Fredagsfunderingar

Såg kvalet till Idol igår och nu är alla klara för fredagsfinalerna. I år tycker jag att flickorna har de starkaste rösterna och att det är lite synd att de delat upp killar och tjejer var för sig. Hade man kört blandat varje gång, så hade det inte varit många killar kvar. Nu får duktiga flickor åka hem istället för medelmåttiga killar. Mitt tips är att två tjejer står i finalen i år. Det tråkiga är att jurymedlemmarna kritiserar klädseln hela tiden. Något som är inte har med sången att göra, då detta är blivande artister som är väldigt osäkra på sin stil. Den kommer att utforma sig ju längre de får vara med i programmet. De yngsta deltagarna är ju inte mer än sjutton år gamla och är nog inte helt klara med vilka de är ännu. Jag tycker de är modiga och duktiga som ens törs ställa upp i detta program. Det hade jag aldrig vågat i den åldern.

Som sjuttonåring var jag väldigt blyg och osäker på hur jag skulle klä mig. Var kanske inte så klädfixerad heller. Varje gång jag skulle redovisa något i skolan, vände sig magen på mig och jag var väldigt nervös. Men envis som jag är, gick jag fram och ställde mig inför alla. När jag väl började prata försvann nervositeten och jag trivdes faktiskt där framme. För varje gång jag gjorde det blev jag starkare och jag lärde mig att det gällde bara att vara ordentligt påläst. Visste man vad det var man pratade om, fångade man ofta publikens intresse. Om läraren hade gett mig annan kritik än för innehållet och på vilket sätt jag framförde det, så kanske jag aldrig vågat gå upp nästa gång. Som tur var fick jag aldrig påpekande om min klädsel eller utseende, vilket gjorde att jag kämpade för att bli av med min nervositet.

När jag ska prata inför publik idag tänker jag alltid på vilka kläder som passar. Men det har kommit från mig själv och av erfarenhet. Det gäller att veta vad man vill framhäva och hur man vill att orden ska tas emot. Hur vill jag att andra ska uppfatta mig? Det är inget jag ens funderade på när jag var sjutton år gammal.

Klädfixeringen är för stor idag och att vuxna människor håller på med sådan kritik i tv, är förkastligt. Det kan ta död på en stor talang innan den ens fått blomma ut.

Lördagsmys

Precis när jag fått igång min mobil igen, kom ett samtal från en av mina veteraner och det var viktigt att jag kunde prata med honom. Nu är jag en lugn och glad människa igen. Jag känner att det finns hopp om den yngre genarationen och att de kan fixa det hela. Alla är inte modefixerade eller egotrippade, utan har empati för mig t ex en okänd tant, som fått problem med det tekniska. Om han fick sig ett skratt när han lagt på så unnar jag honom det. Det fick jag ju inte i ansiktet så det kan jag absolut bjuda på.

Nu kopplar vi av med hundarna vid havet och tyvärr blåser det lite. Värmen ska vi inte klaga på då det är +20 ute och strålande sol. Jag har även hunnit med lite datajobb och laddat ned en ny browser, som får datorn att arbeta i den takt jag vill. Lite teknisk är jag ändå. Med en smörgåstårta stor som hela bredden på vårat kylskåp, behöver vi inte tänka på att laga mat denna helg. Kära farmor har lyckats igen med en smörgåstårta som får en att bli salig. Livet är gott mot oss och vi njuter av de stunder av lugn och ro vi får. En bra start på en ny arbetsvecka.

Minnen

Såhär i slutet av sommaren kommer gamla minnen tillbaka. Som min första riktiga utlandssemester. Inte för att jag minns alla detaljer men själva resan kommer jag ihåg. Jag var sexton år och hade precis slutat högstadiet. Vi var några stycken som brukade samlas på kvällarna och eftersom det flesta var kompisar med killen jag sällskapade, var de några år äldre och hade arbete. En kväll satt vi och spånade om vad vi skulle göra på semestern. Tidigare somrar hade vi varit hos någons förälders sommarstuga i Sverige och det kändes inte speciellt spännande. Vi ville göra något annorlunda och Italien föreslog någon. En tältsemester nere i varmt klimat, där man inte behövde oroa sig för regn och kanske bli lite solbränd kändes spännande. Vi blev fyra stycken som skulle åka, jag, min kille och två av hans killkompisar. De andra tordes inte och hade heller inte råd.

Det var spännande när vi körde iväg i min killes illgröna volvo amason. Någonstans på vägen ned genom Sverige, fick vi punktering och körde in på en däckverkstad. I Gränna stannade vi och tog kort vid Brahehus. Men vi ville vidare och fortsatte ned till Malmö. När vi körde över hallandsåsen och såg det öppna landskap som bredde ut sig, så kändes det redan som att vi var utomlands. Det var så mycket annorlunda än det vi var vana vid. Vi måste ha tältat någonstans i skåne då vi tog färjan till Travemunde tidigt på morgonen, men jag minns inte var. Baren blev vår plats under hela överresan och de som inte körde kunde dricka öl. Jag kanske drack en eller två men vet inte så noga. Kommer ihåg att det var en man som spelade trumpet i baren och en av killarna i sällskapet ville höra ”Gotländsk sommarnatt”, hela tiden. Vet inte hur många gånger den stackars trumpetaren spelade den, men han var säkert enormt trött på den efter den här turen.

Vi ställde oss på däck och tittade när färjan anlöpte Tyskland och då började äventyret. Alla killarna hade körkort och turades om att köra, så vi fortsatte genom Tyskland, nästan utan att stanna. Vi hade köpt en karta och visste att det skulle finnas en tältplats i Munchen, nära djurparken. Men det är en stor stad och när vi snurrat runt samma park en tredje gång stannade vi och frågade efter vägen. Vi hittade fram och slog upp vårat tält. Campingen låg vid floden med djurparken på andra sidan den. Man kunde höra lejon och elefanter. Där stannade vi några dagar, eftersom vädret var så fint. Ett besök gjordes på olympiastadion och jag tog ett kort på plåten med Ulrika Knapes namn. Vi träffade flera andra ungdomar på campingen och hade en rolig tid där. Badade gjorde vi i det intilliggande utomhusbadet och öl drack vi på campingens servering.

Fortsättning följer…..

Landskrona är en fin stad

Jag har alltid tyckt att Landskrona verkar vara en så lagom stor stad med ett fint centrum. Mycket träd och parker. Därför är det så tråkigt att läsa om alla bråk och vandaliseringar som sker. Vad är det som gör att någon vill förstöra en hel stads rykte? Visst, är det hög arbetslöshet jämfört med andra städer, men det borde inte vara en orsak. Som att folk blir idioter för att de saknar arbete. Det är för enkelt att skylla på brist på sysselsättning. Jag tror snarare att det har med uppfostran att göra. Att lära någon att vara rädd om andras saker och hur mycket det kostar för alla om man förstör.

Men tyvärr får ungdomar inte lära sig detta hemifrån. När inte föräldrarna är rädda om saker de använder i sina jobb, ser barnen detta och gör likadant på sina arbetsplatser, som är skolan. Min nära kontakt med företagare i branscher där man har både fordon och verktyg, har gjort att jag förstår varifrån denna avsaknad av att värdesätta andras ägodelar kommer från. När man har fest hemma och struntar i att jobbmobilen stjäls eller ställer ett arbetsfordon så att det lätt blir inbrott, blir plötsligt sjuk och måste hem, men struntar i att ta med sig dyra verktyg man lånat från en arbetskamrat. Inte bryr sig att det kan bli stulet och att arbetskamraten blir enormt upprörd. Detta är ingen arbetslös människa som är uppgiven och känner sig utanför, utan en som inte fått lära sig att vara aktsam om andras ägodelar.

Läste i tidningen att skolor blivit nedklottrade i vår lilla by. Detta är pojkstreck, men kostsamma sådana. Pengar som tas ur skolans kassa och kunde ha använts till något annat. Nu blir skolans elever lidande för att föräldrar inte lärt sina barn att andra får lida för deras tilltag. Som en sådan enkel sak att man ska kasta skräp i papperskorgar, inte i andras trädgårdar eller på gångbanor. Att alla som drabbas av deras nedskräpning blir lidande utan att ens ha gjort någonting för att bli måltavlor.

Däri ligger orsaken till att en hel stad blir utpekad som fruktansvärd att bo i. Några få ouppfostrade förstör för det stora flertalet.

Åldrar mot varandra

Läser om att ssu vill ha en sommarjobbgaranti för ungdomar så att de ska få jobb under sommaren. Det är klart att ungdomar vill ha jobb, men de vill ha ett som fortsätter under resten av året. Inte bara ett sommarjobb. Skulle det bli verklighet får en annan grupp stå tillbaka. Eftersom jag arbetar med pensionärer, vet jag att de uppskattar att få uppdrag under sommaren. Som äldre mår man bättre under sommaren och orken blir bättre. De vill inte heller ha ett fast arbete som sträcker sig över hela året.

Jag vet vad jag skulle välja om jag behövde hjälp under sommaren. Många anser detsamma eftersom de känner sig tryggare med en äldre människa i trädgården eller hemmet. De gör ett bra jobb och är noggranna i allt de gör. Min pappa har haft hemtjänst i många år och har upplevt sommare som väldigt jobbig, då det kommit okända människor till hans hem. Unga människor som knappt pratat med honom och nästan tyckt att han var äcklig. Andra som jag pratat med har haft unga som hjälpt till i trädgården och nästan förstört den. Helt plötsligt har de inte dykt upp och då står kunden där utan hjälp.

Därför känner jag att man inte ensidigt ska försöka få ut ungdomar på sommarjobb. I allafall inte till äldre eller trädgårdsjobb. De känner inte att det är ett riktigt arbete och sköter det därefter. Det är inte så enkelt att bara fösa ut folk till sådant de egentligen inte vill. Som pensionär har man sitt yrkesverksamma liv bakom sig och känner att några timmar här och där bara berikar vardagen. Det räcker inte för en ung människa som har sitt yrkesliv framför sig. Man vill tjäna pengar för att kunna skaffa bostad, köpa saker och en viktig sak är att få semester. Veta att man får ledighet och sedan komma tillbaka till sitt jobb.

Ett sommarjobb är bara ett sätt att hysa till siffror och för att studenter ska kunna tjäna en slant inför skolstarten. De faktiskt arbetslösa behöver inte sommarjobb. De behöver lärlingsplatser och fasta jobb. Ge arbetsgivarna halva lönen för att ta en oerfaren som lärling. De får arbetslivserfarenhet och praktik som är så viktig för att en dag få ett fast arbete. Låt pensionärerna ta de sk sommarjobben, för de vill inte ha annat.

Ny vecka

Har faktiskt börjat undra om de som håller på att elda upp skolor och andras bilar, kan vara samma människor som förstör fotbollsmatcher? De är arga människor som är i stort behov av hjälp. Min förhoppning är att polisen ska kunna få fast dem, så alla andra blir lämnade ifred. De har ett hat mot polisen sedan länge och har här sett en möjlighet att få med sig andra ungdomar i denna förstörelse. Kanske ett slags rop på hjälp, som vi andra har svårt att förstå.

Jag kommer ihåg hur jag hade det förra våren. I vår lilla by började några ungdomar att kasta sten och snöboll på andras dörrar. Detta skedde vid tio på kvällarna men så började det ringa på dörren om dagarna. Vi gjorde polisanmälan och polisen åkte runt i byn flera kvällar. Vet inte om andra också anmälde, men vet att en granne hittade en brinnande härd vid sin ytterdörr. Det var väldigt jobbigt och man var ständigt orolig för vad som skulle hända härnäst. Eftersom jag bytte rum där jag satt och arbetade fick jag utsikt mot gatan och ytterdörren. Nästa gång det ringde på dörren fick jag fatt i de som höll på. Småbarn som tyckte att detta var roligt och uppviglade av en yngre bror till en av de äldre stenkastarna. Men efter ett samtal med barnen slutade det och ensam tordes han inte fortsätta. Jag konfronterade honom också och hånflinet försvann ur hans ansikte. Jag gjorde samma sak med hans äldre bror och de blev ordentligt rädda. En kväll kom hela gänget och ringde på vår dörr. När vi öppnade stod de kvar och vi pratade med dem. Det tog slut efter det.

Jag tror att det är precis samma sak med det som nu händer i Stockholm. Fick man tag i dem som är hjärnan bakom alltihop, så slutar det inom kort. De törs inte själva utan behöver andra bakom sig. De är egentligen väldigt fega och gömmer sig i massan. Därför tänker inte jag lägga in en enda film från det som sker på min blogg. De ska inte få mer uppmärksamhet. Det är de drabbade som ska ha uppmärksamhet.

Fortsätter fundera

Vi gick med i EU, vilket jag anser var rätt, men något verkar inte rätt inom EU. De flesta av oss trodde nog att reglerna skulle bli lika för alla länder som var medlemmar, med vissa undantag då. Bland annat trodde nog alla att arbetsvillkoren skulle förbättras för länder som haft det sämre. Facken såg nog här en möjlighet att samarbeta över gränserna och bli starkare. Det verkar inte alls blivit så eftersom de rikare medlemsländerna i princip utnyttjar arbetskraften från de fattigare. Jag anser att bl a svenska företag bör ta större ansvar för den arbetskraft de hyr in från andra länder. Men de tänker bara på sin egen vinst och att de slipper flytta företaget till lågprisländer. Nu kan de stanna i sitt eget land och ändå slippa betala avtalsenliga löner. Nu vill jag inte dra alla företag eller yrkesgrupper över en kam, utan det är vissa som utnyttjar detta faktum.

Det vore kanske dags att rensa upp i träsket och kräva av EU att något borde göras. Fast det är kanske omöjligt då för många tjänar bra på att anlita företag med utländsk arbetskraft, som inte kräver höga löner. Jag kräver inte att alla ska ha lika lön eller ett kommunistiskt samhälle, men man ska kunna leva på sin lön och inte bli utnyttjade av giriga företag.

Jag tror inte att det bara är jag som har dessa funderingar idag, utan fler som frågar sig vart vi är på väg. Det kan inte vara rätt att våra ungdomar går arbetslösa då företag anlitar billig arbetskraft från lågprisländer.

Blir ytterst konfundersam och oroad

Har följt skriverierna om rättegången mot de två ungdomarna som misshandlade Carl-Eric Cedvander i Kortedala och blir mycket oroad. Föräldrarna är i chock och sedan visar det sig att dessa ungdomar varit i klammer tidigare. En av dem har t o m fått skriva på ett papper att inte umgås med vissa i hans bekantskapskrets. Skolan har varit oroade länge. Frånvarotimmarna talar sitt entydiga språk. Tydligen vet inte föräldrarna ett dugg om vad deras barn sysslar med eller är om dagrna eller kvällarna. Inte undra på att sådana saker händer. Ungdomarna lever precis som de vill och stiftar sina egna lagar. Nåde den vuxen som säger åt dem att inte kasta ölburkar på gatan.

Under rättegången har de tydligen tagit tillbaka allt de sagt och menar att denne 60-årige man som legat medvetslös på sjukhuset ett bra tag, var den som attackerade dem. Men hallå! Hur dum får man egentligen vara? Men struntar man att gå i skolan och lära sig något så blir intelligensen därefter. Jag blir bara förbannad och anser att tar inte myndigheterna tag i detta nu och ser till att dessa ungdomar får lära sig veta hur man ska uppföra sig, så har vi ett par monster ute på gatorna om något år.

Jag har berättat i ett inlägg från förra helgen om att vårat inbrottslarm gick, då vi var ute med husbilen. För en liten stund sedan kommer två för mig okända ungdomar i 15-16-års åldern strykande förbi. Ibland får man en magkänsla och den sade mig att det var de som försökt rycka upp ytterdörren så larmet gick. Nu skulle de kolla om allt såg likadant ut och kanske göra ett nytt försök till inbrott. Men Unkas stod vid staketet och husbilen står utanför, så de fick antagligen avblåsa kvällens aktiviteter. När de så svängde in på nästa gata istället för att gå gatan rakt fram, stärktes mina misstankar. Tyvärr har de säkert fler objekt på sin lista, så det blir säkert någon annan som får påhälsning. Till saken hör också att det inte bor några ungdomar i den åldern i denna delen av byn. De barn som bor i husen här är antingen betydligt äldre eller väldigt unga.

Vet deras föräldrar vad dessa ungdomar sysslar med på sin fritid? När pojken var i den åldern kollade vi både på dagarna och kvällarna var han var och vad han gjorde. Visst tyckte han att vi var skitjobbiga, men vi levde hellre med hans ilska, än att han hamnade i tråkigheter. För det var ju så att i vissa situationer verkade han hur vuxen som helst, medan han i andra var som ett litet barn. Därför ska man inte låta sig luras att de verkligen kan göra de rätta valen i livet.

Är semester en lyx eller en rättighet för alla?

Vissa verkar tycka att det är en lyx som endast ett fåtal får uppleva. Den som är fast anställd har arbetat ihop till sin semesterlön under hela året och har rätt att få semester. Lyxen är väl hur man spenderar den och vad man har råd med. Alla har inte råd att åka utomlands och en del måste stanna i hemmet. Som ung har man kanske inte blivit fast anställd och har ingen semester att ta ut. Så var det för mig i många år och det var bara något naturligt. Jag har aldrig sett det som orättvist utan något man måste genom tills man blir fast anställd någonstans. När jag äntligen blev det så hade jag inte råd att åka utomlands och såg inte heller det som att jag mådde sämre för det.

Jag tror att många vuxna idag kan vittna om hur deras föräldrar fick kämpa för att ge sina barn en fin semester. Vi tältade i många år och det gav många fina minnen. Idag ses det som töntigt att tillbringa en semester på en camping i tält. Men helt ok att supa ned sig på en charterresa, som man knappt kommer ihåg efteråt. Kraven är så höga idag från både barn och ungdomar, att många familjer måste ta lån för att infria förväntningarna.

Jag och flera med mig som startat eget har varken tid eller råd att ha semester. Vi tar någon dag här och där, vilket onekligen känns som en lyx i tillvaron. Sjukskrivna och arbetslösa har ingen semester eftersom de inte arbetat in denna tid. Det är tufft att se sina vänner åka iväg, men så har det ju alltid varit om man hamnat i dessa situationer. Så länge jag vet har de aldrig kunnat ta semester vilken regering vi än haft. För dem känns det nog som en lyx att kunna få semester.

Men det är inte någon regerings fel utan företagens. Eftersom de flyttar sin tillverkning utomlands och lägger ned på många ställen blir fler och fler arbetslösa. De som är kvar anställer inga utan hyr in personal när de behöver det. Många unga hamnar i visstidsanställningar och jag höll på i fyra år efter att ha flyttat till en ny stad. Då hade vi en socialdemokratisk regering. Men företagen gör som de vill och man kan aldrig tvinga dem att anställa folk. Det man kan göra som enskild människa är att ta hjälp av facken så att man har tillräckligt med pengar mellan dessa anställningar. Fackförbunden har ett stort ansvar här och borde ta det.

Därför startar jag detta företag där +55 har en chans att åtminstone dryga ut sin inkomst så att de kan leva ett hyfsat liv. Därför försakar jag gärna min semester detta år och kanske några år till.

www.veterankraft.se

 

Nyhetsmorgon idag

Såg nyhetsmorgon idag, som tog upp ungdomsarbetslösheten. En viktig fråga som verkar oerhört svår att lösa för alla partier. Många ungdomar hoppar av gymnasiet då de är skoltrötta, vilket innebär att de istället söker jobb. Åldern gör att de har svårt att ens få de enklaste jobben, eftersom de konkurrerar med de som gått ut gymnasiet. Ett gymnasiebetyg idag är inte värt speciellt mycket och har man gått en teoretisk linje ger det ingenting. Då måste man läsa vidare med inriktning på ett yrke. Detta vet dagens ungdomar och känner att det är meningslöst, då de inte orkar ge fler år efter gymnasiet till studier. Samhället idag är tufft för de unga, då det gäller att ha fräcka kläder och en massa teknikprylar. För att skaffa sig det måste man tjäna pengar, vilket man inte gör då man studerar.

I nyhetsmorgon ställer de arbetsmarknadsministern Hillevi Engström mot socialdemokraternas Ylva Johansson. De ska debattera och argumentera om hur de ska fånga upp dessa skoltrötta ungdomar. Då står Ylva och rapar upp de gamla sosialdemokratiska argumenten om att de ska se till att fler får gymnasiekompetens. Jag sitter med gapande mun och undrar i vilket årtionde hon lever. Detta är precis det de hade som mål när de satt i regeringen och inte fungerade. Man kan inte tvinga någon till att studera. Däremot blir jag glad när jag hör Hillevi säga att de ska inrätta lärlingsjobb och ungdomspraktik, så att ungdomar får in en fot på arbetsmarknaden. Det är ju precis det de vill.

Rent spontant reagerar jag också på Ylvas sätt att debattera. Hon kör sitt race i smattrande stil och verkar vilja attackera hela tiden, avbryter och verkar otriligt nervös. Hillevi är lugn och sansad vilket får mig att känna att hon är trovärdig. Hon låter Ylva prata till punkt och ger svar på de frågor hon får. Det känns som att hon vill något med det hon säger och inte bara hysa till statistiken med konstgjorda utbildningar.

Nu ska det bli enormt intressant att läsa sossarnas skuggbudget och se hur de tänker finansiera allt, eftersom det är något de mörkat ända sedan Löfvèn tillträdde som partiledare.