Omtumlande natt

Annonser

Inatt vaknade vi till röda och blå lampor som snurrade utanför. Visserligen har vi jalusierna neddragna på nätterna, men med fönstret öppet strilar det in ljus när det som igår står en ambulans på vår gata. Naturligtvis steg vi upp bägge två och gick bort till fönstret i dressingroom där vi inte har jalusier. Efter ett tag såg vi hur de förberedde sig för avfärd och sedan ledde ut Sydfranskan. Visserligen gick hon men fy vad ont det gjorde i mig att se henne ledas ut.

Efter det sov jag inte så bra. Att se någon kopplas till syrgas och åka iväg med ambulans som man känner är omtumlande. Därför var vi inte så utsövda i morse. Men efter att jag stoppat i en maskin med tvätt, kom en sjuktransport och Sydfranskan leddes in i sitt hus. Det var ändå såpass att hon fick komma hem. Tyngden från mitt bröst försvann och jag kunde återgå till dagens uppgift att vippla.

JR satte upp parasollet och vi intog vår dagliga dos av b-vitamin i skuggan av det.

Bra skugga och en fin färgklick i trädgården. Nu ska det ju bli en pergola och ett trädäck där bordet står, men när det blir vet vi inte idag. Därför ville vi muntra upp oss med något som vi verkligen behöver nu när solen steker. Idag har vi haft +23 och jag har gått över till sommarbyxorna. Höll på att svimma i snickarbyxorna som är av jeanstyg. Sockorna fick också stanna inne.

Öppnade salong klipp och kam idag under parasollet. JR har börjat se lite lufsig ut och jag kände mig manad att klippa till. Han blev nöjd och jag kan ta ledigt i några veckor igen från salongen.

I morgon ska vi sanera golven från x antal fläckar av blod. Hur vi än torkar så kommer det nya hela tiden och att göra rent golven är ett bra sätt för att hålla koll på Turbos löp. När fläckarna blir färre så är hon på väg ut ur löpet.

Nu ska vi njuta av den underbara sommarkvällen, oj, just det aprilkväll var det ju.

Befriad 

Annonser

Fick skjuts idag av mannen till vårdcentralen då jag skulle vara där åtta. Det är väldigt skönt att få ha armen fri igen och underbart att kunna duscha. 

Hela dagen och kvällen igår lyssnade jag efter pipet som talade om att nu skulle pumpen sätta igång. Vissa gånger trodde jag att armen eller handen skulle lossna. Det gjorde fruktansvärt ont. Jag höll koll på klockan då den satte igång var tjugonde minut. En gång missade jag det totalt och det var när jag gjort klart hundarnas matskålar och skulle sätta ner dem på golvet. Det hann jag inte och två hundar blev ytterst frustrerade. 

Det har gått hyfsat bra att sova inatt. Fick med en rem till apparaten, så jag kunde hänga den på sängstolpen. Vaknade vid fyratiden då pumpen satte igång. Trodde det var väckarklockan. Inte så hårt tryck på natten och jag var glad över det. 

Nu skulle en annan ta över blodtrycksmätaren och jag lämnade gärna bort den. Som jag trodde fick jag en del märken på armen och befarar att det blir blåmärken av det. 

Grus i ögonen 

Annonser

Igår kväll blev Unkas så sum och vi var riktigt oroliga. Hade han ätit något olämpligt, eller vad var det med honom? 

Ingen feber eller dreglande så det var inte orsaken. Tror han busat med Kuma och fått sig ett nafs någonstans. Känslig som han är så blev han rädd för brorsan. 

Det ger sig efter någon dag. Men jag är trött idag då Unkas sovit tätt intill mig inatt. Det blir så varmt och jag har svårt att hitta en bra ställning för foten. 

Jobbig natt och jobbig dag. 

Den omöjliga patienten 

Annonser

Jag har konstaterat att jag inte är en bra patient. Att vara beroende av andra i vardagen är en jobbig omställning. Det som är min grej är att vara lyhörd och hjälpa andra. Det är jag som ska rusa runt och hjälpa de som behöver hjälp. 

Små saker blir jobbiga, då jag inte kan lösa dem själv. Tre trappsteg blir till en stor mur när ett ben är obrukbart. 

Halva natten har jag försökt lösa problemet med att ta mig uppför tre trappsteg. Jag har inte kommit på det ännu, utan det blir nog till att använda baken. 

Det är nämligen så att jag måste hämta ut mitt Ica-kort i helgen. För när det är gjort och vi har satt in pengar på det, kan pappa handla sin egen mat med hjälp av hemtjänsten. Det största problemet är dessa tre trappsteg. För allt det andra är a pice of cake. 

Jag klarar allt i mitt huvud, men inte fysiskt. Något blev ju helt fel här. Det är ju jag som ska stödja och stötta. Hmmm… 

Valdemarsvik

Annonser

Idag har vi kört lite över tjugo mil och nu är det skönt att stå still. Det har varit strålande solsken hela dagen tills vi närmade oss det ställe vi bestämt att stanna på över natten. Jag satt i Söderköping och blev riktigt varm när mannen var inne och handlade mat. Men bara någon mil utanför staden öppnade himlen sig och det regnade rejält. Vi hittade en plats till oss och har suttit inne tills nu, då det slutat och solen visar sig igen. Vilket är bra då hundarna behöver lite rastning.

I morgon åker vi söderut och inte alls lika långt som idag. Pappa mår bra och blir så glad när jag ringer om kvällarna. Jag har hör och häpna arbetat en stund sedan vi kom hit. Lika bra att skicka de mail jag hade som skulle besvaras, när vi ändå inte kan sitta ute eller göra något annat.

Lite sommarkryss ska det bli ikväll och sedan ett par sidor i boken jag håller på att läsa. Nu ska här diskas eftersom jag har värmt upp vatten. En vy från småbåtshamnen där vi står över natten, nu när solen är framme igen, för man vet ju aldrig om det kommer mer regn.

Luciamorgon

Annonser

Mörkt var det så alla små lucior på dagiset lyste som små änglar i sina kronor. Dagispersonalen hade klätt sig i tomtedräkter och serverade kaffe till alla föräldrarna. Vi var inte där, men så alltihop när vi gick förbi på morgonpromenaden. Inte en enda snöflinga föll, men ett lätt duggregn bjöd vädergudarna på. Därför var det inte lika tyst i byn denna morgon.

Tror alla högstadielever har sovmorgon någon timme idag, då det var den traditionsenliga lussebandyn igår/natt. Ett bra sätt att hålla koll på sina barn och något alla ser fram mot hela året. De spelar till hög musik till mitt i natten och föräldrarna vaktar. De slipper ligga oroliga hemma och undra var deras son eller dotter är.

Det är brukligt att tredjeklassarna går luciatåget för hela skolan. Något av dagisarna i byn sjunger luciasånger för alla pensionärer i servicehuset senare idag. Själva tittade vi på tv och Adolf Fredriks kör som höll lucia där. Förra året missade vi det. Men i år känns det mer som att julen är på intågande.

På söndag ska julklappar slås in till dem vi nu ger det. Pojken ska få och några andra. Själva njuter vi av ledigheten och den goda maten. Det räcker så bra tycker jag. Min jul är en tid för att luta sig tillbaka och samla krafter inför kommande år. En lugn och stilla helg med andra ord. Vi umgås med våra hundar och de två föräldrar som fortfarande finns hos oss. Men när de inte är i livet längre, drömmer vi om att tillbringa julen i husbilen på något varmare ställe. Hoppas det går i uppfyllelse en dag.