Sjöstedt nyomvald ordförande i (v), har bröstat sig och slängt ur sig en hel del om vinster i välfärden. Ingen ska kunna tjäna pengar på de gamla eller de som behöver hjälp. Jag kan hålla med om att dessa riskkaptalister ska stoppas, men Vera som startar städbolag gör inga sådana vinster. Jag skriver Vera, då det oftast är kvinnor som startar dessa små bolag. Sedan säger sig Sjöstedt vara feminist i nästa andetag. Riktigt genomtänkt är inte dessa krav. Men det var väl inte heller det framförande som Ann Petrèn gjorde heller. Att jämföra alliansen med nazisterna, känns magstarkt. Hoppsan då, skulle hon läsa Kerstin Thorvalls text? Vad skulle han säga om något annat parti läste upp någon text om hur kommunisterna härjat i olika länder och Stalins progromer, samtidigt som man jämförde det med vänsterpartiet?
En annan som verkligen gjort bort sig är basketstjärnan Dennis Rodman. Populariteten lär dala för denne man efter att han varit hos sin gode vän, den Nordkoreanske diktatorn. En människa som har ihjäl folk lite hur som helst. Rodman borde kanske stanna kvar hos sin vän efter denna resa. Har man sådana vänner, undrar jag hur dennes fiender ser ut. Törs inte ens tänka på det.
Sedan har jag en liten fundering angående dessa statistiska mätningar om populariteten i de olika politiska blocken. Läser om en mätning som säger en sak och så en annan som säger en helt annan sak. Jag har alltid varit skeptisk till dessa mätningar och detta gör att jag överhuvudtaget inte kommer att tro på någon av dem längre. Men ok, de som sysslar med detta har ju ändå ett arbete, vilket är positivt. Arbetstillfällen växer ju inte på träd i dessa dagar.
Valåret har börjat och nu får vi väljare verkligen sila alla utspel i finmaskiga nät. Löften om pengar till olika saker, ska ju tas från någonstans. Sedan tänka på att vallöften är bara löften och inget som kanske kommer att genomföras. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Kanske låter detta cyniskt, men jag säger detta av erfarenhet och tänker ni efter så har jag rätt.
Tur att alla i vår familj är likadana. Vi är inte mycket för samtal på morgonen. Korta meningar och alla sköter sina sysslor utan diskussioner. Hundarna är precis likadana. De sätter upp stör ej minen och knorrar om någon kommer för att kela eller prata med dem. De låtsas som att man inte finns och blundar hårt.
