Jag tog vägen vid kyrkogården med Unkas idag och det höll på att bli ett riktigt gyttjebad. När jag gick där med Kuma igår så var det fortfarande lite fruset i marken och fungerade jättebra att gå där. Men idag har allt tinat upp och eftersom marken var frusen innan snön kom har allt tinat nu. Det var rena rama gyttjan och jag sjönk ned nästan till fotknölarna. Hade jag haft ett tefat så hade jag kunnat åka på det…
Idag är det som att man kan andas igen då dimman släppt. Det känns precis som jag gått med en plastpåse över huvudet i flera dagar och nu är den av. Därför ser jag verkligen fram mot dagens promenader, för jag går ju alltid två vändor. Det blir så när man har två stora hundar. Kuma och Nellie gick alltid tillsammans och förra veckan var han lite vilsen och konfunderad. Han är skygg och tidigare kunde han gömma sig bakom…
Vi tycker inte om dimman som varit i ett par dagar nu. Även om jag har på mig regnjackan som gör att vi syns bra ute, vill jag inte gå efter landsvägen så att vi kommer ut på landet. Igår gick vi där hela familjen och en del bilister skulle ha en stor smäll. Av ren hövlighet till gående efter vägen brukar de flesta sakta ned då de kör förbi. Men vissa spelar allan och gasar som om de körde…