Nedräkning pågår

Fler lådor travas ute i garaget och det blir allt mer tomt i huset. Mr J har köpt några städlampor så det inte ska bli helt svart när städfirman kommer nästa vecka. Det är glödlampor hängande på en sladd och det ser lite lustigt ut när de hänger där. Idag packade jag två lådor med bordslampor och små tavlor. Nu  när det endast de stora tavlorna kvar och dem packar flyttfirman.

Det ska bli skönt när vi är klara här.

Inatt var det just den skitungen som smällde smällare kl.01.00 på natten. Den första smällde av vid häcken tvärs över gatan. Vi trodde att det lugnat sig och Mr J tog ut hundarna i trädgården då de blir så nervösa av smällare och behövde gå ut. Jag stod i fönstret i biblioteket och Mr J lyste med ficklampan en bit bort. Då kom det först en häxpipa tror jag att det heter. En som tjuter när den tänds. Sedan kastade skitungen en riktig smällare mot Mr J. Men den hamnade bakom grannens bil, vars billarm satte igång. Tycker synd om grannen som kom ut i morgonrock och troligtvis var orolig för att smällaren hamnat på hans bil. Hoppas han kunde somna om då han börjar tidigt om morgnarna.

Vi vet ju vem skitungen är och var han bor, men med så få dagar kvar i denna by orkar vi inte bry oss mer om saken. Nu får andra ta tag i det om de blir störda. som de säkert kommer att bli för jag misstänker att denne skitunge har någon bokstavskombination och ju äldre han blir så blir han bara värre. Tror han är mellan fjorton och femton år gammal, fast han är stor som ett hus och ser ut att vara minst sjutton år.

Snön ligger kvar och nu har det blivit så där halt som det brukar när det är plusgrader på dagen och minus på natten. Det börjar bli dags för oss att dra iväg.

 

Skönt att vara inomhus 

Riktigt kallt ute i dag. Hundarna sover och vi plockar bort julens sista saker. Nu har vi siktet inställt på våren. 

Jag har planterat nya växter, då några av de gamla tagit slut. Inte roligt med torkade blommor i fönstren. En fikonpalm och en sagopalm står i fönstret i köket. Julstjärnan tappar blad och får snart ge plats till tulpaner. Ja, en stund städning och sedan har vi gjort alla gjorten. 

Att längta hem

De säger att när man är ung så längtar man bort och när man blir äldre så längtar man hem. Jag har nog varit sådan att jag alltid längtat bort från där jag varit. Det kanske beror på att mina föräldrar flyttat flera gånger. Det har aldrig funnits något föräldrahem som jag flyttat från när jag blivit vuxen. Jovisst, har jag haft ett hem, men det jag menar är ett hem där jag vuxit upp. När jag var elva år flyttade vi till en större stad och var tvungen att hitta nya vänner. Efter ett tag fick jag ju det och tänkte inte mer på det lilla samhället vi bott i tidigare. Sedan flyttade vi till ett annat område i staden och det var därifrån jag flyttade ut i livet. Där bodde mina föräldrar några år tills de flyttade till en mer centralt belägen lägenhet. När de sedan flyttade upp till Dalarna där min syster bor, förlorade jag helt de svaga rötter till där jag vuxit upp.

Efter det har jag aldrig haft ett hem eller stad att längta tillbaka till. Istället har jag längtat vidare till nästa ställe. Jag har känt mig klar med de städer jag bott i tills jag hamnade i Göteborg. Då trodde jag att där skulle jag bli kvar resten av mitt liv. Tills jag hamnade i en situation där jag var tvungen att flytta. Jag hade skaffat en hund då jag var sammanboende med en man. När det tog slut fick jag ta hand om min lille hund själv och i två år var han med mig på jobbet. Det fungerade väldigt bra då min hund var en liten filosof och nöjde sig med att vara i min närhet då jag jobbade. Med en ny ägare till företaget skulle jag inte kunna ha min hund med och jag var tvungen att antingen flytta närmare eller någon helt annan stans. Men jag ville helst inte bo i någon annan stadsdel i Göteborg.

Livet ville att jag skulle träffa min man och flytta hit ned till skåne. Här har jag äntligen funnit ro och rötterna växt ned i myllan. Jag har kommit hem. Till mitt hem där jag bygger resten av min historia. Skulle jag någon gång flytta någonstans, så är det hit till skåne jag skulle längta. Då menar jag södra skåne. Flyttar jag så blir det söderut och kanske kommer jag då tillbaka hit någon gång. Vem vet?

När vi varit ute och rest, så är det faktiskt skönt att komma hem igen. Därför skulle jag kanske längta hit en gång, vilket skulle vara en rätt skön känsla. Jag har ju aldrig längtat tillbaka någonstans tidigare.

bilder1 002

Hej vinterland

image

Ingen idé att planera någon längre biltur idag. Det blåser hårt och snöar sedan tidigt i morse.
Blir inte några längre promenader heller, utan bus i trädgården. Men hundarna tycker det är lika roligt.
Jag skulle ha besök idag, men tror inte det blir av.
Vi får vänta tills vägarna är öppna och det slutar blåsa.

Synd att barnen inte har lov denna vecka. När det infaller, har all snö troligtvis töat bort.

Har jag gjort bort mig igen?

Sjöstedt nyomvald ordförande i (v), har bröstat sig och slängt ur sig en hel del om vinster i välfärden. Ingen ska kunna tjäna pengar på de gamla eller de som behöver hjälp. Jag kan hålla med om att dessa riskkaptalister ska stoppas, men Vera som startar städbolag gör inga sådana vinster. Jag skriver Vera, då det oftast är kvinnor som startar dessa små bolag. Sedan säger sig Sjöstedt vara feminist i nästa andetag. Riktigt genomtänkt är inte dessa krav. Men det var väl inte heller det framförande som Ann Petrèn gjorde heller. Att jämföra alliansen med nazisterna, känns magstarkt. Hoppsan då, skulle hon läsa Kerstin Thorvalls text? Vad skulle han säga om något annat parti läste upp någon text om hur kommunisterna härjat i olika länder och Stalins progromer, samtidigt som man jämförde det med vänsterpartiet?

En annan som verkligen gjort bort sig är basketstjärnan Dennis Rodman. Populariteten lär dala för denne man efter att han varit hos sin gode vän, den Nordkoreanske diktatorn. En människa som har ihjäl folk lite hur som helst. Rodman borde kanske stanna kvar hos sin vän efter denna resa. Har man sådana vänner, undrar jag hur dennes fiender ser ut. Törs inte ens tänka på det.

Sedan har jag en liten fundering angående dessa statistiska mätningar om populariteten i de olika politiska blocken. Läser om en mätning som säger en sak och så en annan som säger en helt annan sak. Jag har alltid varit skeptisk till dessa mätningar och detta gör att jag överhuvudtaget inte kommer att tro på någon av dem längre. Men ok, de som sysslar med detta har ju ändå ett arbete, vilket är positivt. Arbetstillfällen växer ju inte på träd i dessa dagar.

Valåret har börjat och nu får vi väljare verkligen sila alla utspel i finmaskiga nät. Löften om pengar till olika saker, ska ju tas från någonstans. Sedan tänka på att vallöften är bara löften och inget som kanske kommer att genomföras. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Kanske låter detta cyniskt, men jag säger detta av erfarenhet och tänker ni efter så har jag rätt.

Sista veckan i februari

Så skönt att den sista vintermånaden är på väg mot sitt slut. Snön är nästan borta överallt här i skåne och vårvindarna är friska. Blir förstås lite kallt men det är så skönt att det börjar bli ljusare om morgnarna och dagarna längre. Ser att det börjat dyka upp trädgårdsjobb och det är ett tydligt tecken på att våren är på gång. Det känns lite som att jag börjar vakna upp ur en vinterdvala. Kan kanske bero på att jag är ett vårbarn och därför mår bäst under just denna tid på året.

Såg precis ett kort program om Lasse Lönndal, som var en av Sveriges mest populära artister på femtiotalet. Han är gammal pensionär idag och pratade om att när man kommer upp i hans ålder så försvinner vännerna efterhand. Det kände han som en nackdel med att bli gammal och när någon dör finns aldrig chansen att kunna ta upp en förlorad kontakt. Precis så känner jag när det gäller min mamma som dog för snart tio år sedan. Det är ju nu när jag är vuxen som jag skulle ha mer tid att umgås med henne. När man var yngre, var det så mycket i ens liv som gjorde att man inte hade tid. Nu har jag den tiden eftersom jag inte har samma sorts aktiviteter idag. Det är inte så att jag ångrar mitt liv, men jag kunde inte ana att saknaden skulle bli så stor. Jag tänker på henne väldigt ofta då jag skulle vilja berätta eller prata med henne om saker som sker. Nu får det bli i mitt huvud som jag berättar. Kanske hör hon det. Jag vill i alla fall tro det.

Men det är inte bara henne jag tänker på utan även alla andra som inte finns mer. Det är ju inte så att man väljer bort dem ur ens liv, som man gör med människor som fortfarande finns i livet. Dem lämnar man bakom sig av olika orsaker och går vidare. Att människor dör och inte finns hos oss mer, är en sak man måste vänja sig med och ju fler som försvinner desto lättare går det. Men saknaden försvinner aldrig.