om hans tvätt och i december ordnade jag så att han fick en rullstol. Efter mycket motvillighet, blev han glad över att få den. Nu ser vi båda två fram mot våren då jag kan ta ut honom på turer i byn.

Mannen blev inlagd på sjukhuset då han hade blödande magsår. En tå orsakade det hela, då han fick starka tabletter mot värken som magen inte tålde. Jag fick tillslut köra in honom till mas i Malmö. Efteråt har vi förstått att det var riktigt nära att han inte klarat det hela. Men efter en kort sjukskrivning hemma och rätt behandling av tån är han frisk och vi kan se framåt.

Jag fortsatte med min yoga och meditation, som hjälpte mig från att hamna i depression. Hundarna såg till att jag kom ut och mådde bra. Allt som hänt har fått mig att än en gång inse hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på alla stunder.

Mitt liv kan tyckas banalt och inte särskilt spännande, men det är nog bra då det händer så mycket ute i världen. Skulle det vara lika turbulent hemma hade jag säkert varit ett nervvrak idag. Att ha en trygg plattform är viktigt. Jag är glad att jag hade modet att starta ett företag och även att hoppa av när jag inte mådde bra av det. De år jag har kvar i detta liv kan jag inte slösa bort på saker jag inte mår bra av eller tror på. Visst saknar jag alla goa människor jag hade i min bemanning, men inte just något annat. En del av dem är ju kvar i min närhet och dem pratar jag med ibland.

När jag summerar år 2014, känns det ändå som det hände en del saker jag inte ens kunnat tänka mig då året började. Men nu känns det som att alla pusselbitar fallit på plats och jag är redo för 2015.

I skuggan

Publicerat av
Svara

image

Med +27 i skuggan och en knapp vind, är vi alla väldigt stilla idag.
Vi väcktes av telefonen vid åtta och farmor måste in till sjukhuset. Hon hade vänt in och ut på sig och var riktigt dålig.
Mannen fick åka till Trelleborg efter ett par timmar och nu ligger hon där.
Man vill mer än man orkar när man är gammal och farmor fyller nittio i mars nästa år. Hon har rusat runt i denna värme som är och det är klart att kroppen tar stryk.

Därför har jag och hundarna placerat oss i skuggan vid trädet och här stannar vi idag. Jag har satt igång en tvättmaskin och det får bli all ansträngning jag gör idag.