En glad svärmor i passagerarsätet. Unkas framför som vanligt och Nellie är glad att vi är på väg.
Jag är förpassad till sätet vid bordet och trivs alldeles utmärkt där.
Roliga minnen för oss alla.
Återblick
Svara
Etikettarkiv: minnen
Saknar dig mamma!
Årets kortaste dag och fjärde advent. Då skulle du fyllt 85 år och vi haft kalas för dig. Istället bakar jag kanelbullar precis som du har lärt mig. Det har jag kvar från dig och pappa ska få njuta av dem också. Vi hade alltid bullar hemma, för du såg till att vi aldrig var utan. Jag åt alltid ett par när jag om hem från skolan. Men något år innan du dog orkade du inte baka mer.
Elva år sedan du somnade in och jag lovade att ta hand om pappa. Hoppas du tycker att jag uppfyller mitt löfte. På julafton ska vi båda gå bort till minneslunden och tända ett ljus för dig. Säkert pratar vi om dig och de minnen vi har av dig. Tror att vi båda saknar dig oerhört mycket varje dag. Hoppas du har det bra där du är, och kan se oss här på jorden. Du mådde inte bra den sista tiden och hade så svårt att gå. Men jag tror mig veta att du ville stanna hos oss ett tag till. Det är tomt utan dig ska du veta.
Dimmig onsdag
Efter ett par härliga solskensdagar, har vädret växlat om och dimman svept in över slätten. Ljuden blir dämpade när dimman ligger tät. Ett lätt regn föll för en stund sedan och det återstår att se om det blir mer eller uppehåll under våra promenader idag. Om det regnar får vi gå fort.
Vet inte om Kuma kommer vara lika glad idag när vi är ute? Men jag har bilderna kvar som minne efter vår fina tur igår.
Här går vi varje dag och det känns lite som att vara förflyttad tillbaka i tiden. Man hör fåglarna, ser en del vilda djur som harar och råddjur. Ibland möter vi någon som kommer ridande. Annars är det inte speciellt mycket trafik eller folk efter denna väg. Idag lämnar jag kameran hemma eftersom jag inte vet om det kommer att regna.
Minnen
Precis när jag tagit min examen i Uppsala, jobbade jag som lärare på en högstadieskola i Västerås. En termin hade jag svenska med en niondeklass, som naturligtvis var ganska trötta vid tre på eftermiddagen. Därför brukade jag låta dem göra roliga övningar i några böcker jag hittat. Det var mer som att lösa korsord och det var en lugn klass, som alltid satt tysta och ibland var det nästan nära att jag själv somnade. Klassrummet befann sig på tredje våningen och bredvid oss låg musikens klassrum. En fredag jag aldrig glömmer satt vi och höll på med övningarna och då det var vår och varmt ute var fönstren öppna. Plötsligt strömmade hög musik ut från rummet bredvid och vi satt och log mot varandra på dagens sista timme. Det var en riktigt glad klass som gick hem den dagen och jag var på riktigt partyhumör.
Planering
Funderade lite idag hur många som planerar sin semester i förväg, vart man ska åka till exempel. De som bokat resor gör ju det naturligtvis och de som bokat stuga eller plats på campingar. Då vet man var semestern ska tillbringas. Det är när man kommer dit jag funderar mer över. Vad man ska göra under tiden man tillbringar där. Fungerar det verkligen att planera vad varje dag ska innehålla för aktiviteter?
Läste om ett par som varit på samma camping i 40 år. Jag känner det som att man bara byter en rutin med en annan då. Inget nytt och spännande på den semestern. Men vi är ju alla olika och tur är väl det. Jag skulle inte vilja veta exakt hur det ser ut på varje plats jag åker till. Vill fylla på hjärnan med nya intryck och minnen, som jag kan tänka tillbaka på när det blir kallt och ruggigt ute. Därför slutade jag att åka på charterresor. Allt är så förutbestämt när man semestrar på så vis. Man åker från punkt a till punkt b, checkar in på ett hotell, sedan vistas man på stranden tills det är dags att gå till rummet, går ut och äter middag på kvällen och så fortsätter det. Vissa dagar kanske man gör en utflykt, men särskilt spännande är det oftast inte. De flesta bolagen har liknande utflykter.
Livet är ofta väldigt planerat under vardagarna, så semestern får gärna vara lite oplanerad för mig. Det är spännande att dra upp gardinen varje morgon och ha en ny utsikt. Gå ut och utforska nya byar och ny natur. Handla i affärer man aldrig varit i. Så borde vi kanske vara mer i vardagen. Inte planera alltför mycket av vår tid. Då skulle man nog inte bli lika irriterad över när allt inte klaffar i planeringen. Ha sina planer mer lösa och låta oförutsedda saker inträffa. Om bussen eller tåget är försenat, blir stressen inte lika märkbar.
Låta saker ske när de sker och njuta av de stunder vi har här på jorden.
Minnen
Jag har oftast bott i lägenhet under min uppväxt. Först hos min älskade gudmor Britta. Min mamma blev sjuk då jag föddes och pappa kunde inte ta hand om en nyfödd och en femåring.
De bodde på första våningen och hade balkong. Jag har doftminnen från den balkongen. Britta hade blomlådor fyllda med förgranna blommor. De doftade så gott.
Jag var ofta på balkongen då vädret var fint, och tittade på bilar som körde förbi. De bodde vid stadens genomfart och det var rätt mycket trafik.
Nedanför balkongen var det en bred gräsmatta där vi satt ibland på en filt.
Mina kusiner hjulade och stod på händer.
Idag ser jag sällan barn som gör sådant. De hoppar bara studsmatta.
Barns lekar har förändrats sedan jag var barn.
Minnen
Såhär i slutet av sommaren kommer gamla minnen tillbaka. Som min första riktiga utlandssemester. Inte för att jag minns alla detaljer men själva resan kommer jag ihåg. Jag var sexton år och hade precis slutat högstadiet. Vi var några stycken som brukade samlas på kvällarna och eftersom det flesta var kompisar med killen jag sällskapade, var de några år äldre och hade arbete. En kväll satt vi och spånade om vad vi skulle göra på semestern. Tidigare somrar hade vi varit hos någons förälders sommarstuga i Sverige och det kändes inte speciellt spännande. Vi ville göra något annorlunda och Italien föreslog någon. En tältsemester nere i varmt klimat, där man inte behövde oroa sig för regn och kanske bli lite solbränd kändes spännande. Vi blev fyra stycken som skulle åka, jag, min kille och två av hans killkompisar. De andra tordes inte och hade heller inte råd.
Det var spännande när vi körde iväg i min killes illgröna volvo amason. Någonstans på vägen ned genom Sverige, fick vi punktering och körde in på en däckverkstad. I Gränna stannade vi och tog kort vid Brahehus. Men vi ville vidare och fortsatte ned till Malmö. När vi körde över hallandsåsen och såg det öppna landskap som bredde ut sig, så kändes det redan som att vi var utomlands. Det var så mycket annorlunda än det vi var vana vid. Vi måste ha tältat någonstans i skåne då vi tog färjan till Travemunde tidigt på morgonen, men jag minns inte var. Baren blev vår plats under hela överresan och de som inte körde kunde dricka öl. Jag kanske drack en eller två men vet inte så noga. Kommer ihåg att det var en man som spelade trumpet i baren och en av killarna i sällskapet ville höra ”Gotländsk sommarnatt”, hela tiden. Vet inte hur många gånger den stackars trumpetaren spelade den, men han var säkert enormt trött på den efter den här turen.
Vi ställde oss på däck och tittade när färjan anlöpte Tyskland och då började äventyret. Alla killarna hade körkort och turades om att köra, så vi fortsatte genom Tyskland, nästan utan att stanna. Vi hade köpt en karta och visste att det skulle finnas en tältplats i Munchen, nära djurparken. Men det är en stor stad och när vi snurrat runt samma park en tredje gång stannade vi och frågade efter vägen. Vi hittade fram och slog upp vårat tält. Campingen låg vid floden med djurparken på andra sidan den. Man kunde höra lejon och elefanter. Där stannade vi några dagar, eftersom vädret var så fint. Ett besök gjordes på olympiastadion och jag tog ett kort på plåten med Ulrika Knapes namn. Vi träffade flera andra ungdomar på campingen och hade en rolig tid där. Badade gjorde vi i det intilliggande utomhusbadet och öl drack vi på campingens servering.
Fortsättning följer…..
Härliga söndag
Jag har inte bara latat mig idag, ånej då. Mannens skjortor är nystrukna och alla kökshanddukar med. Ställde mig med hela härligheten i ute rummet och satte på guld kanalen på radio och plötsligt var jag klar med allt. Tänk vad lite bra musik kan lätta upp de mest tråkiga sysslor. En del av gräsmattan är inbäddad i ett vitt hav av päls, efter att jag borstat Kuma. Han fäller rätt mycket just nu och det kan bero på att han inte fått vara utomhus så ofta tidigare. Nu kan han gå in och ut i trädgården så mycket han vill och det gör han. Man blir så glad av att se hur han njuter där han ligger i gräset och lyssnar på fåglarna, nosar i luften när det kommer någon doft och sover så sött.
Vi fick en tråkig nyhet igår då vi gick med hundarna. En hundägare vi ofta träffar då vi är ute och går satt vid ett bord på byns nyöppnade kafé. Han lyfte upp en liten svart labradorvalp för att visa oss. Tidigare har han haft en vit labrador som både Unkas och Kuma älskat. De blir tokglada när de ser den. Tyvärr, hade den fått en tumör och plötsligt säckat ihop när de var i hans koloni. Så Atos fick somna in några timmar senare på djursjukhuset. Hundägaren hade tur och fick tag i lille Acke dagen efter. Han är precis som vi. Tomheten blir för stor för att inte skaffa en ny kamrat. Så är livet för oss hundägare. Våra vänner går bort alltför tidigt enligt vår mening, men något vi måste leva med. Men det finns så många fina hundar och katter som behöver ett hem och vi öppnar våra hjärtan för dem.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan hundar, sedan får andra tycka vad de vill om att vi har tre stycken. De är underbara vänner och jag hade aldrig velat vara utan dem. Våra älskade vänner som inte finns i livet är ändå kvar som fina minnen. Jag kommer aldrig att glömma Snuff, min första hund som fick mig sluta att vara rädd för hundar, Adde som var en liten cirkushund och ofta snurrade runt på två ben, Ragnar som var så vacker att man tappade andan, och försvarade mig mot allt och alla, en bordercollie som verkligen kunde valla bort inkräktare, Berrie som var så mjuk och följsam och en bordercollie som var rädd för får, men älskade att fånga frisbeen. Annie som var den lugna golden och tog Berrie under sina vingars skugga, Ronja som var vår första hund med vargblod i sig och hade en sådan vacker gång. De finns alltid i mitt hjärta och i mina tankar. Tack, för att jag fick lära känna er och höra samman med er.
Efter regn kommer sol
Man kan alltid vara säker på att efter en dipp i livet, så kommer en uppgång. Precis som i ekonomin. Det är aldrig helt svart genom hela livet om man nu inte vill ha det så. Alla har väl haft tuffa tider på olika plan och sedan har det plötsligt vänt en dag. Många har tyckt att jag alltid varit så stark och målmedveten. Sanningen är att den sida jag visar utåt inte alltid överensstämmer med insidan. Inte för att jag vill visa upp någon slags fasad, utan mer för att jag själv skulle orka har jag bitit ihop och fortsatt med livet. Det finns ingen stålman eller kvinna i verkliga livet som går helt oberörd av livets svängningar. Frågan är väl mer om hur man går vidare under en dipp.
När så kallade vänner sviker och de närmaste visar sig tänka på sig själva. Då känner man sig väldigt ensam och utlämnad. Kändisar väljer ofta att berätta för journalister hur illa behandlade de blivit. Inte sällan lämnar de ut dessa personer, kanske som hämnd eller endast för att de måste berätta för att kunna gå vidare. Jag vet inte hur många dagböcker jag skrivit och sedan rivit sönder. Mitt sätt att gå vidare efter en tuff tid. En dag kommer dessa människor finnas i någon av mina böcker, om än omskrivna till andra personer. Men visst vill jag att de ska känna igen sig och få sig en tankeställare. Jag vill inte hämnas utan vissa av dem kommer att passa så bra i alla historier jag vill berätta.
Man brukar säga att alla har en ryggsäck att bära. Jag har alltid varit noga med att rensa ur den och sedan fylla den med annat. Så min ryggsäck är bara tung under en viss tid. Vissa minnen finns alltid kvar om jag väljer att plocka fram dem. Men jag försöker oftast att välja de fina i det hemska. Som när min älskade bordercollie Ragnar blev påkörd och inte klarade sig. Mitt sista minne av honom är att han ligger under värmelampor och tittar på mig med ögon som säger att han älskar mig. Det är dessa ögon jag sparat i mitt minne av honom. På samma sätt gör jag med andra minnen som kanske inte var så trevliga. Min mammas bortgång på sjukhuset och hur jag höll hennes lilla hand i min. Så svag och liten var hon att hon inte orkade längre. Hur hon kramade min hand innan hon försvann. Det är hennes skratt jag minns och alla fina stunder vi fick ha.
Jag tycker att alla har rätt att välja vad man vill minnas och hur man vill spara dem.
Städdag och mycket julmusik
Vi brukar nästan alltid städa huset på lördagarna och nu under veckorna fram till jul, spelar jag julmusik. Det blir en hel del Elvis och andra gamla godingar. Chris Rea som jag har i föregående inlägg är en av dem och just den låten ger mig en skön julkänsla. Detta att man åker hem till sina nära och kära under julen och det är ju något jag ofta gjort. Nu bor ju pappa endast några hundra meter från mig och det är han som kommer hit på julafton. Mammas aska ligger i minneslunden och där lyser alla ljusen så fint under julen. Men tidigare åkte jag lång väg upp till dalarna för att fira jul med dem. Det var alltid mycket snö och kallt däruppe. Men de hade en skön brasa tänd och jag kunde sitta med en bra bok och läsa inomhus. Min älskade Ragnar och sedan Berrie älskade att komma upp dit och få busa i snön. Hundar älskar snö och blir som yra kalvar så fort det kommer lite flingor i luften.
Nu ger julmusiken mig minnen och ibland kan jag till och med känna doften av jul när jag hör den. Jag sov i rummet där brasan var tänd och somnade till knastret från glöden efter en fin kväll med mina föräldrar. Det är svårt att inte längta tillbaka till den tiden och jag saknar den. När föräldrarna var alerta och klarade sig själva. Nu är det jag som tar hand om min pappa och det är jobbigt att se hur han blir äldre. Inte så lätt att gå och darrig på handen är han men alldeles klar i huvudet och min barndoms pappa finns därinne i hans huvud. Jag är så glad för honom och att vi fått dessa år tillsammans.