Jag har inte bara latat mig idag, ånej då. Mannens skjortor är nystrukna och alla kökshanddukar med. Ställde mig med hela härligheten i ute rummet och satte på guld kanalen på radio och plötsligt var jag klar med allt. Tänk vad lite bra musik kan lätta upp de mest tråkiga sysslor. En del av gräsmattan är inbäddad i ett vitt hav av päls, efter att jag borstat Kuma. Han fäller rätt mycket just nu och det kan bero på att han inte fått vara utomhus så ofta tidigare. Nu kan han gå in och ut i trädgården så mycket han vill och det gör han. Man blir så glad av att se hur han njuter där han ligger i gräset och lyssnar på fåglarna, nosar i luften när det kommer någon doft och sover så sött.
Vi fick en tråkig nyhet igår då vi gick med hundarna. En hundägare vi ofta träffar då vi är ute och går satt vid ett bord på byns nyöppnade kafé. Han lyfte upp en liten svart labradorvalp för att visa oss. Tidigare har han haft en vit labrador som både Unkas och Kuma älskat. De blir tokglada när de ser den. Tyvärr, hade den fått en tumör och plötsligt säckat ihop när de var i hans koloni. Så Atos fick somna in några timmar senare på djursjukhuset. Hundägaren hade tur och fick tag i lille Acke dagen efter. Han är precis som vi. Tomheten blir för stor för att inte skaffa en ny kamrat. Så är livet för oss hundägare. Våra vänner går bort alltför tidigt enligt vår mening, men något vi måste leva med. Men det finns så många fina hundar och katter som behöver ett hem och vi öppnar våra hjärtan för dem.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan hundar, sedan får andra tycka vad de vill om att vi har tre stycken. De är underbara vänner och jag hade aldrig velat vara utan dem. Våra älskade vänner som inte finns i livet är ändå kvar som fina minnen. Jag kommer aldrig att glömma Snuff, min första hund som fick mig sluta att vara rädd för hundar, Adde som var en liten cirkushund och ofta snurrade runt på två ben, Ragnar som var så vacker att man tappade andan, och försvarade mig mot allt och alla, en bordercollie som verkligen kunde valla bort inkräktare, Berrie som var så mjuk och följsam och en bordercollie som var rädd för får, men älskade att fånga frisbeen. Annie som var den lugna golden och tog Berrie under sina vingars skugga, Ronja som var vår första hund med vargblod i sig och hade en sådan vacker gång. De finns alltid i mitt hjärta och i mina tankar. Tack, för att jag fick lära känna er och höra samman med er.
