Lite huggsexa nu

Vem bjuder högst? Inte en endaste som jag tycker i allafall. Vi pensionärer ska nöja oss med småslantar och sedan sitta och mata duvorna i parken. Så vem ska få min röst i valet? Ole dole doff eller sten sax och påse. Jag får väl gå efter det partiet som jag anser tillgodoser min situation bäst. Det parti som inte anser att vi som bor på landet ska betala för all service som städerna ska ha. Då har jag decimerat antal partier rätt bra och kan nog urskilja det som blir bäst att ge sin röst.

Idag har vi städat uterummet igen och nu luktar det gott av såpa. Sommaren dröjer sig kvar och vi njuter av att sitta ute med hundarna. Ännu en skön vecka för oss. För att sammanfatta denna sommar så har den varit helt outstanding. Har aldrig varit med om något liknande i Sverige. Vi har aldrig stannat hemma en hel sommar tidigare så detta blev en fullträff. Vår första sommar som pensionärer också.

Nu tänker vi ju inte nöja oss med detta, utan duvorna får faktiskt vänta i parken. Fast vi har ett duvpar som har satt bo i vår häck. De har fått två ungar och idag var det ett tjatter på dessa små telningar. De är de enda duvor vi kommer i närheten av.

Första Maj

Jag säger grattis till mig själv idag, då det är min månad. Mitt andra namn är Maj och jag har aldrig fått fira den namnsdagen. Mina föräldrar förstod aldrig vilken förpliktelse de hade, när de gav mig det namnet. När jag var liten så trodde jag att alla körer sjöng för mig när de utbrast i ”Sköna Maj välkommen”.

Sedan var det ju visan om när Lillan kom till jorden. Den hade ju skrivits till mig, eftersom jag är född i Maj och kallades Lillan. Men så var det ju inte. Fast jag ska erkänna att jag mår extra bra när jag hör dessa sånger.

Mindre glad blir jag när tomma löften haglar över oss väljare, från förstamajtalarna. Pensionen ska höjas för fattigpensionärerna, med håll i er :hela 600 kronor, naturligtvis innan skatt. Vad får man för de pengarna idag? Inte någon bättre levnadsstandard i alla fall. Det är ju löjligt. Men nu till det roliga. Pengarna de ska få, ska dras från de pensionärer som haft turen att få premiepension. Alltså staten dvs regeringen skjuter inte till några pengar, utan pensionärer ska försörja andra pensionärer.

Jag tycker att man som pensionär inte ska behöva betala mer än 10% i skatt. De som arbetat i 40 år har väl gjort sitt och de som arbetat med att ta hand om sin familj, ska inte lida för det.

Nej, något parti för oss fotfolk finns inte mer. Det var bättre förr. För då hade vi ett arbetarparti värt namnet.

Lite dagvill här

Nu när Mr J slutat arbeta har vi båda blivit lite dagvilla. Måste tänka efter varje morgon vilken dag det är. Det känns som helg varje dag och det är ju positivt. Vi trivs med varandra och det bådar gott inför framtiden. Han frågade idag om jag skulle vilja att han börjar jobba igen och det kunde jag snabbt svara på att det var inte att tänka på. Vem skulle jag tjöta på om dagarna då. Har blivit van vid att direkt kunna berätta om mina tankar, istället för att vänta tills han ringer på dagen eller kommer hem. Nu är det perfekt.

Våra stunder på eftermiddagarna när vi sitter i biblioteket med våra äggmackor och ett glas öl, är så mysiga. Där avhandlar vi både politik, framtidsplaner och annat både viktiga och oviktiga saker. Det roliga är att vi är väldigt eniga om många saker. Men inte allt såklart.

Det är så skönt att slippa hålla tider utan bestämma själv över dagens timmar. Nu håller vi på att samla alla våra fonder och bestämma exakt när vi blir pensionärer. Vår guldålder inleds detta år. Snart är Mr J klar och sedan blir det min tur.

Bygga upp och riva ner

Idag är det internationella kvinnodagen och många anser nog att den inte behövs längre. Jag tycker att den behövs, kanske mer för att hedra och ära oss kvinnor. Vi lever i ett samhälle där männen är väldigt tongivande och därför har även de flesta bestämmelser och lagar instiftats av dem. Vi har litat på männen och det har visat sig vara förrädiskt. Naturligtvis har de haft sina egna situationer som referensramar och därför också format samhället efter det.

Sossarna byggde upp vårat land med början efter andra världskriget och det så kallade folkhemmet bildades. Kvinnor började arbeta utanför hemmet och vi fick semester och pension, precis som männen. Men en dag behövde staten mer pengar och de 40-talister som sett till att få förmåner som, pension, semester, förmånliga lån för att köpa hus och kapitalistvaror, bestämde att man skulle ändra detta. Nejdå, inte så att de själva skulle drabbas, utan det blev de som var födda i mitten av femtiotalet som inte skulle få lika förmånliga pensioner. Istället för att räkna de bästa åren så skulle alla år räknas. Många reagerade inte särskilt på förändringen och sedan kom pensionssparandet, som ändå skulle se till att man fick det bra.

Idag har sossarna raserat den tryggheten också och det är ofta kvinnor som drabbas. Eftersom kvinnolöner inte stigit i samma takt då deras arbeten inte värderats lika högt som männens, är många idag fattigpensionärer. Jag blir rent av förbannad när jag ser en sosseminister sitta i svt och påstå att systemet är bra. Att nu har alla möjlighet att arbeta till 65-års ålder. Det är skitsnack eftersom arbetsgivarna inte anställer någon, kvinna eller man som är över femtio år. Visst finns det undantag, men de är få. Det liv vi lever idag innebär mer stress och logistik, vilket gör att även om kroppen orkar mer, så klarar inte vårat psyke av att arbeta på detta sätt i 40 år. För det är så länge sossarna räknar med att vi ska arbeta.

Därför skulle jag vilja att vi river ned alltihop och bygger om alla regler och bestämmelser. Sveriges ekonomi bör ses över och pengar tas från annat än kvinnor och de som nu är på väg att bli pensionärer.

Dessa blommor är till alla kvinnor.

Ljusnande framtid

Är man student så börjar en kamp om att få arbete och bostad. Det är inte lätt i vårat land. När man sedan lyckats få ordning på sitt boende och arbetar varje dag, så kommer nästa hinder. Naturligtvis vill man bilda familj i någon slags konstellation. För man vill ju inte leva hela sitt liv helt ensam. När man hittat sin partner så blir bostaden kanske lite trång och man börjar leta något större, kanske ett hus med trädgård. Det blir förbaskat pirrigt då det gäller stora summor och beräkningar om man ska klara månadskostnaden.

Har man kommit så långt och har det boende man vill ha, gäller det att inte bli uppsagd. Hur man nu ska kunna hindra det? Har man tur så har man valt ett yrke där det är lätt att få nytt om man blir arbetslös. Annars sitter man riktigt i klistret. Livet som vuxen är en kamp hela tiden, en kamp att få alla pusselbitar på plats. När våra föräldrar och mor/farföräldrar kom ut i arbetslivet så hade de samma arbete hela sitt liv fram till pensionen. Så är det sällan idag, utan man får vara beredd att söka nytt minst ett par gånger i karriären.

När man sedan närmar sig pensionen, får man börja räkna på när man ska kunna sluta. Kroppen säger vila och politikerna säger jobba längre. Alla läkare säger lyssna på din kropp. Men vad ska man göra när pengarna inte räcker till? Politikerna kunde lika gärna säga dö på din post, som en soldat. Arbetsgivarna säger att du borde tänka på refrängen och lämna plats till någon yngre. Klart att du vill det, men hur ska det gå till om pensionen inte kommer att räcka till.

Läser de skrämmande siffrorna att antalet fattigpensionärer ökar för varje år och det är ofta kvinnor som drabbas. Vi lever fortfarande längre än männen, fast de kommer ikapp. Livet är inte alls så guldkantat för alla pensionärer. Råkar det vara så att man fortfarande lever med sin partner, får man inget bostadsbidrag och kanske måste flytta från sin älskade bostad.

Tycker att alla Sveriges pensionärer borde stämma staten för att de stal pengarna de tjänat in i hela sitt liv. Det gjorde väl sossarna bra eller hur? Fast de hade god hjälp av alla de andra partierna som gick med på försämringen.

Skäms att behandla människor på detta sätt.

I gamla spår

Jag har haft en konstig föreställning om att pensionärer är snälla och trevliga. Vuxna människor förnuftiga och artiga. Men stopp här. Det är ju absolut inte sant. Vart tar alla elaka mobbare vägen när de blir vuxna och därefter pensionärer? De som smusslar och smiter undan när de är unga blir inte hux flux ärliga så fort de blir pensionärer. De lever kvar och fortsätter precis i samma anda som i unga år. Det är ju inte så att de sätts i fängelse och får vård för sin elakhet. Finns ju inga lagar som är stiftade mot elakhet.

Därför har vi mobbing på arbetsplatser och även äldreboende. Mobbarna och de oärliga fortsätter i samma spår som vanligt. Kanske ännu elakare än tidigare då de ofta har ett väldigt tråkigt liv. Om ni sett filmen ”Tillbaka till framtiden”, där huvudrollsinnehavaren hamnar så långt fram att hans plågoande Biff blivit gammal, får uppleva hur han själv fortfarande mobbas. Det stämmer ju så bra. Även om man själv som offer för mobbaren flyttat, så blir andra utsatta för denne. Därför lever vi med pensionärer som galer om dittan och dattan, fast de inte har ett dyft med saken att göra. De lägger sig i allt och drar sig inte för att vara elaka.

Precis lika är det med de som varit ohederliga i sitt liv. De blir inte hederliga bara för att de blir pensionärer. Tyvärr, har jag fått erfara det när jag höll på med bemanning av just pensionärer. De har inga skrupler alls, om någon nu trodde det.

När man blir pensionär har fritiden blivit större än tiden då man har något åtagande. Därför har de tid att grotta sig i krämpor,småsaker, reta sig på omgivningen och tänka ut elakheter. Men är man en glad och utåtriktad människa så fortsätter man att vara det som pensionär också.

funoldladyswinging

Andra tider

De som går i pension idag är människor som växte upp efter andra världskriget och möttes av framtidstro och framåtanda. I Sverige var det vår socialdemokratiska regering som skulle ta hand om dem. De litade fullt och fast på de styrande. En del sade inte ens du till sina föräldrar och andra äldre niade man. Flickor neg och pojkar bockade. Aga var inte förbjuden och många kan berätta om när en lärare eller förälder gav stryk då man var ohörsam eller olydig. En dask i baken var ingen ovanlighet. Själva säger våra nyblivna pensionärer att de fick lära sig veta hut. Många slutade skolan efter högstadiet och en del redan i sjunde klass. Det var inga problem att hitta ett arbete då det växte upp industrier och affärer överallt. Nu skulle Sverige byggas upp och bli en värlfärdsstat. När de väl hade arbete om så bara som springpojke, flyttade de hemifrån. Lägenheter var det gott om och hade man bara en inkomst så fick man ett hyreskontrakt. Såklart hade de lägre krav på standard än vad vi har idag, då många växt upp med torrdass på gården och badkar i källaren.

Dessa människor kunde börja som städare,springpojkar och sedan arbeta sig uppåt. Nu när de går i pension har de arbetat sedan skolan och kanske tidigare, med slutlig anställning som tjänstemän eller chefer. De har köpt hus och har en trygg ekonomi i många fall. Nu kan de med all rätt luta sig tillbaka och njuta av sin pension.

Idag ser samhället annorlunda ut och studier är ett måste. Helst högre studier än gymnasium om man ska lyckas få ett arbete. Konkurrensen är stenhård om de arbeten som finns lediga. Många ungdomar når inte upp till de krav som är idag och efter år av försök så resignerar de. Att få sommarjobb är som att vinna på lotto idag. De arbeten som våra pensionärer startade i finns inte idag. Ska man bli städerska krävs gymnasium och sedan utbildning på produkter och arbetssätt. Springpojkar existerar inte idag, det som närmast kan liknas vid det arbetet är kanske de som kör budbilar. Då ska man ha fyllt arton år och ha körkort, som kostar skjortan att ta idag. Det är inte möjligt för någon som inte har pengar och har man inte föräldrar som betalar, så måste man ha arbete.

Det är så tråkigt att läsa om hur politiker tjatar om utbildning och att alla måste studera mer. Ungdomarna idag utbildar sig till arbetslöshet senare i livet. Istället måste vi skapa arbeten som gör att de snabbare kommer ut i arbete och kan arbeta sig uppåt.

Visst är det andra tider idag, men varför ska det behöva bli sämre för våra ungdomar? Bygg mer bostäder och ta in lärlingar så de får en chans att bli något de senare kan vara stolta över. Vi blir inte bättre människor med utbildning, utan vi blir bättre när vi får göra erfarenheter av olika slag. Ge bättre förutsättningar till dem som vill starta företag och hjälp dem att anställa. Vi får inte fastna i hopplöshet och tänka att det inte blir bättre.

Åldrar mot varandra

Läser om att ssu vill ha en sommarjobbgaranti för ungdomar så att de ska få jobb under sommaren. Det är klart att ungdomar vill ha jobb, men de vill ha ett som fortsätter under resten av året. Inte bara ett sommarjobb. Skulle det bli verklighet får en annan grupp stå tillbaka. Eftersom jag arbetar med pensionärer, vet jag att de uppskattar att få uppdrag under sommaren. Som äldre mår man bättre under sommaren och orken blir bättre. De vill inte heller ha ett fast arbete som sträcker sig över hela året.

Jag vet vad jag skulle välja om jag behövde hjälp under sommaren. Många anser detsamma eftersom de känner sig tryggare med en äldre människa i trädgården eller hemmet. De gör ett bra jobb och är noggranna i allt de gör. Min pappa har haft hemtjänst i många år och har upplevt sommare som väldigt jobbig, då det kommit okända människor till hans hem. Unga människor som knappt pratat med honom och nästan tyckt att han var äcklig. Andra som jag pratat med har haft unga som hjälpt till i trädgården och nästan förstört den. Helt plötsligt har de inte dykt upp och då står kunden där utan hjälp.

Därför känner jag att man inte ensidigt ska försöka få ut ungdomar på sommarjobb. I allafall inte till äldre eller trädgårdsjobb. De känner inte att det är ett riktigt arbete och sköter det därefter. Det är inte så enkelt att bara fösa ut folk till sådant de egentligen inte vill. Som pensionär har man sitt yrkesverksamma liv bakom sig och känner att några timmar här och där bara berikar vardagen. Det räcker inte för en ung människa som har sitt yrkesliv framför sig. Man vill tjäna pengar för att kunna skaffa bostad, köpa saker och en viktig sak är att få semester. Veta att man får ledighet och sedan komma tillbaka till sitt jobb.

Ett sommarjobb är bara ett sätt att hysa till siffror och för att studenter ska kunna tjäna en slant inför skolstarten. De faktiskt arbetslösa behöver inte sommarjobb. De behöver lärlingsplatser och fasta jobb. Ge arbetsgivarna halva lönen för att ta en oerfaren som lärling. De får arbetslivserfarenhet och praktik som är så viktig för att en dag få ett fast arbete. Låt pensionärerna ta de sk sommarjobben, för de vill inte ha annat.

Alla möten

Har haft ännu ett möte med en intressant person denna förmiddag. Så mycket kunskap, så mycket värme och vilja. En stor vilja att hjälpa andra med olika saker betecknar alla de veteraner jag mött. En del har verkligen haft det kämpigt i livet, men ändå orkat allt. Det var inte bättre förr och trots det säger socialdemokraterna att det var så. Tror svenska folket gått på myten om folkhemmet och inbillat sig att alla hade det bra då. Men flera av dem jag mött här på mitt kontor kan vittna om att det verkligen inte var så. Intentionerna var säkert de bästa, även om det inte blev så i verkligheten. Det perfekta samhället finns inte och kommer nog aldrig att finnas. Det kommer alltid att vara människor som får kämpa för sin överlevnad och slåss mot myndigheternas stelhet. När tjänstemännen bara följer regler och paragrafer och inte vill se utanför ramarna, kommer en del människor att fara illa.

Många av veteranerna är väldigt rädda för att en ny regering ska ta bort möjligheten att få fortsätta vara verksamma. Att det ska bli för dyrt att anlita en pensionär om de avdrag tas bort som finns idag. Det vore verkligen synd och kostsamt för samhället. Ibland undrar jag varför politiker har så svårt att se hur verkligheten verkligen är. Vilka mallar och normer går de efter? De har ju ändå de politiker som arbetar på kommunal nivå att fråga om hur det är. Man kan inte underlätta för vissa samhällsgrupper genom att försvåra för andra. Vi får inte glömma bort den resurs vi har i våra pensionärer.

Dagens agenda

Efter yoga och meditation, har jag tagit en dusch och gjort mig klar för dagen. Tvätt är lagd i torktumlaren och diskmaskinen är igång. Hushållssysslorna för morgonen är avklarade. Nu ska jag försöka få fram en pressrelese till vår lokaltidning så att fler får veta vad detta företag sysslar med. Sedan ska jag beställa annonser i den gratistidning som kommer ut lokalt varje vecka. Fyra veckor tänkte jag ta i första hand och en liten annons varje gång. Men stopp en pressrelese vore kanske bra där också. Detta får jag fundera på och det kanske räcker med ett mail där jag berättar lite om företaget. Vill de sedan veta mer kan de kontakta mig för en intervju.

Jag lägger på ett extra kol nu för att få lite mer skjuts på det hela. Kan ju inte sitta här och vänta att det löser sig ändå. Satsar jag stort nu så tror jag att det ger resultat. Ska även boka in ett möte med några pensionärer som kanske behöver viss hjälp. Lite mer arbete för min veteran som snart är igång med sitt första uppdrag. Måste även göra fler lappar att sätta upp och mannen är flitig med att hjälpa mig där. Jag lägger alltså in en extra växel nu då sommaren lider mot höst. Uppdrag har jag fler än veteraner och här är det information som gäller. Har mycket att göra idag och det känns bra.

www.veterankraft.se