Vinter i Thézan

Idag känns det som att vintern anlänt för det är molnigt och endast +7 ute. Men med vår underbara förkylning ska vi ändå hålla oss stilla och inte anstränga oss för mycket.

Vi slipper i alla fall snö och halka. Rosorna muntrar upp mitt i allt det gröna och det gör mig en aning konfunderad. Hjärnan har inte riktigt kopplat att klimatet är ett annat här. Allt är ännu så nytt för oss.

Blev väckta av telefonen i morse och det var flyttfirman som Mr J kontaktat för tömningen av farmors rum. De grejar allt efter helgerna och precis när det samtalet var över körde grannens hantverkare igång. Det kändes som att de borrade rakt in i huvudet. Efter den väckningen var det lika bra att stiga upp. När vi kom ut med hundarna i trädgården var grannen ute i sin och flera andra människor. De var tydligen och tittade på arbetet. Hon sade något till mig som jag tydde till att hon undrade om det var ok trots oväsendet. Jag svarade artigt att jodå tack det är bara bra. Detta oväsendet tar ju slut en dag och jag vill hålla god grannsämja.

Mr J grenslade svarta faran och for iväg till Super-U. Men han kom hem tomhänt för utanför affären stod det en gubbe och och sjöng och tjoade att det var stängt. Antagligen strejkade personalen idag. Men gubben var jätteglad och alla som kom fick vända om. Mr J tröstköpte en kontakt på Brico och susade hem efter det.

Nu ser vi fram mot det nya året och hoppas att det ska innehålla bra saker. Mr J satt och googlade på pooler hela dagen igår, så planeringen har börjat. Snart kommer det en vår och jag ser fram mot mimosafestivalen i februari.

Vårat nya år i Frankrike.

 

Vacker höstdag

Inga måsten idag mer än rengöring av golven. Det är vått i gräset varje morgon nu och med tre hundar blir det smutsigt efter en vecka. Solen värmer och det är +15 nu på dagen så vi blev varma på vår hundpromenad. Turbo är i sitt löp och väldigt kelig. Tror hon haft pms då hon haft ett jobbigt humör ett tag. Nu verkar det lägga sig och hon blivit mer av sitt vanliga jag.

Jag tycker hösten alltid är lite sorglig och efter att ha varit hos pappa igår är jag lite nere. Det är jobbigt att se hur han tacklar av mer för varje vecka. Han tar det hela med jämnmod som vanligt, men verkar tycka att slutet närmar sig. Det kanske är så att när man snart är 93 år, så har man allt bakom sig och tycker att det får räcka. Han frågar vad jag vill ha av de saker som finns kvar och jag blir bara så nedstämd efteråt. 

På bara en vecka har alla träd börjat skifta färg och löven falla. Vi har snart inga band alls kvar här i byn, då farmor knappt kan prata längre. Hon hittar inte orden och Mr J blir precis lika nedstämd då han varit hos henne, som jag blir efter besöken hos pappa. Våra föräldrar är på väg bort från oss och det enda vi kan göra är att acceptera det.

Men nu ska jag inte grotta mig i deppigheten, utan leva i nuet och pussa på min Mr J och hundarna. Vi har många fina dagar framför oss och en spännande framtid. Allting förändras precis som naturen gör det och efter hösten och vintern kommer våren igen.

Ensamkommande barn = pojkar

Det skrivs mycket om de ensamkommande barnen som kommer till Sverige. I reportagen intervjuas de och många gånger får man veta vilka umbäranden de genomgått innan de kom hit och på vägen hit. Men det borde kanske stå att det är ensamkommande pojkar som kommer hit. Jag har aldrig sett ett reportage eller någon artikel med ensamkommande flickor. Varför?

Jag menar inte att vi inte ska vägra ta mot dessa pojkar, utan att vi kanske ska börja ifrågasätta varför de inte skickar sina flickor till tryggheten. Är de mindre värda?

Nu ska jag klargöra mina tankebanor. Krig bryter ut i det land jag bor i och fasanfulla terrorgrupper härjar. Mina föräldrar vill skydda oss barn från allt det hemska. Min äldre bror som är ca femton skickas iväg för att försöka bana väg för resten av familjen. Men jag som är fjorton måste stanna kvar. Det finns stor risk att jag blir tillfångatagen och mina föräldrar skjuts till döds. Min mamma och jag blir våldtagna flera gånger om eller bortgifta med någon. Ändå får jag inte följa med min bror till tryggheten. Varför är det bara han som ska få sova i rena lakan, träffa vänliga människor och äta sig mätt varje dag? Jag vill inte vänta och vara rädd varje dag, svälta och leva i omänskliga förhållanden.

Det är oftast kvinnor och flickor som får lida då männen startar krig. För det är ju så att det är de som gör det. Vi vill bara leva i fred och sköta om våra nära och kära. Mina tankar går till flickorna som blev bortrövade och hur de har det idag. Om deras föräldrar skickat någon eller några av dem till t ex Sverige, hade hon eller de fortfarande haft sina oskulder kvar, levt i trygghet och kunnat tänka på framtiden. .

Var är alla ensamkommande flickor? Ni journalister fundera på det ni också. Varför har inga feminister reagerat på att det endast kommer pojkar? Våra liv är inte mindre värda och vi har också rätt till en framtid

 

Första parkett

Dagen började med dimma och har fortsatt med en grå himmel. Vi tänker ta det lugnt och sitter på mitt kontor med datorerna. Kom på att vi sitter på första parkett, då en granne ska ha visning av sitt hus idag. Fick en snabb flash om reklamen för keno, där det unga paret får för sig att bada nakna. Grannen med fru kommer ned till stranden och paret tror att de är ute på en promenad. Men grannen har med sig stolar som de sätter sig i. Frun konstaterar att det unga paret verkligen inte är några badkrukor, då de varit i vattnet i 45 minuter. Grannen tar sin kenolapp och kryssar för 45.  Ska vi kanske ta ett par stolar och sätta oss vid staketet och skrapa keno?

Det var en rolig tanke i alla fall. Men vi gömmer oss bakom våra fönster och tittar diskret på om det kommer några nyfikna. Vår granne har åkt hemifrån och en visningsvärd har intagit huset. Kanske inte så roligt att vara hemma och höra hur folk kritiserar ens hem. Undrar om vi kommer att sälja vårat hus någon gång? Vi har pratat om att kanske göra det när våra föräldrar inte är kvar i livet, men man vet aldrig vad framtiden bär med sig. Planer och drömmar ska man ändå ha tycker jag.

Men idag är det grannen som kanske får bud på sitt hus och förändrar sin framtid. Hoppas de kan infria någon av de drömmar de har.

wpid-IMAG0357.jpg

 

Vänta inte

Har kommit på mig själv att tänka att när bara det eller det händer då minsann. Det är inte fel att tänka framåt och att ha drömmar om hur man vill ha sitt liv. Men det är viktigare att leva i det man har just nu. Inte tänka att nästa år då jag fyller det eller då när sommaren kommer ska jag leva mitt liv. Varje minut och sekund lever du och är lika viktig som senare. Spara inte den klänningen eller byxan till vissa tillfällen, utan ha dem på dig vilken dag som helst. Pigga upp dig själv med blommor nu och alla fina saker du har i dina skåp. Vi vet ju så lite om vad som händer oss i framtiden. Spara inte allt till sedan.

Njut av varje stund på dagen och vänd negativa saker till positiva. Lämna det som hänt bakom dig och gå vidare mot nya mål. Upptäck din omgivning och var glad att du finns här och nu. Jag återkommer ofta till den bok jag läste för något år sedan som heter ”Sluta klaga”. En bok som vill uppmana oss att se det positiva i det vi har istället för att klaga på det vi inte har. Fantisera om det du skulle vilja ha och låtsas att du redan har det. Förr eller senare får du det.

Därför ska jag här i min blogg skriva om det positiva jag ser eller hör varje dag. Små som stora ting. Jag vill ha ett liv fyllt av skratt och roliga saker. Nu ska det absolut bli slut på gnäll och klagan. Visst finns det en hel del som borde bli bättre i världen och det får medierna belysa.

blessings

 

Samvaro på lördagen

Pyssel hemma och promenader med hundarna har fyllt vår första helgdag. Mannen har satt dit alla lackade lister i vardagsrummet och nu är det nästa klart. En ljuspanel ska tillverkas och sättas upp, men sedan har vi ett fint rum. Jag har städat bort alla dammråttor som alltid kryper fram under veckan. Ett uppdrag har kommit in och ska tillsättas. Alltså lite hemmajobb och företagsjobb har det blivit.

Sista delfinalen av melodifestivalen sänds från Örnsköldsvik ikväll och den planerar vi att se. Men hittills har det varit rätt bedrövlig underhållning. En del av bidragen har varit bra, men den dialog programledarna har är inte det. Men eftersom vi sett de andra delfinalerna så tittar vi även på denna.

Före det blir det som vanligt samvaro i bubblet med varsin tallrik tapas. Något jag alltid ser fram mot. Jag ser fram mot helgerna och vår samvaro. Vi diskuterar allt möjligt och trivs verkligen i varandras närvaro. Hundarna lyssnar och vill kela under tiden. Just nu pratar vi en hel del om vår ljusnande framtid. Våren är på ingång och sedan sommaren. Det innebär mycket jobb och trevliga utfärder med husbilen. Vad roligt det ska bli.

wpid-IMAG0306.jpg

Lille prinsen

Har ni läst boken ”Lille Prinsen” ? Jag har nyss läst några rader i boken som är mellan Lille prinsen och räven:

”Det är därför att du skött om rosen så länge som den har så stort värde för dig.”

”Det är därför att jag skött om rosen så länge…”,sade Lille prinsen

”Människorna har glömt bort den enkla sanningen”, sade räven.”Men du får inte glömma den. Om du tämjt något, fäst dig vid något, är du ansvarig för det för all framtid. Du har ansvar för din ros….”.

”Jag har ansvar för min ros….”, upprepade Lille prinsen för att inpränta det.

Då var första anställningen gjord

Det var roligt och tog lite tid innan jag fått in alla uppgifter i dataprogrammet. Är ju inte så van men jag ville få med allt så jag slipper göra om det eller glömmer något. Bäst att skriva medans man kommer ihåg allt. Fick t o m in fotot på veteranen så det mesta är komplett nu. jag hoppas verkligen få in uppdrag som passar henne för hon var mycket trevlig. Vore roligt att ge henne en meningsfull framtid där hon känner sig behövd och även kan tjäna pengar på det. Slippa känna sig väredelös.

Men eftersom det är semestertider så förberedde jag henna på att få vänta lite innan det kommer något som passar. När jag har några stycken veteraner i min kunskapsbank är det så dags att börja ragga uppdrag. Får jag det hela att börja rulla så känns nog allt mycket roligare och mer som ett riktig jobb.

www.veterankraft.se

 

Moderaternas dag i Almedalen

Idag är det Reinfeldt som ska tala och jag tror att många är nyfikna på vad han tänker tala om. Många i oppositionen har klagat på att alliansen verkar vara regeringströtta och inte kommer med något nytt. Men en regering som fastlägger en linje måste även följa upp den och inte hela tiden spruta ut nyheter kors och tvärs. De som skrikit högst är ju som vanligt socialdemokraterna, som misslyckades totalt i valet av partiledare, när de gjorde Juholt till partiordförande. Under den tiden rådde nästan panik i partiet och regeringen lutade sig tillbaka och såg på spektaklet. Opinionssiffrorna sköt i höjden då de sågs som stabila och mer realistiska.

Idag är situationen annorlunda då socialdemokraterna valde att byta ut sin partiledare, som hela tiden varit väldigt tyst. Detta har inte gynnat moderaterna och nu måste de visa att de visst har planer på förnyelse i sin politik. Därför ska det bli intressant ikväll. Moderaterna har växt till ett av Sveriges största partier och visat att man kan regera. Att som nu göra det i minoritet är inte lätt, då oppositionen hela tiden motarbetat nya reformer. Nu måste de fånga fler väljare så de vinner valet nästa gång och blir i majoritet. Inte något man gör i en handvändning, men valet är inte i år eller nästa så de har tiden för sig. De har banat väg för ett nytt Sverige och jag hoppas att de får fortsätta göra det. Att gå tillbaka till socialdemokratin som den var tidigare är inte en framtid jag vill ha.

Många journalister har anklagat Reinfeldt för att verka arrogant, när han visat sin pondus. Vilket jag ser lite som en rädsla för att han verkligen är en statsman som inte räds för att leda Sverige. Kanske kan Almedalen göra att han visar att han verkligen är folklig och inte alls sätter upp en fasad.

Förberedelser har börjat

Nu på torsdag blir det premiärtur med nya husbilen och det var egentligen inte tänkt från början att bli det. Men ett möte i vår huvudstad som bokades in till fredag gör att vi ska iväg. För en hundägare är det bästa sättet att färdas och en chans att kunna närvara vid möten. Jag kan avslöja att det har med vår framtid att göra så det är viktigt. Närmare detaljer ska jag avslöja längre fram.

Men det jag ser mest fram mot är turen i husbilen och hur det kommer att kännas. Nu är vi endast fyra som ska ut på resor och det kanske kommer att kännas konstigt. Så nu har jag börjat förbereda en del till resan. Vi har en husbil med långbäddar vilket medför att madrass och överkast inte riktigt passar från Pärlan. De överkast som följde med är mycket snygga men väldigt opraktiska för en hundfamilj. Ljusbeige är inte en färg som riktigt är rätt. En slags mockaimitation gör att hår och smuts verkligen kommer att fastna. Sedan är de snygga om man inte har täcken och kuddar i sängarna. Så jag har klippt ett sparat överkast i två delar. Det har vi haft hemma över vår stora säng, så det blir två ypperliga enkelsängsöverkast. Fördelen är också att hundarna känner igen det och då blir det inte bara nya saker för dem.

Kanske inte lika snyggt som det ljusbeige men mer praktiskt för oss. Eftersom den ena enkelsängen kan dras ut så kommer vi att ha en enorm dubbelsäng vid sovdags. Tryggt för hundarna att kunna ligga mellan oss på natten. Så nu är det dags för mig att färdigställa överkasten. Fållen ska göras och jag har valt att använda snabbfållband, då det är ett quiltat överkast som blir för tjockt att fålla på annat sätt.

Ja, här fick ni lite värdelöst vetande. Men det är vad jag sysslar med denna söndag.