Fortsatt summering

Jag tänkte fortsätta med mina funderingar om året som gått. Nu har jag kommit till sommaren och ska börja med:

Juli: Kallt och bara +14 de första dagarna. Vi packade in våra saker och hundarna i Mackan. Styrde söderut genom Hamburg. Stannade några nätter i Tyskland och vid Mosel innan vi körde in i Frankrike. Vädret och värmen gjorde oss på bra humör. Vi fick härliga veckor nere vid Medelhavet och hundarna fick doppa tassarna. Sedan kom vi hem till tråkvädret i Sverige.

Augusti: Mr J arbetade igen och jag var ensam med hundarna. Ingen värme men hundarna kunde ändå vara ute i trädgården. Vi var inne i vardagslunken igen. Det blev marknadsdag i byn och jag blev sjuk. Hela världen snurrade runt och det var fruktansvärt. Åkte ambulans till Trelleborg och läkaren konstaterade att jag fått virus på balansnerven. Fyra dagar på sjukhuset och sedan fick jag åka hem. Inget bra avslut på denna månad.

September: Första september körde vi upp till Riala och hämtade hem Turbo. Ett litet yrväder kom hem till oss och nu följde några veckor med anpassning för henne. Mr J arbetade sina sista veckor på företaget för att sedan bli friherre.

Återkommer med de tre sista månaderna senare. Den sista månaden är ännu inte över. Ingen snö har fallit i södra Skåne och troligen blir det en grön jul för oss. Något vi blivit väldigt vana vid nu. Snart vänder dagarna och ljuset återkommer. Men sedan vet vi inte vad som mer kommer att hända när det blir nytt år.

 

September

Vaknade till sol och blå himmel denna första höstmånad. Idag ville Unkas ut i trädgården och tydligen var de påverkade av vädret igår. Jag har ingen aning om hundar kan ha huvudvärk, men såhär efteråt verkar det som att de hade det. Luften känns klar och det behövs då jag har en del att tänka på.

Jag har varit ut med vår mat,mina kläder och toalettsaker. Igår tog mr J lakanen och handdukarna. Sina egna grejer får han hålla koll på själv. Hundarnas mat tar jag ut efter att de ätit i eftermiddag. Vi vill köra direkt då mr J kommer hem. Pratat med grannen som är våra öron och ögon då vi är ute och åker. Pojken håller också koll på huset. Känns tryggt.

Nu laddar jag alla våra plattor och datorer, så vi inte behöver ladda i första taget. Jag är ju tydligen it-ansvarig i vår familj.

Hundarna ska få sina promenader senare och pappa ska få sin shoppingtur till Matöppet. Man har en del att tänka på innan dagen är över. Men det går bra när vädret är som idag.

Lite lustigt att ingen av hundarna ville sova med oss inatt. Kuma låg i biabädden i sovrummet och Unkas låg i stora biabädden i biblioteket. Vi brukar alltid ha någon av dem i sängen. Det var inte heller något knorrande vid morgonpromenaden, vilket är lite ovanligt. Någon av hundarna brukar protestera när de ska ut lite tidigare. Man kan inte beskylla dem för att vara morgontidiga.

Där körde postbilen förbi. Ingen post är bra post. Men vi har ju minst två olika postbilar och jag får nog kolla lådan senare.

Kommer inte ihåg vad Unkas snackade om där, men han har ju en massa tyck hela tiden.

Sista dagen på lillsemestern

Nu har vi kört fem mil upp till Grossenbrode ställplats. Det är fem kilometer ovanför Heiligenhafen och lite trevligare att stå än där nere. Men tyvärr har vädret blivit sämre och just nu regnar det. Annars har vi faktiskt haft tur med vädret och det var endast första natten vi behövde ha värme på. Nu bryr vi oss inte om att koppla el, utan står på gas om så skulle vara. Det är +21 ute trots regnet så det blir säkert inte kallt inatt.

Här bjuder de på wifi och koden sitter på flera platser i byn. Väldigt generöst som fler borde ta efter. Men det kommer säkert eftersom många har kopplat sin gps till datorn och även ringer via skype hem till sin nära och kära. Jag har funderat på att skaffa det om vi åker ut en längre tid. Men denna gång har jag inte brytt mig. Detta är faktiskt första gången vi är utomlands med nya husbilen Mackan och vi är väldigt nöjda med den. Den är lättstädad och det går fort att bädda sängarna. Med madrassen mellan oss kan hundarna sova lugnt och de verkar tycka det är mysigt. Unkas brukar köra sin nos i min nacke och pusta, sedan somnar han utsträckt vid min sida. Men på madrassen mellan oss vilket gör att jag fortfarande har en hel säng till mig själv.

Först var jag lite missmodig när vi bytte, men nu önskar jag Pärlan fortsatt lycka hos någon annan och är glad att vi bytte till Mackan. Denna tur har verkligen gett oss mersmak och nu återstår bara en tur upp till huvudstaden för oss innan pyjamasen ska på. Sedan hoppas jag att vi kan ta en längre tur nästa sommar, utöver alla korta turer på helgerna i skåne. Men en hösttur kommer det att bli för det var så otroligt mysigt.