Dagens sista träning klar och jag var ordentligt varm. Därför satte jag mig i skuggan av mitt blommande träd. Nu har blommorna gått från vitt till rosa.
Nu är jag bara go och glad. Ska avslöja att en kall öl gjorde susen. Det enda måste jag har kvar idag är att ge hundarna mat om sådär en halvtimma.
Men först lite slappa.
Bostadsministern Kaplan är ett minne blott och det var väl väntat. En tidsfråga innan han måste sägas upp. I mitt tycke verkar det konstigt att tacka ja till middagar med människor man inte vet ett dugg om. Å andra sida har herr Kaplan umgåtts med dessa människor vid flera tillfällen och att hålla sig uppdaterad är väl något en minister absolut måste göra. Så därför borde han veta vilka människorna är och vad de gör, när han umgås med dem. Jag läser tidningar och följer med vad som sker i världen. Det borde också ministrar göra.
Jag hade hoppats på att Miljöpartiet skulle hoppa av regeringssamarbetet. Det hade varit bättre för socialdemokraterna och Sverige. Koalitionen har varit katastrofal redan från början. En vice statsminister som inte ens gått ut gymnasiet och en utbildningsminister som arbetat som lärare på lågstadiet. Vilken oerhörd kompetens detta par utgör.
När sedan vår statsminister inte kan slå näven i bordet och styra regeringen, känns allt mycket skakigt. Vet de som sitter i regeringen verkligen vad deras arbete innebär? Jag undrar verkligen det. Nu borde förändringens vindar blåsa i regeringssammansättningen också.
Dagens alla göromål är avklarade och nu kan jag äntligen pusta ut och ta helg. Det blir musikhjälpen en stund innan mannen kommer hem med alla kassar mat han handlat. Vi pytsar på inför julafton och kör inköpen pö om pö, istället för en massiv inköpsdag. Hundarna har fått sin middag och ligger nu och väntar på husse.
Pappa har fått duscha och ryggen smord. Jag har handlat lite mat och smått och gott till honom. Han fick matleverans idag och nu har han middagar för sju dagar. Han är nöjd och glad.
Jag har hällt upp ett glas whisky och nu lutar jag mig tillbaka en stund.
Både Lucia och tredje advent idag. Nu går det fort tycker jag. Fick lite panik när jag trodde att julafton var nästa söndag då det är fjärde advent. Men efter en koll i almanackan såg jag att det är först torsdag veckan efter som det är julafton. Har lite pyssel att göra och vill bli klar så att allt är klart innan julhelgen är här. Paket ska slås in och skickas, julkort ska tillverkas och skickas de också.
Har precis strukit vår finaste linneduk och dukat bordet för fyra. Det blir två yngre äldre och två äldre äldre som ska dinera senare. Vi ska fira pappas 90-årsdag, med en god middag och tårta till efterrätt. Mannen lagar kalops i ugnen på fläskfilé och en prinsesstårta är inköpt. Våra äldre äldre äter inte så mycket nuförtiden och därför öser vi inte på med för många olika rätter. Tänker bjuda på ett glas martini och pepparkakor med ädelost som tilltugg, när de kommer.
Nu sitter jag och hundarna i biblioteket för att koppla av en stund. Jag sitter och de ligger i soffan, på mattan och i den stora biabädden. Har tänt ett doftljus som skiftar i olika färger och sprider en mjuk doft.
Idag är det otroligt varmt +33, men efter duschen igår har jag sovit riktigt bra. Mackan är städad och vi har ätit frukost. Spännande dag och ett möte inbokat. Svetten droppar så fort man rör sig så det ska bli skönt att sätta på luftkonditioneringen.
Jag fick in några tv-kanaler igår, men det var bara tour de france och tennis för hela slanten. Med andra ord tråkigt att titta på för oss som inte är idrottsintresserade. Mannen snappade upp från grannen som pratade om vädret att det skulle bli svalare på onsdag. Hoppas att han hörde rätt.
Dagens färd innebar små vägar med skarpa kurvor och backar. Vi kom fram till Sos och svängde av mot huset. En kort sträcka och fem minuter över två stannade vi vid Maire. Mannen gick bort till huset för att se om vi kunde köra in på tomten. Det gick bra och nu står vi inne på Ron och Christines tomt. De var ute och tog emot oss. 
Nu följde en härlig dag för hundarna. Eftersom hela tomten är inhägnad, kunde de springa lösa. Jag öppnade dörren till Mackan och de stod som frågetecken när jag sade till dem att komma ut. De är så vana vid att vi först sätter koppel på dem innan de får gå ut. Unkas och Kuma blev så glada att de började springa runt och leka. Sedan skulle allt undersökas och nosas på. Vi människor satte oss under brödträden i skuggan med var sin öl. Det var gott i värmen. Efter en stund orkade hundarna inte mer, utan lade sig i skuggan för att vila.
Byn där de bor är inte stor, men vi ville gå runt och titta lite. Så vi tog med oss hundarna och vek ned på en stig efter Mairen. Ett helt underbart landskap öppnade sig och vi gick ned till en ödekyrka. Man hade utsikt mot Pyrenéerna och nedanför flöt en liten flod. Då det var så varmt gick vi tillbaka till huset och satte oss i skuggan. Jag spolade av Unkas och Nellie med slangen som låg i trädgården. Vattnet var varmt då den legat i solen hela dagen.
Vi satt och pratade om livet i Frankrike och hur de hamnat just i Meylan som byn heter. Det var så lugnt och tyst att både vi och hundarna njöt. En och annan bil åkte förbi på vägen, men en tjock tujahäck dämpade ljudet. Kuma älskade trädgården och låg hela tiden med ett stort leende i skuggan.
På kvällen bjöd Ron och Christine oss på en fyrarätters middag. Grillad fisk, glass och ostar smakade fantastiskt gott. Till det drack vi lokalt vin som smakade väldigt gott. Hundarna som redan ätit låg och sov. Vi fick en trevlig kväll och nyttig information som vi verkligen uppskattar. Vid 24.00 sade vi godnatt och gick till Mackan för att sova. Natten var ljum och vi hade en del att smälta under sömnen. Dagens etapp blev 2,6 mil. Tänk, att få bo såhär? Det lockar verkligen.
Maten tysta mun råder när hundarna äter. De respekterar varandra och rör aldrig någon annans skål.
Det enda man hör är tuggandet och skålarna som slår mot golvet.
Hundarna har sina bestämda platser och ställer sig där för att invänta sin skål.
När någon är färdig backar den bakåt, så att jag kan ta skålen.
De har ett bra bordsskick och gruffas aldrig.
Igår bjöd vi på födelsedagsmiddag och alla tyckte den var god. Pappa hade svårt att kliva in i färdtjänstbilen och ville först inte komma. Jag åkte dit med mannens bil och med lugn och ro följde han med. Vår bil är inte så hög och han kan lätt sätta sig i den. Men nu ska jag beställa en rullstol som vi kan köra honom i till jul och nyår. Vi kunde ju inte äta middag utan pappa som fyller 89 år idag. Jag ville ha honom med oss och tror han tyckte att vi hade väldigt trevligt.
Det är inte bara människor som är trötta efter midsommarafton. Nellie tänker nog ta vilodag idag. Jobbigt att ha folk på middag, även om det bara var två 89-åringar, som inte förde något liv.
Vi tvåbenta har lite pyssel att göra, så här vilas det inte.
Ändå skönt att ha en röd dag extra.
I morgon har jag rätt fullspäckat schema och misstänker att det bara blir korta inlägg. Ska hjälpa pappa med duschen och sedan förbereda maten vi ska äta. Pappa och ”farmor” hämtas vid fem och sedan ska vi bara ägna oss åt våra föräldrar. Jag ska även passa på att ta kort av dem då de nu är inne på sitt 89:e år och man vet aldrig om vi kan fira midsommar fler gånger. Men förhoppningsvis blir det några år till.
