Befriad 

Fick skjuts idag av mannen till vårdcentralen då jag skulle vara där åtta. Det är väldigt skönt att få ha armen fri igen och underbart att kunna duscha. 

Hela dagen och kvällen igår lyssnade jag efter pipet som talade om att nu skulle pumpen sätta igång. Vissa gånger trodde jag att armen eller handen skulle lossna. Det gjorde fruktansvärt ont. Jag höll koll på klockan då den satte igång var tjugonde minut. En gång missade jag det totalt och det var när jag gjort klart hundarnas matskålar och skulle sätta ner dem på golvet. Det hann jag inte och två hundar blev ytterst frustrerade. 

Det har gått hyfsat bra att sova inatt. Fick med en rem till apparaten, så jag kunde hänga den på sängstolpen. Vaknade vid fyratiden då pumpen satte igång. Trodde det var väckarklockan. Inte så hårt tryck på natten och jag var glad över det. 

Nu skulle en annan ta över blodtrycksmätaren och jag lämnade gärna bort den. Som jag trodde fick jag en del märken på armen och befarar att det blir blåmärken av det. 

Annonser

Grus i ögonen 

Igår kväll blev Unkas så sum och vi var riktigt oroliga. Hade han ätit något olämpligt, eller vad var det med honom? 

Ingen feber eller dreglande så det var inte orsaken. Tror han busat med Kuma och fått sig ett nafs någonstans. Känslig som han är så blev han rädd för brorsan. 

Det ger sig efter någon dag. Men jag är trött idag då Unkas sovit tätt intill mig inatt. Det blir så varmt och jag har svårt att hitta en bra ställning för foten. 

Jobbig natt och jobbig dag. 

Den omöjliga patienten 

Jag har konstaterat att jag inte är en bra patient. Att vara beroende av andra i vardagen är en jobbig omställning. Det som är min grej är att vara lyhörd och hjälpa andra. Det är jag som ska rusa runt och hjälpa de som behöver hjälp. 

Små saker blir jobbiga, då jag inte kan lösa dem själv. Tre trappsteg blir till en stor mur när ett ben är obrukbart. 

Halva natten har jag försökt lösa problemet med att ta mig uppför tre trappsteg. Jag har inte kommit på det ännu, utan det blir nog till att använda baken. 

Det är nämligen så att jag måste hämta ut mitt Ica-kort i helgen. För när det är gjort och vi har satt in pengar på det, kan pappa handla sin egen mat med hjälp av hemtjänsten. Det största problemet är dessa tre trappsteg. För allt det andra är a pice of cake. 

Jag klarar allt i mitt huvud, men inte fysiskt. Något blev ju helt fel här. Det är ju jag som ska stödja och stötta. Hmmm… 

Kvällsbus

image

Lite lek innan det är dags att sova 😴 . Hundarna brukar alltid ta ett race när vi ska gå in efter kvällskisset .
God natt 🌃

Valdemarsvik

Idag har vi kört lite över tjugo mil och nu är det skönt att stå still. Det har varit strålande solsken hela dagen tills vi närmade oss det ställe vi bestämt att stanna på över natten. Jag satt i Söderköping och blev riktigt varm när mannen var inne och handlade mat. Men bara någon mil utanför staden öppnade himlen sig och det regnade rejält. Vi hittade en plats till oss och har suttit inne tills nu, då det slutat och solen visar sig igen. Vilket är bra då hundarna behöver lite rastning.

I morgon åker vi söderut och inte alls lika långt som idag. Pappa mår bra och blir så glad när jag ringer om kvällarna. Jag har hör och häpna arbetat en stund sedan vi kom hit. Lika bra att skicka de mail jag hade som skulle besvaras, när vi ändå inte kan sitta ute eller göra något annat.

Lite sommarkryss ska det bli ikväll och sedan ett par sidor i boken jag håller på att läsa. Nu ska här diskas eftersom jag har värmt upp vatten. En vy från småbåtshamnen där vi står över natten, nu när solen är framme igen, för man vet ju aldrig om det kommer mer regn.

062013_view2_vik-centrum_500

Kroksjön

image

Nu är vi framme vid Krokis, där vi ska stå över natten. Hundarna ska rastas och få mat.
+17 är rätt skönt måste jag säga.
Lite arbete och en öl innan vi ska äta middag.