I ärlighetens namn ska jag meddela att jag faktiskt vaknade vid tio nya sommartiden i morse, men hade inte hjärta att väcka allihop. Sedan var det absolut inte så svårt att somna om heller ska jag erkänna. Vi hade inte några bestämda planer för idag så det kändes inte så angeläget att öppna de blå så tidigt. Kommer ihåg när jag var ung och det var helg. Vad jag njöt av att vakna sakta och bara ligga och ta in dagen. Vi eller jag kan ofta göra det nu, och JR får sova vidare under tiden. Hundarna har inte heller bråttom och Kuma får vi tjata upp.

När jag förberedde vår sena frukost eller brunch ska man nog kalla det, drogs mina ögon mot köksfönstret. De gula tulpanerna gör sig verkligen där. Man blir så glad att se de fina blommorna. Det blev precis den glädjespridare man behöver just nu. Att sedan solen sken och himlen var blå gjorde ju inte saken sämre.
JR passade på att klippa gräset och jag pysslade med allt möjligt som att torka av lite här och där. Solen avslöjar saker man inte vill se men måste ta tag i. Vad gjorde det för jag var på ett strålande humör. Så när en för mig okänd människa är nedlåtande och kallar mig lilla vän, bekommer det mig inte ett dugg jag bara avföljde den gruppen på facebook. Jag är snart 66 år och att kalla mig lilla vän i ett försök att trycka ner mig fungerar väldigt dåligt. Kändes bra att inte ens kommentera människan. Så när jag såg snutten där Will Smith ger en lavett till Chris Brown, kände jag att om jag varit i samma situation så kunde jag reagerat precis på samma sätt. Sitta och vara nervös då man är nominerad till bästa manliga huvudrollen och sedan får höra hur någon förnedrar ens fru som lider av en sjukdom, är fördjävligt. Han stod upp för sin fru och det tycker jag är strongt. I en annan situation hade han säkert reagerat annorlunda.

Men var tog solen vägen? Varmt på eftermiddagen men molnigt och inte lika glatt. Fast vi gav tusan i det och satte oss en stund ute på trädäcket och lyssnade på fågelkvittret. En citronfjäril flög förbi och livet är bra nu trots all pollen. Nu har vi börjat höra en del annorlunda fågelkvitter och det innebär nog att de fåglar som övervintrat i Afrika kommit tillbaka.

Men vi har sett solen och det är bara början. Fast när jag tittar på foton från förra året så satte vi upp solparasollet den 28:e mars. Alltså var det både varmare och soligare då. Det är inte bara världen som har blivit kall utan även klimatet tycks det.

Ingenting blir längre som tidigare efter pandemi och krig i Europa. Men förhoppningsvis kan det uppstå något bra i sinom tid. Det kommer att ta tid det måste nog alla förstå och jag hoppas verkligen att alla som nu flytt får flytta tillbaka till ett land som ingen kan invadera mer. Alla är värda att få känna trygghet. Jag lever på hoppet som den optimist jag är.