Tänkte bara komma med en liten förvarning att om det regnar i morgon så blir det ett väldigt trist inlägg om ett ben/fot.
Min kamera är nämligen inte vattentät och som det regnat idag hade jag behövt en sådan. Sedan vill inte mina fotomodeller ställa upp på utomhusbilder heller.
Jaja, nu är ni förvarnade i alla fall. Nu kan ni se själva vad det blir för slags inlägg i morgon.
Det är nu fem veckor sedan jag ramlade och hamnade med foten i gips. Jag har varit hemma och inomhus i fyra veckor. Först trodde jag att jag skulle bli tokig. När värken satte in visste jag inte var jag skulle göra av foten. Men mitt tålamod har blivit prövat och jag har klarat av det värsta hoppas jag. Nu är jag i stor sett tablettfri och det enda jag tar är Alvedon. Armarna har blivit starkare och jag klarar av att hoppa längre sträckor, men ibland värker det uppe i lårbenet så jag bara vill gråta. Där är jag inte lika stark. Morgnarna är värst då jag känner mig stel som en högaffel. Det är inte endast nu då jag har foten i gips som jag blivit stel utan något jag känt i flera år. Därför har jag ju kört ett yogapass varje morgon som fått mina leder att vakna. Nu kan jag inte göra det och på en gång märker jag av stelheten. Så fort jag kan ska jag börja med yogan igen. Jag saknar det lugn man känner efter ett pass och hur mjuk kroppen känns.
Nu har hösten kommit för det känns i luften, även om solen är framme och löven inte börjat falla. Kvällarna är kyliga och även morgnarna. Det tråkiga är att jag känner det som att jag förlorar dagar,veckor och månader av året. Livet fortsätter utanför mitt fönster och jag kan bara se på.
Jag försöker tänka att allt har en mening, även om jag inte förstår vilken just nu. Men det som inte dödar det härdar och jag hoppas att jag är starkare när jag är frisk igen. Något jag absolut kommer att uppskatta är att kunna gå på två ben och röra mig som jag vill. Då jag kan gå ut på landet med mina älskade hundar igen.
Efter promenaden och ett gott ben,ska man umgås. Unkas och Kuma hade ett litet killsnack på mattan.
Nellie och jag lyssnade och då jag kikade fram såg jag detta.
Man kan inte missta sig på att de tycker om varandra.
I helgen hade vi ju besök av pojken som gav hundarna stor ben att tugga på. Tyvärr, är Unkas av den sorten att han slukar stora bitar när benet börjar bli mindre. Så inatt har mannen sprungit in och ut med Unkas som haft ont i magen. I morse kom benbitarna ut genom munnen och sedan har Unkas sovit hela dagen. De andra två hundarna har ju inte heller fått någon lugn och ro när han väckt oss hela tiden. De är ganska trötta de också. Det är bara vi människor som fått vara vakna hela dagen och min gissning är att vi stupar i säng denna kväll.
Men gissa om de njöt av benen, när de åt dem.
Stör ej skylten var uppsatt i några timmar.
Nu är marknaden i byn slut för detta år och det var verkligen mycket folk ute. Roligt att så många ville komma hit och titta. Det bjöds på mat och uppträdanden på torget. Vädrets makter var nådiga och vi slapp både regn och blåst. Idag är det höst och ganska dystert ute. Det regnar och vi måste tända lampor överallt, då det är så mörkt.
Pojken kom en stund eftersom han ändå var i byn för att träffa kompisar. Han hade köpt tre jättestora ben, som hundarna mumsade på i flera timmar ute i trädgården. Riktig fest för dem. Det blev flera knotor kvar när de var trötta i munnen efter tuggandet, så nu får de ligga i kylen ett par dagar. Kan bli trevliga överraskningar för dem då hösten kommer och de inte kan eller vill vara ute i trädgården. Idag sover de efter en långtur på förmiddagen och jag ska drömma mig bort via internet, och läsa bloggar från folk som befinner sig på varmare breddgrader. Roligt att se vad de har för sig, när regnet dränker vår by här i skåne.
När man kommer upp i en viss ålder, blir man ofta den som får ta hand om sina föräldrar. Omvända förhållanden mot när man var liten. Jag är i den sitsen och eftersom det endast är min pappa kvar, blir jag nog lite extra omsorgsfull. För mig är det viktigt att han får ha sin värdighet och självständighet i behåll. Han har alltid varit en stark och aktiv människa i hela sitt liv, tills benen började svikta. Idag klarar han inte av att gå långa sträckor och har ramlat några gånger. Därför har jag blivit hans ben.
Idag var vi till vårdcentralen, för spolning av öronen. Efter att ha arbetat vid järnvägen i många år, har hans hörsel bara blivit sämre med åldern. Därför är det viktigt att få bort vaxproppar då de uppstår. Allt gick bra och sedan tog vi en sväng till butiken, banken och tobak, för att göra lite inköp med mera. Jag lämnade av en nöjd pappa och nu kan han svara i telefonen igen.
Ibland känns det lite jobbigt med all den servicen han behöver, men så stannar jag upp och tänker på hur mycket han gjort för mig tidigare. Han tog tåget från norra Dalarna till Göteborg, för att hjälpa mig sätta upp lampor och annat, då jag flyttade dit. Han offrade flera dagar på att jag skulle få det bra i mitt nya hem. Det är bara en sak av många han gjort för mig. Vad hade jag gjort utan hans hjälpande händer? Nu när han är så beroende av min hjälp, gör jag det med glädje.
Mina ben värker efter att ha traskat runt byn i flera dagar, men nu är allt utdelat. Jag har pratat med x antal människor och delat ut mitt visitkort. Många blivande veteraner och kunder har jag fångat upp och namn på dem har jag. En intervju är bokad med en veteran och jag väntar på fler samtal. Känner att jag gjort ett bra jobb denna vecka.
Nu kan jag snart ta helg med gott samvete och ägna mig åt familjen lite. Det finns en del saker som fått vänta då vi varit på resande fot och jag har prioriterat mitt företag. Nu ska dessa hemsysslor betas av en efter en. Har börjat lite med tvätten och nu återstår strykningen, blä….men nödvändigt. Hundarna har förstås gillat att gå runt i flera timmar varje dag. De sover som slagna varje kväll. Jag ser det som nyttigt för mig att vara utomhus så mycket när solen lyser. Mycket frisk luft gör att man håller sig frisk och det är ju aldrig fel med motion heller.
Jag är glad att de veteraner som varit ute på uppdrag gjort bra ifrån sig. Har bara fått beröm från kunderna och tre stycken har fått löpande uppdrag. Detta gläder både dem och mig. Blir en morot för mig att sträva efter fler uppdrag och veteraner. Det verkar ha lossnat rejält nu och det känns verkligen roligt. Det var ju detta jag såg framför mig när jag hoppade på detta.
Oj, nu ringde det och min trädgårdsveteran får tydligen ett nytt uppdrag. Vilket bra avslut på arbetsveckan.