Läser ikapp

Jag följer fyra bloggare som i mitt tycke skriver bra och intressant. Inte för att de skryter om olika saker eller flaschar om deras lyxiga liv. Nej, de är vanliga människor som gör och lever på olika orter i Sverige. De beskriver sin vardag och fotar saker de tycker om eller annat som faller dem in.

Eftersom jag varit ute och rest i en månad, har jag inte kunnat läsa deras inlägg regelbundet. Idag öppnade jag min mail och kunde se att det var en hel del att läsa. Blev så inne i det att jag glömde tid och rum. Det är som att slå upp en ny bok och så spännande att läsa om vad som skett under den månaden. Jag har börjat på augusti, men ska spara lite till i eftermiddag. Ibland vill man ju kommentera också.

Tänk om….

Ibland tycker jag att det är så tråkigt att tvätta håret, även om jag bara gör det en gång i veckan. Men så tänkte jag att jag borde vara tacksam över att ha ett hår att tvätta. Det är många som mist sitt hår av olika anledningar och skulle vara glada över att ha hår att tvätta. När jag tänker så är det inte lika tråkigt längre.

Jag har även börjat tänka i de banorna vid andra tillfällen. Som när någon matta ligger lite fel. Istället för att klaga på det, tänker jag att det är ett privilegium att ha mattor. Många människor på vår jord har blivit av med de eller den matta de haft då e fått lämna sina hem på grund av krig och naturkatastrofer. Andra har aldrig haft vare sig matta eller ens ett hem att ha mattan i. Då blir min reaktion på min matta väldigt löjlig.

Fler borde nog tänka som jag i olika situationer, istället för att bli irriterade och skälla ut andra. Jag är faktiskt glad att ha ett hus som måste städas och fönster tvättas. Vad gör det att gräsmattan ser ut som en luggsliten matta just nu? Jag har en trädgård där mina hundar kan springa omkring och leka i. Där inga farligheter finns som kan skada dem. Många djur och barn leker på soptippar och gator, där de kan skada sig eller bli påkörda av bilar.

Vad gör det att tv har tråkiga program? Jag har en tv som jag kan sätta på eller stänga av när jag vill. Istället kan jag läsa en bok och då kan jag välja precis vilken bok jag vill. Om jag inte har pengar att köpa några böcker för, kan jag gå till biblioteket och låna den. Finns den inte inne kan jag beställa den så att jag får läsa den. Vår lilla by har ett bibliotek där man kan låna böcker alla tider på dygnet, även om det inte är bemannat.

Tänk om allt detta inte fanns?

Inte välkommen

Stormen Alexander rör sig mot Sverige och skåne just nu. Förra året hade vi Sven som orsakade elavbrott och annat elände. Nu är det en ny som är på gång. Tydligen ska vintrarna se ut såhär i framtiden. Ingen snö utan bara regn och blåst. Jag är i alla fall glad över att inte vara pendlare idag, då pågatågen kommer att sluta gå vid 15.00 ungefär. Inte roligt att förlora inkomst då man måste ta sig hem innan det inte finns någon möjlighet. Säkert många som tagit bilen idag för att kunna ta sig hem när man vill och då blir det kaos i trafiken denna fredag.

Jag ska försöka ge mig ut med hundarna innan det värsta kommer in. Regn får vi väl tåla idag och jag klä på mig ordentligt. Sedan ska jag handla lite för att kunna göra croissanter i morgon om vi har någon ström förstås. Ska till pappa för att se till att han har ficklampa i korgen på rullatorn och värmeljus i beredskap. Sedan får vi hoppas att om strömmen går så kommer den tillbaka fort. Annars blir det till att äta mackor här i byn.

Nu har det börjat att regna så var det med det.

Vi kanske får dricka whisky och läsa böcker ikväll, vid stearinljus. Kan bli mysigt en stund innan det blir för kallt. Blir det så illa, går vi ut i husbilen och sätter på gasolen och sover där. Då kan vi laga mat och tvätta oss. Men det behövde vi inte förra året och kanske inte nu heller.

Semestern 2014 091

När det är svårt att vara flicka

Såg idag när Malala fick sitt nobelpris i Oslo. Först tyckte jag att det var lite galet att en så ung person skulle få det, då hon inte uppnått så mycket i sitt liv. Men så kom jag på att meningen är att hon ska få andra unga flickor att våga sig till skolan och kräva utbildning. Hon blir en förebild för alla dessa flickor och det är viktigt. Hon trotsade talibanerna  och fick uppmärksamhet i hela världen för det. Det är något fler kan göra och kanske blir hon så sporrad att hon startar något stort efter att hon slutat skolan. Jag blir glad över att tänka på följderna att hon fick priset och det är även ett finger till talibanerna att det de gjort inte uppskattas av världen.

Såg svt:s program korrespondenterna igår, om barnbrudarna. Jag kan nog aldrig förstå en sed där föräldrar tillverkar en träpenis, som de sedan för upp i sitt barns slida för att den ska bli större. Så fruktansvärt ont och obegripligt det måste vara för ett barn på några år att någon som de älskar gör detta mot dem. Allt detta för att när de sedan får sin mens, gifts de bort med någon gammal gubbe. En tös blev bortgift när hon var tio år och fick sitt första barn när hon var tolv. Reportern frågade henne om hon betraktade sig som ett barn eller som en vuxen. Inte förvånandsvärt att hon svarade att hon ser sig som ett barn.

En annan tös i ett annat land blev bortgift så snart det gick och fick inte ens chansen att gå i skola. Hon svarade reportern att de två flickor hon fött aldrig skulle bli bortgifta innan de fått gå i skola. Jag hoppas att hon verkligen klarar att genomföra detta. Det finns idag många flickor som aldrig får gå i skolan då de blir bortgifta och ska stanna hemma. De kan inte läsa eller räkna, vilket ingen tolvåring i Sverige kan förstå.

En ung kvinna i Kina blev bortadopterad som nyfödd, till en familj för att när hon blev stor skulle gifta sig med det parets son. Lyckligtvis blev sonen kär i en annan flicka, som han gifte sig med. Därför kunde denna unga kvinna utbilda sig och har idag både familj och ett eget företag. Hon har det säkert mycket bättre än hon haft med sonen till sina adoptivföräldrar. Men sorgen över att ha blivit bortadopterad och inte veta vilka hennes föräldrar är, finns för alltid i hennes hjärta.

Allt detta har jag tänkt på idag och förstår hur viktigt det är att just Malala fick nobelpriset idag. Världen behöver fler som Malala.

 

Ibland blir det så bra

Jag tillhör de personer som ibland köper böcker jag inte tänkt. Eftersom jag är med i två olika bokklubbar får jag både tidningar och mail om när månadens bok kommer och naturligtvis ett datum då jag måste tacka nej, om jag inte vill ha den. En del gånger missar jag att tacka nej och det dimper ned en bok i brevlådan, som jag inte tänkt läsa. Suckande ställer jag den i bokhyllan och så glömmer jag bort den. Istället läser jag en bok som passar mig precis just då.

Men ibland har jag ingen aning om vad jag vill läsa när jag närmar mig slutet på den bok jag just läser. Jag vill gärna ha en ny i beredskap. Att inte ha det gör att jag känner mig tom och det vill jag undvika. Det händer att jag plockat ut en bok som jag egentligen inte vill läsa just då och får välja om. Idag var det som någon sade till mig att gå fram till en viss hylla och där stod boken jag vill läsa. Det är en bok jag aldrig tänkte köpa och glömt bort. Nu stod den där och är precis vad jag vill läsa idag.

Därför ska jag aldrig mer sucka och tänka att det var ett onödigt bokköp, då jag glömmer att tacka nej. Någon gång befinner man sig på rätt humör för just den boken och då ger den precis den upplevelsen jag vill ha.

Jag är uppvuxen med en bokläsande familj och en mamma som arbetade på stadsbibliotekets forskaravdelning. Därför har jag alltid haft tillgång till böcker av alla de olika slag. Det är jag innerligt tacksam för, då det berikat mitt liv så mycket. Idag har jag själv en stor samling böcker som jag och mannen läser. Några står på vänt och andra är lästa flera gånger. Jag är så gammaldags att jag vill hålla i en bok och bläddra i sidorna när jag läser. En läsplatta är inget för mig. Ibland kan jag bara stå och titta på alla bokryggar och känna en glädje över att se dem. Jag kan ta ut en bok och läsa ett citat eller några rader som får mig att må bra.

Idag har jag en oläst bok i min hand och det känns riktigt spännande. En bok som stått på vänt och just nu är precis rätt. Det gör mig glad.

Anlänt till destinationen

image

Nu är vi i Oskarshamn och står nere i hamnen. Detta blir vårat natthärberge. Det är varmt +27 i skuggan så där stannar vi. Här ser vi färjan som går till Öland, vilken är gammal och skruttig. Men även Gotlands färjan som avgick precis när vi kom. Dit åkte vi på vår sista semester med husvagn och med en Nellie som var sju månader. Hon vägrade göra sin toalett i en hel vecka och vi var fruktansvärt oroliga.
Det var bökigt att sitta med tre hundar i flera timmar och vi kom fram till Tofta camping mitt i natten. Men jag älskar Gotland och den fina naturen.
Nu siktar vi ju in oss på en annan ö och den är väldigt fin den också.
Ikväll tar vi det lugnt och ser lite på TV och läser.

Lugn tid

Jag tänker alltid som så att när jag blir pensionär, så ska jag bara koppla av och vara. Göra precis vad jag vill och slippa vara social om jag inte vill det. För saken är den att jag är ganska introvert och har lämnat mycket av mitt extroverta jag bakom mig. Erfarenheter av livet och andra människor har gjort att jag blivit sådan. Ta inte detta som en beklagan, då jag trivs utmärkt med mig själv. Jag har absolut inga problem med att sysselsätta mig. Med tre stora hundar går tiden hur som helst. Men att alla inte är så har jag fått erfara.

Mannen och jag pratade om våra gamla föräldrar, vilka innefattar min pappa och mannens mamma (alias farmor). Hon kallas bara så av oss. Pappa går inte så raskt längre och farmor börjar bli rart virrig. Så jag sade att mannen borde säga till farmor att skriva upp alla möten mm. Till svar fick jag att det gör hon redan. Hon har en väggalmanacka, som är helt nedklottrad med: kaffe hos den och den, morgongympa, högläsning och diverse besök hos läkare mm. Hon har dagarna fyllda av diverse aktiviteter och de stunder hon inte har det fyller hon med att t ex. laga middag till oss, ringa runt till släkt och vänner och gå en tur till närbutiken i byn eller hårfrissan. Farmor är nämligen väldigt noga med sitt yttre och är en prydlig dam på 89 år. Min pappa däremot har börjat slarva med sin hygien, då han är mer introvert och mest sitter hemma. Han har sin bridge, men sedan tycker han om att läsa och jag förser honom med böcker. Han tittar en hel del på tv och gärna till sent på kvällen. Dessutom tar han gärna en tupplur mitt på dagen. Hygienen ska jag råda bot på och en dusch varje vecka ligger på mitt program. Klädvård ingår i detta.

Se där två pensionärer i samma ålder, som är väldigt olika. Båda trivs med livet trots att de är änka respektive änkling, sedan flera år tillbaka. Den ena far runt i huset på olika aktiviteter. Farmor bor i ett 55+ hus. Pappa i en liten marklägenhet i närheten av ett servicehus. Där spelar han bridge och umgås med sina grannar en gång i veckan.

Jag kanske ska sluta fundera på hur jag ska ha det när jag blir pensionär. Det ger sig säkert när den dagen kommer. Tror det kommer att bli lite av ett mellanting av farmor och pappa. Men vem vet, jag kanske blir en introvert konstnär då jag tänker ta upp mitt målande då.

wpid-IMG_20121209_193345.jpg

Avslutat mammas dagbok

Idag har jag läst klart mammas sista dagbok. De sista 6 månderna i hennes liv finns att läsa där. När jag ser handstilen märks det att hon inte var frisk. Hon hade alltid en vacker handstil och skrev oftast skrivstil tidigare. I denna dagbok är bokstäverna spretiga och ojämna. Hon upprepar sig och har svårt att få något sammanhang i sina meningar. Ofta beskriver hon sig som håglös och har svårt att ta sig för något om dagarna. Hon verkar inte se att jag tar kontakt flera gånger i veckan och ofta tittar in till dem när de flyttat ned hit. Hon verkar så ledsen hela tiden och har underliga drömmar nästan varje natt. Något hon inte pratade särskilt mycket om, varken med mig eller pappa. Orken att söka läkare eller be om hjälp fanns inte hos henne och jag blir så ledsen att hon inte gjorde det. Men jag känner att hon var rädd att hamna på sjukhus om hon gjorde det. Men jag är ändå glad att jag äntligen läst dessa rader och fått bekräftat det jag trott sedan hennes död.

Det som gör mig väldigt ledsen är att veckan innan de flyttade hit, blev de bjudna hem till äldsta barnbarnet för första gången. De hade bott i sitt hus i fyra år och hade fått sitt första barn, men varken hälsat på eller bett dem komma på besök. Ändå bodde de i samma lilla samhälle uppe i dalarna. På den tiden hade mina föräldrar bil och kunde mycket väl ta sig hem till dem. Den enda som hälsade på dem någon gång var det yngsta barnbarnet och min systers man. Min syster var aldrig hem till dem eller ringde när de flyttade ned hit till skåne. De bodde några hundra meter från varandra. Men hon ringer aldrig till pappa nu heller, utan det är hennes man som gör det.

Jag har en väldigt konstig nära släkt och förstår inte hur min syster fungerar eller tänker. Efter mammas begravning, då hon inte ens köpt blommor, har jag ingen kontakt med henne. När man känner att någon är elak och bara vill ha saker från en, avstår jag från att ta kontakt. Jag är inte bitter men väldigt ledsen å min mammas vägnar för att hennes dotter vände henne ryggen. Sår som har svårt att läka och jag lärt mig leva med.

När jag nu läst dagboken, är jag ännu gladare för att jag fick sitta vid hennes bädd och säga allt jag ville säga, innan hon dog. Jag hade hennes smala, tunna hand i min och släppte den först när den blev helt slapp. Det ger mig en sinnesro jag aldrig skulle ha haft om jag inte fått göra det. Jag vet att hon hörde mig och förstod det jag sade, för hon rörde sina ögonlock till svar. Hon ville inte dö, men orkade inte leva. Jag blev inte arg som pappa trodde att jag skulle bli när jag läste dagboken, utan älskar henne bara ännu mer.

Trött och frusen

Jösses vad vi har traskat idag. Men nu har vi inte många postlådor kvar att beta av. Unkas skötte sig bra när han fattat vad det var vi höll på med och om jag tänkte gå förbi någon brevlåda så stannade han. Vi skulle ju posta i alla menade han, men vissa vill ju inte ha reklam och eftersom han inte kan läsa så förstod ju inte han det. Jag hade ont i benen efter bägge rundorna eftersom Nellie också fick arbeta idag. Hon förstod inte riktigt varför vi stannade stup i kvarten och tittade på mig med förvånad blick. Men nu är snart detta arbete klart och sedan ska jag ringa in mitt huvudområde i storstaden här intill. Men då blir det bil ned och sedan raska promenader. Tror att det får bli Unkas som åker med då Nellie verkar vara nära höglöpet.

Vår nya hemsida är på gång och ska publiceras på fredag, så jag skrev mina sista texter i förmiddags. Tror den nya blir väldigt bra och det bästa är att jag kan ändra texten på viktiga ställen så att den alltid är aktuell. Det ska bli roligt. Nya veteraner är också på ingång och fler nya uppdrag är ute på offert. Håll tummarna att det blir några napp där för det behöver jag. Det har varit lite väl tunnt sedan jul och det inbringar inte några större pengar. Får jag fler abonnemang denna månad så kommer jag att fixa mina räkningar och lite mer.

Nu har hundarna fått sin mat. Rester av en kycklinglåda och grönsaker. Gissa om det var uppskattat? De sover och väntar på att husse ska komma hem. Jag ska koppla av resten av denna kväll och sedan kanske det blir något avsnitt av Tudors, som vi började på igår. Den verkar bra. Henrik VIII var väl rätt blodtörstig om jag inte missminner mig. Än har han inte tagit livet av någon fru, men jag tror att han var gift åtta gånger. Rätta mig om jag är helt fel ute nu.

Brukar du läsa dem?

Nästan varje veckotidning har dem och några av kvällstidningarna. Jag menar horoskopen. Såhär till årsskiftet hittar man flera stycken årshoroskop, vilka är väldigt olika. Detta beror säkert på att de flesta tidningarna har horoskop som är gjorda av datorer. Jag tror inte på dessa horoskop, men kan ändå inte låta bli att läsa dem om jag hittar någon i en tidning. Om inte annat för att se om något stämmer med min situation. Men i regel är de så allmänt gjorda att de kunde passa in på vem som helst. Det bästa är att jag glömmer vad som stod i horoskopet när jag slagit ihop tidningen. Ibland står det ju något otroligt tokigt och när jag ska berätta det för någon så är jag tvungen att leta fram det i tidningen om jag har den kvar.

Man kan ju fråga sig varför man läser dem om man ändå inte tror på ett ord i dem. Jag läser årshoroskop för att få lite peppning, vill få en positiv knuff in på det nya året. Oftast finns det ju något sådant i dem, så det är inget ont i att de finns där. Det tråkiga är väl att det faktiskt finns de som blint tror på vad som står i dem. De river ut dem för att kunna läsa dem om och om igen. När det inte slår in blir de fruktansvärt besvikna och deprimerade. Här har tidningarna ett ansvar att vara så allmänna som möjligt och positiva de bara kan.

Jag hade en väninna som rev ut sitt horoskop och nästan dagligen ringde mig och diskuterade det. Kanske var det lite fult av mig, men jag vill inte att hon skulle vara ledsen. Så jag avslöjade att jag kunde spå i kort för henne. Jag hade fått en tarotkortlek vid ett julklappsbyte och det var jättefina kort så jag sparade dem. Men jag hade inte en aning om betydelsen i varje kort eller vad de stod för. En liten förklaring om hur man kunde lägga ut dem följde med korten och så erbjöd jag mig att spå min väninna. Hon kom hem till mig en kväll och vid tända ljus satte vi oss vid mitt köksbord. Jag lade ut korten efter att hon fått blanda dem, vilket jag sett i ett program på tv att man skulle göra. Sedan tittade jag på korten och naturligtvis hade jag bara positiva saker att säga, om hur hon skulle träffa mannen i sitt liv och flytta. Hon var som ombytt efter den kvällen och så glad att jag kände att jag kanske gjort en bra sak.

Det året flyttade hon till en större lägenhet och träffade sin man. Jag vet ju att det inte var någon spådom som gjorde det möjligt, utan snarare att det jag sade gav henne hopp och att hon kopplade av sitt ihärdiga sökande. Detta gjorde att hon blev mottaglig för signaler från männen och tordes ge sig hän i kärleken.

Jag har korten kvar och ibland tar jag fram dem och tittar på ett som jag drar ut ur leken. Sedan tittar jag på den fina bilden och bara mår bra. Det kanske så man ska använda dem. Som må bra kort och inte försöka tolka ut något från dem. Jag tror det i alla fall.