Tisdag i husbilen

Idag var vädret gynnsamt mot oss, så efter en sovmorgon begav vi oss ut. Det blev en lång skön tur med hundarna som var väldigt nöjda efteråt. Jag pressade apelsiner och kokade ägg till frukost och sedan tog vi det lugnt. Inatt blåste det rätt hårt men vi står bra så Mr J blev inte sjösjuk. Han har väldigt lätt för att bli det om det gungar. Ett år när vi var i Frankrike på semester,stod vi högt upp vid kusten i Normandie och det blåste rejält. Då hade vi Pärlan, vår hobby som var väldigt mjuk i fjädringen. På morgonen när vi vaknade var Mr J illamående och alldeles vimmelkantig. Vi fick köra bort en bit och Mr J lade sig på marken en stund tills sjösjukan gett med sig.

Mackan har styvare fjädring så han klarar sig bättre nu. Bäddmadrassen som han köpte var en hit. Ryggen mår riktigt bra. Nu när det närmar sig avfärd från Sverige, har vi börjat kolla väderrapporter. Det gäller att komma söderut snabbt så vi slipper kylan och möter våren. Det ska bli riktigt skönt.

Jag har haft en del samvetskval med att åka från pappa och detta har vi pratat mycket om. I femton år har jag varit hos honom minst två gånger i veckan. Mest blev det när han bodde ensam. Jag städade,handlade och duschade honom tills det blev för arbetsamt för mig. Han fick hemhjälp och jag gjorde inköpen,lämnade in lotto och dagens dubbel. Efter att jag bröt benet behövde hantera hjälp då han fick en stroke. Vi hade tur och fick plats på äldreboendet nära vårat hus. Då drog jag ned på besöken till två gånger i veckan och när pappa slutade med spelandet har jag varit där en gång i veckan. Nu kan det ju inte bli lika ofta och där är mitt dåliga samvete. Men vi kan inte vänta längre för vi måste uppfylla vår dröm innan det blir för sent.

Kan även nämna att min syster inte varit nere och hälsat på pappa en enda gång under alla dessa år. Hennes man var nere en gång för tretton år sedan eftersom han fiskade efter pappas bil. Han fick den och sedan var det inte aktuellt med något besök mer. Deras äldsta son, som är min gudson har varit och hälsat på sin morfar några gånger. Jag borde nog inte ha dåligt samvete för att jag nu lever mitt liv.

Men visst är det svårt att avgöra när det egentligen inte spelar någon roll för ens förälder var man bor eller vilken dag/vecka/månad det är.

Kylan slog till

Idag kom kylan och det bet lite i kinden när vi gick med hundarna. Jag är extra handikappad just nu. I våras orsakade en katt som anföll oss, att jag skadade något i min högra hand. Det har varit hyfsat sedan dess och förutom att fingertopparna somnat ibland, har jag inte lidit nämnvärt. Men i måndags fick jag fruktansvärt ont i handen och fick ta en fjärdedel av mina morfintabletter för att kunna sova. Dagen efter var värken uthärdlig och jag försökte att inte använda handen. Därav att jag inte skrivit i bloggen på ett tag.

Denna helg var det städning på schemat och igår kom skitvärken tillbaka. Jag har fått ta en fjärdedel morfin för att överhuvudtaget kunna existera. Sedan är det bara att vila som gäller. Nu är värken helt ok, men jag kan inte göra mycket med handen. Bara vila och åter vila. Får nog ge mig och göra som Mr J säger och boka en tid på vårdcentralen. Vi ska ändå dit i morgon och ta influensaspruta.

Med huset nystädat kan vi koppla av i veckan och har börjat prata om att sätta på pyjamasen på husbilen. Mackan får gå i ide även denna vinter har vi bestämt. Men i vår ska det baske mig hända saker och då ska Mackan få rulla. Allt är nystädat där också och det luktar gott av grön såpa.

Med kylan som kom har alla löv fallit av träden och buskarna. Jag matar småfåglarna som tacksamt kommer var morgon för frukost. Blev så glad att Matöppet börjat sälja talgbollar utan nät. Nu slipper jag joxa med den plasten. 

Snart är gräset fullt av frost och jag undrar lite om det blir en snöfylld vinter eller om vi ska slippa eländet? Hoppas ju på det sista.

 

Valborgsafton 2018

När man var yngre så var denna dag viktig. Jag studerade i Uppsala och där var det tradition att äta sillfrukost innan mösspåtagningen vid Carolina Rediviva. Men först gick man ner till Fyrisån och tittade på forsränningen. Studenter hade tillverkat allehanda flytetyg och skulle ta sig ned för strömmen.Massor av människor samlades nedanför balkongen till biblioteket och väntade på att Universitetets rektor skulle vinka med sin studentmössa och hälsa våren välkommen. Då tog man på sig mössan och alla studenter rusade nedför den branta backen under glada rop och skratt. En del var riktigt runda under fötterna och drösade i gatan.

Sedan samlades man på någon av nationerna för att dricka champagne. Alla som inte var för berusade då, begav sig till Universitetet och lyssnade på OD som stod på trappan och sjöng Sköna Maj och Vintern rasat ut. Det var ofta kallt på Valborg och som idag blåste det. Men fira våren det skulle man.

På kvällen var det middag på nationerna och efteråt dans. Man klädde upp sig och hade studentmössan på. Vid klockan åtta tågade alla nationer upp till slottet och Gunilla klockan, där landshövdingen höll tal. Alla hade fanor och standar med sig och när talet var klart så hurrade man igen.

Alla städer och landsdelar har sitt speciella firande och i Lund är det också full fart på studenterna. Jag saknar inte den tiden, men det är roligt att ha varit med om firandet och minnas.

Växlande väder

Igår trodde vi att nu minsann var det dags att hälsa våren välkommen. Visserligen en liten kylslagen sådan, men ändock.

Det hade töat rätt bra och gräset var framme på flera ställen i trädgården. I morgon så skulle vi kunna gå långrundor ute. Solen sken så skönt och värmde. Takdropp. Vad jag längtat efter det. 

Hundarna hade mycket att nosa på då snön töat bort. De skuttade runt och var så glada.

En dag till och så är nog allt borta. Med hjälp av solen ska nog alla lökar titta fram ordentligt.

Trodde jag, men ack vad jag bedrog mig. I morse hade någon hällt ut vitt i trädgården igen. Visserligen inte så mycket men gräset syntes absolut inte.

Turbo fick full fart framåt och det blev en lång stund med lek ute. Tror inte att de blev sura för att inte få gå långrunda på morgonen. 

Solen har varit framme hela dagen och jag tröstar mig med att det töar bort rätt fort igen. Mr J tar alla hundarna på promenad nu på eftermiddagen då vi just nu har ett lerlager ovanpå den frusna marken i trädgården. Jag var tvungen att stanna hemma då en kabelgubbe ska komma och greja i stolpen som står i vår trädgård. De kan ju aldrig ange en tid innan utan ringer när de är på väg. Så där rök min chans att få gå om än en kortare sväng idag. Men i morgon ska jag banne mig ut och gå.

Igår blev jag lite uppjagad på eftermiddagen. Efter all snö som fallit, så har vi inte brytt oss om att göra rent framför ytterdörren. Vi går ju alltid via garaget ändå. En grön skåpbil stannade mitt på gatan i hörnet vid vårat hus. Fyra karlar hoppade ur och föraren som var ljus i huden gick fram till vår trapp. De andra tre som var mörkhyade kom skata efter. Den ljuse gick upp mot dörren och kikade på nyckelhålet och mot fönstren bakom husbilen. Jag stod vid gardinen och tittade på dem. Efter en stund ringde den ljuse på dörren. Vår trogne vaktis Unkas började skälla högt och karlarna backade ut på gatan och drog sig mot skåpbilen. Mr J öppnade dörren och då viftade den ljuse med mobilen och frågade på bruten svenska om vi hade en barnstol till salu. Mr J nekade och gänget kastade sig in i bilen och drog iväg med en rivstart.

Min fundering är om de körde omkring och rekade om folk var hemma. För inte var de ute för att köpa någon barnstol i allafall. Jag är glad över att vi har tre stora hundar, varav en skäller ordentligt när det ringer på dörren. Min magkänsla säger att jag har rätt i mina funderingar. De trodde nog inte att någon var hemma här. Men obehagligt var det.

Äntligen

Idag kunde vi gå vår vanliga tur med hundarna och både de och jag blev glada. Nu är det +4 och snön smälter i solen som lyser så varmt. Takdropp är ljuvlig musik i mina öron och så härligt att se. Jag är på väldigt bra humör idag. Att det sedan ska bli +-0 inatt är ännu bättre. Mitt ben mår bra av plusgrader. Ingen värk och det är så skönt.

Men det tar säkert mer än en vecka tills snön är borta. Bara gångbanor och vägar är rena så spelar det ingen roll att det tar lite tid. Nu är det på gång efter snösmockan och jag vill inte ha mer av den varan.

Snart är det dags.

Liite töväder

Jag är försiktigt positiv till att våren ska vara på väg. För det första fick vi post efter en hel vecka utan. Soptunnan blev tömd i söndagsmorse. Att man kan bli glad för så vanliga ting? Annars har färgen varit grå idag som så många av hösten och vinterns dagar. Men våra hundar har livat upp stämningen. De pratar och kelar med oss och varandra. Så roligt att Turbo funnit sin plats i flocken och att grabbarna tycker om henne. Det är alltid en tillvänjningsperiod när man tillför en ny medlem.

Unkas busar med henne utomhus och Kuma inomhus, så hon har fullt upp. Inte ofta hon leker med sina pandor nuförtiden. Det är roligare att leka med brorsorna.

Vi har faktiskt inte gjort många slängar idag mer än att vara med hundarna och umgåtts. Vi har ju en del planer och nu bollar vi idéer fram och tillbaka. Finslipar alltihop. Det kliar i fingrarna att komma igång med trädgårdsarbetet och fortsätta rensa i skåp och lådor. Så nu ska huset inte bara bli rent när vi städar utan det ska också bli luftigare. Eftersom jag haft eget företag ska även en hel del kontorsmaterial rensas bort.

Just nu behöver vi ha det luftigt i garaget då det används som en stor hall av oss och hundarna. Så skönt att kunna ta av dem kopplen och kunna torka av tassarna då det behövs, utan att trängas. Vi tänker även sälja saker som vi inte behöver mer. Kanske någon annan som har användning för dem. En soffa vi sparade ifall H skulle behöva den, ska avyttras nu till våren. Det gör att vi få mer plats i dressingroom.

Det är de första planerna vi har och sedan kommer resten. Men det kommer jag att berätta om efterhand vi tar tag i dem. Jag kan avslöja att det kommer att hända massor.

Näppeligen vår

Så kallt det blåste idag när vi gick med hundarna. Som tur var hade jag mössan på huvudet och slapp bli kall om öronen. -6 är tre grader kallare än igår. Det räcker så bra nu kära februari. Vi vet att du är vintermånad och behöver inte alls bli påminda om det. 

Bönderna har redan börjat plöja på åkrarna och är säkert i startgroparna för att så. Men så kom iskylan. Så det är nog inte bara vi som är besvikna. Jag skrev inget igår för vi hade en städdag och rensardag. Mr J rensade sina garderober och tillsammans tog vi tag i klädkammaren. Nu blev det riktigt luftigt där då alla jackor som vi inte kan ha eller vill använda är borta. X antal väskor av olika slag rensades bort också. Man får en hel del reklamväskor och bagar genom åren.

Men idag tar vi det lugnt och jag har hunnit med lite bus i trädgården med hundarna. Inte mycket till gräsmatta där just nu, fast det brukar ordna upp sig när väl värmen kommer. Turbo passade på att köra några rundor och sträcka på benen. 

Varje år tittar Mr J oroligt på vårat stora gräs och menar att det har nog dött. Visst är väl dessa strån vissna men jag vet minsann att långt nere i jorden, skyddade av dessa vissna väntar nya gröna strån på att få skjuta i höjden. Jag tycker att det prasslar så skönt om detta gräs. 

Himlen är dramatisk idag och molnen seglar snabbt fram över oss. Det blåser från öst och det brukar betyda kalla vindar från Ryssland. Men när solen tittar fram värmer det riktigt skönt. Eftersom trädgården är skyddad från vinden kan jag njuta en stund av värmen.

Men till och med hundarna vill gå in efter en stund. De har suttit vid staketet och spanat. Jag valde att stanna här på baksidan där blåsten inte når mig. Först in är Unkas.

Kuma kommer strax efter och vill in i värmen.

Vänta på mig! Turbo är inte långt efter och nu sover alla tre i biblioteket. Här ska vi stanna tills det är dags för nästa rastning.

Sportlovet är över för alla skåningar och vi här i slutet av Sverige har snart riktig vår. Alla vårblommor kämpar tappert och det lyser gult av vintergäck överallt. Snödropparna är inte heller blyga.

Ha en fin söndag.

Snöflingor i luften

Mitt humör dalade i morse då små nätta snöflingor dalade genom luften. Men bara ett par timmar senare lyste solen och då var jag glad igen. Hade sovit med en inpackning i håret och hela kudden luktade gott när jag vaknade i morse. Fast jag blir så öm i hårbotten av att ha ett band i håret om natten. Rev av det och sedan hade Turbo och jag en riktigt gosig stund innan vi klev upp. Hon har blivit så kelen på morgnarna nu, så det är riktigt härligt att vakna. En blöt puss på näsan och så kör hon in hela huvudet vid halsen. Det är lycka.

Lilla Turbo har verkligen förändrats sedan hon kom till oss. Borta är den galna hunden som rusade runt varje morgon och nu har vi fått ännu en softpotatis. Precis vad vi tycker om. Nu går hon superbra i kopplet och drar ingenting. Jag har inte ont i ryggen efter våra rundor i byn.

Vi har hållit oss i byn hela dagen och jag har gått antikrundan som vi kallar besöken hos våra föräldrar. En sväng för att göra lite inköp till pappa innan jag satte mig ned för att prata en stund med honom. Han mår bra nu när hörseln är bättre och han kan ha riktiga samtal. Nästa antikrunda går i morgon och då är det Mr J som ska gå.

Det roliga är att snön som de pratat om aldrig kom hit till byn. Inte ännu i allafall. Men februari är en lurig månad. Några dagar kvar så ska vi vara över gränsen.

Jag längtar till våren så det gör ont i mig. Men rödhaken har kommit hit och då är den inte långt borta.

Jag spanar varje dag efter vårtecken och nu ser jag snödroppar nästan överallt. Unkas spanar säkert också efter något, som jag inte vet vad det är.

 

Byskvaller

Det händer lite varje dag i vår by också. Kanske inte så omvälvande saker, men nog så betydelsefulla för de som drabbas.

Vår granne har drabbats av…. ja varken han eller läkarna vet vad det är. Men nu är han inskriven på sjukhuset för observationer och provtagning. Vi håller ett öga på hans hus, så att ingen eller inget kommer in och ut ur det. Vi är ju bara två hus på vår gata.

En annan granne har köpt en ny beg bil. Nästa som skilt sig, verkar ha träffat en ny man. Jag är den första att gratulera, då den tidigare drulen var otrevlig och otrogen.

Pensionärerna i längan framför oss protesterar mot att det kommunala bostadsbolaget börjat ta ut parkeringsavgifter. Nu står deras bilar på tvärgatan nära oss.

Det kan tyckas som bagateller alltihop, men för dem det drabbar är det säkert viktigt.

Fotade dessa snödroppar idag och den upptäckten är viktig för mig. Ett tecken på att våren är på väg. Dessa små vita blommor är riktiga humörhöjare.

Låt oss nu paketera ihop vintern och skicka den norrut, till alla skidorter som väntar på alla sportlovslediga barn. Där är det ju välkommet.