Lite sommar har vi haft i Skåne de senaste dagarna. +20 och sol, blandat med en och annan regnskur.
Efter gårdagens städning som avslutades med skönt bubbelbad, tar vi det lugnt idag. För övrigt är det mitt första bubbelbad sedan jag skadade mig. Pumpen läckte ut vatten och det tog ett tag innan mannen fick tag i rätt packningar. Nu är den tät igen.
Vi har varit ute på landet med hundarna som blir så glada när vi går dit. Nu blir det brunch och sedan ska vi ordna en del i uterummet. Blir nog middag där ute idag.
Min kropp är min och jag bestämmer över vem som får röra den och om jag vill bli med barn eller inte. När någon tafsar eller våldför sig på någon kvinna/flicka måste den få ett straff. Vi måste även få avgöra om vi vill behålla det barnet eller inte. Jag beundrar alla kvinnor som arbetar för kvinnors och flickors rätt till sina egna kroppar. Advokater som ägnar sin yrkeskarriär åt att hjälpa dem som någon våldfört sig på.
När så Trumpen sitter i ovala rummet och skriver på ett papper för ett förbud mot abort, blir jag svart i ögonen. Ingen man i hela världen ska få bestämma över kvinnors kroppar eller om de ska föda barn eller inte. Det bästa är väl om man är två som bestämmer om det, men tyvärr verkar en del män/pojkar inte högakta den kropp som har möjlighet att bära på ett liv och föda fram det. De anser att det är deras lekplats och något de kan göra som de vill med.
Allt beror på uppfostran och bristen på det. När en ung man kan kalla en äldre kvinna för hora, när hon påpekar att man faktiskt plockar upp efter sig, är det en attityd som kommer hemifrån. Jag reagerar starkt på sådant och när jag gav svar på tal fick vi våran postlåda förstörd. Eftersom jag bor i en liten by spred sig det hela snabbt och jag misstänker att med en attityd som den, har man säkert liknande till allt. Den unge mannen bor inte längre i byn och tydligen bar han en stark aversion mot postlådor för han tog sönder sin egen också innan han försvann.
När så Kjell A Nordström skryter om att Stockholm växer snabbare än Kina och att landsbygden är att betraktas som en skräpyta, blir jag full i skratt. Sedan undrar stockholmare varför resten av Sverige betraktar dem som idioter. Jag kan faktiskt gå ut med min hund då det är mörkt, utan att någon hoppar på mig. Det var många år sedan något mord skedde på våran skräpyta. Nordström menar att här finns ingenting mer än djur och träd. Jag föredrar det framför skottlossning och risken att bli rånad eller våldtagen.
Tror många som bor på dessa så kallade skräpytor håller med mig. Friheten att kunna gå omkring utan rädsla bland djuren och träden är mer värt än någon bio eller restaurang. Här har inte några gäng eller gangsters tagit över gatorna. Vi som bor på landet har valt att bo här och vill man inte det så går det bra att flytta.
Där går mina älsklingar, på långpromenad. Hundarna blev så glada när de fick veta att idag får de gå med husse.
Mannen har preparerat sig med alvedon, voltaren och brottarbälte. Hoppas hans rygg klarar av denna tur. Jag hade gärna följt med, men min fot är inte stark nog för det. Därför kör jag träning hemma nu.
Eftersom det är söndag och fint sensommarväder, gick mannen ut på landet med hundarna idag. Två hundar med stora leenden kom hem och var supernöjda med turen. Jag passade på att duscha och tvätta håret. Det tar ju sin lilla tid när man sitter i duschkabinen med ett ben utanför. Men det fungerar och nu ler även jag. Nu har mannen åkt till farmors lägenhet för att rensa ur köket, så hundarna är mindre glada. Det är bara tråkiga jag hemma och då händer det inte så mycket tycker dom.
Därför har de lagt sig på mattan i rummet och leker med varandra. De har blivit så tajta sedan Nellie somnade in. Det är roligt att se hur mycket de tycker om varandra. Om Unkas är bort för länge gnyr Kuma och börjar leta efter honom och Unkas håller alltid koll på var Kuma är.
Det är lite synd att vårat hus inte är speciellt handikappvänligt. Jag kan inte ta mig ut själv utan behöver hjälp vid de tillfällen vi ska någonstans. Nu har vi ändå klurat lite så att dessa övningar ska bli smidigare. Hoppas att det fungerar. Men jag kommer inte kunna göra det själv. Tanken är ju att jag ska bli helt återställd i foten och gå som vanligt. Nu tar det bara lång tid och det är lite jobbigt.
Jag tycker att det ska bli intressant att höra hur läkningen går när vi åker till sjukhuset på torsdag. Håller tummarna att det går enligt planerna och att jag snart får börja träna musklerna i benet och foten. De kollade känseln och den är hur bra som helst i foten. Hälsenan är hel och läkaren som tittade på foten kände sig nöjd , så nu hoppas jag att han är ännu nöjdare denna gång.
Jag har både sett fram mot idag och varit nervös inför läkarbesöket. Foten ska röntgas och då visar det sig hur bra allt läkt. Jag är både ledsen och arg då ingen läkare berättat vad de gjort med min fot. Ingen sökte upp mig efter operationen och jag har ingen aning om vad som händer härnäst. Det enda sjuksköterskor sagt till mig och sjukgymnasten sagt är att det kommer ta tio veckor. Så därför räknar jag ned varje dag och vecka. Därför är jag nervös inför att träffa en läkare idag. Eftersom jag svimmade av innan operationen har jag inte träffat läkaren som opererade mig. Ärligt talat känner jag mig försummad.
Något positivt har ändå hänt och det är att farmor fått permanent boende. Nu kommer hon tillbaka till byn och vi kan äntligen planera för hennes flytt. Hon får ha sina egna saker hos sig och vi får närmare när vi ska hjälpa henne. Men nu blir det extrajobb för mannen igen och jag som hade hoppats att allt skulle lugna ner sig. Det är i alla fall övergående och det blir nog bra tillslut.
Nästa sommar ska vi gå ut på landet och njuta av alla maskrosor och allt som blommar. Jag ska nysa av allt pollen och vara glad att få gå ute. Unkas och jag ska titta in till både pappa och farmor på våra promenader. Kuma kommer ta sina glädjeskutt vid garagedörren innan vi går ut.
Men denna höst ska vi härda ut och även vinter. Veckor går fort och snart börjar träningen med att gå på foten igen. Så vill jag se det i alla fall.
Började dagen med en långpromenad ut på landet. Solen kom fram och värmde skönt.
En god frukost och vi var igång.
Nu har jag kapat en buske och sågat av grenar som var tjocka.
Mannen har sågat av några långa grenar på bigarråträdet.
Hundarna fick var sitt grisöra och vi en öl 🍻 på bänken i trädgården. Solen värmer så skönt. Vi hör flyttfåglar i luften hela tiden.
Jag kör igång med dammtorkningen och mannen ska börja med att foga i lilla badrummet. Nu ser det ut såhär :
Efter ett rörigt veckoslut, har söndagen mynnat ut i rofylldhet. Farmor fick stanna på MAS och vi kunde koppla av. Nu är hon under uppsikt och vi vet att hon får hjälp med sin onda rygg. En läkare kände på ryggkotorna och konstaterade att det inte riktigt var som det skulle. Så i morgon ska de undersöka den och även kolla hennes hjärta eftersom hon tuppar av helt plötsligt. Därför såg vi fram mot en lugn lördagseftermiddag.
Jag dammtorkade och mannen kom hem och körde passivitetsträning med hundarna i en timme. Pojken ringde och ville komma över. Vi skyndade oss att äta våra tapas rätter och bada bubbel. Plötsligt traskar pojken in och vi får avsluta vårat bad. Sedan lekte vi soffpotatisar allihop och såg en bra film. Prat, kaffe och skratt till ganska sent. Jag har sovit som en stock hela natten.
Vi gick ut med hundarna när vi vaknat och pojken slappade vid tv:n. En granne hade talat om för mig att det gick att gå utmed en bäck vid slottet. Jag var sugen att testa om det verkligen var så, för då slipper vi gå utmed landsvägen. Det var en superhärlig promenad och vi korsade alla fälten när vi gick vid bäcken. Vi var ute i nästan två timmar, så nu är batterierna slut på hundarna. De sover efter frukost och pojken åkt hem. Mannen är i bastun och jag sitter här vid datan. Några sidor ska det väl bli av denna stund.
Dagen blev riktigt lyckad med härliga promenader.
Unkas och jag gick runt byn och hem till pappa. Där lämnade vi tidningen och posten. Unkas fick sin pepparkaka och var nöjd.
Sedan gick Kuma och jag ut på landet. Man blir så rofylld av fåglarna som kvittrar.
Nu är vi hemma igen och hundarna sover. När de fått sin mat ska jag låta dem vara i trädgården en stund.
Väcktes klockan sex i morse av mannen som var riktigt förkyld. Jag har lyckats smitta honom, så nu är det hans tur. Men alla som lever eller har levt tillsammans med en människa av motsatt kön vet att nu är det dags att ta fram stora sjukvårdslådan. En man som är förkyld är inte att leka med. Här är döden lurande bakom dörren och det gäller att man plockar fram sin psykologiska ådra. Nästan som att leva i en dramatisk teaterpjäs.
Jag har fått en paus i det hela, då mannen sover efter en nyttig frukost. Bara så ni vet så kan man dö av snor i halsen. Jag har haft det i två veckor nu och har inte förstått att det är så farligt. Funderar på vad som egentligen är värst att själv vara förkyld eller att mannen är det. Det lutar starkt åt det senare.
Får ta ut hundarna på sina rundor, så jag får lite paus från vårdandet. Innan dess ska jag stoppa in mannen i bastun så han får svettas ut lite bakterier eller vad det nu är som drabbat oss. Mina förkylningsbakterier blåser nog bort i vinden.
Vädret har varit fantastiskt idag och jag har varit ute i två timmar med hundarna. Först med Unkas och vi utforskade byn, med avslut hos pappa som haft en hektisk dag. Hemtjänst var och hämtade matlista för nästa vecka och pratade en stund. Sedan kom en nisse och rensade ventilationen.
Åsså, kom vi då på slutet.
Kuma och jag gick ut på landet och skrämde upp två fasantuppar. Lilleman blev så glad att han hoppade jämfota på alla fyra tassarna.
Nu sover de nöjda inne hos mig i biblioteket.
Om ett par timmar ska mannen åka med Unkas till veterinären för de årliga vaccinationerna.
Och i morgon är det fredag B-)
