Solen kom tillbaka idag

Varmt men inte så hög luftfuktighet gjorde att det kändes trevligare. Jag hade till uppgift idag att ösa ur det sista från bigbagen och det blev en full skottkärra. 13 st har jag öst upp och det är ju ett bra och ojämt tal. För övrigt mitt lyckotal. JR har hållit på med dörrarna till tiny house idag och som jag skrev tidigare är det eller var det ett plockepinn, så det har tagit hela dagen. Men vi jobbar inte på ackord eller under tidspress. Nu försvann även två lastpallar och gissa om hundarna är glada att deras bajjaställe inte är ockuperat av annat. Kuma är väl den som varit mest bekymrad då han vill ha allt som vanligt och inga nymodigheter.

Jag blev lite nyfiken på hur allt ser ut från grinden och nog ser det ut som en liten djungel med alla växter? Mer insynsskydd behöver vi ju absolut inte. Nu gäller det bara att ansa och hålla ordning på rabatten. De mindre lavendlarna har jag klippt för de har blommat ut en första gång och nu kommer det ny blommor på dem. Denna stora är fortfarande blommande så den väntar jag lite med. Oleandrarna tänker jag inte klippa i år utan väntar ett tag till.

Vi fick finbesök av herr och fru Duva som lät sig väl smaka av mina fågelfrön. De bor i magnolian och har ju nära till restaurangen.

Ibland kör jag lite kort tagna från höften och det kan bli en del spännande foton. Så det gjorde jag idag. Var jag till en del sysslolös? Hm kanske.

Hundar är alltid svåra att fota eller djur i allmänhet och Turbo har en tendens att flytta sig precis när jag riktat kameran mot henne för att ta ett fint foto.Träning, jag vet och det är precis det jag håller på med.

Jag tycker om att få in rörelse i mina foton. Allrahelst när det gäller mina hundar. Kuma är sådan att han kan stå i en underbar pose och så tar jag upp kameran för att fånga ögonblicket när han börjar röra på sig och då ser jag baken slinka förbi. Så ibland sitter jag med kameran och bara väntar. Det kan bli lite tråkigt men så plötsligt får jag ett väldigt fint foto. Inte ofta kan jag säga men värd att vänta på.

Jag fick min Canon av JR när jag satt hemma med benet i paket och då fotade jag mest med min mobil och tyckte att det dög. Men när vi flyttade ner hit har jag mer och mer börjat använda min kamera. Så det blir fler experiment med olika vinklar och som jag tidigare skrivit vill jag köpa nya objektiv som gör att jag kan få till roliga motiv. Jag är inte mycket för att photoshoppa utan vill ha riktiga färger och ljus. Kan vara roligt ibland men inte alltid.

Idag fick vi vattna för växterna såg väldigt törstiga ut. JR får börja så gräsfrön här i höst. Vi hade ju en fin gräsmatta här men var tvungna att jämna ut vid plattorna och lägga jorden från poolbygget så det blev här. Ser inte så fint ut nu men vänta bara.

Så efter att ha fått klart poolen blir det lite soft trädgårdspyssel. Nu skriver jag detta med en blinkning men jag har lovat JR att inte köra igång något större projekt. Fast trädäcket runt poolen ska ju förstås spikas upp. Men jag har sagt att det får ta sin tid och nu håller jag på bromsen för det ska ju vara lite roligt att bygga. Fasen vi har ju inte bott här i mer än två år nu.

Fredag i morgon !!! Jippiii… eller okej inget märkvärdigt med det egentligen. Inte för oss i all fall. Vi har i princip lördag hela veckan.

Sista november 2020

Nu har vi genomlevt ännu en inneslutning som denna coronapandemi orsakat oss. Appen för att föra in tider och orsak uppdaterades idag. Lite mer frihet har vi fått men den tänker vi inte uttnyttja. Vi blir här hemma ett bra tag till. Men idag körde JR iväg till Super-U för ett veckoinköp. Efter att det varit blackfriday så var det inte särskilt mycket folk som handlade idag. Bra för oss även om det var rätt urplockat på hyllorna och så var hyllan med d-vitamin helt tom. Folk läser forskares och läkarnas råd. Vi har så det räcker ett tag till.

Våra små barn som leker i snön får även detta år leka hemma hos oss. Detta är en gammal bild och jag förstår inte riktigt varför barnen ser så groteska ut för i verkligheten är de riktigt söta. Jag fick dem av mamma för många år sedan och jag älskar dem. De inger glädje hos mig.

Jag har inte fotat idag men det blir mer hemmabilder i morgon. Vi har fyllt på förråden med apelsiner och nu mandariner som blivit riktigt billiga. Att vi fyllt på barskåpet med nya fin whiskyn och vinkylen med finviner behöver jag väl inte skriva om. Det är ju rea nu.

Denna syn är vi verkligen förskonade från och inget jag längtar efter. Fotot är taget 2015 i november och H kunde meddela att det snöat i Malmö i dag. Det har det inte gjort här. Vi har haft sol men luften har känts lite kylig. Så jag lade ut brödsmulor till småfåglarna när det var ljust ute.

Även detta en gammal bild men från detta år i november. En syn jag hellre vill ha utanför mitt fönster.

I morgon är det så första december och vi är på sista månaden av detta konstiga år. Plötsligt blev allt annorlunda och jag tror inte det blir likadant igen. Kanske en fingervisning att vara mer rädda om varandra och vår värld? Vi har det förträffligt här på vår udde i södra Frankrike och livet blir väl vad vi gör det till förmodar jag.

Fortsatt summering

Jag tänkte fortsätta med mina funderingar om året som gått. Nu har jag kommit till sommaren och ska börja med:

Juli: Kallt och bara +14 de första dagarna. Vi packade in våra saker och hundarna i Mackan. Styrde söderut genom Hamburg. Stannade några nätter i Tyskland och vid Mosel innan vi körde in i Frankrike. Vädret och värmen gjorde oss på bra humör. Vi fick härliga veckor nere vid Medelhavet och hundarna fick doppa tassarna. Sedan kom vi hem till tråkvädret i Sverige.

Augusti: Mr J arbetade igen och jag var ensam med hundarna. Ingen värme men hundarna kunde ändå vara ute i trädgården. Vi var inne i vardagslunken igen. Det blev marknadsdag i byn och jag blev sjuk. Hela världen snurrade runt och det var fruktansvärt. Åkte ambulans till Trelleborg och läkaren konstaterade att jag fått virus på balansnerven. Fyra dagar på sjukhuset och sedan fick jag åka hem. Inget bra avslut på denna månad.

September: Första september körde vi upp till Riala och hämtade hem Turbo. Ett litet yrväder kom hem till oss och nu följde några veckor med anpassning för henne. Mr J arbetade sina sista veckor på företaget för att sedan bli friherre.

Återkommer med de tre sista månaderna senare. Den sista månaden är ännu inte över. Ingen snö har fallit i södra Skåne och troligen blir det en grön jul för oss. Något vi blivit väldigt vana vid nu. Snart vänder dagarna och ljuset återkommer. Men sedan vet vi inte vad som mer kommer att hända när det blir nytt år.

 

En månad kvar

Helt otroligt att året snart är till ända. Inget och allt har hänt. Jorden överlevde alla idiotiska saker vi människor åsamkat den. Ska försöka mig på en kort summering av vårat 2017.

Januari: och jag klarade av att ta mig ner för trappan till garaget. Köpte pensionärsskor och kunde gå korta bitar. Så blev det halt och det blev att sitta på trädäcket för mig. Pappa bodde i Oxie på ett korttidsboende och väntade på att få ett permanent boende. 

Februari: Stora H köpte sin Mustang och var så glad över den. Jag fick se den och den är väldigt fin. Vi köpte en ny dusch till stora badrummet och jag klarar av att duscha själv. Det snöade av och till hela månaden och jag kunde inte gå ut på gatorna. Äntligen fick pappa klart med boende i byn och då hade jag ringt och tjatat i flera veckor. Snön smälte och jag kunde gå till pappas lägenhet och börja packa saker.

Mars: Pappa flyttade hem till byn och det är ett fint och ljust rum han fått. Höll på att tömma pappas lägenhet och flytta över de möbler han ska ha. Kunde gå med på hundpromenaderna och allt kändes roligare. Farmor fyllde 92 år och min farbror och gudfar dog vid 98 års ålder. Mr J fyllde ett år till. 

Ja det var de första tre månaderna på detta året och sammanfattningsvis var det väldigt mycket gråväder och inte mycket till sol. Men jag hade fullt upp med pappa och hundarna så dagarna gick fort.

 

 

Årets sista dallrande timmar

Nu är det nedräkning på 2016 och jag tänkte göra en liten summering av vårat år. Det började inte särskilt bra, då vi fick låta vår lilla tös Nellie somna in.

Farmor blev dålig och åkte in och ut till sjukhuset. Hon bröt lårbenshalsen och sedan urinvägsinfektion som gjorde henne väldigt svag. Tillslut kunde hon inte klara sig själv hemma, utan hamnade på ett korttidsboende i väntan på ett permanent boende.

Precis innan vi skulle åka på semester, blev pappa dålig. Först ramlade han och stukade handen, sedan ramlade han ännu en gång och hamnade på sjukhuset. Jag fick säga hejdå till honom när han låg där och efter några dagar var jag med på ett telefonmöte där det bestämdes att pappa skulle vara ett tag på ett korttidsboende. När vi så kom hem var han så pass bra att han kommit hem igen.

Vi hann vara hemma några dagar tills jag druttade omkull och bröt både benet och foten. Pappa ramlade också efter några dagar och där låg vi på Malmö sjukhus, men på olika ställen. Jag kunde hälsa på honom när jag fått gips och fick åka hem. Pappa kunde inte åka hem igen då han inte klarar av att stå själv. Ironiskt nog bor han på samma korttidsboende som farmor gjorde och i hennes gamla rum. Farmor har landat här i byn på ett äldreboende några hundra meter från vårat hus.

Mannen fick ta hela jobbet med att flytta farmors alla saker och avyttra hennes lägenhet. Sedan hade han allt här hemma med hundar och mig. Jag har äntligen kunnat hjälpa till så pass att han inte är helt slutkörd.

Så därför vinkar jag glatt hejdå till 2016 och hoppas verkligen att 2017 blir ett bättre år. Det börjar ju bra med dimma och regn. Bra för alla djurägare som hatar fyrverkerier. Vi ses nästa år!

nytt-ar-2017

Summering av vecka två som enbent

Det är fruktansvärt jobbigt att vara beroende av någon annan person. Glömmer jag att ta med något från en plats till en annan , får jag göra ett övervägande om att be om hjälp eller bita ihop och ta mig tillbaka för att hämta de glömda. Armarna värker efter en dag trots att jag försöker planera mina förflyttningar så mycket som möjligt. Sedan gäller det att lyssna till lilla blåsan så att man hinner till toaletten i tid. Än så länge har jag lyckats klara den balansen. Men visst har jag varit orolig för att inte fixa just den biten.

Mitt humör har pendlat från glatt till mörkaste svart. När jag tänker på allt jag inte kan göra idag, som jag brukar göra och att andra är beroende på mig blir jag så deprimerad. Stackars hundar som inte förstår varför matte sitter still hela dagarna med ett hårt svart skal på foten. De kan nog känna lukten av ont för de brukar ge mig några slickar på tårna. Nu kommer de även fram till mig och är inte rädda för min gåbock som mannen byggt. De gör allt mycket lättare för mig. Jag kan byta riktning snabbare och tar mig fram mycket fortare än med kryckor. Eftersom jag inte har så starka armmuskler är det en bra hjälp.

Eftersom jag är van att få mycket frisk luft, är det jobbigt att sitta vid fönstret och titta ut när solen skiner. Men jag är glad att det börjar bli höst och inte vår.

Efter dessa två veckor har jag ont i armarna, mitt högra lår har fått ordentlig träning. Lärt mig sova på rygg. Värken i foten inte lika intensiv och försöker hålla mig till Alvedon istället för morfinet. Det har fungerat riktigt bra nu i slutet av denna vecka.

Ja det var två veckor det. Stygnen bort och naglarna blå, men nu är jag en bit på väg.

wp-image-1902435190jpg.jpg

Ryggont

Två medelålders människor går omkring här i huset med ryggont. Bara för att det är nytt år borde väl ryggen inte larva sig såhär. Jag känner för att förnya lite här hemma. Bara lite nya blommor och andra småsaker, som visar att nu är det ett nytt år. Mannen har större planer och pratar om att bygga om köket. Jag nöjer mig med lite färg i badrummet och sådant.

Det är väl så att man vill förnya någonting för att markera en ny tid. Vi mötte några nyårslöften när vi gick med hundarna idag. Så är det alltid i början på januari när folk fortfarande är lediga. De håller i ett par veckor tills det antingen blir regn eller snö. Då blir vi lika ensamma ute på vägarna igen. Med hundar behöver man inte ge några nyårslöften som innebär träning. Den får vi hela året runt.

En sak jag ändå lovat mig inför det nya året är att vara flitigare med att skriva och strukturera min bok. Inte för att den ska bli klar detta år, utan mer för att den ska bli klar någon gång. Sedan ska jag börja med målningen också. Ett par tavlor ska jag väl kunna åstadkomma. Det ser jag fram mot väldigt mycket. Mer kreativitet ska det bli. Det riktigt kliar i fingrarna att få börja. Baka matbröd och bullar vill jag också göra. Hoppas nu att dessa kreativa tankar blir verklighet. Jag lovar ingenting till någon, utan det är mer vad jag vill göra.

Något jag bestämt mig för är att detta år ska bli ett bra år i alla avseenden. Min summering av 2014 kommer i morgon, för nu har jag funderat klart på vilka händelser som betytt mycket för mig.

wpid-IMG_106698109156799.jpeg

Årets näst sista dag

Vintern verkar vara över för denna gång i skåne och dimman har brett ut sig över landskapet. Men det hindrade inte någon idiot från att smälla av en smällare idag. Nellie for upp som stungen av en geting och jag gottar mig åt att denna dimma ska hålla i över hela nyårsafton. Kanske färre köper raketer då de inte kommer att synas på himlen. Hade helst sett att det blev förbud för privatpersoner att köpa smällare.

Varje år är det en enda affär i byn som säljer raketer och det är en klädaffär! Jag anser inte att vem som helst ska få sälja raketer. De som har affären gör det endast för att få in pengar, då de inte säljer särskilt mycket annars av de kläder de har.

På årets näst sista dag har jag tänt ett doftljus och ordnat med lite papper. Tvättat klart alla kläder och torkat dem. Inte speciellt fantasifullt, men nödvändigt. Sedan börjar nedräkningen av 2014. Hade tänkt göra en sammanfattning av vårat år, då det faktiskt hänt en hel del. Tror det är nyttigt att blicka tillbaka, för att sedan sätta fokus på det kommande året.

wpid-IMAG0329.jpg