Platt fall

Vi köpte ett plastbord och fyra stolar för att ha ett matbord tills våra möbler kommer.

Som ni ser är det en alpstuga över mat/vardagsrum och det kommer vi måla vitt innan möblerna anländer. Här syns även stolarna och bordet.

I förrgår kväll satt vi och tittade på SVT -play och stolen som Mr J satt i brakade ihop. Han låg på golvet och mitt hjärta höll på att stanna. Men som tur var klarade han sig utan att bli skadad.

Igår satt vi och tittade på sommarkrysset och jag kelade med Turbo som stod mellan oss. Då brakade min stol och jag hamnade på golvet. Mr J skulle fånga upp mig och då brakade hans stol också. Vi låg på golvet och sprattlade. Ingen av oss blev skadad och jag skrattade så jag fick ont i magen.

Nu har vi två stolar kvar och de använder vi till att ha fötterna på. Som tur är har vi två stolar som vi har i husbilen. De är inte av plast ska jag tillägga.

Här är stolarna innan de åkte ut ur huset. Det är något fel på konstruktionen då de bakre benen plötsligt bara går av.

Idag söndag är alla affärer stängda här i Thezan, så vi tog husbilen till Bezieres, 10 min till närmaste Intermarche. Vi behövde köpa sallad och bröd till middag. Längre ned på gatan till stora vägen är det en container och gissa om jag log när jag såg en likadan stol som vi haft ligga där med avbrutna ben.

Stolar av stål blir det nu.

Bakslag

Det såg så lovande ut igår med sol och takdropp. I dag är det snöväder igen och mitt humör dalar. Att det ska vara så svårt att få lite vår i detta landet. Jag har varit till pappa och handlat åt honom. Mitt ben ville inte alls idag och det gjorde förbenat ont. Men pappa var glad idag och nyklippt. En av de anställda hade klippt honom och pappa tycker mycket om gratis.

Tyvärr, har vi en liten kille med lite sköra klor och igår när vi gick långrundan så måste han ha knäckt en av dem i snön. Så idag blev det trädgård för Kuma och mig. Vi har tabletter hemma utifall att det skulle hända och sist var förra vintern. Vintern är inte bra för vare sig mig eller Kuma.

Men han var inte glad åt arrangemanget och klagade högljutt när syrran och brorsan kom tillbaka. Lille man förstår ju inte att vi gör såhär för hans bästa. Nu är han lugn då vi har rastat allihop i trädgården resten av dagen. Till min stora förfäran börjar snön lägga sig på marken.

Jag får fortsätta att drömma om allt det gröna. För att kunna drömma ordentligt beställde jag ”Ett år i Provence”, lite nostalgi och för att få lite känsla från våra semestrar i Frankrike. Drömma om sommaren kan man ju alltid göra.

Alla vackra solnedgångar. För soluppgångar ser vi sällan, då vi inte är morgonpigga någon av oss. Till vår glädje har Turbo förstått det härliga med morgonmys och att sova länge. När hon kom till oss var hon hemskt morgonpigg och väckte oss. Nu är det vi som väcker henne. Helt i vår smak. Morgonstressen har vi lämnat bakom oss och tänker inte släppa in i våra liv igen.

Livet börjar nu. Att det skulle ta så många år innan tiden blev vår. Arbeta till sextiosju är inget för oss. Undrar verkligen hur många som skulle välja det om de hade råd att sluta arbeta? Jag unnar alla att verkligen kunna välja. Men som systemet med pensioner är efter Göran Perssons (S) ändring, då de stal våra pensionspengar, kan inte alla välja. De skor sig själva, men ”vanliga” människor får vända på slantarna. Det är inte rätt. Det luktar ruttet om det svenska pensionssystemet.

Ljusnande framtid

Är man student så börjar en kamp om att få arbete och bostad. Det är inte lätt i vårat land. När man sedan lyckats få ordning på sitt boende och arbetar varje dag, så kommer nästa hinder. Naturligtvis vill man bilda familj i någon slags konstellation. För man vill ju inte leva hela sitt liv helt ensam. När man hittat sin partner så blir bostaden kanske lite trång och man börjar leta något större, kanske ett hus med trädgård. Det blir förbaskat pirrigt då det gäller stora summor och beräkningar om man ska klara månadskostnaden.

Har man kommit så långt och har det boende man vill ha, gäller det att inte bli uppsagd. Hur man nu ska kunna hindra det? Har man tur så har man valt ett yrke där det är lätt att få nytt om man blir arbetslös. Annars sitter man riktigt i klistret. Livet som vuxen är en kamp hela tiden, en kamp att få alla pusselbitar på plats. När våra föräldrar och mor/farföräldrar kom ut i arbetslivet så hade de samma arbete hela sitt liv fram till pensionen. Så är det sällan idag, utan man får vara beredd att söka nytt minst ett par gånger i karriären.

När man sedan närmar sig pensionen, får man börja räkna på när man ska kunna sluta. Kroppen säger vila och politikerna säger jobba längre. Alla läkare säger lyssna på din kropp. Men vad ska man göra när pengarna inte räcker till? Politikerna kunde lika gärna säga dö på din post, som en soldat. Arbetsgivarna säger att du borde tänka på refrängen och lämna plats till någon yngre. Klart att du vill det, men hur ska det gå till om pensionen inte kommer att räcka till.

Läser de skrämmande siffrorna att antalet fattigpensionärer ökar för varje år och det är ofta kvinnor som drabbas. Vi lever fortfarande längre än männen, fast de kommer ikapp. Livet är inte alls så guldkantat för alla pensionärer. Råkar det vara så att man fortfarande lever med sin partner, får man inget bostadsbidrag och kanske måste flytta från sin älskade bostad.

Tycker att alla Sveriges pensionärer borde stämma staten för att de stal pengarna de tjänat in i hela sitt liv. Det gjorde väl sossarna bra eller hur? Fast de hade god hjälp av alla de andra partierna som gick med på försämringen.

Skäms att behandla människor på detta sätt.