Etikettarkiv: minnen

Ännu mer snö

Publicerat av
Svara

Det kanske blir en önskejul för alla barn med snö och tomtar. Kommer inte ihåg när det var vitt ute på lucia här i skåne, men eftersom de varnar för snö i morgon så verkar det som att det blir en vit lucia. Jag gillar inte snö men accepterar att det är det nu under december och januari. Det är ju vintermånader och ok om det nu ska finnas snö så kan det vara under dessa två månader. Jag skulle ju kunna flytta ännu längre söderut för att slippa snön och erkänner att tanken har verkligen funnits där flera gånger. Den har ofta kommit då vi haft riktigt snöoväder i februari och knappt tagit sig till affären. Nu har de satt en klass 1 varning för i morgon då det ska blåsa rätt kraftigt. Det blir väl som vanligt att Öresundsbron stängs av för trafik och bilar kör av vägen eftersom folk inte kan låta bli att vara ute och köra.

Jag har dammtorkat hela huset och vattnat blommorna. Nu väntar jag på att få torka golven, efter att mannen dammsugit. Sedan ska hundarna få mat och en rastning innan jag gör klart städningen för idag. Mannen är redigt förkyld och det blir soffpotatiskväll, med en bra film senare. Men ett bubbelbad blir det innan maten för att mjuka upp alla leder och njuta en stund.

Ringde min älskade pappa som fyller 87 år idag. Hurra, hurra, hurra, hurra!!!! Han går lite dåligt och hör lite dåligt, men ser bra och är helt klar i huvudet. Det är jag jätteglad över för jag pumpar honom på hans minnen från sin uppväxt. Jag vill veta så mycket som möjligt och han är glad över att berätta för mig om hur allt var och hur han haft det. Han är i den ålder att han inte vill ha särskilt märkvärdiga presenter om alls någon. Men jag köper alltid en blomma och något han behöver. I år blev det en varm fin pyjamas som är blå och en fin julros till köksfönstret. Igår köpte jag också lussekatter som han kan ha till kaffet. En boktrave från vår bokhylla fick han då han läser väldigt mycket och har stor behållning av det. Det var min pappa som läste sagor för mig när jag var liten och han hittade på en saga som handlade om den lilla flickan som kom bort. Den slutade alltid lyckligt och jag älskade att höra på den. Min mamma kunde inte så bra svenska när jag var liten, men lärde sig hela tiden. Hon slutade sin arbetskarriär som bibliotekarie och läste böcker hela tiden.

I morgon ska vi hålla kalas för pappa och bjuda på mat och tårta. Min svärmor (kallad farmor) får också delta. Jag är så glad att vi ännu ett år får fira nya födelsedagar och julen med dem. Nyårsafton ska vi också tillbringa i deras sällskap. Det är en gåva att ha dem hos oss ännu.

Sorgberarbetning dag 2

Publicerat av
Svara

I går kväll satt vi och mindes Ronja och pratade om henne. Förmiddagen var värst för mig eftersom vi haft våra vanor och hon alltid legat vid mig, när jag suttit vid datan. På äldre dagar har hon haft vissa ljud för sig och nu är det så fruktansvärt tyst. Sedan kom naturligtvis funderingar på om vi kunde gjort något annorlunda för henne. Men förnuftet säger nej. Att operera en gammal hund som sedan får ha tratt och ont av operationen är inte snällt. Hon kanske hade fått ett halvt år till, men hur skulle hennes liv ha sett ut då? Nu fick hon vara som hon ville och ända till söndag kväll klarade hon sig själv. Hon gick med på promenaden och sedan sov hon mest.

Mannen sörjer kanske mer än mig, men klarar bättre av att lyssna till förnuftets röst. Jag låter nog känslorna styra mitt liv mer. Var till och med inne på blocket och skulle titta på hundar, men klickade ned sidan då det inte känns rätt. Hålet efter Ronja innehåller även minnen från Annie och Berrie som aldrig fått läka riktigt. Vi har fyllt det med en ny hund varje gång och det fungerade så länge Ronja fanns hos oss. Hon var kittet i flocken. Nu är alla tre borta och en era tillända. Kanske kan vi bygga något nytt när hålet blir mer uthärdligt.

Våra två kvarvarande hundar måste få hitta sina nya roller och stabilitet i vardagen. Vem som tar Ronjas roll vet jag inte just nu då bägge varit de två unga busarna som inte behövde bry sig. Man märker att de är lite vilsna just nu och tror att Ronja ska komma tillbaka. De letar efter henne då och då. När de förstår att hon verkligen är borta för alltid, kommer det att bli mer stabilt. Just nu gäller det att ta dag för dag och låta sorgen värka ut.

Efter iskalla hundpromenader

Publicerat av
Svara

Måste jag absolut pigga upp mig med fler minnen. Jag har flyttat runt en hel del i vårt avlånga land, sedan jag gav mig av från föräldrahemmet. Vid en tidpunkt bodde jag i Göteborg och efter en första omtumlande tid, fann jag mig väldigt bra tillrätta där. Trodde faktiskt att jag skulle bo där resten av mitt liv. Men så blev det inte.

Jag började lära känna olika människor och en del var infödda göteborgare, vilket innebar att de hade vissa uttryck som jag inte alls kände igen. En händelse jag skrattat åt många gånger är den jag ska berätta nu. Jag skulle besöka en kompis och när jag ringde på dörren hör jag en röst som ropar att det är öppet och bara att kliva på. Vilket jag gör och ropar tillbaka att det är jag som kommit. ”Hej, du kan ställa skorna i svalen!” får jag till svar. Gissa om jag stod som ett frågetecken. Där jag kommer från är svalen skåpet under kylen eller kylen. ”Menar du verkligen det?”, frågar jag. Min kompis bekräftar att jag ska ställa skorna i svalen. Jag ruskar på huvudet åt denna konstiga människa och går in i köket, öppnar kylen och ställer in skorna där, bland mjölk och andra matvaror.

Fler människor kommer och det är bestämt att vi ska äta middag ihop, så efter lite prat och ett glas vin, börjar min kompis att förbereda det hela. Plötsligt hör vi ett gapflabb från köket och alla rusar in dit. Hon står med ett par skor i handen, mina skor, och kylskåpsdörren är öppen. ”Vems skor är detta?”, frågar hon. ”Mina, du sade ju att jag skulle ställa dem i svalen”, svarade jag. Alla börjar skratta och jag står som ett frågetecken. När de lugnat ned sig, förklarar de att i Göteborg är svalen detsamma som tamburen eller hallen. Fy, vad dum jag kände mig just då. Idag tycker jag att det är en rolig historia.  Tur att det inte var vinter och hon sagt att jag skulle lägga jackan i svalen. Kan se hur jag knölar in jackan i kylen, undertiden jag funderar om hon är riktigt klok. Ha ha…..