Fortfarande trött

Helgen var hård för oss och jag känner mig överkörd av en ångvält. Tack, för att det finns Voltaren salva. Därför har jag i princip suttit på en pall i pappas gamla lägenhet och sorterat saker som fanns i byrån. Men när jag kom till vad som troligtvis var mammas pyssellåda, stannade jag upp. Pappa hade inte kastat en enda av de piprensare, gem, lappar och alla andra pysselmanucker som hon hade samlat på sig. Skulle kunna öppna en mindre pysselaffär om jag sparade allt. Får fortsätta rensandet i morgon.

Tittade förbi pappa och hjälpte honom att sätta upp foton på bokhyllan. Vi pratade en stund och sedan skulle han fika med de andra som bor där, så jag gick hem. Det är bättre att han lär känna dem än att han håller mig sällskap. Fy vad kallt det blåser ute idag och just nu är det snökorn i luften. Bara det inte lägger sig, för jag tänker göra några ärenden i morgon.

Hundarna verkar trötta idag och det brukar de vara på måndagarna. Annars är det inte särskilt mycket som händer i byn. Har för mig att man ska vara pigg och utvilad på måndagarna, men det gäller inte för oss nuförtiden. Måste bli en ändring på slitet varje helg snart.

Avslutat mammas dagbok

Idag har jag läst klart mammas sista dagbok. De sista 6 månderna i hennes liv finns att läsa där. När jag ser handstilen märks det att hon inte var frisk. Hon hade alltid en vacker handstil och skrev oftast skrivstil tidigare. I denna dagbok är bokstäverna spretiga och ojämna. Hon upprepar sig och har svårt att få något sammanhang i sina meningar. Ofta beskriver hon sig som håglös och har svårt att ta sig för något om dagarna. Hon verkar inte se att jag tar kontakt flera gånger i veckan och ofta tittar in till dem när de flyttat ned hit. Hon verkar så ledsen hela tiden och har underliga drömmar nästan varje natt. Något hon inte pratade särskilt mycket om, varken med mig eller pappa. Orken att söka läkare eller be om hjälp fanns inte hos henne och jag blir så ledsen att hon inte gjorde det. Men jag känner att hon var rädd att hamna på sjukhus om hon gjorde det. Men jag är ändå glad att jag äntligen läst dessa rader och fått bekräftat det jag trott sedan hennes död.

Det som gör mig väldigt ledsen är att veckan innan de flyttade hit, blev de bjudna hem till äldsta barnbarnet för första gången. De hade bott i sitt hus i fyra år och hade fått sitt första barn, men varken hälsat på eller bett dem komma på besök. Ändå bodde de i samma lilla samhälle uppe i dalarna. På den tiden hade mina föräldrar bil och kunde mycket väl ta sig hem till dem. Den enda som hälsade på dem någon gång var det yngsta barnbarnet och min systers man. Min syster var aldrig hem till dem eller ringde när de flyttade ned hit till skåne. De bodde några hundra meter från varandra. Men hon ringer aldrig till pappa nu heller, utan det är hennes man som gör det.

Jag har en väldigt konstig nära släkt och förstår inte hur min syster fungerar eller tänker. Efter mammas begravning, då hon inte ens köpt blommor, har jag ingen kontakt med henne. När man känner att någon är elak och bara vill ha saker från en, avstår jag från att ta kontakt. Jag är inte bitter men väldigt ledsen å min mammas vägnar för att hennes dotter vände henne ryggen. Sår som har svårt att läka och jag lärt mig leva med.

När jag nu läst dagboken, är jag ännu gladare för att jag fick sitta vid hennes bädd och säga allt jag ville säga, innan hon dog. Jag hade hennes smala, tunna hand i min och släppte den först när den blev helt slapp. Det ger mig en sinnesro jag aldrig skulle ha haft om jag inte fått göra det. Jag vet att hon hörde mig och förstod det jag sade, för hon rörde sina ögonlock till svar. Hon ville inte dö, men orkade inte leva. Jag blev inte arg som pappa trodde att jag skulle bli när jag läste dagboken, utan älskar henne bara ännu mer.

Städdag och mycket julmusik

Vi brukar nästan alltid städa huset på lördagarna och nu under veckorna fram till jul, spelar jag julmusik. Det blir en hel del Elvis och andra gamla godingar. Chris Rea som jag har i föregående inlägg är en av dem och just den låten ger mig en skön julkänsla. Detta att man åker hem till sina nära och kära under julen och det är ju något jag ofta gjort. Nu bor ju pappa endast några hundra meter från mig och det är han som kommer hit på julafton. Mammas aska ligger i minneslunden och där lyser alla ljusen så fint under julen. Men tidigare åkte jag lång väg upp till dalarna för att fira jul med dem. Det var alltid mycket snö och kallt däruppe. Men de hade en skön brasa tänd och jag kunde sitta med en bra bok och läsa inomhus. Min älskade Ragnar och sedan Berrie älskade att komma upp dit och få busa i snön. Hundar älskar snö och blir som yra kalvar så fort det kommer lite flingor i luften.

Nu ger julmusiken mig minnen och ibland kan jag till och med känna doften av jul när jag hör den. Jag sov i rummet där brasan var tänd och somnade till knastret från glöden efter en fin kväll med mina föräldrar. Det är svårt att inte längta tillbaka till den tiden och jag saknar den. När föräldrarna var alerta och klarade sig själva. Nu är det jag som tar hand om min pappa och det är jobbigt att se hur han blir äldre. Inte så lätt att gå och darrig på handen är han men alldeles klar i huvudet och min barndoms pappa finns därinne i hans huvud. Jag är så glad för honom och att vi fått dessa år tillsammans.