När en dag känns extra tråkig, kan du sätta dig i ett fönster och titta ut. Alltid händer det något och gör det inte det så börjar ögonen få nog och du får en tupplur.
Se dig om
Svara
Etikettarkiv: ögonen
Absolut vår
Det blev lite päls kvar efter borstningen av Kuma. Som synes vill han ogärna gå på någonting vitt. Det kan ju vara snö och inget han tycker om.
Nu börjar en tid med pollen i luften och borstning av hundarna. Unkas fäller inte alls, men han älskar att bli borstad. Precis som Kuma tycker om när jag torkar hans ögon, trots att de inte är gläggiga. Unkas ögon måste torkas någon gång varje dag då de är så djupt sittande.
Vad den ena hunden får i uppmärksamhet, måste den andra också få.
Lyckliga människor
Nästan varje dag möter jag människor som ler mot mig och hejar. Nyblivna pensionärer som varit och spelat golf på förmiddagen, äldre pensionärer som hämtar posten i brevlådan, barn som leker i trädgårdar och andra hundägare som är på promenad. En reflektion jag gjorde idag var att då jag bodde i Göteborg eller vistats i någon stor stad, är det sällan någon tittar upp och ler. De tittar ned i marken och bara rusar vidare mot sina mål. Här i byn går vi framförallt långsammare, tittar i ögonen på dem vi möter och ler mot varandra. Visserligen finns det en del tjurskallar här också, men de är lätträknade och jag tror att många med mig tänker att de har problem eller mår dåligt. Så visst har man överseende med den som inte tittar upp och hejar.
Det märks direkt då någon är nyinflyttad. De nästan hoppar till när man ler och hejar, förskräckta hejar de tillbaka och jag kan slå vad om att de undrar vem det nu var. Sedan verkar de också så stressade och går fort. Efter några veckor kan jag möta samma människa som ler tillbaka, hejar och med lugna steg går vidare. Inte ens på morgonen då föräldrarna ska ta sina barn till förskolan stressar man. Barnen går i sin egen takt och de småpratar ofta på vägen.
Jag tror mig veta att vi ute på landsbygden med all säkerhet är lyckligare än de som bor i städerna. Fast jag aktar mig för att generalisera alltför mycket, då det alltid finns undantag. De som slipper stressa i städerna har säkert ett bra liv de också. Men jag undrar hur många som verkligen tittar dem i ögonen när de är ute och verkligen ser på den mötande?
Novembergrått
November är ofta en disig och grå månad här på söderslätt. Inte roligare blir det när man läser i lokaltidningen att det skett fler inbrott i villor och lägenheter runt om i byarna. Troligtvis är det en liga som åker runt och försöker få ihop pengar till jul. Att de förstör denna helg för andra har de inte en enda tanke på. Så nu tänker jag hålla mina ögon öppna när jag är ute med hundarna. För någon vecka sedan såg jag en bil med två ynglingar som betedde sig lite underligt. Såhär efteråt funderar jag på om det kan ha varit tjuvar jag såg. Bilen parkerade på en av de gator som drabbats av inbrott.
Jag är glad att få arbeta hemifrån och ha tre stora hundar, varav alltid någon av dem är hemma. Vi har larm och kamera så skulle någon mot förmodan försöka ta sig in blir de både filmade och kvar inomhus då hundarna inte skulle släppa ut dem. Men alla har ju inte det och är på arbetet någon annan stans då mörkret faller i våra byar. Vi i byarna håller ihop när det gäller så alla håller vaksamma ögon på okända bilar efter att detta har hänt. Snart är tjuvarna fast och förhoppningsvis får några tillbaka sina saker.
När jag flyttade hit var det inte många som låste dörrarna, utan de stod upplåsta så en besökande kunde kliva på. Så var det säkert runt om på landet i hela Sverige. Idag törs ingen låta dörren vara upplåst, även om man är hemma. Jag tycker att det är tråkigt att det blivit så och att misstron blivit större. I storstaden gick jag med en kniv i fickan då jag rastade hunden och var så glad att slippa vara orolig när jag flyttade hit. Det börjar bli ett bistert klimat och då menar jag inte endast årstiden, utan även livet. Alla borde tänka på var de kan hamna efter sin död. Vill man bli en tarmbakterie?
Luktsinnet
Igår när vi gick morgonpromenaden med hundarna steg en omisskännlig doft ur jorden. Det hade regnat och allt var fuktigt, så även luften. Först kunde jag inte komma på vad det var, men sedan kom jag på det. Det luktade gödsel och hö. Som tur var det kogödsel som är uthärdligt och försvinner rätt fort när det sjunker ned i jorden. Här nere i skåne har vi många svinuppfödare och den gödseln luktar vedervärdigt. Som spyor och är så intensiv att man får kväljningar. Vid dessa tillfällen önskar man att luktsinnet var sämre. Men inte annars.
Lukter kan uppväcka minnen från barndomen och man återupplever händelser från då. Vissa lukter är hemska, medan andra helt underbara. Jag tycker om lukten av rena lakan som fladdrar i vinden. De får mig att minnas barndomens klädsträck där alla hängde nytvättade lakan utomhus. Idag ser man sällan det och det kan bero på att många har torktumlare. Lite trist är det men mer praktiskt.
Nyklippt gräs är en annan lukt jag tycker om. Jag störs inte av gräsklippare utan njuter av ljudet som verkligen talar om att det är sommar. Alla lukter från jorden känns bra i min näsa. Detta skulle jag inte vilja vara utan, så jag får tåla alla lukter som jag inte tycker om.
Alla årstider har olika lukter och med hjälp av dem kan man säga viken tid det är även med ögonen stängda. Vilket underbart sinne vi har i våra näsor. Jag har träffat på människor som tappat luktsinnet och de lider verkligen av det. Tänk att inte kunna känna doften av den mat som ligger på tallriken? Hundar har sämre smaksinne än vi människor, men de känner dofter bättre och kan därför ändå njuta av den mat de får. De som inte kan känna lukter äter oftast bara för att bli mätta, eller försöker lägga upp maten så attraktivt som möjligt. De får äta med ögonen istället.