Det ekar inomhus

Idag körde Mr J ännu ett lass till återvinningen och där var några möbler som vi inte vill ha kvar. Därför börjar det eka tomt i de flesta rummen. Växter borta, smålampor borta och alla prydnadssaker. Detta är inte mitt hem längre och så ska det väl kännas när man skalar bort allt som är oss. Nu ska det bli skönt att boa in sig i Mackan, som verkligen är oss. Vi längtar båda två efter att få stänga dörren till huset och köra mot framtiden.

Isen ligger på våra gator och det är ett vågspel att ge sig ut och gå. Så det gör vi inte dessa dagar, utan tillbringar tiden i trädgården med hundarna. De tycker att det är lika roligt som att vara ute och gå. För övrigt är det inte många som är ute och går nu. Dessa skånska vintrar är inte roliga. Bara is överallt då det töar på dagarna och fryser på under natten.

Nu har vi fyra dagar kvar i huset som snart bara är ett skal. Skönt att vårat jobb snart är klart, för det tär på både humöret och kroppen. Kanske fyra lådor kvar med det sista och de måste vänta tills på lördag/söndag.

 

 

Rent hus

Inget regn idag, men det blåser som tusan. I och för sig är det kanske bra då allt torkar upp. Gräsmattan har växt och mannen tog det säkra och klippte den det första han gjorde. Jag har fått tillbaka min ork och tog itu med att dammtorka huset. Fick inte ens ont i ryggen och allt kändes hur lätt som helst. Bara golven kvar att våttorka efter att mannen dammsugit. Men nu tar vi en paus med öl och en bit bröd.

Hundarna har haft koll på oss och Unkas går som en skugga efter mannen.

Laddade ner fler bilder från kameran och kommer att lägga upp dem lite då och då. Denna är från Roanne och husbåtshamnen där vi stod både på utresan och hemresan. När vi körde därifrån behövde vi handla och jag har ju laddat ner en app där man hittar Lidel. I Roanne finns det två och vi körde till den som verkade närmast. Men den verkade svår att köra till med husbil så vi letade upp den andra som hade stor parkering. Sedan var det tankning som gällde och vi har poi på bensinmackar i gps:n. Tog en stund innan det dök upp några och de verkade ligga på nästan samma ställe allihop. Vi fick se en hel del av staden och upptäckte att den är väldigt stor. Det märkte vi aldrig av när vi stod på ställplatsen för husbilar. Hittade faktiskt en plats till vid kanalen som är gratis.

Fredagsfunderingar

Helgen står för dörren och kylan har tagit sitt grepp om Sverige. Vi har minusgrader även i södra delen av landet. Endast en grad, men det är kallare än på länge. Ingen sol idag men uppehåll. Igår var det en helt underbar dag med sol och turer ut på landet för oss.

Det första jag gör på morgnarna är att läsa tidningarna, för en uppdatering om allt som hänt när jag sov i min säng. Världen är i fortsatt kaos och jag kan återgå till annat. Har jag blivit immun mot alla händelser? Ibland känns det som så. En bomb i Malmö och rutor splittas. Glad att bo några mil från staden. Ett hus står tomt i byn. En familj med två pojkar bodde där fram till jul förra året. Mamman gick klädd i slöjor, så alla i byn visste att de var muslimer. Lite ovanligt här i byn, men åker man in till någon större ort bor det fler, så det kändes inte så konstigt. De hade kanske flytt från något krigshärjat land och vi var nog många som hoppades att de nu fått lugn och ro.

Efter någon månad står huset tomt och pojkarna syns inte till, eller mamman på väg till affären. Fönstren gapar tomma och ingen bil står på gården. Undrar vart de tagit vägen? Läste i tidningen att det inte bara är unga män som åker ned till Syrien för att kriga, utan många familjer gör det också. Har de som bodde i huset åkt dit? Ingen som vet, men jag undrar mycket. Om de firat ledigheten hos släktingar eller haft semester borde de varit tillbaka nu. Pojkarna gick ju i skolan. Lever de idag?

Där kommer tidningarnas nyheter nära inpå mig. Jag blir berörd på ett helt annat sätt. De var ju här och levde bland oss. Eftersom jag går förbi huset varje dag, kunde jag se när pojkarna så på den stora tvn i ett av rummen. De hade så tunna gardiner att ljuset lyste genom dem. Nu är det bara mörkt. Pappan i familjen har bestämt något och familjen måste följa med, vart det än är. Till vilken framtid om det finns en sådan har han tagit sina pojkar?

Jag läser vidare i tidningarna och fortsätter att undra vad som hänt och var de är.

Första parkett

Dagen började med dimma och har fortsatt med en grå himmel. Vi tänker ta det lugnt och sitter på mitt kontor med datorerna. Kom på att vi sitter på första parkett, då en granne ska ha visning av sitt hus idag. Fick en snabb flash om reklamen för keno, där det unga paret får för sig att bada nakna. Grannen med fru kommer ned till stranden och paret tror att de är ute på en promenad. Men grannen har med sig stolar som de sätter sig i. Frun konstaterar att det unga paret verkligen inte är några badkrukor, då de varit i vattnet i 45 minuter. Grannen tar sin kenolapp och kryssar för 45.  Ska vi kanske ta ett par stolar och sätta oss vid staketet och skrapa keno?

Det var en rolig tanke i alla fall. Men vi gömmer oss bakom våra fönster och tittar diskret på om det kommer några nyfikna. Vår granne har åkt hemifrån och en visningsvärd har intagit huset. Kanske inte så roligt att vara hemma och höra hur folk kritiserar ens hem. Undrar om vi kommer att sälja vårat hus någon gång? Vi har pratat om att kanske göra det när våra föräldrar inte är kvar i livet, men man vet aldrig vad framtiden bär med sig. Planer och drömmar ska man ändå ha tycker jag.

Men idag är det grannen som kanske får bud på sitt hus och förändrar sin framtid. Hoppas de kan infria någon av de drömmar de har.

wpid-IMAG0357.jpg

 

Rekat

Nu har jag varit och rekat lokalen ordentligt på biblioteket där träffen ska vara på måndag. Den blir perfekt och nu är det bara att plocka ihop allt materiel jag ska ha med mig. Sedan skriva ned lite stolpar vad jag vill prata om. Jag brukar inte göra det, men nu ska jag göra det så att jag inte glömmer bort väsentliga saker. Efter mitt anförande blir det mingel där alla får fråga både mig och andra veteraner om det de undrar över. Jag ska ha med mig foldrar och även blanketter för de som vill gå med. Jag har satt upp stora A3 affischer både efter kusten och nere i Trelleborg. Här i byn sitter det uppe flera sådana så folk verkligen ska uppmärksamma mötet. Håll tummarna att det kommer några. Sådant vet man ju aldrig i förväg, men jag har haft ett par telefonsamtal, så folk har sett affischen i alla fall.

Jag är inte nervös inför mötet, men lite för att det inte kommer folk. Men grubblar gör jag absolut inte. Går detta bra ska jag försöka med nya öppet hus på flera ställen.

Blev påmind igen

Det finns en nackdel med att bo på landet och det påmindes jag om precis idag. Inte är det att det blåser för det gör det på många platser i Sverige, utan kombinationen att det blåser och bönderna gödslat sina åkrar. För när jag öppnade ytterdörren idag överfölls jag av den vidrigaste stank som finns. Bönderna här nere i syd sprider grisdynga över åkrarna. Kodynga kan jag uthärda för den är inte så intensiv, men grisdynga är det vidrigaste som finns. Det är som att få spyor kastade i ansiktet. Idag då det blåser kan man inte hitta en enda plats i byn som är luktfri. Då menar jag utomhus. Som tur är slipper man den när man är inomhus.

Gissa om hundarna får vara inne i eftermiddag. Jag öppnar inte dörren mer idag. Men eftersom det blåser rejält så vet jag inte om jag öppnat till trädgården ändå. Men då denna odör endast kan kännas två gånger om året så utstår jag det hellre än att bo i stan. Jag är glad att vårat hus inte har någon åker till granne, för de som har det måste få in den i huset. Att de använder grisgödsel beror på att många har grisuppfödning härnere och det är klart att de tar tillvara på det gratis gödsel de då får.

Är det rimligt?

Ska verkligen medicin få kosta 100.000:-? När man är helt beroende av en medicin för att kunna leva något sånär normalt, borde det vara humana priser och inte så hutlösa som detta. Ska en sjuk människa behöva ta lån eller belåna sitt hus? Staten skulle gå in och subventionera dessa läkemedel, för det kan inte vara speciellt många som behöver äta dem. Det är ju som att slå ned en människa i marken som redan ligger där. När jag hörde detta på nyheterna så blev jag förbannad.

Sen hör nu alla som skyller på regeringen, detta har pågått väldigt länge och beror på läkemedelsindustrin som ska tjäna pengar på sjuka människor. De skyller på dyra framställningsmetoder, men de flesta har flyttat både tillverkning och laboratorier utomlands till lågprisländer. Ändå har läkemedlen inte blivit billigare snarare dyrare. Så de ljuger som borstbindare och håvar in pengar som deras chefer roffar åt sig. Skäms!!!!

Varför göra som alla andra….

Man blir glad när man ser detta hus som nu är tillsalu i Malmö. På utsidan ser det ut som vilket hus som helst, men på insidan har paret gjort det till sitt eget palats. Så varför ska man följa trender och inreda precis som alla andra? Vårat hus följer absolut inga trender, även om det inte är lika extremt som detta. Men vi har ett tema som vi följer i hela huset och jag skulle önska att fler levde ut sina drömmar.