Gråväder

Det har regnat hela natten och nu under dagen har det småregnat av och till. Men dagarna blir längre och nu har vi dagsljus i hela 9 timmar och 38 minuter. Finfint, när solen visar sig. Det ville den inte idag.

Om man tittar noga kan man se lite skiftningar på himlen. Men då måste man titta noga och kanske klicka på bilden så att den blir större. Knäppte lite kort på en av mina utesvängar med hundarna. Var tvungen att gå ut då jag höll på att skratta på mig ännu en gång då jag tänkte på samtalet Mr J hade häromdagen med Trelleborgs kommun. Den han hade med damen som kunde så dålig svenska. Nu har det hela ordnat sig ändå och hans avslut på farmors sista saker kan vara över.

Det mullrade ovanför oss och jag knäppte ett kort. Men det är klart att när man är en sån skicklig fotograf som jag så syns det ju väldigt tydligt vad det är. Därför kanske det är onödigt att förtydliga vad det är för en prick jag fotat och var pricken är någonstans. Det är ju fin grå färg på himlen i alla fall.

Något annat jag vill förtydliga med tanke på gårdagens inlägg är att allt är skrivet från mina betraktelser. Alla får absolut ha andra tankar och åsikter om hur allt är i Sverige och Frankrike. Jag ska gärna återkomma om ett år och skriva om detta. Kanske har jag en annan uppfattning då? Men då jag bott på många platser under mitt liv har jag också sett en del och det är utifrån det jag funderar.

Det vackra och det fula finns i betraktarens ögon. Min grundsyn är optimistisk och jag deppar sällan ihop över något. Därför ser jag de fina rosorna och Kuma som är så vacker på denna bild. Andra ser säkert något annat utifrån hur de känner sig och betraktar världen. Min uppväxt har format mig och mitt vuxna liv slipat de kanter som fanns. Jag var ytterst principfast som ung och visste absolut vad som var rätt eller fel. Idag har min palett blivit mer nyansartad och jag dömer inte någon rakt av. Men vet att en del dömer mig utan att känna mig. De ser ett skal och tror sig veta dittan och dattan. Precis som med Kuma. Han har ofta blivit dömd av andra utan att de ens vet vem han är. Här blir han inte det och här är vi välkomna.

Usch, jag blev lite väl djup där. Men här har gubbarna blivit väldigt djupa. De har till och med en stege ner i djupet. Det är bra för då kan de ta sig upp ur allt det svarta och komma upp i ljuset.

Där fick Kuma syn på de djupgående gubbarna och det var ju något som inte brukar finnas på våran gata. Därför måste det undersökas och Kuma tala om att vi ser er minsann. Två gruff och sedan ett stirrande på gubbarna så de inte tror att de kan göra precis som de vill med gatan.

Alltid händer det något och vi har örnkoll eftersom vi bor i chalet angel = huset på hörnet.

Grinden

Idag kunde vi gå ut på morgonen och beundra vår fina grind och även stolparna den sitter på. Som sagt väntar jag med beslutet angående guld på spetsarna.

Det är en glipa under grinden som ska bli mindre senare. Men det brådskar inte och våra duktiga grindarbetare har massor av jobb just nu. Efter jul blir det nog lite tid för finishen.

Såhär ser det ut från utsidan. Jag är mycket nöjd. Flera grannar har gått förbi och beundrat grinden. Jag är glad att vi valde en vit som passar så bra till huset med vita fönster och vår vita ytterdörr.

Eftersom jag gick tvärs över gatan för att fota kom jag på att i ett tidigare inlägg nämnt ett av grannhusen.

Det jag menar är det till vänster i bild. De har en sagolik lång trappa till ytterdörren. Men det var inte det jag pratade om utan hur fint de putsat huset mot gatan.

Men där tog putsen slut och även cementen för att laga hålen. Hoppas inget av alla barn som bor i huset har sitt rum där. Luftigt är det i alla fall.

Husen efter vår gata Alexander Dumas är putsade nästan ända fram till slutet av gatan. Där står ett gammalt vinbondehus och det inrymmer en trafikskola och någon bor där verkar det som. Men det ser rätt förfallet ut på utsidan.

Jag har tvättat lakan idag och de hann torka då det var både sol och vind ute. Man får passa på när vädret är som idag. Vi fick en massa reklam idag och Super-U har en drive med extrapris på whisky. Tänkte införskaffa ett par flaskor att ha när H kommer till jul. Alltid gott med en apertif före maten.

Även här har dagarna blivit kortare och det börjar bli mörkt vid 18.00 på kvällen. Men gott folk snart vänder det och dagarna blir längre. Bara solen lyser på dagarna är jag glad. I går var det så klart att vi kunde se bort till Pyréneerna och där var det snöklädda toppar. Ett par timmar bort kan man snart åka skidor. Fast vi avstår nog.

 

 

Cementerat

Fick sovmorgon idag vilket hundarna gillar. M skulle ha möte med någon och grindstolpen kunde ju vänta ett par timmar. Mr J tog Mackan till Super-U och handlade diverse i matväg. Jag gjorde klart här hemma och hade just satt mig för att vänta på frukostbrödet, då jag ser Mackan komma vid grinden åt fel håll. Ställde mig vid vår kiosk för att titta och ser M komma gåendes. Redan här och klar att cementera det sista i grindstolpen. Jag öppnade kioskfönstret och Mr J langade in bröd mm.

En knapp timme senare var allt klart och M ilade vidare till nästa uppgift. Det är en del att stå i när man driver ett stort B&B som heter Chez Ami. Förstår inte hur O och M orkar men de har väl en massa sisu.

Jag gjorde mig klar och lämnade Mr J i duschen. Tog mina fotomodeller och gick ut i trädgården.

Nu var det lite si och så med solen i förmiddags men nu minsann är det så blått så. Därför ska jag inte ut och fota mer idag. Jag kan minsann vara lika tjurig som vädret.

Har jag berättat att jag är en träd och busk-människa? Nåväl, det är jag och i vår trädgård har vi några fina exemplar. Jag vet inte vad det är för en buske men den är rund, grön och fin. Turbo brukar hälsa på ödlorna som bor där. Hon tror det i allafall efter att ha sett en ödla där en gång. Att jag har en i min tvättstuga tänker jag inte berätta för henne.

Tillbaka till buskar och träd. För tillfället har jag fyra träd i trädgården. Buskarna har jag inte räknat för de är så många. Det nästan så att varje gång Mr J gått runt med snurradåren visar sig en ny buske. Det är precis det han gör nu. Karlar måste hållas sysselsatta för då blir de så harmoniska.

I morgon ska vi på utflykt. Jag vill ju ha en bänk och det kan ju tänkas att de säljer ut sådana nu. Vi ska se om vi har rätt i det. Sedan behöver vi någon slags platta för att täppa till ett hål vid muren där gamla grindstolpen står. Den är ju avsågad nu och de nya är flyttade en bit åt höger. Hade vi tänkt oss för, här vill jag utesluta mig då jag inte var med och bestämde, så hade de inte sågat bort så mycket utan låtit stolpen vara lite högre. Men nu är det som det är. Här ska något köpas som täcker hålet. Turbo får inte få för sig att stå med tassarna där och prata med förbipasserande.

Där tog min frid slut. Mr J har kört snurradåren så det sprättat gräs på alla plattorna och nu är det tydligen jag som ska sopa bort det. Han är duktiga på att ställa till det och så får moi ta rätt på skiten. Tur att solen är framme annars hade jag tvärvägrat, tror jag inte.

 

Funderar på tänder

När jag var liten fick jag lära mig att borsta tänderna och vi hade fluortant som kom på lektionerna. Hon var inte populär, men vi barn gjorde som hon sade. Det jag tyckte var värst var att det var så stor klunk man skulle ha i munnen. På slutet av minuten vi skulle gurgla gjorde det ont i kinderna. Vi hade fri tandläkarvård och dit blev vi kallade en gång om året. Jag har starka tänder och har aldrig lagat ett enda hål. Kanske är det lite fluortantens förtjänst.

Mina föräldrar hade lösgommar i överkäken. De var barn under andra världskriget och hade ingen fri tandvård. Ingen fluortant heller. Jag trodde att jag också skulle få lösgom när jag blev stor. Trodde att alla vuxna hade det och att det inte var något konstigt alls. Min farfar hade två lösgommar som han lade i ett glas vid sängen varje kväll. Jag tyckte att det såg lite läskigt ut. När jag fick tandställning vid tolv års ålder kände jag mig lite som farfar. Men min mun sjönk ju inte in som hans och jag kunde fortfarande prata fast tandställningen inte var i munnen. Farfar såg ut som en helt annan när gommarna var ute ur munnen.

Idag rusar tiden mot pensionsåldern för mig och jag har ännu ingen lösgom. Inte ens någon stifttand. Några hål har jag inte heller och en tandhygienist sade att jag aldrig kommer att få det. Jag gick till en sådan och av henne fick jag bra råd hur man sköter sina tänder. Det var bra råd för som sagt ingen lösgom i min mun.

Nuförtiden kommer det ingen fluortant på lektionerna, men barn upp till arton års ålder får fortfarande fri vård. Jag undrar hur många som ens tänker på att gå till tandläkaren efter det? Det är kostsamt och tär hårt på kassan om man ska laga hål mm. För att inte tala om när man behöver reglera tänderna som växt fel eller behöver tandställning av någon orsak. Kommer de barn som växer upp idag ha lika bra tänder eller blir det lösgommar? En dag står de i badrummet med sin lille son eller dotter, som förundrat tittar när de tar ut gommen för att göra rent den. Den lille parveln tänker kanske som jag att så blir det när man blir stor. Man får lösgom först i övre käken och när man är riktigt gammal även i den nedre.

Men varför har inte mormor/farmor eller morfar/farfar lösgommar? De är ju jättegamla. Kanske dags att be fluortanten komma tillbaka i klassrummen?