Svårt att komma upp

I ärlighetens namn ska jag meddela att jag faktiskt vaknade vid tio nya sommartiden i morse, men hade inte hjärta att väcka allihop. Sedan var det absolut inte så svårt att somna om heller ska jag erkänna. Vi hade inte några bestämda planer för idag så det kändes inte så angeläget att öppna de blå så tidigt. Kommer ihåg när jag var ung och det var helg. Vad jag njöt av att vakna sakta och bara ligga och ta in dagen. Vi eller jag kan ofta göra det nu, och JR får sova vidare under tiden. Hundarna har inte heller bråttom och Kuma får vi tjata upp.

När jag förberedde vår sena frukost eller brunch ska man nog kalla det, drogs mina ögon mot köksfönstret. De gula tulpanerna gör sig verkligen där. Man blir så glad att se de fina blommorna. Det blev precis den glädjespridare man behöver just nu. Att sedan solen sken och himlen var blå gjorde ju inte saken sämre.

JR passade på att klippa gräset och jag pysslade med allt möjligt som att torka av lite här och där. Solen avslöjar saker man inte vill se men måste ta tag i. Vad gjorde det för jag var på ett strålande humör. Så när en för mig okänd människa är nedlåtande och kallar mig lilla vän, bekommer det mig inte ett dugg jag bara avföljde den gruppen på facebook. Jag är snart 66 år och att kalla mig lilla vän i ett försök att trycka ner mig fungerar väldigt dåligt. Kändes bra att inte ens kommentera människan. Så när jag såg snutten där Will Smith ger en lavett till Chris Brown, kände jag att om jag varit i samma situation så kunde jag reagerat precis på samma sätt. Sitta och vara nervös då man är nominerad till bästa manliga huvudrollen och sedan får höra hur någon förnedrar ens fru som lider av en sjukdom, är fördjävligt. Han stod upp för sin fru och det tycker jag är strongt. I en annan situation hade han säkert reagerat annorlunda.

Men var tog solen vägen? Varmt på eftermiddagen men molnigt och inte lika glatt. Fast vi gav tusan i det och satte oss en stund ute på trädäcket och lyssnade på fågelkvittret. En citronfjäril flög förbi och livet är bra nu trots all pollen. Nu har vi börjat höra en del annorlunda fågelkvitter och det innebär nog att de fåglar som övervintrat i Afrika kommit tillbaka.

Men vi har sett solen och det är bara början. Fast när jag tittar på foton från förra året så satte vi upp solparasollet den 28:e mars. Alltså var det både varmare och soligare då. Det är inte bara världen som har blivit kall utan även klimatet tycks det.

Ingenting blir längre som tidigare efter pandemi och krig i Europa. Men förhoppningsvis kan det uppstå något bra i sinom tid. Det kommer att ta tid det måste nog alla förstå och jag hoppas verkligen att alla som nu flytt får flytta tillbaka till ett land som ingen kan invadera mer. Alla är värda att få känna trygghet. Jag lever på hoppet som den optimist jag är.

Från stilltje till blåst

Vaknade idag till vinden som ven kring husknuten. Gråa moln far fram över himlen som stora krigsskepp. Att ännu en självmordsbombare dödat 80 personer i Kabul, gör inte mitt sinne lättare. Man undrar om det någonsin ska bli ett slut på denna idioti?

Var tvungen att sitta och andas lugnt en stund. Det är mycket som gör att jag blir upprörd just nu. Husbilen som inte klarade besiktningen, utan måste in till verkstan och byta en grej som jag inte ens vet var den sitter. Något som sällan går sönder har tydligen gjort det på Mackan. Sedan alla lysen på både Mackan och Jeepen som passat på att gå sönder. Men det är saker som går att reparera, även om det tar lite tid.

Jag är ju väldigt engagerad i djur och deras välfärd. Därför blir jag både upprörd och ledsen över hundslakten i Kina och Korea. Så fruktansvärt att plåga djur till döds och ett djur som är människans bästa vän. En trogen kamrat, som bara vill dig väl och i gengäld vill ha kärlek och omvårdnad. Jag skriver på alla protestlistor som finns och hoppas att att en dag ska det bli stopp för allt djurplågeri.

Visst finns det solskenshistorier, och en är om mannen som övertalar hunduppfödarna att få köpa alla hundar som skulle slaktas. Han har räddat över 400 hundar idag. En annan är de som bor i Thailand och åker runt med mat till alla herrelösa hundar. De frivilliga veterinärerna som utför kastrering på både hundar och katter runt om i världen, samt vaccinerar dem mot diverse sjukdomar. Då känner jag att jag inte är ensam, utan att vi är många som kämpar mot ondska och tortyr. Tack för att ni finns och ger hopp.

Ny dag, nya tag

Gårdagen slutade med att jag hade fruktansvärt ont i höften på höger sida. När jag suttit en stund kunde jag knappt gå. Idag är det bättre och nu är hela höften insmord med voltaren. Hoppas det ska gå bra att gå ut med hundarna senare. Vet inte varför jag fick så ont, då det inte hände något som kan ha orsakat det. Men idag ska jag inte ha ont, så det så.

Det är blåsdag idag och det betyder att det är torrt på marken. Så skönt om vi slipper bli våta. Men himlen är mörk, fast solen gör att det är ljust. Lite märkligt väder. Igår läste jag i mina almanackor hur det var just v5 för några år sedan. För bara tre år sedan var det snöstorm och hundarna fick vara i trädgården istället för att gå promenader. Det var ishalka och hopplöst att pulsa i snön. Idag är det +6 och hård blåst. Inte ett snökorn så långt ögat når. Skönt tycker jag.

Allt förändras och ibland är det svårt att förstå. Allrahelst när någon kär individ försvinner. Det tar ett tag innan man lär sig leva med förändringen som skett. Som ett uppbrott från en tvåsamhet. Plötsligt är inte någon hemma när man kommer utifrån. Sedan kanske man tycker att det är skönt om förhållandet innefattat konflikter. Men första tiden är det fruktansvärt tomt. Precis så är det när man haft en flock av hundar och någon plötsligt är borta. Förnuftet säger att förändringar är något som alltid sker, men känslorna vill inte förstå. En dag ger känslorna med sig och det onda gör inte så ont längre.

Något gör att man känner hur orken att fortsätta kommer tillbaka. För mig var det hägern jag såg igår. Den vackra ståtliga fågeln som spatserade i dammen ute på åkern, gav hopp om att jag skulle känna riktig glädje igen. Vis av erfarenhet visste jag att det skulle komma och när det sker är det så skönt. Nu vet jag att allt kommer att bli bättre. Våren är snart här och med den värmen. Allt börjar om.

Från Htc one x 2015 142

Lördagsmys

Precis när jag fått igång min mobil igen, kom ett samtal från en av mina veteraner och det var viktigt att jag kunde prata med honom. Nu är jag en lugn och glad människa igen. Jag känner att det finns hopp om den yngre genarationen och att de kan fixa det hela. Alla är inte modefixerade eller egotrippade, utan har empati för mig t ex en okänd tant, som fått problem med det tekniska. Om han fick sig ett skratt när han lagt på så unnar jag honom det. Det fick jag ju inte i ansiktet så det kan jag absolut bjuda på.

Nu kopplar vi av med hundarna vid havet och tyvärr blåser det lite. Värmen ska vi inte klaga på då det är +20 ute och strålande sol. Jag har även hunnit med lite datajobb och laddat ned en ny browser, som får datorn att arbeta i den takt jag vill. Lite teknisk är jag ändå. Med en smörgåstårta stor som hela bredden på vårat kylskåp, behöver vi inte tänka på att laga mat denna helg. Kära farmor har lyckats igen med en smörgåstårta som får en att bli salig. Livet är gott mot oss och vi njuter av de stunder av lugn och ro vi får. En bra start på en ny arbetsvecka.