Lite arbete och tankar

Har precis haft fortsatt undervisning på vårat interna program och kommit ett steg vidare. Allt för att kunna registrera uppdrag på ett bra sätt så att kunderna får rätt fakturor i slutändan när allt är utfört. Inte några konstigheter men väldigt bra att gå genom var man ska skriva vad. Sedan är det alltid trevligt att prata med dem på huvudkontoret och få lite feedback på tankar och idèer. Nu kan jag skriva in de potentiella kunder som jag har till dags dato. Det blir min huvudsakliga uppgift idag om inget annat inträffar.

Nu hoppas jag ju på att det ska hända något mer så att jag får mer jobb. Sommaren lider ju mot sitt slut och även semestertiden. Många börjar arbeta på måndag och njuter säkert ännu ett tag av att ha släktingar och barn på besök. Men sedan kommer tomheten och man börjar fundera på vad man ska sysselsätta sig med nu då. Tror det kommer fler samtal i nästa vecka och kanske kan jag få igång ett par veteraner på olika uppdrag. Att gå hemma och skrota då det är varmt och sommar går väl an, men i längden är det inte roligt.

Själv har jag ändå fullt upp med hundar och hem, så jag fyller mina dagar rätt bra med aktiviteter. Fast företaget går först om det lossnar lite mer. Jag har beräknat ca tre månader för att få det att rulla något så när. Får jag igång fem veteraner har jag en bra början och får in en halv inkomst mot vad jag tjänade tidigare. Alltså lika mycket som af ger och då klarar jag mig. Allt utöver det är bara bonus och kommer att ha en bra inkomst. Så håll tummarna att jag har rätt i mina funderingar. För det har jag haha.

 

 

http://www.veterankraft.se

 

 

Dags för avslöjandet om mitt företag

Idag kom min f-skattsedel och jag har bett om möte med af, för att diskutera ett starta eget bidrag. För att börja någonstans har jag lagt lite reklam i tobaken här i byn.

Jag kommer att hyra ut de som är 55+ och äldre till både privatpersoner och företag. Veterankraft heter företaget och jag ska ha hand om södra skåne till att börja med. Nu blir jag alltså egen företagare, vilket känns mycket bra. Detta har jag nästan gått och grunnat på i ett år tills mannen ramlade på det hela. Efter besök på huvudkontoret blev jag godkänd som chef här nere. I ett halvt år har jag hållit på med affärsplan och konsulter som granskat alltihop. Nu är allt klart och efter att allt är klart med af, startar jag med att anställa veteraner. Sedan ska jag ragga uppdrag.

Visst blir det en hel del jobb men jag tycker att det ska bli roligt. Eftersom många inte kan leva på sin pension och även vill arbeta längre än pensionsåldern, tror jag att detta företag har framtiden för sig. Regeringen har även sagt att vi måste ställa oss in på att arbeta längre än pensionen. Men alla vill eller orkar kanske inte vara anställda på heltid utan jobba då och då. Detta kan jag se till att de får göra med Veterankraft. De får säga nej, då de inte kan jobba utan att bli uteslutna. De väljer själva hur mycket de vill jobba och när.

Jag tror på detta. Vad tror ni? Många över 55 får inte ens chansen att arbeta fast de vill och att komma till någon intervju är ytterst svårt. Nu kan de få en chans att få jobba. Jag har faktiskt fått en förfrågan om ett uppdrag längre fram, utan att jag ens har annonserat. Idag är jag väldigt glad.

Har alltid tyckt illa om att bli fotograferad

Ända sedan jag var liten har jag försökt undvika att vara med på foto. Inte för att jag varit rädd för att själen fastnar på bilden eller försvinner på något sätt. Jag tror att min bild av mig själv inte stämmer av det som sedan hamnar på fotot. När jag ser mig själv i spegeln så är jag helt överens om att det är så jag ser ut. Men när någon fotograferar mig så hajar jag till och undrar vem fan som ställt sig framför mig. Det är inte jag som syns där. Undrar om det är det som kallas att inte vara fotogenic (stavas det så?)? Eller vad tror ni?

Har hållit på stor del av morgonen att försöka ta ett foto av mig som överensstämmer med hur jag ser ut. Detta för att den ska publiceras på en hemsida som andra kan titta på. Jag skäms inte för mitt utseende ett dugg, men vill heller inte bli förvanskad av kameran heller. Så när jag behöver ett foto av mig själv så måste jag alltid ta ett nytt. Har inget arkiv att hämta från, då jag sällan ställer upp för fotografering.

En gång var jag hos fotografen för att ta ett foto till min studentlegitimation och blev väldigt förvånad, eftersom jag tyckte att det blev riktigt snyggt. Naturligtvis blev legget stulet under en danskväll och jag hade inte ett enda foto kvar av dessa. Eftersom jag var så stolt över att det blev så bra, hade jag gett det till andra. Sedan dess kan jag inte påminna mig om att jag blivit bra på ett enda foto.

Nu fick jag väl till det hyfsat bra och kärringen som brukar ställa sig framför hade annat för sig, så hon hann inte skymma mig. När jag avslöjar mitt nya arbete ska jag berätta om vilken hemsida fotot finns på, för den som är nyfiken.

Planering av uppstarten pågår

Hela dagen har jag haft mailkontakt med huvudkontoret, för att ordna visitkort, flyers och en massa annat. Det är en hel del att tänka på när man ska försöka nå ut med information om ett företag. Jag har letat rätt på lokaltidningar och andra sätt att få upp reklam och synas. Så även om jag inte fått f-skattsedeln ännu så vill jag ha allt klart när jag får den.

Men det är roligt att se hur företaget börjar forma sig och att starten närmar sig. Nu är det ju strax semestrar och jag räknar inte med rusning precis utan denna tid är mest till för att göra mig känd. Här gäller det att inte kasta ut pengar på onödiga sakert som inte betalar sig, utan hålla sig till en jordnära nivå. Så småningom ser man hur allt slår ut och vad man ska satsa mer på. Jag har ingen skattkista att ösa ur så här gäller det att fördela pengarna på rätt sätt.

Hur många har fastnat i livet?

Tror att det är fler än jag som av en händelse hamnat i ett yrke. Det är ju viktigt att tjäna pengar så man kan bli självständig och betala sina räkningar. När man studerat klart eller känner att det är nog med studier och vill börja bygga sitt liv, söker man i stort sett alla jobb. Det spelar inte så stor roll var man börjar eftersom man ändå bara ska ha jobbet så att man kommit igång. En dag upptäcker man att åren gått och att man fortfarande håller på med samma sak, trots att det inte var vad man egentligen ville från början. Eller så är man kvar på samma arbetsplats man en gång började. De flesta arbeten är ju roliga och spännande när man börjar där, men efter ett tag när man kan alla sysslor och inget nytt händer, så blir det rutin. Man kör på i samma spår och det är tryggt och rätt tråkigt, men trots det är man kvar. Man vet ju vad man har.

En dag blir det kanske en förändring på arbetsplatsen och ditt jobb ska avvecklas. Det kan kännas som att hela världen rasar och man blir villrådig och kanske deprimerad. Vad ska man göra nu? Vi reagerar väldigt olika på förändringar och det tar olika lång tid tills vi hittar tillbaka till normaltillståndet. Men många gånger kan det vara precis den knuff vi behöver för att förändra situationen vi hamnat i. Det kan vara arbetet eller kanske ett förhållande som vi inte trivs med men inte orkar att ta oss ur. Jag läste en berättelse om detta en gång och fick mig en tankeställare.

En man flyttade till en ny stad och var på väg till sitt arbete. Då passerade han ett hus där en äldre kvinna satt i en rullstol på verandan, hennes man satt bredvid i en stol och läste en tidning. Nedanför låg en hund och gnydde. Mannen blev illa berörd av hunden och nästa dag när han passerade huset satt paret likadant och hunden gnydde. Han tänkte att om det var likadant nästa dag så skulle han fråga varför hunden gnydde. Den tredje dagen var situationen precis likadan, paret satt på verandan och hunden låg och gnydde. Mannen stannade upp och frågade:”Varför ligger hunden och gnyr sådär?” Den gamla kvinnan svarade:”Jo, det är så att hunden ligger på en spik som gör ont, så därför gnyr den. Men det gör inte så ont att den vill flytta sig.”

Det är väl så vi fungerar. Att trots att vi vantrivs med en situation, så förändrar vi inte den eftersom det trots allt är bekvämt. Det måste hända något för att vi ska ta tag i det. Som sagt en väldigt tankeväckande berättelse.

Dagen efter tv-debatten

Såg agendas debatt igår och tyckte inte att det tände till på riktigt. Löfvèn var väldigt nervös och trevande under hela debatten. Han var tyst långa stunder och Sjöstedt tog över som en arg pitbull. Han betedde sig som att v är det största partiet och ska ta över regeringsmakten. Nu vet alla hur låga opinionssiffror det partiet har och åtminstone jag anser att han skulle gett mer plats åt Löfvén. Jag höll på att sätta kaffet i halsen när Jonas domderade att när de kommer till makten då ska minsann… Tror människan att han ska bli statsminister? Jag fick absolut den känslan. Fridolin visade ett lugn och gav sansade svar. Men det märktes hur långt från socialdemokraterna man är i dagsläget.

Alla tre oppositionspartierna visade att de är splittrade och har väldigt olika åsikter om det mesta. Kanske var det detta som bekymrade Löfvèn under debatten. Hur ska han kunna bilda en minoritetsregering med v och mp? Alla var ense om att skatten ska höjas för oss löntagare och oense om var den undre gränsen skulle gå.

Att som vänsterpartiet höja skatten för de som tjänar 28000:-/mån, innebär att den höjs för i stort sett alla. Miljöpartiet hade 40000:-/mån som undre gräns, vilket innebär att de flesta som har universitet och högskolebetyg, får höjd skatt. Då kan man inte gå ut med att det ska löna sig att studera, eftersom man får behålla lika mycket som de som inte studerat. Samtidigt vill de att alla ska studera vidare även om man inte vill. För mig går inte detta ihop och jag ser det som dödsdömt från början.

Jag som står i begrepp att starta eget och förhoppningsvis ska kunna få en skälig ersättning för det slit jag gör, blir direkt mörkrädd när jag hör dessa argument. Om jag kommer upp i inkomst så måste jag betala mer skatt, istället för att föra in det i mitt företag. Hur ska jag och alla andra småföretagare klara sig? Att starta eget kan för många vara enda utvägen att få arbete och det är väl ändå bättre än att gå på understöd. Men det kan bli resultatet av en skattehöjning. Signalen oppositionen sänder ut är att man inte ska kunna tjäna pengar i Sverige.

Hemma igen

Mötet varade i ca en timme och det var bra att få veta hur allt fungerar. Tydligen ska ersättningen i fortsättningen betalas ut av försäkringskassan och det är till dem man ska meddela sig. Alla vet ju hur försäkringskassan arbetar och det är lååångsamt, eller hur? Men förhoppningsvis är detta bara under en kort period för mig. Tydligen ska man aktiveras nu och vara med på möten var fjortonde dag, vilket inte är något jag ser fram mot. Det är väl bra om man varit utan arbete under ett år och behöver lite stöd. De hjälper även till med att man ska komma ut på arbete om så bara för en kortare tid. Det jag blev häpen över är att man har rätt till 20 dagars semester under det är man är i fas 2. Trodde att man aldrig kunde vara ledig när man var arbetslös. Fast haken är att man måste infinna sig inom 48 timmar om ett möte med arbetsgivare bokas in av handledaren, under sin semester.

Träffade på en tidigare arbetskamrat på mötet, som fått sluta sitt arbete på grund av personalnedskärningar. Tråkigt att drabbas av det två gånger under samma år. Men han var vid gott mod ändå och hade kanske ett nytt arbete på gång. Inte lätt att få jobb utan utbildning och när man arbetat sig uppåt, på samma arbetsplats i många år. Vet att det är fler från min förra arbetsplats som är i samma situation.

Men idag är det fredag och strax helg. Vet inte om vi tar en tur med husbilen eller om vi ska stanna hemma. Det får vädret bestämma.

Morgonfunderingar på tisdagen

Rättegången i Oslo fortsätter och det är fortfarande formaliteter som genomgås. Någon skrev på twitter att namnet skulle glömmas bort men inte dådet på Utöya och det kan sammanfatta min åsikt om det hela. Men vi kommer att få allt stoppat i huvudet under hela tiden detta pågår. Svårt att undvika och naturligtvis vill jag se vilken dom han får.

Annat som diskuteras nu är regeringens vårbudget och oppositionen anser att den är uddlös, utan nya idèer. Jag börjar tycka att det är dags för oppositionen att själva komma med något istället för att klaga. Oppinionssiffrorna har pekat uppåt för sossarna den senaste tiden, utan att de berättat särskilt mycket om sin politik. Detta säger mig att siffrorna som visas är väldigt nyckfulla. Vad händer då de börjar tala om vad deras politik går ut på?

Idag skrivs en debattartikel i DN där socialdemokraterna skriver att de arbetslösa själva ska ta mer ansvar för att få jobb. Det är upp till den enskilda att ordna detta. Sedan samma tugg om utbildning och att alla ska ha rätt till det. Men ingenting om hur de som inte orkar, kan eller vill studera ska kunna få arbete. Eftersom sossrna verkar ha kopierat moderaternas politik i mycket så kanske de kommer att döpa om sig till Nya socialdemokraterna. Ett velande mittenparti som tar lite här och där från andra partier. Vad jag förstår så måste allt finansieras som de vill genomföra och var kommer pengarna från? Höjda skatter som vanligt misstänker jag. Men det återstår väl att se när och om de kan få fram en partipolitik att presentera för oss väljare.

Jag tänker ha koll på detta för att kunna bilda mig en uppfattning om hur jag ska välja nästa gång. Men detta att gå mer mot mitten tror jag kan bli väldigt ödestigert och alltför likt alliansens politik. Varför välja in sossarna i regeringen när risken är stor att vänsterpartiet får ministerposter? För jag tror inte att alliansen kommer att spricka. Naturligtvis finns risken att kd ramlar ur riksdagen, vilket innebär att de övriga partierna får söka stöd av något annat parti. Men jag tror inte att det blir från sossarna, även om de kanske hoppas på det.

Kvällsmys och lite surfande innan sovdags

Trodde det skulle bli ett riktigt skitväder denna helg, men det visade sig bli rätt bra här i södra delen av landet. Såg att det snöat i Stockholm och det är väl typiskt aprilväder. Hundarna har fått vara ute hela dagrna och nu är de jättetrötta. Jag har reducerat tvätthögen och inatt kan vi sova i rena nystrukna lakan. Det är inte helt fel att göra när en ny arbetsvecka startar.

Jag har ett möte inbokat till torsdag som jag hoppas mycket på. Ännu ett steg till det egna företaget. Nu kliar det i fingrarna att starta upp alltihop, men det gäller att verkligen ha alla saker på rätt plats. Så jag försöker hålla huvudet kallt och inte rusa iväg.

Det blir starten på ett nytt liv, med nya utmaningar. Något helt annat än att börja på ett nytt jobb. Det har jag gjort åtskilliga gånger och alltid haft höga förväntningar som mer eller mindre grusats varje gång. Tror att vi är många som känner att det arbete vi utför inte får den uppskattning vi borde få. Det krävs bara att vi gör vårat jobb och att vi ska vara glada för att vi får lön för det. Min förhoppning nu är att känna arbetsglädje igen och att få något för det jag gör. Det ska synas på bankkontot att jag slitit en månad. Då har jag inte heller något mot att göra det lilla extra som behövs ibland.

En ny vår är på väg.