Inga måsten idag mer än rengöring av golven. Det är vått i gräset varje morgon nu och med tre hundar blir det smutsigt efter en vecka. Solen värmer och det är +15 nu på dagen så vi blev varma på vår hundpromenad. Turbo är i sitt löp och väldigt kelig. Tror hon haft pms då hon haft ett jobbigt humör ett tag. Nu verkar det lägga sig och hon blivit mer av sitt vanliga jag.

Jag tycker hösten alltid är lite sorglig och efter att ha varit hos pappa igår är jag lite nere. Det är jobbigt att se hur han tacklar av mer för varje vecka. Han tar det hela med jämnmod som vanligt, men verkar tycka att slutet närmar sig. Det kanske är så att när man snart är 93 år, så har man allt bakom sig och tycker att det får räcka. Han frågar vad jag vill ha av de saker som finns kvar och jag blir bara så nedstämd efteråt. 

På bara en vecka har alla träd börjat skifta färg och löven falla. Vi har snart inga band alls kvar här i byn, då farmor knappt kan prata längre. Hon hittar inte orden och Mr J blir precis lika nedstämd då han varit hos henne, som jag blir efter besöken hos pappa. Våra föräldrar är på väg bort från oss och det enda vi kan göra är att acceptera det.

Men nu ska jag inte grotta mig i deppigheten, utan leva i nuet och pussa på min Mr J och hundarna. Vi har många fina dagar framför oss och en spännande framtid. Allting förändras precis som naturen gör det och efter hösten och vintern kommer våren igen.