Lite orolig

Jag berättade ju om skåpbilen med karlar som stannade vid vår gata. De som gick fram till ytterdörren och efter en lång stund ringde på. Unkas skall skrämde ju iväg dem. Igår kom ett inlägg på byns facebooksida att bankomaten var riggad. Två personer blev av med både kort och pengar.

Igår snöade det ju ordentligt och idag blev vi så glada över att det töat. Därför gick vi en lång runda med hundarna nu på eftermiddagen. När vi kom tillbaka var det fotspår i snön på vår entré och trappan upp. Det känns verkligen olustigt. Tidigare idag var det någon som ringde på Mr J:s mobil och det var ett utländskt nummer. Han svarade inte och så nu fotspår precis när vi inte är hemma.

Vi har ju varit förskonade från tjuvar och sådant här i byn. Visserligen har banken och Ica blivit utsatta, samt enstaka villor. Men det var länge sedan och man glömmer så lätt. Närheten till färjor gör att de utländska ligorna har lätt att smita iväg med sina byten.

Som ni märker så snurrar tankarna och snart vet jag inte om jag bara inbillar mig saker. Men just nu känns det lite som att byn är under attack från någon liga som söker byten nu i påsk. De flesta av våra grannar är bortresta och det är tomt på garageuppfarterna.

Behöver lite goda råd nu. Vi har larm, som vi sätter på då vi reser bort, men inte då vi endast går långrundor. Nu i påsk ska vi gå var för sig. Jag först med Turbo och när vi kommer hem går Mr J med Unkas och Kuma. Men hur roligt är det i längden?

Växlande väder

Igår trodde vi att nu minsann var det dags att hälsa våren välkommen. Visserligen en liten kylslagen sådan, men ändock.

Det hade töat rätt bra och gräset var framme på flera ställen i trädgården. I morgon så skulle vi kunna gå långrundor ute. Solen sken så skönt och värmde. Takdropp. Vad jag längtat efter det. 

Hundarna hade mycket att nosa på då snön töat bort. De skuttade runt och var så glada.

En dag till och så är nog allt borta. Med hjälp av solen ska nog alla lökar titta fram ordentligt.

Trodde jag, men ack vad jag bedrog mig. I morse hade någon hällt ut vitt i trädgården igen. Visserligen inte så mycket men gräset syntes absolut inte.

Turbo fick full fart framåt och det blev en lång stund med lek ute. Tror inte att de blev sura för att inte få gå långrunda på morgonen. 

Solen har varit framme hela dagen och jag tröstar mig med att det töar bort rätt fort igen. Mr J tar alla hundarna på promenad nu på eftermiddagen då vi just nu har ett lerlager ovanpå den frusna marken i trädgården. Jag var tvungen att stanna hemma då en kabelgubbe ska komma och greja i stolpen som står i vår trädgård. De kan ju aldrig ange en tid innan utan ringer när de är på väg. Så där rök min chans att få gå om än en kortare sväng idag. Men i morgon ska jag banne mig ut och gå.

Igår blev jag lite uppjagad på eftermiddagen. Efter all snö som fallit, så har vi inte brytt oss om att göra rent framför ytterdörren. Vi går ju alltid via garaget ändå. En grön skåpbil stannade mitt på gatan i hörnet vid vårat hus. Fyra karlar hoppade ur och föraren som var ljus i huden gick fram till vår trapp. De andra tre som var mörkhyade kom skata efter. Den ljuse gick upp mot dörren och kikade på nyckelhålet och mot fönstren bakom husbilen. Jag stod vid gardinen och tittade på dem. Efter en stund ringde den ljuse på dörren. Vår trogne vaktis Unkas började skälla högt och karlarna backade ut på gatan och drog sig mot skåpbilen. Mr J öppnade dörren och då viftade den ljuse med mobilen och frågade på bruten svenska om vi hade en barnstol till salu. Mr J nekade och gänget kastade sig in i bilen och drog iväg med en rivstart.

Min fundering är om de körde omkring och rekade om folk var hemma. För inte var de ute för att köpa någon barnstol i allafall. Jag är glad över att vi har tre stora hundar, varav en skäller ordentligt när det ringer på dörren. Min magkänsla säger att jag har rätt i mina funderingar. De trodde nog inte att någon var hemma här. Men obehagligt var det.

Det började med lite stenkastning

Jag har tidigare berättat om tonåringarna som kastade sten på vår och andras ytterdörrar sena kvällar. Med ett allvarligt snack tog det slut och tydligen riktade de uppmärksamheten åt annat håll. Av en del bybor har jag hört att det skett förstörelse på olika ställen. En grindstolpe har körts ned, en del bilar har fått rutor krossade och andra blivit av med olika dekaler. För att inte tala om nedskräpning som jag sett under mina promenader med hundarna.

En natt i början av mars såg min pappa x antal ungdomar bråka utanför köksfönstret. Av ren självbevarelse tände han aldrig någon lampa, utan gick och lade sig igen. Morgonen efter kunde man läsa i lokaltidningen att frisersalongen som ligger precis bredvid pappas lägenhet, haft inbrott. Hans granne hade sett hur de bar saker genom dörren och hon var livrädd att de skulle försöka ta sig in hos henne. De hade med hjälp av en a-traktor slagit sönder ett fönster och klättrat in i salongen. Saker för 86.000 kronor hade stulits och säkert var ägaren till salongen väldigt ledsen. En ung kvinna som nyligen tagit över rörelsen.

Denna a-traktor har körts i vild fart runt byn, till mångas förtret. För ett tag sedan försvann den och har inte synts till sedan dess. Igår berättade lokaltidningen om att de fyra ungdomar som utfört inbrottet fått sin dom. Två som är sjutton år fick ungdomsvårdskola och de andra två artonåringarna ungdomsfängelse. Domar som för alltid kommer att besudla deras liv.

Det som började som ungdomsstreck, slutade med inbrott och fängelse. Jag skrev om det hela på byns facebooksida och fick till svar att stenkastning får man väl tåla. Det var ju bara lite bus. Troligtvis var det ingen som stoppade deras framfart i byn, här menar jag föräldrarna. Så det slutade verkligen illa för pojkarna.

Härmed vill jag inte ge några pekpinnar, utan endast berätta om hur illa det kan gå om inte någon sätter stopp i tid.

 

Nu kommer dom

Idag fick vi helt underbara promenader, utan hård vind. Våren måste vara på väg eftersom de första flyttfåglarna flög in över skåne. Vilken härlig syn! Jag blev upprymd och glad av att se dem. Det var också fågelkvitter överallt från alla småfåglarna. Fler än jag som tyckte om vädret. Fortsätter det såhär kan vi nog vänta oss luften fylld av fåglar på väg in i Sverige.

Vråken satt mitt på åkern och spanade. Troligtvis tittar någon näbbmus fram och den får sin middag. Där vi går finns flera fasaner som springer omkring. Idag lät de ganska högt och hundarna spanade in i dungarna och ut på åkrarna. Jag såg ingen fasan, men det kanske hundarna gjorde.

Har fortsatt mitt arbete med att rensa min gamla data idag och snart är den klar. Förhoppningsvis blir den avsevärt piggare och snabbare. Sist jag gjorde det, blev den som ny. Det tar lite tid, men det får det göra. Jag har ju min nya att tillgå och den är supersnabb. Satte in mitt vargtema på den så nu känns den som hemma. Det temat hade jag innan på den gamla innan jag gjorde min kalender med hundarna. Blir väl en sådan här senare kan jag tro. Men vargarna blir bra tills vidare.

Det är verkligen tyst i byn denna sportlovsvecka. Annars brukar det höras skrik och tjoande från skolan. Idag var det så tyst och lugnt. Men tydligen hade två kufar tyckt att de kunde göra inbrott i vår ica affär och ta postpaket. Troligtvis var det elektronik de var ute efter. Men de åkte fast och snart hittas väl tjuvgodset. Det är andra gången affären har inbrott och troligtvis är det ungdomar som utför det. Kan ju inte vara alltför klyftiga.

Hade helst sett att det var ännu lugnare i vår by. Jag planerar ju en del i min bok och hoppas att ingen får några idéer från den.

Livet i byn

Allt går sin gilla gång i vår by, med vissa undantag förstås. En villa har haft inbrott under gårdagen och det känns inte speciellt bra. Det stod inte så mycket om inbrottet, mer än att ett fönster var uppbrutet. Eftersom ingen gatuadress nämndes så vet jag inte var någonstans i byn det skedde.

Ibland när jag rastar hundarna en sista gång, hör jag skrikande bildäck. Om det är ungdomar som kör runt på den stora parkeringen vid det stängda möbelvaruhuset eller någon tjuv som rivstartar, vet jag inte. Bara att det hörs bra i byn på kvällarna då det i övrigt är väldigt tyst. Inte många bilar som kör på våran landsväg då.

Nu har vi haft vårvärme i flera dagar och det är knoppar överallt. Men eftersom nätterna fortfarande är kalla så väntar jag med att påta i trädgården. Tror jag ska köpa tagetes i år också. De lyser så fint gula i alla krukor och lådor. Jag köpte dem av misstag ett år och det visade sig att de i princip sköter sig själva. Sedan står de långt fram i hösten, så de är verkligen prisvärda.Men jag längtar tills jag kan börja plantera dem.

Våra blickar söker sig fortfarande ut mot fälten när vi går våra promenader då två bortsprungna hundar inte hittats. Mitt förslag om att mer systematiskt leta genom området där de sågs sist, var inte populärt hos ägarna. Men andra ville gärna göra det. Jag tror att om vi hade gjort ett stort sök, så hade vi hittat hundarna. Nu går tiden utan att de kommit hem och jag tycker så synd om dem.

strong

 

Novembergrått

November är ofta en disig och grå månad här på söderslätt. Inte roligare blir det när man läser i lokaltidningen att det skett fler inbrott i villor och lägenheter runt om i byarna. Troligtvis är det en liga som åker runt och försöker få ihop pengar till jul. Att de förstör denna helg för andra har de inte en enda tanke på. Så nu tänker jag hålla mina ögon öppna när jag är ute med hundarna. För någon vecka sedan såg jag en bil med två ynglingar som betedde sig lite underligt. Såhär efteråt funderar jag på om det kan ha varit tjuvar jag såg. Bilen parkerade på en av de gator som drabbats av inbrott.

Jag är glad att få arbeta hemifrån och ha tre stora hundar, varav alltid någon av dem är hemma. Vi har larm och kamera så skulle någon mot förmodan försöka ta sig in blir de både filmade och kvar inomhus då hundarna inte skulle släppa ut dem. Men alla har ju inte det och är på arbetet någon annan stans då mörkret faller i våra byar. Vi i byarna håller ihop när det gäller så alla håller vaksamma ögon på okända bilar efter att detta har hänt. Snart är tjuvarna fast och förhoppningsvis får några tillbaka sina saker.

När jag flyttade hit var det inte många som låste dörrarna, utan de stod upplåsta så en besökande kunde kliva på. Så var det säkert runt om på landet i hela Sverige. Idag törs ingen låta dörren vara upplåst, även om man är hemma. Jag tycker att det är tråkigt att det blivit så och att misstron blivit större. I storstaden gick jag med en kniv i fickan då jag rastade hunden och var så glad att slippa vara orolig när jag flyttade hit. Det börjar bli ett bistert klimat och då menar jag inte endast årstiden, utan även livet. Alla borde tänka på var de kan hamna efter sin död. Vill man bli en tarmbakterie?

wpid-IMAG0143-1.jpg