Jag har tvättat alla kläder till H och de torkade på en timme.+33 i skuggan och ja solen är stark. Det var ju inte läge för någon aktivitet utomhus och stranden lockar inte någon av oss.
Vi har kopplat av och pratat en hel del. Naturligtvis är det spännande för H att resa själv för första gången. Men det kommer att gå bra.
Turbo har hittat den perfekta kojan och här sover hon bra. Idag är det väldigt varmt och hundarna sover mest hela tiden.
Imorgon ska vi köra H till flygplatsen i Montpellier och sedan är vi ensamma med hundarna igen. Vi har en del administrativa ärenden att ta tag i. Trädgården får vänta ett tag till.
Vi kör vidare i vår vardag och det är ju rätt skönt det också.
Dags att packa säcken, greppa kaffepannan och leta upp en katt. Jag snor någon av grannarnas och flyger iväg. Bokar inte någon plats på United Airlines , utan tar Alla kvastar tour istället, så jag vet att det inte är överbokat och verkligen kommer fram i tid.
Tyvärr ser det ut som att vi får flyga i regn en bit, men sedan blir det varmt och jag tar med mig en flaska whisky så vi kommer i form.
Helt uppslukad av min berättelse, hinner jag endast göra en del måsten. Det viktigaste är ju hundarna och lite hushållssysslor. När så dagen är som idag, med gråväder och regn ids jag inte ens titta ut. Jag tänder lampor och ljusstakar i alla rum. Hundarna sover och kommer bara in till mig för en stunds kel.
Jag har min berättelse och försöker bara föra den framåt. Allt snickeri med språket och omskrivningar får komma sedan. Berättelsen lever inom mig hela tiden och jag omhuldar den mot allt annat. Inget får klampa in i den. Den har börjat leva sitt egna liv och jag har stängt ute en hel massa annat. Men detta har jag väntat på sedan länge och är något jag verkligen vill hålla kvar. Samtidigt har det blivit viktigt att ta in så mycket kunskap från andra som skriver.
Jag skriver men är absolut ingen författare. Det blir man då något är publicerat och det vet jag inte om min berättelse kommer att bli. Men jag är en som skriver och det gör mig väldigt lycklig, då jag längtat efter att få hamna här.
Mannen är helt inne i att hitta nya SuvEllen och verkar ha gjort det. En lång resa förestår och jag är lite orolig. Vädret är så oberäkneligt att varje resa blir vansklig. Det ser ut som att jag blir ensam något dygn framöver och det är jag inte orolig för, utan det är resan mannen ska göra.
Jag får gömma mig i min berättelse så mina tankar finns där, istället för i konstiga scenarior.
Sedan drygt tio år flyger jag aldrig, när jag ska någonstans. Idag är jag glad över mitt beslut, trotts att vissa kontinenter blir svåråtkomliga för mig. Jag avstår hellre än utsätter mig för den oro det innebär att flyga.
Efter mina sköna promenader med hundarna idag, möter mig nyheterna om att en airbus störtat i franska alperna. Inte det första planet på ganska kort tid som förolyckats. Min övertygelse är att dagens flygplan är mindre säkra än de var förr i tiden. Man använder sig av flygplan som egentligen inte borde befinna sig i trafik. Pengar styr det hela. Konkurrensen är hårdare idag och färre tar flyget när de reser.
Många ungdomar har omkommit idag och även två spädbarn. Människor som inte har levt sitt liv är nu borta från sina anhöriga och vänner. Så tragiskt.
