Bankar huvudet i väggen

Nu orkar jag inte hålla på med mannens data mer. Får inte in nya virusprogrammet och det gamla fungerar inte heller. Blää… säger jag bara just nu. Får försöka i morgon med ny fräsch hjärna och kanske nya idéer. Känns som att huvudet kokar just nu och jag har inte en enda vettig tanke. Får sätta mig ned vid matbordet och sedan på med en serie. Vi tittar på ”Brothers and sisters” för tillfället och är på näst sista säsongen. Ganska rolig serie som är en bra förströelse på kvällarna. Lite feelgood kan man nog säga, även om vissa avsnitt är deprimerande, då de tar upp cancer och uppbrott. Som livet är i en komprimerad form. Tur att man inte drabbas av allt detta.

Hundarna har fått rediga promenader och jag har faktiskt hunnit med jobbet vid sidan av detta datakrångel. Tur jag har lite simultanförmåga. Men nu har det tagit stopp och jag mäktar inte mer idag.

wpid-imag0372.jpg

Så ikväll intar vi viloläge och bara chillar. Perfekt tycker Kuma.

Rörde om i grytan

För något år sedan skrev jag i bloggen om ungdomar som ringde på dörren om kvällarna. När vi kopplade bort ringklockan, började de att banka och kasta sten istället. Troligtvis hade någon en yngre bror, som triggade småbarn att göra likadant på dagarna. Ibland när jag satt och arbetade på mitt kontor kunde jag se ett litet huvud vid dörren, som snabbt tog till benen efter att ha ringt på. Naturligtvis blev vi arga och försökte få tag i de som höll på. Småbarnen fick jag tag i en dag och pratade med, så det upphörde efter det samtalet. Det tog längre tid att få tag i ungdomarna och vi ringde polisen tillslut. Men en dag fick jag fatt i en av killarna och talade om för honom hur allvarligt polisen såg på detta. En kväll kom allihop och ringde på. De stannade och vi pratade med dem. Efter det samtalet slutade alltihop.

Det var så skönt att slippa sitta på helspänn varje kväll och livet blev normalt igen. Men under valborg hände det igen. Jag satt och arbetade på mitt kontor trots att det var helg. Som egen företagare har man inte ett åtta till fem jobb, med lediga helger. Det gäller att ta tag i mail som kommer och samtal som kan ge nya uppdrag. Två töser i illgröna jackor kom gående utanför fönstret och jag tänkte inte så mycket på det. Plötsligt tar en av dem sats och springer upp på vår trapp och ringer på dörren. Båda börjar springa allt vad de förmår och jag rusar ut efter dem. Men med slippers springer man inte särskilt fort.

Jag sitter och är arg som ett bi, skriver ett inlägg i facebook på vår bysida. Många reagerar och det blir både för och motargument. Jag följer diskussionen och svarar på en del. Naturligtvis kommer det en del konstiga inlägg, men det är väl naturligt. Det roliga är att folk verkligen blev engagerade och att resultatet blev att det är lugnt igen. Jag bryr mig inte om att jag inte fick tag i töserna. Det viktigaste är att min vädjan till de föräldrar det berörde tydligen läst eller fått reda på vad deras barn gjort. Vilket effektivt socialt medie facebook är.

Jag har uppnått mitt mål och är mycket nöjd. Visst kunde jag ha gått hem till dem, då jag har ett visst hum om var de bor, men nu behövde jag inte försöka leta upp dem. Hoppas jag slipper ta upp sådant fler gånger i något socialt medie.

tuffa tider

 

Man blir både ledsen och arg

Mest arg just nu och jag ska berätta varför. Vi bor i en liten by med ca 2500 invånare, vilket är självalt då vi ville ha en lugn plats att bo på efter flera år i stora städer. Så har vi haft det i snart elva år och det har kkänts väldigt tryggt. Ett tag var vi med en grupp nattvandrare då en del i byn ansåg att det behövdes. Med en pojke i tonåren så kände vi att det var viktigt att delta. Flera helger och storhelger gick vi runt ett par timmar sent på kvällarna. Eftersom vi hade hundar så blev det så att vi fick sista passen, vilket inte gjorde oss något. Men vi fick aldrig vara med om någon skadegörelse eller annat bus av något slag. Andra som gick skrev om saker som vi aldrig upplevde fanns. När vår pojke växte upp och inte tillhörde byns ungdomar, slutade vi att nattvandra. Vi tyckte också att andra skulle ta vid, som hade ungdomar i den åldern. Tror att nattvandringen upphörde då fler eldsjälar slutade.

Men vi har haft det relativt lugnt trots det. En del bilinbrott och villainbrott har förekommit men inte ofta. Så vid juletid började plötsigt ungdomar från byn ringa på dörren strax före 22.00 på kvällen. Men efter två kvällar så upphörde det och vi funderade inte närmare på saken. För någon dag sedan startade något annat. Jag sitter i ett rum mot gatan och har bra uppsikt över ytterdörren. Ett tiotal ungar kommer förbi på gatan och en liten knatte skickas upp till vår dörr, han bankar på med näven och sedan springer de sin väg. Detta upprepades igår och jag blev arg. Först så tänkte jag ställa en av våra bilar framför entrèn så den blockerar trappen. Men jag hörde ungarna en bit bort och körde bilen dit. Några av de yngsta befann sig där och jag pratade med dem. De blev ångerfulla och bad om ursäkt.

Tydligen hade de sprungit runt och bankat på flera dörrar. Det verkar som folk kopplat ur sin dörrklocka då de blivit drabbade flera gånger, därav bankandet. Nåväl, jag kände att nu skulle det vara slut på denna lek och vi borde kunna få vårt lugn tillbaka. Med hundar i huset så skäller de ju om någon ringer eller bankar på dörren.

Igår kväll började det banka igen och jag blev arg, gensköt ungarna och var ifatt dem. Fyra killar i lägre tonåren lade benen på ryggen och vågade inte stanna när jag bad dem om det. Nu vet jag vilka de är i allafall. Upphovsmännen bakom denna elakhet. Efter någon timme bankade det igen och när vi inte öppnade så började de kasta sten på vår dörr. Det var bara att ringa polisen för nu kändes det riktigt otäckt. De skickade två bilar som åkte runt men killarna är inte så gamla att de får vara ute efter att fritis stängt vid 22.00. Vi har gjort en anmälan och polisen ska åka runt varje kväll nu. Det är så tråkigt att några rötägg ska terrorisera några hus och dess människor. Jag vet inte om andra gjort anmälan men vi fick reda på att detta kallas ofredande och leder till åtal direkt utan rättegång. Undrar om ungdomarnas föräldrar vet om hur allvarligt detta är och vad deras telningar sysslar med på kvällarna.

Det känns som att lugnet vi sökte när vi flyttade hit, inte finns mer. Så ledsamt och tråkigt.