Det ekar inomhus

Idag körde Mr J ännu ett lass till återvinningen och där var några möbler som vi inte vill ha kvar. Därför börjar det eka tomt i de flesta rummen. Växter borta, smålampor borta och alla prydnadssaker. Detta är inte mitt hem längre och så ska det väl kännas när man skalar bort allt som är oss. Nu ska det bli skönt att boa in sig i Mackan, som verkligen är oss. Vi längtar båda två efter att få stänga dörren till huset och köra mot framtiden.

Isen ligger på våra gator och det är ett vågspel att ge sig ut och gå. Så det gör vi inte dessa dagar, utan tillbringar tiden i trädgården med hundarna. De tycker att det är lika roligt som att vara ute och gå. För övrigt är det inte många som är ute och går nu. Dessa skånska vintrar är inte roliga. Bara is överallt då det töar på dagarna och fryser på under natten.

Nu har vi fyra dagar kvar i huset som snart bara är ett skal. Skönt att vårat jobb snart är klart, för det tär på både humöret och kroppen. Kanske fyra lådor kvar med det sista och de måste vänta tills på lördag/söndag.

 

 

Annonser

Trettondagsafton

Jag har aldrig firat denna afton på något speciellt sätt och idag blev det som en vanlig lördag för oss. Eller vanlig ska jag väl inte säga, då vi fortsatte med att packa lådor. Väggarna och fönsterbrädorna börjar gapa tomma nu och det känns väldigt bra. Lite administrativt arbete har vi också ägnat oss åt. Ändrat adress och hämtat ut medicin för ett helt år. Nu väntar jag på att få en lista på mina mediciner och lite andra papper.

Natten blev faktiskt lugn och vi sov väldigt bra. Hade inte orkat en natt till som den förra. Det är faktiskt rätt arbetsamt att flytta och nu valde vi att packa själva. Jag vill veta att allt är ordentligt packat och vi sparar ett par tusen på det. Mr J har varit ute i husbilen med en del saker och han berättar om ett lugn som kommer över honom var gång han är där. Det är faktiskt sant att när man kommer in i Mackan så blir man helt lugn och väldigt harmonisk. Om endast tre veckor kommer det att vara vårat enda hem under ett tag.

Hundarna ligger och glor på oss och funderar säkert på vad vi håller på med. Fast Turbo ska ha nosen överallt och rantar efter Mr J hela tiden. Hon verkar tycka att det är väldigt spännande när vi packar. Sen vet vi av tidigare långresor att hundarna trivs väldigt bra i husbilen. De tycker om när vi alla är samlade och sitter tillsammans. Nya platser och lukter nästan var gång vi öppnar dörren.

För oss har dessa helger mest varit till besvär, då sopstationen varit stängd och vi inte kunnat klara av allt administrativt då folk varit lediga. Därför ser vi fram mot att det nu blir vanliga veckor igen. Vi har massor att göra på måndag och dagarna går i en rasande fart. Men nu ska vi snart ta ett bubbelbad och sedan koppla av resten av kvällen.

Kan ju konstatera att idag ser det inte likadant ut i detta rum. Det är bara hundarna som ligger likadant. Hoppas ni alla får en fin trettondagsafton.

 

Tre snökorn

Blev inte mycket snö här och de har smält bort under dagen. Tror inte att hundarna tyckte denna måndag var den roligaste. Vi har varit till Malmö och Trelleborg för inköp idag. Julen närmar sig och vi behövde fylla våran kyl som gapade tom.

Men först skulle Mr J hem till farmor som hade lite bekymmer med olika saker. Jag stannade hemma och bjöds på lite underhållning av Turbo och Kuma.

Ok, då kör vi igång dagens pass.

Tycker om dig Turbo.

Och jag dig Kuma.

Unkas vill helst bara titta på.

Sedan körde vi iväg och gjorde alla måsten. Sista inköpen fick Mr J göra själv och jag väntade i bilen. Det var lugnt vid brandstationen i Trelleborg.

Sedan skyndade vi oss hem och gick en runda med hundarna. Ordningen återställd tycker dom.

Ibland är det bara tomt

När man mediterar så tömmer man huvudet på tankar och det är väldigt skönt. Men så kan det också bli när jag sitter och ska skriva ned tankar jag tidigare haft. Kommer ofta på saker jag vill skriva om när jag står i duschen, men så är de bara borta när jag sätter mig framför datan. Känns inte roligt att bara skriva om våren och mina hundpromenader, men det är mina höjdpunkter på dagarna. Jag njuter av att gå ut på landet och se hur årstiderna växlar.

Nuförtiden ser vi inte lilla hästen i hagen, efter utbrytningen den gjorde då vi gick förbi. Den ville nog inte stå ensam långt borta från alla de andra hästarna. Ibland ser jag den stå i en mindre hage nära de andra och den tittar alltid på oss när vi går förbi.

Om jag hade varit ett djur så hade det nog varit tjuren Ferdinand. Jag skulle sitta under min korkek och lukta på blommorna när de andra tjurarna sprang omkring och stångades. Jag är gärna den som iakttar andra människor och allt som sker.

Vi lever kanske inte det mest spännande liv man kan tänka sig och det är precis så jag ville ha det när jag flyttade till skåne och landet. Jag är så glad att min älskade Berrie fick uppleva det och jag vet att han njöt av våra promenader. Eftersom han var en klok bordercollie så sprang han lös ute på landet och då gjorde det inget att vi första året bodde i lägenhet. När vi sedan blev med hus och trädgård var min dröm komplett. Nu drömmer jag vidare om andra platser och hus. De ska också bli uppfyllda innan mitt liv på jorden är över.

vårlökar

Tomt i statens plånbok

Magdalena Andersson radar upp skattehöjningar på löpande band till årets vårbudget.

Rot-avdraget ska sänkas för det gynnar ju bara höginkomsttagare. Va? Undrar om jag lever i en annan värld än vår ekonomiminister? Eftersom jag har stor erfarenhet av detta avdrag, då jag arbetat inom bemanning vet jag att det är helt fel. De kunder jag hade var oftast äldre människor som behövde ha hjälp med att reparera något på sitt hus. Jag har kämpat i flera år för att de skulle välja ett vitt alternativ istället för ett svart. Här nere i södra Sverige har det tidigare ofta varit polacker,litauer mm som man anlitat svart.

Om så några höginkomsttagare halkar med på dessa avdrag borde inte vara orsak att sänka avdraget. Det stora flertalet som utnyttjar det är pensionärer och normalinkomsttagare.

Nu blir det polacker igen utan försäkringar och som man aldrig vet hur slutresultatet blir. Tack, för det Magdalena.

Sedan ska det naggas på rut-avdraget. Ledsagning ska man inte få avdrag för. Min snart 90-åriga far blir jätteglad över det beslutet. Han kommer inte anlita hemtjänst där det kommer olika människor varje gång för att gå ut med honom. Idag har han en dam som han känner jättebra och tycker om. Han vill inte byta bort henne mot någon han inte känner. Istället kommer han att stanna hemma, när jag inte kan ta ut honom. Vem tusan vill ha okända människor hemma hos sig? Tack, för det Magdalena.

Sedan ska avdraget för läxhjälp också tas bort. Så fixar man en jämlik skola. Bara höginkomsttagare som kan utnyttja det avdraget. Jag kan berätta för dig kära Magdalena att det oftast är föräldrar där båda arbetar som utnyttjat detta avdrag.

Bensinpriset ska höjas. Jippiii, får vi tunnelbana ute på landsbygden nu då? För bussarna går ju inte alltför ofta. Tåg har vi inte då det saknas räls. Alltså ska vi börja gå upp fyra på morgnarna för att hinna med barn, djur och åka till arbetet flera mil bort. Vem ska hämta barnen från förskolan,skolan och vem ska gå ut med hunden? Tror inte det inför något avdrag för att anlita den hjälpen. Tror ingen ser fram mot att komma hem vid sju på kvällen, laga middag, läsa läxor med barnen och sedan kunna koppla av. Nej, stup i säng för nästa maratonlopp det innebär att ta sig till arbetet nästa dag.

Hur ska vi på landet ha råd att ta ett arbete, när bensinkostnaden äter upp det mesta av lönen? Alla som bor på landet är nämligen inte bönder.

Fy, på dig Magdalena Andersson!

Fredagsfunderingar

Helgen står för dörren och kylan har tagit sitt grepp om Sverige. Vi har minusgrader även i södra delen av landet. Endast en grad, men det är kallare än på länge. Ingen sol idag men uppehåll. Igår var det en helt underbar dag med sol och turer ut på landet för oss.

Det första jag gör på morgnarna är att läsa tidningarna, för en uppdatering om allt som hänt när jag sov i min säng. Världen är i fortsatt kaos och jag kan återgå till annat. Har jag blivit immun mot alla händelser? Ibland känns det som så. En bomb i Malmö och rutor splittas. Glad att bo några mil från staden. Ett hus står tomt i byn. En familj med två pojkar bodde där fram till jul förra året. Mamman gick klädd i slöjor, så alla i byn visste att de var muslimer. Lite ovanligt här i byn, men åker man in till någon större ort bor det fler, så det kändes inte så konstigt. De hade kanske flytt från något krigshärjat land och vi var nog många som hoppades att de nu fått lugn och ro.

Efter någon månad står huset tomt och pojkarna syns inte till, eller mamman på väg till affären. Fönstren gapar tomma och ingen bil står på gården. Undrar vart de tagit vägen? Läste i tidningen att det inte bara är unga män som åker ned till Syrien för att kriga, utan många familjer gör det också. Har de som bodde i huset åkt dit? Ingen som vet, men jag undrar mycket. Om de firat ledigheten hos släktingar eller haft semester borde de varit tillbaka nu. Pojkarna gick ju i skolan. Lever de idag?

Där kommer tidningarnas nyheter nära inpå mig. Jag blir berörd på ett helt annat sätt. De var ju här och levde bland oss. Eftersom jag går förbi huset varje dag, kunde jag se när pojkarna så på den stora tvn i ett av rummen. De hade så tunna gardiner att ljuset lyste genom dem. Nu är det bara mörkt. Pappan i familjen har bestämt något och familjen måste följa med, vart det än är. Till vilken framtid om det finns en sådan har han tagit sina pojkar?

Jag läser vidare i tidningarna och fortsätter att undra vad som hänt och var de är.

Värmen kom

En underbar sommardag fick vi idag och tungorna hänger som slipsar på hundarna. Tror de blev helt nöjda med promenaderna idag och nu ligger de i skuggan ute i trädgården. Gräset svalkar lite.

Men jag blev ledsen när jag kom hem med Unkas. Boet som duvan legat i verkade helt tomt och det låg lite dun på uppfarten. Jag tog en stege och det var alldeles tomt i boet. Senast igår låg där två duniga tennisbollar när mannen tittade. Tråkigt att någon katt tagit dem eller kanske en skata. Det fanns inte något annat spår av dem än lite dun. Trodde att de skulle få vara ifred denna gång, men naturen är fruktansvärt grym. Jag vet inte om duvor föder fler än en kull per år, men hoppas på det så att de får en ny chans. Fast hit kommer de nog inte i första taget.

Har ni fått skatteåterbäringen ännu? Jag har inte fått det, men mannen har. Kollar varje dag för att se om pengarna är där. Skulle behöva lite tillskott just nu när alla räkningar är betalda.

Dags för mig att ge mig ut och titta till hundarna och svalka mig i skuggan med ett glas isvatten.

glad sol

Det blir tomt nu

Jag sörjer en människa som jag aldrig känt eller träffat. Men det är inte så konstigt då hans texter berört mig under väldigt lång tid. Det är jag inte ensam om att tycka. Vi var många som läste hans blogg och led med honom. Åtminstone jag har lärt mig att uppskatta livet mer tack vare Kristian Gidlund. Hans böcker kommer att läsas av en fler nu när han är borta. Han var oerhört duktig på att sätta ord på allt han gick genom. Under den sista tiden var det med bävan jag klickade in på hans blogg och igår stod orden där. Ord som jag visste skulle komma men ändå inte ville läsa. Hans kamp är över och det liv som fanns är på andra sidan. Jag vill tro att han finns där någonstans och har det bra.

Min pappa säger ofta att han inte är rädd för döden. Han är snart 88 år gammal, så han känner att han haft ett fullödigt liv. Kroppen börjar säga ifrån och orken är inte vad den varit. Pappa berättade en gång att han varit på andra sidan och vet att han får det bra där. Han sade det nästan med längtan i rösten. Religiös är han inte och den gud kyrkan predikar om har han aldrig trott på. Men han säger sig veta att livet fortsätter någon annanstans.

Min älskade gudmor fick också magcancer och förloppet var detsamma som för Kristian. Efter operationen kom hon hem och alla trodde att hon skulle klara sig. Men cancern kom tillbaka och sedan följde några år av kamp tills hon inte orkade mer. Denna sjukdom är fruktansvärd och vem som helst kan drabbas.

Därför borde vi uppskatta livet mer och inte gräva ner oss i småsaker som inte betyder något. Jag vill tacka Kristian för att han orkade skriva ned sina tankar så bra. Alla borde köpa den bok han skrev och även den som nu kommer ut postumt efter hans bortgång.

Kristian dina ord kan inte dö. Tack.

Tomt och tyst

Efter att snöovädret dragit och en klass 2 varning utfärdats, är det ödsligt i byn. En bil har jag sett åka förbi och den skulle säkert inte någon lång bit. Mannen ska ge sig ut senare och hämta våra föräldrar till födelsedagsmiddagen. Kanske inte det bästa väder att bjuda hem dem. Men vi brukar laga något gott och sitta en stund och umgås när de fyller år. De kommer inte ut så ofta just på vintern eftersom halkan är jobbig när man blivit lite till åren. Jag tror att det är viktigt för välbefinnandet att få umgås någon timme då och då. Som man säger: ett skratt förlänger livet och det vill vi ge dem.

Hundarna älskar när det kommer besökare och njuter av att det är mycket folk hemma. Först blir de uppspelta för att sedan bara gå runt för att bli klappade. Det finns alltid någon hand som är ledig, vilket de snabbt spanar in. Läkarna har ju kommit på att när man klappar en hund eller katt utlöses det endorfiner som gör att man mår bra. Något som gör att man håller humöret uppe och inte blir deprimerad. I skåne finns det kurser för att utbilda vårdhundar och jag tror att det snart kommer att finnas sådana på nästan alla vårdboenden. Det tycker jag är positivt och tänk så underbart att få ha ett djur i sin närhet även om man inte orkar ta hand om det fullt ut.

Vi måste ta hand om våra äldre på ett bättre sätt än vi hittills gjort.