Börja nu att leva och räkna varje dag som ett liv för sig.
Lucius Annaeus Seneca
Börja nu att leva och räkna varje dag som ett liv för sig.
Lucius Annaeus Seneca
Lovade en summering av året som gått och här kommer den.
Mitt företagande gick framåt och det blev en hel del arbete, men jag tappade sugen av olika anledningar. Huvudkontoret höll inte vad de lovade och jag hoppade av i höstas.
Sommaren var varm och jag började hjälpa pappa mer. Mest hygienen där han fick svårare att klara av. Tog hand om hans tvätt och i december ordnade jag så att han fick en rullstol. Efter mycket motvillighet, blev han glad över att få den. Nu ser vi båda två fram mot våren då jag kan ta ut honom på turer i byn.
Mannen blev inlagd på sjukhuset då han hade blödande magsår. En tå orsakade det hela, då han fick starka tabletter mot värken som magen inte tålde. Jag fick tillslut köra in honom till mas i Malmö. Efteråt har vi förstått att det var riktigt nära att han inte klarat det hela. Men efter en kort sjukskrivning hemma och rätt behandling av tån är han frisk och vi kan se framåt.
Jag fortsatte med min yoga och meditation, som hjälpte mig från att hamna i depression. Hundarna såg till att jag kom ut och mådde bra. Allt som hänt har fått mig att än en gång inse hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på alla stunder.
Mitt liv kan tyckas banalt och inte särskilt spännande, men det är nog bra då det händer så mycket ute i världen. Skulle det vara lika turbulent hemma hade jag säkert varit ett nervvrak idag. Att ha en trygg plattform är viktigt. Jag är glad att jag hade modet att starta ett företag och även att hoppa av när jag inte mådde bra av det. De år jag har kvar i detta liv kan jag inte slösa bort på saker jag inte mår bra av eller tror på. Visst saknar jag alla goa människor jag hade i min bemanning, men inte just något annat. En del av dem är ju kvar i min närhet och dem pratar jag med ibland.
När jag summerar år 2014, känns det ändå som det hände en del saker jag inte ens kunnat tänka mig då året började. Men nu känns det som att alla pusselbitar fallit på plats och jag är redo för 2015.
Två medelålders människor går omkring här i huset med ryggont. Bara för att det är nytt år borde väl ryggen inte larva sig såhär. Jag känner för att förnya lite här hemma. Bara lite nya blommor och andra småsaker, som visar att nu är det ett nytt år. Mannen har större planer och pratar om att bygga om köket. Jag nöjer mig med lite färg i badrummet och sådant.
Det är väl så att man vill förnya någonting för att markera en ny tid. Vi mötte några nyårslöften när vi gick med hundarna idag. Så är det alltid i början på januari när folk fortfarande är lediga. De håller i ett par veckor tills det antingen blir regn eller snö. Då blir vi lika ensamma ute på vägarna igen. Med hundar behöver man inte ge några nyårslöften som innebär träning. Den får vi hela året runt.
En sak jag ändå lovat mig inför det nya året är att vara flitigare med att skriva och strukturera min bok. Inte för att den ska bli klar detta år, utan mer för att den ska bli klar någon gång. Sedan ska jag börja med målningen också. Ett par tavlor ska jag väl kunna åstadkomma. Det ser jag fram mot väldigt mycket. Mer kreativitet ska det bli. Det riktigt kliar i fingrarna att få börja. Baka matbröd och bullar vill jag också göra. Hoppas nu att dessa kreativa tankar blir verklighet. Jag lovar ingenting till någon, utan det är mer vad jag vill göra.
Något jag bestämt mig för är att detta år ska bli ett bra år i alla avseenden. Min summering av 2014 kommer i morgon, för nu har jag funderat klart på vilka händelser som betytt mycket för mig.
Hårda vindar idag som tilltagit nu mot kvällen. Men storm skulle jag absolut inte kalla det. Kuma väckte oss halv elva, och vi gick en långtur innan frukost. Inte mycket folk ute eller hundar idag. Har nyss kommit hem från pappa där jag gett honom en dusch och nya lakan i sängen. Det är kolmörkt ute och man hör vinden vina runt huset. Såg kommunens gubbar som plockade upp allt skräp på torget. Våra skattepengar går åt till att hålla rent efter raketmarodörerna. Det retar mig lite.
Läste om immigranterna som bussats upp till Östersund och tänkte hungerstrejka. Inte så genomtänkt av dem då de som inte vill ha fler invandrare får vatten på sin kvarn. Sedan tänkte jag också på att de kanske blir vänligare bemötta på ett mindre ställe än i någon stad. Nu besinnade de sig och flyttade in i den förläggning som finns i Gryt. Troligtvis hade de blivit lovade något annat av de ockrare som hjälpt dem komma till Sverige. Hoppas nu att de får lite lugn och ro, så de kan förstå varför de hamnat så långt upp i landet. Alla kan inte stanna i Malmö eller någon av de större städerna. Chansen till ett bättre liv kanske finns i någon mindre ort.
Såhär i början på ett nytt år tänker jag alltid tillbaka på mitt liv. Vad gjorde jag för tio år sedan, tjugo år sedan osv. Tänk, så mycket man har upplevt och tagit sig genom. Både roliga saker och mindre roliga saker. Det är inte så ofta jag tänker tillbaka, utan jag vill se framåt och fundera på vad ett nytt år ska innehålla. Ett nytt kapitel ska skrivas i min livsbok. Summera allt tänker jag göra mycket senare i livet. Då, när jag inte orkar eller vill uppleva så mycket mer, utan bara leva i nuet tills jag ska vidare.
Inte nog med att vi fått utstå smällare igår, utan vi får se allt skit de lämnat efter sig.
Tycker att det är beklämmande hur folk bara låter skräpet ligga kvar. Vem ska plocka upp efter dem?
Våra hundar klarade smällarna bra, men så är det ju inte för alla. Nu hoppas jag att försäljningen av smällare ska begränsas och endast vissa får göra det. Tror kontrollen av de som köper är bristfällig.
Det bästa vore att förbjuda skiten helt, så privatpersoner inte får köpa smällare.