Fredagsfunderingar

Helgen står för dörren och kylan har tagit sitt grepp om Sverige. Vi har minusgrader även i södra delen av landet. Endast en grad, men det är kallare än på länge. Ingen sol idag men uppehåll. Igår var det en helt underbar dag med sol och turer ut på landet för oss.

Det första jag gör på morgnarna är att läsa tidningarna, för en uppdatering om allt som hänt när jag sov i min säng. Världen är i fortsatt kaos och jag kan återgå till annat. Har jag blivit immun mot alla händelser? Ibland känns det som så. En bomb i Malmö och rutor splittas. Glad att bo några mil från staden. Ett hus står tomt i byn. En familj med två pojkar bodde där fram till jul förra året. Mamman gick klädd i slöjor, så alla i byn visste att de var muslimer. Lite ovanligt här i byn, men åker man in till någon större ort bor det fler, så det kändes inte så konstigt. De hade kanske flytt från något krigshärjat land och vi var nog många som hoppades att de nu fått lugn och ro.

Efter någon månad står huset tomt och pojkarna syns inte till, eller mamman på väg till affären. Fönstren gapar tomma och ingen bil står på gården. Undrar vart de tagit vägen? Läste i tidningen att det inte bara är unga män som åker ned till Syrien för att kriga, utan många familjer gör det också. Har de som bodde i huset åkt dit? Ingen som vet, men jag undrar mycket. Om de firat ledigheten hos släktingar eller haft semester borde de varit tillbaka nu. Pojkarna gick ju i skolan. Lever de idag?

Där kommer tidningarnas nyheter nära inpå mig. Jag blir berörd på ett helt annat sätt. De var ju här och levde bland oss. Eftersom jag går förbi huset varje dag, kunde jag se när pojkarna så på den stora tvn i ett av rummen. De hade så tunna gardiner att ljuset lyste genom dem. Nu är det bara mörkt. Pappan i familjen har bestämt något och familjen måste följa med, vart det än är. Till vilken framtid om det finns en sådan har han tagit sina pojkar?

Jag läser vidare i tidningarna och fortsätter att undra vad som hänt och var de är.

Dimmig dag

Vi fick lite snö igår och hundarna tyckte att det var roligt ute i trädgården. Men under natten har vädret blivit varmare och nu mitt på dagen är allt borta. En tät dimma har svept in över byn. Skönt att det inte blev is av alltihop.

Jag fortsätter med min marknadsplan för våren idag. Det är en hel del att tänka på och att vara klok i sina val. Men det är roligt att sitta och klura på sådant. För att tänka klart går det åt lite kaffe och en artikel i gårdagens tidningar bekräftade att alla tänker bättre med lite kaffe. Hjärnan fungerar bättre.

glas

Fars dag

För en del känns denna dag endast som ett affärsjippo, medan andra passar på att ta sig tid till ett besök hos pappa. Vissa har an grav kvar och massor av minnen. Flera vet inte vem pappa är, då de aldrig träffat honom. För dem blir detta en vanlig söndag i november. Min pappa är gammal och orkar inte så mycket nuförtiden. Han sade en dag till mig, att han tycker att han sover väldigt mycket. Ändå sover han ordentligt på natten och stiger inte upp i ottan. Kroppen orkar inte hålla sig uppe i lika många timmar idag. Jag hörde en viss frustration bakom orden han sade och förstår att det inte känns roligt att vara så trött.

Jag har börjat få en känsla av att min pappa snart förenar sig med mamma och lämnar mig. Det är ledsamt och ändå något jag måste ta till mig. En artikel idag om en konstnär, som är sjuttio idag, skrev att han yttrat sig om att när han blir åttio tänker han ta livet av sig. Döden är inte skrämmande för dem som blivit gamla. Det är vi som är yngre som tycker att det är hemskt. Pappa har sagt att han inte är rädd för att dö, eftersom han vet att han får det bra då. Jag var feg och tordes inte fråga vad det var som fick honom att säga så. Han var tvärsäker och jag så i hans ögon att det var något han visste som inte jag vet.

Idag är han hos mig och ska få en god middag, samt en trevlig pratstund i vårat hem. Min en gång stora starka pappa som jag kommer att sakna oerhört mycket den dag han inte kommer på fars dag och äter middag.

ledsen1

Inte sommarkänsla just nu

De senaste dagarna har inte gett mig någon känsla av att det är sommar. Temperaturen har sjunkit till +15 och luften är kylig. Lite märkligt då det för en vecka sedan var rena rama medelhavsvärmen här. Men det är onekligen sommar om man tittar på kalendern, så det är bara att gilla läget. Så idag blir det varm tröja och sockor på så man inte fryser. Regnet har upphört och nu hoppas jag att det håller sig borta, så vi kan klippa gräsmattan ikväll. För i morgon ska vår andra gräsklippare ut på uppdrag och jag vet inte riktigt när vi får tillbaka den lilla. Den stora ska få vara kvar på platsen för klippningen, då det blir för hattigt att ta den hem och tillbaka varje vecka.

Men jag längtar till dagarna då man kan gå utan strumpor och barbent igen. För inte har väl värmen försvunnit för gott? Tror inte jag är den enda som tänker så just nu. Många har semester och har åkt till sommarställen eller campingar och barnen vill bada. Det gör de väl trots kylan men inte föräldrarna. När man är liten spelar oftast inte vädret så stor roll, man badar och leker ändå. Det är ju sommarlov och då ska man bada.

Själv tar jag ingen semester men vill ändå njuta av värme och sol. Sedan kommer hösten och vintern igen. Det värsta är nog mörkret tycker jag och nu tänker jag njuta av ljuset trots att vinden kyler kinden.

Nu är vi alla trötta

Jag har friserat våra buskar vid entrèn och är hyfsat nöjd med hur de blev. Men jag ska gå på dem en gång till i sommar för att få dem som jag vill ha dem. Jag hade bara en liten sekatör till en början och det tar ju en evighet att klippa en buske med den. Man får ta en kvist i taget och är tidsödande. Mannen tog ut vår elektriska häcksax och då kunde jag fila lite mer på buskarna. Jag kände mig som en riktig skogshuggare och svingade häcksaxen fram och tillbaka. Den är fruktansvärt tung och jag var alldeles darrig i händerna när vi kom in. När jag skulle dricka lite vatten fick jag greppa glaset med bägge händerna, så mycket darrade jag.

Nu har jag beställt en gammal vanlig häcksax av mannen och den kostar 59 kronor på Jula. Tror den är bättre att klippa mina buskar med och jag slipper bli darrig i händerna. Med den kan jag även klippa tjockare grenar och slipper ta sekatören till det. Man måste ju ha ordentliga redskap när man jobbar i trädgården. Jag rensade även alla krukor så granriset är borta och nu kan jag plantera blommor där istället. All vinter är borta och nu är det vår.

Konstigt nog var det inte en enda granne som var ute och höll på i trädgården. Jag ville ju städa bort vintern och trodde faktiskt att det kliade i fingrarna på fler att göra det. Men vi var nästan ensamma att vara ute idag. Nåväl, vi och hundarna uppskattade det vackra vårvädret. Mannen tvättade alla bilarna och det behövdes verkligen. Nu ska vi bara slappa resten av dagen och kvällen.

Någon driver med mig

Tyckte meterologerna sade att snöandet skulle upphöra och dr österut på kvällen. Javisst, det upphörde i kanske en timmes tid vid fyrasnåret. Lagom så att jag hann borsta av min bil, vilket inte är det lättaste eftersom den är väldigt hög då den har bautadäck. Sedan fick jag för mig att skotta rent på trappen upp till entren. Jag badade i svett och ryggen värkte när jag var klar. Satt här och kollade lite mail och en blick ut genom fönstret. Va??? det hade börjat snöa igen och inga små fina flingor nähä, stora feta flingor var det. Släppte nyss ut hundarna i trädgården och det har kommit så mycket att deras tasavtryck inte syntes från i morse. Tack, för det alla meterologer. Under hundpromenaderna idag var jag nära att sätta mig vid fyra tillfällen och det var inte någon av hundarna som orsakade att jag halkade. Jag tycker verkligen inte om detta väder eller ens vintern. Min vinterkvot fylldes och rann över då jag bodde i norrbotten, så nu skvalpar det över väldigt fort när det snöar.

I förmiddags satt jag här vid datan och det skulle uppdateras i en del program. Jag hämtade nagelfilen och lyssnade på radion som rapporterade om bomhotet på Malmö centralstation. Samtidigt filade jag ned naglarna som blivit för långa. Tycker inte det är snyggt med långa naglar längre. Mycket snyggare med korta blanka enligt mig. Eftersom jag alltid brukar vilja fila lite till när jag är klar, då det alltid är någon flisa som är kvar, lade jag filen vid sidan och började greja med datan som var klar. Visst, kände jag en flisa som skulle bort och sträckte mig efter nagelfilen, där jag trodde den låg. Den finns inte och jag har letat på hela skrivbordet. Någon måste driva med mig. Hur kan en nagelfil bara försvinna, när jag använt den en kort stund innan? Det är ett mysterium som jag inte lyckats lösa.

Jag skrev också att middagen igår var lyckad och maten god, vilket är helt sant. När vi ätit klart dukade jag av eftersom mannen lagat det hela så kände jag att det var min uppgift. Samtidigt satte jag på kaffe och tog fram tårtan. Då ropar mannen att ta mot och släng det i diskhon. Jag kikade fram och ser hur mannen håller en brinnande pappersservett mot mig. Tur att jag var snabb och hann ta ett hörn innan den var helt övertänd. Slängde den i diskhon och spolade vatten över den som en galning. Farmor hade lagt sin servett över ljusen jag tänt och ställt på bordet. Damen höll på att ge mig hjärtattack. Man får passa på gamla människor lika mycket som på barn. Skönt att allt slutade bra och vi kunde dricka kaffe och äta tårta utan att duken brunnit upp. Dessutom är det ett arvegods vi fått från denna gamla dam.

Svårt att veta hur man reagerar

Vad händer inom en människa när man träffar en annan som är fruktansvärt sjuk eller som vet att sjukdomen leder till döden? Hur reagerar man och vad ska man säga? Jag kan inte ens föreställa mig hur mymlan kände det när hon träffade Kristian. En vän som hon arbetat tillsammans med och trott besegrat sin sjukdom. Så fruktansvärt svårt att se honom så levande och veta att en dag finns han inte där mer.

http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/09/05/du-vackra-manniska/ Här kan ni läsa om vad som hände när hon besökte Kristian.

En av de stora stjärnorna begravs idag

Sitter och ser begravningen som just nu sker i Newark och är sorgsen. En stor röst har slocknat och det är så tragiskt. Man förstår inte att Whitney Huston kunde förstöra sitt liv på detta sätt. På toppen av sin karriär mötte hon Bobby Brown som var en riktigt bad guy och introducerade knarket i hennes liv. Hon bara försvann från scenen och knarkade upp alla sina pengar och sin röst. Den tragiska människa som började synas i media efter skilsmässan från maken, fick mig att chockas och säkert var det fler än jag som blev det. Hon försökte komma igen men rösten var borta och hon själv ett vrak.

Nu gör hon sin allra sista föreställning och många stjärnor kommer att delta för att hylla henne. Men hennes röst kommer att finnas kvar för oss att lyssna på. Den kristallklara vackra som berör. Jag kommer att sakna den rösten och har gjort det i flera år redan. Den hade hon aldrig fått igen om hon levt och fortsatt sjunga. Hur många fler stora artister ska behöva dö av kanrk och läkemedel?

Onsdag kväll

Dagen har varit väldigt bra mot de förra och Ronja har blivit piggare. Tänk att man kan bli så glad över att ens hund bajjar haha. Men det gjorde hon idag och har druckit mer vatten än igår. Hon har behållit maten hon fått och nosen är våt och kall. Men gissa om min förvåning när jag skulle kolla bölden vid bröstvårtan. Den är borta !!!! Ronja har bitit bort den själv och nu är det endast ett hål där. Jag baddar med allosol och kollar så det inte blir någon infektion.

Men så tänker jag att vargar måste också få dessa juvertumörer eftersom inte alla honor får föda valpar. De måste bota sig själva och biter väl bort dem själva då. Eftersom det är varg i Ronja så har hon tydligen den instinkten. Hur många procent vet vi inte men det är troligen ganska lågt eftersom hon inte är särskilt skygg av sig.

Jag är alltså väldigt glad ikväll.