Lite matt ikväll

Mr J frös i morse då vi hade endast +15 inomhus. Jag däremot var lika varm som alltid. Goa täcken, köpta i Ullared är helt suveräna.

Lite kyligt ute och frost i gräset. Vi var uppe tidigt och körde iväg vid nio. Blev lite paffa när gps -Lennart visade att vi skulle köra 77 mil. Vi trodde att det endast var 55 enligt Casper contact. Nåväl vi var tidiga och det skulle nog fungera.

Trodde att vi lyckats välja en väg runt Massif Central, men haha vad vi blev lurade. Vi var uppe på 1000 meters höjd. Snö i vägrenen och snö på bergstoppar. Vi ryste och började titta på höjdskyltarna vid sidan av vägen.

Äntligen börjar det luta nedåt och vi kommer ner på mer normal nivå. Sedan får vår gps för sig att vi ska köra på kostigar, över broar där man knappt vill gå. Vi vägrar och då ger han med sig. På fin bred väg anländer vi och med +17 är vi nöjda. Nu blir vi här en dag och samlar oss

Mitt i Dordogne och våra grannar är irländare.

Aj mina fötter

Jag har så ont i mina fötter idag och när jag tittar på stegmätaren så förstår jag varför. Det är så att jag gått femtontusensjuhundratjugoett steg idag vilket blir en mil. Tror att jag inte gått så långt sedan jag bröt benet förra året. Tre rundor med hundar och pappa har jag avverkat. Nu tycker jag att det är helt ok att bara sitta ner resten av kvällen. Men först ska hundarna få sin middag och en rastning i trädgården.

Faktiskt roligt när jag kom hem då Kuma och Turbo började leka. Har väntat på den islossningen och nu börjar den komma. Kanske är det vädret som gör att de blir glada och leker.

Inspirationslös idag

Tittar mig i spegeln och ser en blek kvinna med ögon utan glöd. Håret hänger alltför långt ner på ryggen och känns glanslöst.

Jag skulle behöva en riktig makeover. Hela jag känns plufsig när jag inte får röra mig som jag brukar. Saknar frisk luft och att gå promenader. Nu känns det som att jag säckat ihop efter alla dessa veckor hoppandes och hasande fram.

Min brutna ankel har tagit över mitt liv och hela jag protesterar.

Har lagt in lite som ska säljas efter utrensningen från farmors lägenhet. Nu ska fler saker fotas och läggas in. Det är sådant varken hon eller vi vill eller har plats för. Svårt att veta vad man ska ta betalt så en del saker ska jag kolla upp värdet på. Men inte idag och jag vet att mannen kommer klaga på att jag inte gjort det. Jag som har all tid i världen och inte har något att göra hela dagarna. Det är kanske det som är problemet.

Någon som vill ha ett överkast kan gå in på tradera och buda.

dsc_0116

 

Inte endast vi vakna

Det är verkligen kolmörkt ute om morgnarna nu och man ser vilka som är uppe tidigt. När det är ljust ute syns ju inte det. Eftersom vi bor i en by där det inte finns alltför många arbetstillfällen, pendlar de flest till någon större ort. Tur att avstånden inte är lika stora som uppe i norra Sverige. Där pendlar många flera mil till sina arbeten och får stiga upp väldigt tidigt på morgnarna. Här i byn stiger man nog inte upp tidigare än i vilken storstad som helst, då det inte är så långa pendlingsavstånd. Men det är rätt mysigt att se ljusen tända i fönstren när vi rastar hundarna om morgnarna.

Inte en enda snöflinga har fallit här nere, än så länge och vi har fortfarande plusgrader. Inte ens någon frost på morgnarna har vi. Men vintern närmar sig sakta. I Buffalo, USA har de verkligen fått ordentligt med snö inatt. Människor har t o m dött. Mina tankar går till de rumänska tiggarna som kommit till Sverige. De bor i tältkojor och sitter på gatorna hela dagarna. Nu måste väl kommunerna göra något så de inte fryser ihjäl? Annars får man väl läsa rubriker om att någon dött.

Ska köpa några talgbollar åt fåglarna att hänga i bigarråträdet. Högt upp så inte Unkas når dem och äter upp dem. Det är så roligt att titta på fåglarna när de äter och sitter på grenarna. Kanske kommer vår lilla rödhake på besök igen. Den var här i helgen så jag hoppas få se den igen.

wpid-IMG_22349192384780.jpeg

Okopplad eller inte…

På sina hundar har man oftast koppel för att de inte ska springa överallt. Jag har ganska långa koppel till mina då jag märkt att de drar mindre i det då. Har man ett kort koppel så vill de hela tiden en meter till och det blir konstiga ryck. Med ett längre kan man variera och låta dem nosa här och där. De söker kontakt eftersom de inte känner att matte verkligen är med hela tiden. Eftersom jag har stora hundar använder jag aldrig flexikoppel, då jag varit med om att de kan gå av och ju äldre kopplen blir så nöts de. Linan åker ju in och ut ur hylsan under promenaderna och skulle det bli ett oväntat ryck kan den gå av. Man ser inte om det blivit slitet och det känns inte bra. Att gå ut med dem okopplade är otänkbart då folk ofta är lite rädda för stora hundar. Den friheten får de ha i vår trädgård och de verkar må bra av att ha det på detta sätt. Vill man låta dem röra sig mer så finns det ju långlina. Då kan de springa mer fritt och röra sig över större ytor. Ett skydd för vilda djur när man är ute i naturen.

Jag vill inte påstå att mina hundar sköter sig exemplariskt, men i alla fall såpass mycket att jag tycker om att gå ute med dem. De har aldrig huggit någon annan hund eller människa och det räcker för mig. De måste inte gå fot eller bakom mig. Efter att ha läst om vargar och hur lika de är hundar när det gäller rang mm. Så vet jag att mina hundar inte tappar förtroende eller respekt för mig, bara för att de får gå före. Jag tillhör inte deras flock, men är ett överhuvud i deras familj och det vet de. När jag sitter vid skrivbordet jobbar jag och de stör mig aldrig. Om det ringer på dörren rusar de aldrig fram eller skäller. De vet att jag är den som ska ta mot den som står utanför och har full kontroll över situationen. Detta har jag inte behövt träna dem till utan endast visat ett par gånger hur jag vill ha det med mina händer. Jag har krävt utrymmet och de accepterar det utan protester.

Allt detta är något vi kan lära oss att utnyttja när vi umgås med människor. Håll ingen kopplad, för då försöker de bara att komma längre bort. Om någon inte vill umgås med dig så strunta i den människan. Tillslut blir de så nyfikna att de ändå söker kontakt. Men kräv ditt eget utrymme utan hårda ord eller skrik. Tänk, om vi kunde lära oss av hur djuren gör, då skulle många konflikter kunna undvikas. Ibland tycker jag att det är vi människor som är den dummaste på jorden, trots att vi har en sån utveckald hjärna.