Lera och smutsiga hundar

Jag tog vägen vid kyrkogården med Unkas idag och det höll på att bli ett riktigt gyttjebad. När jag gick där med Kuma igår så var det fortfarande lite fruset i marken och fungerade jättebra att gå där. Men idag har allt tinat upp och eftersom marken var frusen innan snön kom har allt tinat nu. Det var rena rama gyttjan och jag sjönk ned nästan till fotknölarna. Hade jag haft ett tefat så hade jag kunnat åka på det nedför backen. Det var nära att jag föll ett par gånger, men man har ju dansat balett en gång i tiden så jag lyckades hålla balansen. Men nedrans så leriga vi blev båda två.

Kuma fick sin tur ut på landet och blev minst lika smutsig om inte mer, men vi slapp dansa runt i leran. Jag trodde att blåsten skulle ha torkat upp mer idag, men det blåser nog för svagt.

Det luktar vår ute. Ni vet den där våta lukten som kommer när marken tinar upp. Den kröp upp i mina näsborrar och det kändes ändå rätt positivt. Småflugor dansade i buskarna och det är ju bra för då har fåglarna mat igen. Så även om det kommer mer snö vet jag att det tinar snabbt då marken inte är frusen. Alltså slipper vi att dansa runt på is i flera dagar.

Klockan är kvart över fyra och det är inte mörkt ännu. Det om något är positivt. Vi går mot ljusare tider. Något annat som är positivt är att hundarna börjat leka igen. Igår var det en lite trevande lek, men idag lekte de en lång stund sedan vi kommit hem från alla promenader. Det är skönt att se att de inte är deprimerade längre. Det värmer en hundägares hjärta. Vi går vidare efter vår förlust och snart är det vår.

wpid-imag0462.jpg

Äntligen dimmfritt

Idag är det som att man kan andas igen då dimman släppt. Det känns precis som jag gått med en plastpåse över huvudet i flera dagar och nu är den av. Därför ser jag verkligen fram mot dagens promenader, för jag går ju alltid två vändor. Det blir så när man har två stora hundar. Kuma och Nellie gick alltid tillsammans och förra veckan var han lite vilsen och konfunderad. Han är skygg och tidigare kunde han gömma sig bakom henne. Nu är det bara han och jag som går ute på vardagarna. På morgnarna går han bakom Unkas och även på helgerna. Tryggt att ha brorsan som skydd. Men nu ska vi gå ensamma och han har börjat bli lite djärvare. Roligt att se hur han njuter av våra promenader.

Det blåser lite idag och jag hoppas att hundarna inte blir lika smutsiga som igår. Annars är det inte så mycket som ska hända idag. Ska ta in posten strax och bädda sängarna. Unkas ligger och sover i dem just nu , precis som varje morgon. Därför väntar jag alltid med att bädda. Vi har våra rutiner och så ska det vara. Idag ska Unkas och jag gå förbi tobak, för att köpa kvällstidningen åt pappa. Han behöver ha den för att kunna spela dagens dubbel. Unkas tycker att det är väldigt spännande att gå in i tobaken, ibland lite för nyfiken för min smak. Men oftast är han superduktig och sitter snällt innanför dörren när jag betalar. Sedan får han en pepparkaka av pappa när vi lämnar tidningen. Men innan vi går hem till pappa, brukar vi ta en tur runt byn. Något som Unkas verkligen tycker är roligt.

piffad Unkas

Famlar oss fram

Vi tycker inte om dimman som varit i ett par dagar nu. Även om jag har på mig regnjackan som gör att vi syns bra ute, vill jag inte gå efter landsvägen så att vi kommer ut på landet. Igår gick vi där hela familjen och en del bilister skulle ha en stor smäll. Av ren hövlighet till gående efter vägen brukar de flesta sakta ned då de kör förbi. Men vissa spelar allan och gasar som om de körde ett formel 1 lopp. Varje gång tänker jag skitstövel må karma se till att din dag blir djävlig. Det absolut inte endast män som gasar, utan även kvinnor med barn i bilen. Vilka fina förebilder de är då!

Därför blev dagens rastningar en tur runt byn för Unkas och Kuma och jag larvade omkring söder om landsvägen, vid kyrkogården. Inga bilar eller hemska ungar störde oss och Kuma var riktigt nöjd med att gå där. En man kom gående med en Jack Russel och Kuma vek smidigt in på en smal gång för att slippa det mötet. Han tycker inte om störningsmoment. Unkas lyckades få ned nosen i två olika kassar som människor vi mötte bar på. Han är precis motsatsen till Kuma och söker gärna närkontakt med alla vi möter. Som tur var kände jag kassarnas ägare och de är hundälskare, så ingen blev irriterad på honom.

De rena handdukarna som hänger i torkskåpet är inte så rena längre. För bägge hundarna var ordentligt våta och smutsiga. Nu är ju Unkas så hög att magen sällan blir våt, men benen blir både våta och smutsiga. Kuma blir ordentligt smutsig och våt på hela underredet.

Sammanfattningsvis kan jag säga att min måndag var,dimmig,smutsig och inte speciellt upplyftande.

monday